Har en kh vorsterh som är 5 år och som alltid har haft ett alltför högt intresse för katter, det har dämpats såpass att man kan gå omkring med honom i koppel i ett samhälle och även vara i en lägenhet/hus där det luktar katt utan att han blir helt galen.

 

Han har under jakt enstaka gånger dödat katter vilket är en av anledningarna till att han nu jagar med munkorg i närheten av gårdar, kattintresset har aldrig uppmuntrats utan endast dämpats.

 

Nu måste jag dock få ner intresset ytterligare, helst ska det väck helt men det känns inte möjligt men det ska ner såpass att han ska kunna vara i ett hus/lägenhet där det finns katter utan att jaga katterna, det är acceptabelt om huset/lägenheten skiljs av med grindar så att han kan vara i ett rum och katterna i resten av boendet.

 

Beteendet startar med att han "stirrar fast" katten alltså står för katten, han står sålänge katten är stilla och jag inte gör något för att hindra honom, om jag rör mig, tar tag i honom eller drar han mot mig med kopplet gör han utfall mot katten likaså om katten rör sig, det är alltså jaktbeteende.

 

Just nu jobbar jag utifrån att så fort han ens tittar åt en katt säga nej, får jag inte respons direkt ger jag en lätt fysisk korrigering vilket räcker för att jag ska få kontakt med honom. Jag har alltså en plan att visa honom att det inte öht är okej att ens titta åt en katt, nolltolerans på allt kattintresse alltså.

 

Att jag startar denna tråd är för att jag vill ha lite tips och råd, gärna också från någon som gjort något liknande då detta är första hunden som öht har haft ett sådant här kattintresse och även om jag lyckats dämpa det så är det en bit kvar.

Har du skaffat flickvän med katt eller 

Har du skaffat flickvän med katt

 

Ser det mer som att jag skaffat en flickvän och 9 katter.

Snart ingen flickvän och utan katter. Tror inte att det går att ta av en jaktgalen vorsteh intresset och förr eller senare så gör den processen kort med katterna. Minnet varar inte nog lång tid och tillslut så släpper bromsen igen. Du har en sån där gammeldags hund med skärpa av rätta virket. Precis som damen min fast hon nu är för gammal för att hinna med. Det är som vilket rovdjur som helst och det är som att släppa in en gasell till en flock lejon det går bara inte.

Ser det mer som att jag skaffat en flickvän och 9 katter.

Mja... Skaffa katt/kattunge. Vänj hunden med att katter tillhör flocken...

Tror inte du kommer att få bort kattintresset via korrigeringar och lydnad. Vänder du ryggen/inte ens ser/är närvarande nog länge i en katt situation så smäller det igen.

Får du hunden att inse att katter tillhör flocken, ja kanske då vänder det och kattintresset försvinner. (Men har du otur så kommer det bara att förbruka katter och du får en än större "katthatare".

Jag har haft problemet med en hund som inte var jakthund. Där fungerade det så länge man höll inne pausknappen.

 

Tror det är så hårt rotat i hunden att man helt enkelt får förekomma hunden hela tiden om det ska fungera.

Var i din situation en gång i tiden med min gamla finnspets. Jag vittrade in katterna genom att gosa med dom, samtidigt som han såg på.

Korrigerade handfast första gången han visade intresse. Efter det funkade det klockrent. Det såg nästan komiskt ut, han visade så tydligt att han förstått budskapet, att han tittade åt ett annat håll när han passerade katterna.

Det roliga var att han fortfarande var lika het på främmande katter....

mvh/Urban

Underskatta aldrig vikten av en bra katthund.....

I Norge är det vad jag vet fortfarande tillåtet med el, det kan fungera.

Volt och ampere är det enda som kan göra ett nog djupt märke i minnet på en vorsteh för att skapa någon längre effekt om det är en sådan hund. Alla är ju individer men har man haft (o)turen att få en av rätta virket så kan man glömma klickerträning eller annat som fungerar på vanliga skoputsare. Det är bara "Do or die!" metoder som går hem tyvärr.

Jag har inga ambitioner att han ska kunna vara ensam med katterna utan bara att dom ska kunna vistas i samma hus utan att jag behöver ha hunden i koppel med munkorg på.

 

El har jag funderat på men vill prova andra vägar först.

 

Har katter på gården och det fungerar bra, han har ju gått från att ha katter som jaktbyte nr1 till att faktiskt inte ens spåra dom utan han jagar dom om han får syn på dom.

Hade samma problem med min norrbottenspets, tills han träffade brorsans puckade perserkatt. Spetsen tokrusar som vanligt rakt på katten som inte begriper att hundar kan vara farliga. Katten sitter lugnt kvar, hundrackarn tvärnitar 1dm från katten som inte rör sig mer än nödvändigt.

Verkar som jaktinsinkten fick en knäck när kattkräket inte brydde sig. :/

Iofs skillnad på en vorsteh o en nobs i storlek och skrämselfaktor, men vettefan om den miffokatten hade haft vett att springa oavsett vilken hund som sprang mot den.

Skillnaden är att katten hade blivit rattmuff med en vorsteh om den inte begripit att de är farliga men instinkterna hade nog slagit till om den sett en vorsteh med mord i sinnet komma rusande. Det är då min erfarenhet att katterna gör skillnad på hund och hund.

hej

jag vet inte om det hjälper dig detta. jag har ju bara en vorsteh och terrier. Terriern har varit värst med att jaga katter framför allt för att jag var sen att fatta.

jag gick urbans väg med min egen KH då han började stå för katterna här hemma och det var rätt nära att han högg en över ryggen. Det bara finns där latent...

koppel är en sjukt bra kompis till mig inomhus för att hålla koll i början, men det vet du. jag gosade med katterna rätt ofta och då kom han för att - ja få bort katten helt enkelt, "by all means". så med katten i famn har jag satt mig på honom ett antal gånger och när han försökte "nypa till" katten så drog jag honom i läppen och la till kommandot "MIN". det var rätt envist arbete, och i koppel fick vi sen samexistera ett tag på nedanvåningen. därefter så öppnade jag för katten via trappan så att han inte kunde följa efter. Detta även om han kom som valp med katter i huset. utomhus nu, så kan han dra efter katter, men kommandot är inpräntat och skriker jag MIN, så är katten "min" och jag bestämmer. då stannar han och skiter i det.

 

Att banka på honom eller att ta till andra metoder med våld funkar inte här hemma. dels för att hunden hårdnar direkt och barnen ev blir lidande av det eller så blir det så att bara jag kan korrigera honom. mitt råd är en mer trägen metodisk väg, så att du långsiktigt bryter beteendet. eftersom hunden inte är dum utan bara har en enorm vilja och drift så har du nog goda förutsättningar. en annan sak jag tänker på är att lära katterna att hunden inte är snäll, de fattar lika bra som hunden så du får skola båda arterna. ha koppel på bara... 

Hade samma problem med min norrbottenspets, tills han träffade brorsans puckade perserkatt. Spetsen tokrusar som vanligt rakt på katten som inte begriper att hundar kan vara farliga. Katten sitter lugnt kvar, hundrackarn tvärnitar 1dm från katten som inte rör sig mer än nödvändigt.

Verkar som jaktinsinkten fick en knäck när kattkräket inte brydde sig. :/

 

Den katten hade dött där och då om det varit denna jycke, har ju stallkatt som är uppväxt med leonbergervalp och brottats med stora hundar hela sitt liv, den katten slåss med hundar och jagar bort små och medelstora hundar från gården och har även slagits med min jycke. Så tyvärr funkar det inte för denna hund.

 

hej

jag vet inte om det hjälper dig detta. jag har ju bara en vorsteh och terrier. Terriern har varit värst med att jaga katter framför allt för att jag var sen att fatta.

jag gick urbans väg med min egen KH då han började stå för katterna här hemma och det var rätt nära att han högg en över ryggen. Det bara finns där latent...

koppel är en sjukt bra kompis till mig inomhus för att hålla koll i början, men det vet du. jag gosade med katterna rätt ofta och då kom han för att - ja få bort katten helt enkelt, "by all means". så med katten i famn har jag satt mig på honom ett antal gånger och när han försökte "nypa till" katten så drog jag honom i läppen och la till kommandot "MIN". det var rätt envist arbete, och i koppel fick vi sen samexistera ett tag på nedanvåningen. därefter så öppnade jag för katten via trappan så att han inte kunde följa efter. Detta även om han kom som valp med katter i huset. utomhus nu, så kan han dra efter katter, men kommandot är inpräntat och skriker jag MIN, så är katten "min" och jag bestämmer. då stannar han och skiter i det.

 

Att banka på honom eller att ta till andra metoder med våld funkar inte här hemma. dels för att hunden hårdnar direkt och barnen ev blir lidande av det eller så blir det så att bara jag kan korrigera honom. mitt råd är en mer trägen metodisk väg, så att du långsiktigt bryter beteendet. eftersom hunden inte är dum utan bara har en enorm vilja och drift så har du nog goda förutsättningar. en annan sak jag tänker på är att lära katterna att hunden inte är snäll, de fattar lika bra som hunden så du får skola båda arterna. ha koppel på bara... 

 

Jag är inne lite på den vägen just nu, katterna är helt med på att det inte är en snäll hund och bor på hög höjd när vi är där.

En vän till mig tog ut en hamster och lät den träffa katten när han var ung. Se så fint det går hann han säga just innan katten smällde till hamstern så den flög in i väggen och ramlade ned stendöd. Det är samma med en vorsteh. Ska inte säga att det inte finns undantag för det finns det men då har de oftast växt upp tillsammans sedan de var små. Men att försöka sätta ihop en kattmördare med okända katter är att be om trubbel. En annan kille jag känner köpte vorsteh från samma kull som mig och tjejen hans hade vallhund. Hon fick den briljanta iden att testa vorstehn som vallhund och det gick alldeles utmärkt på dagen men när mörkret föll så bröt sig vorstehn ut genom altandörren och gjorde processen kort med fåren. Du har en vorsteh och det är bara att inse. Vill du ha katter, hamstrar, får, ankor, gäss, höns eller andra husdjur så får du välja. Vorstehn SKA jaga dem det är en sådan hund. Den är gjord för att förfölja och hålla ned skadat vilt. Den apporterar fågel och pälsvilt. Det är yrkesjägarns hund och hunden för dem som jagar allt. Skaffa setter eller pointer om du vill ha en mjukare ståhund men vorstehn är skapt för allroundjakt och den har en extremt välutvecklad rovviltsskärpa i de flesta fall. Det är jäkligt fina familjehundar med enormt tålamod och fruktansvärt tillgivna samt snälla mot barn men det är också en av de jävligare jakthundar man kan skaffa. Oavsett vad du tar dig till med den hunden så kommer den tillslut att fixa katterna det är jag hundra procent säker på. Bara att hålla dem åtskiljda till dess att antingen katterna eller hunden försvinner av åldersskäl.

Den katten hade dött där och då om det varit denna jycke, har ju stallkatt som är uppväxt med leonbergervalp och brottats med stora hundar hela sitt liv, den katten slåss med hundar och jagar bort små och medelstora hundar från gården och har även slagits med min jycke. Så tyvärr funkar det inte för denna hund.

 

Hmm... Vi kanske kan ordna en lekdate med brorsans perser o din vorsteh. Den katten ( oframförallt omvärlden ) skulle bara må bra om den skulle bli lite försiktigt ihjälbiten

Teffek, vi får hoppas att du har en av dem som inte är sådan som nils beskriver så att du får det att fungera. Jag hade aldrig accepterat det från min hund. på något vis så måste jakt och hemlivet skiljas åt. Jag är nog rätt säker på om ifall du bestämmer vad du ska ha för hund så blir det så, du slår mig inte som den mentalt klena föraren direkt. sen om du lämnar hunden så tror jag också att allt kan hända. 

Jag har aldrig trott att man kan häva instinkter, dvs att hunden triggas av katten. däremot har jag tilltro till att det ligger på ägaren att göra klart vad som är acceptabelt beteende. Sen har du ju som Nils säger fel hund för den nya livssituationen, det är ju glasklart. det kommer med säkerhet vara personlig lydnad i det fallet, ingen annan kommer kunna ställa det kravet på hunden. Vorsteh ser jag inte som rasen som ska göra sakerna på egen hand utan i tätt samarbete med föraren, det måste ligga i deras gener att du skall lyckas om du ger dig fan på det   (med dig närvarande).

Instämmer med Tango, har två strävhår och två katter. Funkar, för hundarna vet att katterna är no no. Mer formbara hundar är våra vorsteh får man leta efter!

Det går framåt, var ute inatt och jagade grävling då satt en katt ca 1 m från vägen, visst var han intresserad av den men räckte med att säga nej och ignorera katten så flyttades fokus till mig istället och jag kunde få honom framåt, vi kom ca fem meter innan han tittade bak mot katten och även då räckte ett nej för att han skulle flytta fokus till mig.

 

Trodde att han skulle dra iväg till katten då han skickades på sök men vi kom 50 m till på vägen innan jag skickade iväg honom och då var katten bortglömd verkade det som.

 

Allt detta lös men med munkorg.

 Hoppas att du lyckas! Men vänd aldrig ryggen till.. En bekant lyckades i flera år men så en dag kom han hem till en hund och en blodfläck :sad:

Jag tog ur det ur en Laika jag hade med el, nästan löjligt lätt så det är synd att det har blivit förbjudet. (Inte bara synd då det missbrukades av vissa).

Dock slutade hon jaga lodjur efter det så nu tänker jag inte ta ur det ur någon mer spets.

Jag tycker du gör rätt som nejar så fort han stirrar på en katt. Jag skulle slänga till honom massa skinka eller annat godis när han då tittar bort. Sen gäller det ju att öka svårighetsgraden med små steg i taget. Det genom att låta honom vara närmre och närmre katterna när ni tränar. Så fort den värsta mordlusten släppt går träningen snabbt framåt. När han kan vara 1-2 meter från katten utan att börja stirra in sej på den så skulle jag börja gå förbi riktigt nära katterna med hunden kopplad. Överös med beröm och godis om han inte går till attack. Ser du att attacken börja närma sej gäller det att vara med och bryta ner honom rejält just i ögonblicket han ska på.

Du kommer säkert att lyckas på ett par veckor om du tränar 2x10 min per dag.

Tränar då jag har tillfälle.

 

Idag på kvällspromenaden mötte vi en modig katt som fick vara övningsobjekt, vi satt 4 m från katten och käkade godis sålänge han tittade på mig eller spanade ut åt något annat håll än åt kattens. Här får vi ju inte jaga lodjur längre.

 

Lita på honom kommer jag aldrig göra helt utan målet är att det ska funka under uppsikt i samma hus som katterna.