Junior jägare

[detstorabla]

Tog med mig  13-årige sonen på hans första älgjakt iår. Mycket lyckat då han igår fick se en liten oxe dra förbi första passet men pappa var lite hårdtryckt (snett bakifrån i full fart). Idag så avslutades dagen med att jag fick skjuta en liten oxe och han var med i allt som hände. Sen fick han hjälpa mig och ta ur älgen.  Kan säga att glädjen över sonens upplevelse igår och idag via överstiger min glädje över min egen prestation.

[mdef]

Enormt stolt över mina girls, 10 och 12. Tog med de på fjällträning av vorstehn som sagt. De har hajkat, kajkat och hållit både fart och humör med de vuxna i två dagar uppe på kalfjället. Rejäla strapatser för de små, flera km genom myrmarker mm. Och så tackade dem mig för att de fick haka på. Tämligen lyckad övning må jag säga. Bilder och story kommer i dagboken sen. 

[lsjonsson]

3 hours ago mdef sa:

Enormt stolt över mina girls, 10 och 12. Tog med de på fjällträning av vorstehn som sagt. De har hajkat, kajkat och hållit både fart och humör med de vuxna i två dagar uppe på kalfjället. Rejäla strapatser för de små, flera km genom myrmarker mm. Och så tackade dem mig för att de fick haka på. Tämligen lyckad övning må jag säga. Bilder och story kommer i dagboken sen. 

Dom där myrmarkerna kan suga musten ur vem som helst. Tappra flickor som orkar med terrängen.

[Björnstigen]

11 hours ago Wizard sa:

Här är jag och min äldsta grabb spanande på svartfågel på gården. Nästa år är det tveklöst två pipor riktade mot skorstenarna i stället för bara en!  

Först trodde jag hans intresse för skytte och kamouflagekläder handlade om influenser från hans datorspelande, men några sådana tendenser märkte jag aldrig av när han införskaffade sin ghillie suit, och i dag vet jag att det var jakten som hade intresserat honom.

Han var med mig minst en dag i veckan och trampade hare med hundarna efter jobbet när han var en liten plutt, men sen hade jag ett långt uppehåll med jakten medans jag inte kunde gå och det minns han inte längre. Nu är det nya tag och förhoppningsvis kommer det in lite duvor på gården snart så vi kan idka lite skyddsjakt på hemmaplan med jämna mellanrum! 

Förutom själva jakten är det ju extremt viktigt att lära barnen vart maten kommer ifrån, och den enorma skillnaden mellan viltkött och industriköttet de serverar i skolorna... Folk är så frånkopplade från verkligheten i dag att vi faktiskt är skyldiga att se till att en liten klick människor trots allt vet hur det fungerar i verkligheten.

Sen har vi det här med vapen också. Förr hade var och varannan familj ett luftgevär hemma och hela familjen kunde plinka lite på kvällarna och ha det trevligt! I dag vet jag inte om många klasskamrater till grabbarna som ens har hållit i ett luftgevär och det är faktiskt riktigt trist... Hur kul hade man det inte som spoling ute i naturen med luftgevär och munnen full med diabolkulor? Kanske inte det mest hälsosamma med bly i munnen, men å andra sidan hade jag ingen barnstol, eller bälte hellre för den delen, i bilen och trots att jag cyklade till skolan från första dagen så var det inte fara för det! Annat är det i dag i det kränkta Landet Brunsås... 

I vårt hem så plinkas det så mycket man vill - men under kontrollerade former.

Nu för tiden lever vi lite som i en skyddad verkstad, speciellt i Sverige.
Jag minns att det var som du säger, mycket vanligt med att ha luftgevär eller luftpistoler hemma, det hade vi också och visst blev man tillsagd att använda det på säkert sätt men thats it.

I skolan hade vi en stor borg vi kunde klättra i med två våningar och hängbroar mellan tornen, ingen under mina 6 år på den skolan skadade sig allvarligt vad jag kan minnas men den togs såklart bort pga att det kunde vara farligt.

Allt som teoretiskt KAN vara farligt tas successivt bort från lekplatser och därmed också allt som faktiskt är roligt.

Vi cyklade alltid utan hjälm, vi gick själva till skolan, vi åkte själva till sjön och badade innan tonåren, på cykel utan hjälm, längs en landsväg utan cykelbanor och flera kilometer hemifrån.
Dessutom fanns inga telefoner men allt löste sig ändå, man tog mer ansvar och litade inte på att någon annan skulle lösa ens problem.

Nu läser man om mer och mer deprimerade ungdomar, mer och mer om ensamma människor och ska jag vara ärlig så tror jag det beror på att vi är så jäkla curlade och skyddade av storebror att vi inte längre behöver tänka själva eller ta eget ansvar vilket resulterar i att våra ungdomar ofta inte har några mål i livet att jobba mot och hur ofta hör man inte "vi har inget att göra" ?
Fan, ut i skogen och använd fantasin!

Nä, vi blir hjärnslöa och omotiverade och apatiska, säkert en plan från myndighetshåll om man är konspirationsteoretiker iaf.

 

[strävhår]

1 hour ago dragkhar sa:

 

Fan, ut i skogen och använd fantasin!

 

Föräldrarna törs inte skicka ut ungarna i spenaten för all varg.

[Björnstigen]

Min erfarenhet säger snarare att barnen inte vill för att de inte har ngn egen fantasi utan blir matade med andras via spel och film.
När de ska göra något på egen hand så blir det liksom blankt.
Min son sa oräkneliga gånger "jag har ingenting att göra" när jag tvingade honom att avstå från data och TV till förmån för att vara ute.
Det gick så långt att jag var tvungen att strypa hans åtkomst till Internet via routern, annars hade han suttit hela nätterna ...

Undrar vad som skulle hända om man tog bort all elektronik från hemmet under ett par veckor.

Kommer ihåg när jag var ung och först flyttade hemifrån, då hade jag och min flickvän inte ens råd att köpa en TV så vi lyssnade på radio och pratade med varandra istället, kanske spelade lite kort eller yatzi.
Så snart vi fick en TV så tappade vi ganska snart den känsla av gemenskap vi hade utan TV.
TV är inte allt igenom dåligt men tror att vi skulle må bättre och få ett rikare liv utan den rent generellt faktiskt.

Nu har ju jag alltid varit en dataspelsfantast men sen jag mer eller mindre slutade med det helt i början av året så får jag tid till så mycket annat och nu när jag vänjt mig av vid det så känns det som en lättnad, jag kunde lätt sitta 6h om dagen framför den där apparaten (på fritiden), dvs efter middagen fram tills läggdags, och ofta gick jag inte å la mig före 02.00, helt sjukt egentligen, blev som en drog.

[mdef]

Jag kan berätta vad som händer. 

Det blir en rejäl avtändning som försiggår under period om ett par dagar med humörsvängningar, ilska och annat mysigt. Därefter gladare och mer harmoniska barn. Krävs lugn och konsekvens från föräldern för att en sådan "strypning av tillgång till internet/telefonerna/paddan/vaddetnuär" ska vara konstruktivt. 

True Story. 

 

[Wizard]

Mitt hem har troligen avsevärt mycket mer elektronik än många andras pga den enkla anledningen till att det både är mitt intresse och det jag har livnärt mig på hela mitt liv. TV däremot kopplades ur för snart fyra år sedan och med undantag för Kalle & Karl-Bertil på julaftonen så tittas det inte på någon sänd TV under resten av året - men filmer tittar vi på, och då en varje kväll efter middagen.

Anledningen till att jag stoppade TV-tittandet var inte för att man slaviskt följde några serier som seriöst inskränkte på ens liv utan det var för att jag inte kunde kontrollera vad som visades i rutan. TV-nyheterna började bli enbart mord, blod och död och det passade inte vår vardag helt enkelt, och dessutom var det så få kanaler man kunde titta på så när Discovery slutade göra vetenskapliga program och i stället bara körde dynga - ja då drog vi ur kontakten.

Jag håller med om att barnen i dag har ersatt våra gamla utomhuslekar med datorn, men det behöver inte bara vara till ondo. Så ser hela världen ut och så länge man binder samman dessa två världarna med verkligheten så är det ok, men då måste man som förälder också vara aktiv och deltaga i barnens datoraktiviteter. Jag vet inte hur många hundratals timmar jag har spelat Minecraft med mina barn, men som pedagogiskt verktyg var det oslagbart när vi skulle öva på kommunikation! Dock underlättar det om man kan skriva egna plugins och liknande...

Stoppar man ett barn från att leka, och spela, på datorer i dag blir de snabbt utanför på skolgården också så man får se till att göra allting lagom och att det finns synergier mellan den virtuella och den verkliga världen!

På väggen i matsalen sitter det ett schema som dikterar när det är datortid och när det är andra aktiviteter och det följer alla. (även om jag fuskar en smula...  )

Sen är alla barn och familjer olika och så är även behovsbilden, men i dagens och i framtidens samhälle får vi nog bara snällt acceptera att vi kommunicerar mer och mer via andra verktyg än just munnen. Så länge det finns ett pedagogiskt inslag i barnens spelande på datorerna så behöver det som sagt inte vara av ondo.

[mdef]

Jag håller med dig Wizz. Kanske bör nyansera mig en smula. 

Vi hade en ohanterbar situation där jag upplevde att enormt mycket ickegivande och opedagogiskt innehåll var det enda som barnen, synnerligen 10åringen slukade. Det började slå igenom i deras val och intressen allt för hårt, utseendefixering hos tjejerna mm, och framförallt en ohanterlig otrevlig attityd när man begärde att skärmen skulle lämnas och ordinarie vardagssaker skulle få ta sina självklara platser i listan över prioriteringar. 

Under semestern i år gjorde vi övningen av att ta bort allt några dagar när vi ändå alla var bortkopplade från resten av världen i alla praktiska avseenden. Det var otroligt intressant att se effekten som kan inte annat än beskrivas som just en ganska ordentlig avtändning. 

Men. Skärmtid är självklart en del av vardagen och det sociala livet av de små. Även så av oss själva. Jag var 100 % avskärmad från allt som hette TV, bio, radio mm som barn och vet mycket väl hur utanför man kommer att bli om det tillämpas. Numera är det 1000x värre att inte få "vara med" på rimlig nivå. 

Tjejerna har sina skärmar och frihet. Under ansvar. I helgen var jag uppe med dem på fjället och tränade valpen. De stod pall för två heldagar uppe på kallfjället och fick lov att stå i och dra sitt strå till stacken. Och de fick plocka upp skärmen emellanåt, kolla vad Youtubersarna höll på med, skicka bilder tiller deras polare om vad de gjorde osv... helt odramatisk och egentligen utan att någon måste be om lov eller säga ifrån. Jag har inget emot att de då spela något spel när de gått över myr och annat jävulskap hela dagen. Jag har som villkor än så länge dock att de ska låta oss se vad de gör, mm. Vi kollar aldrig utan deras vetskap, men de får inte säga nej. Den dagen kommer snart nog att de inte vill ha morsan med. Jag hoppas att vi tills dess har lyckats lära de hur man för sig i cyberspace. För blanka förbud vet jag inte funkar. 

Allt med måtta Gud förbjude att jag tappar koll såpass på dagens verklighet att jag tvingar genom regler (typ total skärmförbud) som kan orsaka utanförskap för mina kids. 


 

[Björnstigen]

Absolut så är det, jag har själv låtit min son använda sin dator på daglig basis när han växte upp men hamnade ganska snart i samma problem som mdef beskriver och blev tvungen att diktera lite regler vad gällde datoranvändning då han slutade med allt annat inklusive läxläsning.

Så det prioriterades om till att han i första hand skulle göra sina läxor som jag alltid kontrollerade och förhörde honom på varje dag, sen dator som belöning om han inte hade fotbollsträning, då gick den före datorn.
Utöver det fick han heller inte sitta hur sent som helst på kvällarna men då han var ganska finurlig av sig och kunde gå upp efter att han lagt sig, och man trodde han sov, så blev jag tvungen att strypa hans internetåtkomst via routern vid en viss tid.

Första gången han upptäckte det var kul, då kom han ut och undrade var som var fel, busted!

Nu är han 20, jobbar och har flyttat hemifrån så nu styr han över sin egen tid men han sitter lite fast i allt det där fortfarande har jag märkt, som att han och hans styvsyster tillbringade extremt många timmar med att spela Pokemon under semestern istället för att njuta av vädret. 
Men men, nu är han vuxen även om jag anser att Pokemon är till för betydligt yngre barn är han så låter jag han oftast hållas, han blev trots allt en bra och ansvarsfull kille.

[Wizard]

Det där med öppenhet om vad man gör på datorerna är A & O och det är en viktig detalj som du belyser mdef! Det handlar inte om att man skall snoka utan det handlar om att barn inte ser alla farhågor som vi vuxna gör.

En mycket god vän till mig arbetar just med att fånga svinen som pysslar med grooming, pedofili och incest så jag är tyvärr medveten om hur illa det är hos en del människor, och med den vetskapen har jag redan när barnen varit små tagit upp ämnet hur man skall bete sig om man blir kontaktad av någon som börjar fråga om mysko saker! Här gäller det direkt att säga till mig och visa vad sjutton som pågår - och det kommer ALDRIG att vara barnen som har gjort någonting dumt - bara svinen som initierar kontakten! Jag är i dag rätt trygg i att veta hur mina barn skulle reagera, och agera, om de blev kontaktade av något ärkepucko och de skulle säga till mig.

En gång ville inte en av grabbarna visa vad han tittade på på youtube och då blev det datorförbud ett dygn. Det sved och gjorde ont men regler är regler och törs man inte visa vad man tittar på, ja då skall man nog inte titta på det från början heller. Bra läxa.

Jag är medlem i de flesta sociala nätverk som mina barn hänger på - både för att ha lite koll men även för att hänga med i svängarna för förstå vad de pratar om, och detta är minst lika viktigt som att begränsa vad de pysslar med. Facebook och liknande har en åldersgräns och den får de snällt acceptera, och ingen av dem är heller intresserade av detta så det är inte ett problem.

När det gäller valet av spel som barnen spelar så har vi här faktiskt en skyldighet att se till att det är lämpliga spel det handlar om. Nu pratar jag inte om att det skall vara totalförbud på krigsspel för 13-åringar för de klarar av att skilja på spel och verklighet, till skillnad mot vad många rabiata tror, men det finns tveklöst en hel del spel som är rent ut sagt olämpliga för barn och här syftar jag till spel som GTA 5 och liknande! De har ett budskap om att det är häftigt att sno bilar och skjuta folk. Den känslan får man inte av Call of Duty eller Battlefield, men det finns säkert barn som inte bör spela de spelen heller... Dagens FPS spel är nutidens schackspel helt enkelt för det är i princip samma strategiska upplägg - även om FPS spelen är i realtid och schack är "turn based". GTA 5 har ett budskap jag inte tycker passar barn helt enkelt medans CoD & Battlefield handlar mer om "onda mot goda" och "hjälten som räddar dagen"! Det är stor skillnad.

De lite mindre barnen kan med fördel spela Pettson och Findus eftersom de faktiskt tränar barnen på flera färdigheter, och spel som Minecraft är faktiskt till och med bättre än LEGO som pedagogiskt verktyg!

Det svenska språket har ett jättebra ord som heter "lagom" och lagom är bäst.  

[Galne]

12-åriga sonen skjuter luftgevär för glatta livet, nu kan han ju ladda om själv. Sen har han provskjutit kompisens hagelhalvis, behöver lite mer styrka i armarna så han orkar hålla bättre. Men följa med på jakt vill han, förra året var vi på älgjaktspremiären. Jag sköt inget och vi såg inget, men han fick vara med och dra ut en stor tjur. Sen gick han med en hundförare på rådjursjakt i våras och konstaterade att hund ska han ha.. 

[mdef]

När jag var och jagde förra helgen damp det ner ett sms. Maken hade åkt för att vaka på gris. Med döttrarna - och en kompis till äldsta! - i släptåg. Skitkul ju. Blev inget skjutet, needless to say. Men verkligen kul att hon kompisen hängde med.