Var ute å cyklade med jycken i morse och blev överfallen av två stora Schäfrar. Vet inte exakt vad de kallas men en långhårig typ av Schäfrar som är väldigt stora. Den typen som väktare har. 

 

Det var en ganska småväxt tjej som var ute å promenerade med dem några hundra meter från mitt hem. När jag cyklade förbi flög de på min hund så att jag ramlade. Lyckligtvis blev varken jag eller jycken skadad. Tjejen lyckades till slut dra bort hundarna.

 

Det har hänt förut att en hund slitit sig från kopplet och attackerat min hund när jag cyklar. Denna incident är allvarligast hittills eftersom det var två hundar av en typ som lätt skulle kunna skada både mig och min hund allvarligt.

 

Hursomhelst, så talade jag om för hundägaren att detta inte får hända igen - att hon måste lösa detta problem med hundarna, varpå hon utbrast lite ironsikt "vadå ska jag avliva dem eller". Jag svarade att du får göra som du vill men att detta får inte hända igen.

 

Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om mina barn är ute med hunden och stöter på dessa hundar.

 

Jag undrar hur man ska agera i sådana här situationer. Först rent handgripligt ifall ägaren inte får bort hunden. Ska man använda våld mot hundarna och vad är mest effektivt - en hård spark?

 

Sedan hur går man vidare rent juridiskt? Om de skulle attackera igen. Det är väl inte sannolikt att personen ifråga uppger sitt namn och inväntar polis. Sen undrar jag vad polisen ens gör om ingen blivit skadad. 

 

 

Nappa tag i bakbenen och kasta slägga är nog mest effektivt, helst ut i nåt vattenhål. Att försöka ta en hund, stor sådan, framifrån är inget jag hade gett mig på i första taget.

En hård spark räcker förhoppningsvis. Har själv sparkat till en schäfer som tog ett mumsbett om min förra russell och det räckte bra den gången. Tack o lov hade min jycke så stark psyke och tog inte psykisk skada av händelsen men det blev ju veterinärvård och kostnader... ägaren tog inget ansvar och några ersättningspengar såg jag aldrig.

En polisanmälan med vet.intyg om din hund har blivit skadad. Begära att vet. ta DNA-prov från skadad yta om ägaren förnekar detta. Ta ett foto om du har chans. Svart på vitt.

Hård spark under hakan så är det tack och godnatt för alltid på dom flesta hundar om man träffar rätt.

Hård spark under hakan så är det tack och godnatt för alltid på dom flesta hundar om man träffar rätt.

Funkar bra på ägarna med.....

Funkar bra på ägarna med.....

Problemet är att dom flesta jägare inte klarar av att sparka högre än sin egen höft, om ens det...

Några få är väll typ überfighter... men ...

Problemet är att dom flesta jägare inte klarar av att sparka högre än sin egen höft, om ens det...

Några få är väll typ überfighter... men ...

får börja med knäveck och arbeta sig upp till hakan 

Jag håller med ozzian!

Det är ägaren som förtjänar en fet spark!

Till er som inte kan sparka högre än midjan vill jag istället rekommendera en väl plisserad något under midjan.....

En polisanmälan med vet.intyg om din hund har blivit skadad. Begära att vet. ta DNA-prov från skadad yta om ägaren förnekar detta. Ta ett foto om du har chans. Svart på vitt.

 

Tackar! Visste inte att man kan begära DNA-prov.

Tackar! Visste inte att man kan begära DNA-prov.

 

Jag tror att man kan begära att dom tar fram det. Bra att ha om ägaren förnekar att hans hundar gjort något. 

Det känns lite skrämmande att det enda hon kunde komma på för att förhindra detta var att avliva hunden. Andra förslag kunde ju ha varit att kontakta någon som kan något om hundar, t.ex. en instruktör eller omplacera hunden till en person som kan något om hundar.

Angående rasen så låter det som en långhårig schäfer helt enkelt (finns ju även normalhårig). Nu är inte jag någon expert på schäfrar långt därifrån men jag har för mig att den typen framför allt avlas för utställning. Vilket betyder att man sätter utseende före mentalitet och det förstår ju vem som helst att det kan bli tokigt när man har att göra med den typen av hund.

Tycker de låter helt sjukt, borde nästan hämnas på na men de är väl inte riktigt så enkelt...... Jag hade inte gillat om de sprang runt stora hundar och anfallde folk i området. Du kanske kan prata me andra grannar om vad de tycker? Sedan utgå från de?

Från min fån

Jävligt obehagligt! Varit med om i stort sett samma sak för några år sedan när jag rastade min Tollare som jag hade då. Långhårigschäfer med späd kvinna i snöret...arg schäfer dessutom! Den skulle flyga på Tollaren men hann inte innan en chevaliere känga storlek 44:a mötte bröstkorgen och den åkte i diket. Kvinnan bad tusen gånger om ursäkt, tollaren fattade ingenting, schäfern var jävligt spak där nere i diket...och jag full i adrenalin var väl mest paff och knatade vidare.

Ifall min fru skulle gå med vår nuvarande jycke och samma sak händer vore det väldigt väldigt dåligt, vår hund är jag inte orolig för, men andras vet man aldrig med. Brukar iofs synas på håll om det börjar urarta på mötande sida s.a.s men likafullt jävligt olustigt!

Hoppas Tjejjen fått en tankeställare och gör det rätta!

Jo, obehagligt var det. Dessutom var det två stycken vilket gjorde att man fick lite panik. Jag vet hur snabbt det kan gå när en hund får för sig att skada. Det kan vara över på några sekunder. 

 

Det händer att någon jaktväns hund ryker ihop med ens egen hund men man har mycket mer kontroll över situationen då. Däremot är det en helt annan femma om en främmande hund går till attack.

 

Jag har bestämt mig att om en främmande hund som visar tecken på aggressivitet rusar fram mot mig eller hunden så kommer jag inte chansa utan tyvärr fira iväg en spark.

 

Måste bara förbereda mig mentalt för det så att jag verkligen gör det i skarpt läge. 

Råkade ut för liknande där vi bodde förut. Hade bara hanen då. Var ute och gick en kväll i ett radhus område. När jag passerar en tvärgata ser jag en tjej och kille med en schäferblandning. Tänker inte mycket på de utan går vidare när jag hör något komma bakifrån. Och sen ser jag bara en hund fara på hanen min som jag har på fot på vänster sidan. Hinner inte tänka alls men snurrar runt och får in en rejäl spark på blandrasen som viker sig.

Hanen min är inte sen att hänga på men hinner få undan honom innan något större händer.

Sen börjar cirkusen!

Tänker inte skriva vad som sas men dom insåg ganska fort att de var läge att avvika.

Då dem inte var svensktalande så uppstod lite problem  Men budskapet gick nog fram?

Såg dem aldrig mer eller hunden.

Som tur är jag inte hundrädd alls eller har några barn, men tackar mig själv att de var jag som gick den kvällen och inte tjejen.

 

Hemskt.

 

 

 

S. 

Det här får mig att tänka på en händelse för måååånga år sedan, jag hade då hundpensionat och en av inackorderingarna som fanns där gick till attack,det blev en del hål i mig som måste sys ihop på akuten den kvällen. När läkaren var klar med sitt broderande frågade han vad det var för hund som tuggat på mig jag sa som det var, en blandras blandning mellan djur och djävul, läkaren sa att ja då skriver jag att det var en schäfer. Det tog hus i helvetet eftersom jag på den tiden födde upp schäfer, den rasen består av de vekaste hundar jag någonsin mött, kanske har detta ändrats sedan dess men det betvivlar jag, schäfern ar nog oförskyllt fått lida av vaneföreställningen att den är farlig.

Det här får mig att tänka på en händelse för måååånga år sedan, jag hade då hundpensionat och en av inackorderingarna som fanns där gick till attack,det blev en del hål i mig som måste sys ihop på akuten den kvällen. När läkaren var klar med sitt broderande frågade han vad det var för hund som tuggat på mig jag sa som det var, en blandras blandning mellan djur och djävul, läkaren sa att ja då skriver jag att det var en schäfer. Det tog hus i helvetet eftersom jag på den tiden födde upp schäfer, den rasen består av de vekaste hundar jag någonsin mött, kanske har detta ändrats sedan dess men det betvivlar jag, schäfern ar nog oförskyllt fått lida av vaneföreställningen att den är farlig.

 

Jag tror inte Schäfrar är mer farlig än någon annan ras. Visst finns det raser som är överrepresenterade när det gäller hundattacker men det är i slutändan i de flesta fall ägarens fel. Däremot blir jag väldigt orolig när "stora" hundraser som Rottweiler och vissa Schäfertyper blir aggressiva. De kan vara väldigt svåra att få stopp på. Själv är jag lång och försöker hålla mig i form men kommer en stor Rottis i full galopp och vill ha en munsbit så blir man nervös. Jag är inte särskilt orolig för sk kallade kamphundar som är ganska små. Det är storleken som gör en nervös. Mardrömmen är väl att bli attackerad av en ovtjarka.

Jo, obehagligt var det. Dessutom var det två stycken vilket gjorde att man fick lite panik. Jag vet hur snabbt det kan gå när en hund får för sig att skada. Det kan vara över på några sekunder.

Det händer att någon jaktväns hund ryker ihop med ens egen hund men man har mycket mer kontroll över situationen då. Däremot är det en helt annan femma om en främmande hund går till attack.

Jag har bestämt mig att om en främmande hund som visar tecken på aggressivitet rusar fram mot mig eller hunden så kommer jag inte chansa utan tyvärr fira iväg en spark.

Måste bara förbereda mig mentalt för det så att jag verkligen gör det i skarpt läge.

Jag fick sparka iväg en hund för ca 3 år sen, som var på väg att attackera min Amstaff. Mest för att rädda den andra hunden, en labrador, men även för att skydda min jycke..känns som det hände på instinkt, jag hann inte tänka så mycket förrän det var över och ägarna kom springande...

Skickat från min HTC One_M8 via Tapatalk

Var med om samma sak i helgen. Skulle gå anlagsprov i viltspår med min tax. Hann inte komma mer än tio meter från spårstarten så kom två bordercollies störtandes mot oss. De bet aldrig men var mycket närgångna skällandes. Jag lyfte upp taxen i famnen (vilket var fel enligt domaren) och sparkade i luften mot dem i alla fall. Ägarn gick hundra meter bort och bara ropade på hundarna, vilka inte lydde.

För övrigt märkligt att inte koppeltvång gäller alla!

"Problemet" med vissa schäfrar och andra stora brukshundar är ju att de avlas på skydds-/IPO-meriter och väktar-/polishundstest. Vilket bl.a. innebär en lust att bita människor. Detta gör ju att de blir extra farliga i fel händer.

"Problemet" med vissa schäfrar och andra stora brukshundar är ju att de avlas på skydds-/IPO-meriter och väktar-/polishundstest. Vilket bl.a. innebär en lust att bita människor. Detta gör ju att de blir extra farliga i fel händer.

Nu tror jag att herr solblomma är ute och cyklar, skydds/ipo hundar och fram för allt polis/väktarhundar får inte vara aggressiva, dom hundarna jobbar med hjälp av sin kamplust lika väl som våra jakthundar jobbar av jaktlust, inte menar du väl att en bra jakthund har större benägenhet att käka människa till frukost för att den har jaktlust?

Nu skrev jag inte att de var aggressiva. Men i skydds- och väktararbete ingår det att bita folk alltså avlar man på hundar som kan tänka sig att bita folk. Dessa egenskaper kan bli farliga I HÄNDERNA PÅ FEL HUNDÄGARE. Precis som em terrier blir besvärlig mot ffa småhundar och en "kamphund" blir besvärlig mot andra hundar när de är i fel händer. Men visst kan jag ha fel, det är ju verkligen inte min "typ" av hund.

En polishund ska väl ha stor dådkraft, vilket i sig är ett skydd mot aggressivitet.

Hundar för vissa typer av ensamma vaktuppdrag ska väl däremot gärna ha en hel del skärpa.

Farligast är sannolikt mycket rädsla i kombination med storlek.

Nu skrev jag inte att de var aggressiva. Men i skydds- och väktararbete ingår det att bita folk alltså avlar man på hundar som kan tänka sig att bita folk. Dessa egenskaper kan bli farliga I HÄNDERNA PÅ FEL HUNDÄGARE. Precis som em terrier blir besvärlig mot ffa småhundar och en "kamphund" blir besvärlig mot andra hundar när de är i fel händer. Men visst kan jag ha fel, det är ju verkligen inte min "typ" av hund.

Att bita folk lär man hunden och det som är inlärt beteende nedärvs mig veterligen inte.

En polishund ska väl ha stor dådkraft, vilket i sig är ett skydd mot aggressivitet.

Hundar för vissa typer av ensamma vaktuppdrag ska väl däremot gärna ha en hel del skärpa.

Farligast är sannolikt mycket rädsla i kombination med storlek.

Ja rena vakthundar jobbar nog mer med skärpa men det är mycket ovanligt att sådana hundar kommer ut i avel. Håller helt med dig att den farligaste hunden är den rädda hunden.