Poppar upp lite sånt här ibland, här hemma har kärringarna/gubbarna lärt sig att vara tyst men det tog några år och det flyttar ju alltid in någon ny som ska pracka på folk sina åsikter, brukar kort o gott säga åt dom att få ordning på sin egen hund innan de öppnar munnen eller tycker du hunden ska bete sig så där illa.

 

Hugga huvudet av dom är inte så svårt om man bara vill få tyst, men problemet kvarstår ju, så där får man ju lägga lite krut på tanten eller gubben, dock så rinner det över även för mig när någon ska stå och studsa som deras hund när man försöker få ordning på flocken och gaffla om "hur"

 

De har inte en aning om någonting men måste säga något, det händer rätt ofta att jag har något problembarn med mig åtminstone de sista åren, jag har tre olika individer, en som är tyst och bara inväntar rätt avstånd så ska kräket dö, en som är tyst gillar inte hundmöten alls egentligen och så en gaphals som måste skälla på alla hundar också en osäkerhets grej ihop med dåligt beteende, värst är hon ihop med grabbarna.

 

Det gör att en spänner upp sig och jag vet vad han väntar på,den andre går ett varv för att komma undan och en studsar runt och skäller, det blir snart ett ganska rörigt läge om man inte styr upp i tid, hur man kommer dit funkar med egentligen alla metoder frågan är mer vart vill jag komma fokusera på målet inte på vägen.

 

Sbk har blivit en velour variant där man glömt grundkurs Ett Adam. Man pratar mera om vägen än målet och i många fall så börjar man med problemlösningarna för det är det enda de pratar om, syftet är det andra man glömt så fort de kliver av sin korvluktande gräsplätt så gäller inga regler, de tränar aldrig på allmänplats de sitter i bilarna och skäller som dårar.

 

Kan man inte gå igenom ett problem så får man väl gå runt men det är ett misslyckande.

Visst tusan är det skillnad mellan en jakthund och en sällskapshund beteende. Sällskapshundarna håller sig mer runt matte/husses ben.Visst kan det bli ett  "ärevarv" i skogen om det är något spännande som uppfångas i nosen. Men återkomsten till husse/ matte är rätt snabb. En ställande hund tex har sikten inställt på "längre" håll. Jag har själv haft sällskapshund och jakthund, det var jakthunden jag fick hämta på Växjö polisstation   .  Vissa jakthundar behöver mer och idog träning för att förstå vad tex "hit" betyder, en schäfer lär sig snabbt, det ligger i deras natur att vilja vara till lags. Vissa raser och individer är dock så envisa så klockor stannar. Men som med allt, med lite träning och en oändlig portion tålamod, så går det vägen. Ibland är vägen dit ruggigt lång ...............

Vill inte vara någon som dödar dialogen men det är rätt spännande att se att de flesta som fört dialog här faktiskt tycker samma sak, mer eller mindre.

 

För mig är det ledarskap, oavsett om jag vill få ngt gjort på jobbet var sig det är min chef som jag vill skall göra ngt, kollega eller medarbetare eller om jag vill få ngt gjort i hemmet dvs om jag vill få min fru att göra ngt, min son eller mina hundar, grannar, vänner eller övriga.

 

Allt ledarskap för mig är situationsanpassat vilket gör att individen samt den situation individen är i styr. Aldrig någonsin har jag upplevt att ett och samma sätt passar i en given situation eller med en given individ. Individ här är för mig alltså allt jag räknade upp ovan.

 

Så självklart fungerar en klicker för den individ i den situation som krävs för att fungera. Sedan att jag aldrig förstått mig på just klicker, för med mina mått mätt har berömmet, klapp i händerna, tjoande etc gett likartade fenomen. Godiset ger jag mer än gärna till mina hundar, men precis som med allt annat som premieras så blir det mer och mer sällan i takt med att kraven ökar. Exvis jag vill ha ett snabbt och distinkt sittande som slutmål. Där så får givetvis hunden godis i första ledet bara den sitter på kommandot, sedan med små steg så styr jag hunden att godiset kommer bara när den gör exakt det jag anser för stunden vara rätt i sittandet till vi fått fram det snabba sittandet...och självklart innebär det för mig att hellre en godis för mycket än för lite.

 

Men att sedan blanda ihop klicker, och godis, med att inte markera gränserna, att inte förklara vad som är rätt eller fel är för mig fullständigt oförstående.

Skulle någon människa göra något som avviker från gängse lagar, regler eller sunt förnuft så skulle jag ingripa med en aktion som är fulltmotsvarande för den situationen. T ex ett barn slänger godispapper på marken, jag säger ifrån på skarpen att sluta med det där och plocka upp. Hoppar ett barn på ett annat barn och slår denna så särar jag på dem. Inte slår jag barnet bara för det...nej.

Skulle någon stå och sparka på en stackare som ligger ner, eller liknande grova våldssammanhang så självklart om jag väljer att ingripa så innebär det att jag även kommer ta i med det situationen kräver. Skulle jag ta och misshandla förövaren....nej.

Samma med hundarna. Tycker unghunden att han skall minsann ligga i sängen och vägrar att lyssna när jag säger att han skall ner, ja då tar jag ned honom med fysisk ansträngning. Skulle han tro att han då kan mopsa och halvnafsa i protest ja då får han reda på att så där gör man inte. Skulle jag slå eller misshandla hunden i någon av situationerna...nej men jag behöver använda fysisk tillrättaviselse när inte verbal fungerar. Jag tror att alla här håller med.

Av alla mina hundar, nu har dessa dock enbart varit jakt- samt brukshundar, så har det varit väldigt tydligt att individerna är olika och däri kommer att man måste agera olika i situationerna, precis som jämta mfl sagt. Vissa kan man vara hårdare mot, andra måste man vara silkeslena mot men alla behöver veta vad som är bra/rätt och vad som inte är bra/rätt.

 

 

Alltså, situationsanpassat ledarskap och agerande är vad vi måste göra med alla djur....och för mig gäller det hundar så väl som människor. Tydlighet, ärlighet och konsekvens både mot sig själv och individen så har man kommit långt.

 

// P

man kan också gå till beteendeforskningen/psykologin. Vill man lära in ett nytt beteende så skall det förstärkas varje gång inledningsvis. Vill man vidmakthålla ett beteende så skall det förstärkas intermittent, dvs ibland. Intermittent förstärkning är den kraftfullaste förstärkningen för ett inlärt beteende.

 

Sen kan man alltid diskutera om vad som är förstärkande och inte. Det kan variera litet mellan olika individer.

Så självklart fungerar en klicker för den individ i den situation som krävs för att fungera. Sedan att jag aldrig förstått mig på just klicker, för med mina mått mätt har berömmet, klapp i händerna, tjoande etc gett likartade fenomen. Godiset ger jag mer än gärna till mina hundar, men precis som med allt annat som premieras så blir det mer och mer sällan i takt med att kraven ökar. Exvis jag vill ha ett snabbt och distinkt sittande som slutmål. Där så får givetvis hunden godis i första ledet bara den sitter på kommandot, sedan med små steg så styr jag hunden att godiset kommer bara när den gör exakt det jag anser för stunden vara rätt i sittandet till vi fått fram det snabba sittandet...och självklart innebär det för mig att hellre en godis för mycket än för lite.

Fördelen med klicker är ju att den är lätt att få till ljudet (belöningsmarkören) med bra timing precis när hunden gör rätt och den låter precis lika oavsett om du är jätteglad eller topp tunnor rasande. Sedan bör man ju skilja på att träna med klicker och klickerträning. Jag använder klicker ibland som hjälpmedel på vissa moment men jag klickertränar inte. Att klickerträna innebär inte bara att man tränar utan korrigering utan även att man inte lockar hunden att göra rätt, t.ex. genom att hålla upp en godisbit för att få hunden att sätta sig. Man väntar ut hundens eget initiativ att göra det man vill och belönar små steg på vägen. T,ex, kan man vid apporteringsträning börja med att belöna när hunden nuddar föremålet för att öka kraven succesivt tills hunden greppar. En annan fördel med klicker är ju att man kan kasta den på hunden om man vill korrigera på avstånd

Haha, fortsättning följer. Dessa välmenande men totalt okunniga och halvt rabiata människorna dras till mig. Idag körde jag lite sprättbur och hade fjärrkontrollen hängande runt halsen. En joggare såg den men uppenbarligen inte sprättburen. Han sa " elhalsband är förbjudna i Sverige" och joggade vidare innan jag han säga något själv. Suck.. Jag måste fan flytta ut från stan. Det går inte att träna hund på ett seriöst sätt här utan att bli irriterad.

hahahah...du skulle varit rapp i munnen och sagt "jag vet men min fru hänger den på mig för att jag inte skall vara otrogen". 

I förmiddags i hundbajskrigets Umeå:

Jag håller på att knyta ihop påsen efter att ha plockat upp min hunds exkrementet. En herre på cykel stannar och berättar att han har sett att folk slänger sina hundbajspåsar i naturen.

Jag svarar, ja folk slänger allt möjligt i naturen, visst är det hemskt? Det vore ju bättre att låta lorten ligga som den är istället för att dumpa plastpåsen.

Herren svarar då irriterat; jag säger inte att du slänger bajspåsar i naturen, men mest troligt är det så, för det gör alla jävla hundägare!

Sen klev han upp på cykeln och trampade iväg:P

/Cris, från telefon

I förmiddags i hundbajskrigets Umeå:

Jag håller på att knyta ihop påsen efter att ha plockat upp min hunds exkrementet. En herre på cykel stannar och berättar att han har sett att folk slänger sina hundbajspåsar i naturen.

Jag svarar, ja folk slänger allt möjligt i naturen, visst är det hemskt? Det vore ju bättre att låta lorten ligga som den är istället för att dumpa plastpåsen.

Herren svarar då irriterat; jag säger inte att du slänger bajspåsar i naturen, men mest troligt är det så, för det gör alla jävla hundägare!

Sen klev han upp på cykeln och trampade iväg:P

/Cris, från telefon

 

Du skulle ha snört påsen på honom.