Jag tror jag ska dit nån av dagarna. Då kommer jag absolut och ger mig till känna.

Var du på mässan ?    Jag var " gubben"  m  keps som stod i  Rasmontern  båda dagarna.. 

 

 

/ P

Var du på mässan ? Jag var " gubben" m keps som stod i Rasmontern båda dagarna..

/ P

Nej, kom på att ekonomin var för dålig för att det skulle vara värt så jag åkte och jagade istället.

Jag blir inte avskräckt, det är ju bra med både positiva och negativa erfarenheter. Jag har ju idag en labbe som jag fått kämpa fem år för att få att gå i vatten och det jobbet slipper jag gärna om det blir nån mer retriever... Då är det ju bra att veta att det inte bara går att köpa vilken hund som helst utan att man måste vara noggrann med hur föräldrarna är. Det måste man ju förvisso alltid men det är ju bra att veta vad man ska fråga efter.

 

Finns väl två saker som är huggna i sten med labbarna.. de bär och de badar.. vad lyckades du hitta för skum jycke?? Osar utställnings/sällskaps hund?

 

Det låter intressant. Vilken uppfödare kom den ifrån? Hur var tempot jämfört med en jaktlabrador? Hur yttrar sig vaktandet?

 

Stirra dej inte blind på tempot. Det enda som är viktigt är om jycken anpassar tempot efter nosens förmåga..

Finns väl två saker som är huggna i sten med labbarna.. de bär och de badar.. vad lyckades du hitta för skum jycke?? Osar utställnings/sällskaps hund?

Stirra dej inte blind på tempot. Det enda som är viktigt är om jycken anpassar tempot efter nosens förmåga..

Pappan är en engelsk import från Field trial linjer. Men har en etta i nkl som bästa merit. Han har lämnat massa kullar varav i princip ingen har blivit nåt... Mamman stammar också från bra engelska linjer. Har en trea i ökl som merit. Men är den bästa hund uppfödaren har tränat fram till en fästingsjukdom stoppade utvecklingen.

Sedan var min hund minst i kullen och fick matas separat som liten så hon har alltid varit försiktig. Det tillsammans med att det var min första hund med alla misstag det för med dig har lett fram till en rätt speciell hund...

Jag tog också en del råd som med facit i hand var rätt ogenomtänkta till en början.

Angående tempot så menar jag inte att det ska gå lika fort dom min setter men inte heller lika långsamt som utställningslabbarna kan springa när det är som värst.

Jag kan inte hålla mig så jag måste skriva lite kort om mina blygsamma chesapeake erfarenheter. Jag har lite släkt i Amerikat och det var väl där jag kom igång med jakten på allvar.

Min, håll i dig, farmors-brors-frus-son har hållt på med chesapeake så länge jag känt honom och brukar hålla sig med två.

 

Min bild är att det är en extremt vattenvillig och tålig appotör, precis som någon nämt är det lite mer vakt i dom än en vanlig labbe och det är en betydligt större och kraftigare hund. Däremot uppfattade jag dom som väldigt lugna och trevliga och extremt uthålliga. Något som imponerade på mig var deras förmåga att apportera undervatten, på kanske 2 meters djup. Det var rätt lustigt att se en brun svanstipp försvinna som ett periskop när dom dök ner för att hämta.

Den enda träning jag minns var att de alltid simmade bakom kanoten när vi var ute och fiskade och sedan sprang bakom bilen hem. Klassisk hillbilly träning alltså. 

 

Vad jag förstått är dom avlade för att hämta gäss i kallt vinterklimat och dom är pälsade och byggda därefter. Jag var helt övertygad i unga år att det var den rasen jag skulle hålla på med, men så har det uppenbarligen inte blivit.

 

Tyvärr är väl min kunskap om retrivers ganska begränsad men jag tänker ändå hålla fast vid min romantiserade bild av denna ståtliga ras.

Intressant! Din berättelse stämmer bra med min egen (romantiserade) bild av rasen. Som jag förstått det så är rasen ganska stor i USA och man avlar mer på jaktmeriter där.

Har man haft en bra chespeake så glömmer man dom aldrig , och som du säger är många rätt

" coola" av sig, -73 kom den första till sverige

Sen vet jag att det var rena " bilskojarfasonerna "

När hundar importerades dvs att en skaplig hund tingades och en jävla sågbock var det som skickades. När jag började för snart 28 år sedan

Så var det finska chessi som såg ut som skit , och

Dom linjerna fanns även i sverige, men numera

Är matrialet bättre, men tyvärr hamnar för få hos

Utpräglade and -gås-sjöfågeljägare , och det kan bero på samma sak som i usa , dvs att det är lättare att hitta helt ok labbar , i usa dräller det av bra labbar och dessutom är en sk " top dog " bland chess bra mkt dyrare

För de prismedvetna jänkarna , uppfödarna tar ofta olika betalt för valparna

Och de bästa är dyrast så klart ca 13-1400 usd

Det som jag tycker är lite synd m Chessin är att stora  och på gränsen FÖR stora hundar premierats på utställningar. 

Stora hundar ( läs tunga)  jobbar långsammare,  Min krutlabbe är mkt snabb både på land och vatten, dock jävligt självständig.

men hennes polett ramlade ner på allvar vid 4 års ålder. chessin mognar rätt sent tycker jag så min som nu är 4 börjar arta sig bra.

tyvärr så använder man ju alltid den " bästa " hunden  för att man är lat ( det är frugan som tränar dom idag oftast)

 

/ P 

Problemet med att stora och tunga hundar premieras på utställning känns som att det är samma för alla jakthundsraser. Jag känner igen det från båda "mina" raser. (Labbe och irländsk setter). Jäkla märkligt att det som anses "snyggt" är så långt ifrån det som är praktiskt och så långt ifrån hundarnas ursprungliga användningsområde. Ett av de värsta exemplen på detta måste vara labbarna där de som föder upp utställningsvarianten menar att deras tjockare, klumpigare hundar är bättre jakthundar än jaktvarianten.

Solblomman, det finns mindre insiktsfulla personer överallt i världen, varför skulle hunderiet vara annorlunda,

 

för att göra ett rätt outbildat inlägg i detta, när jag var i Alaska så hade min värdfamilj, en Chessie, Katja, en tik som då var 3 år, oerhört stark hund med enorm motor, med väst på satt hon med oss i timmar ute i duck/goose blinds för att sedan göra långa apporter i ner till 0 gradigt vatten,

 

iofs var den mest minnesvärda jakten med henne just något helt annat, en fasanjakt på utsatta fasaner i Alaska där hon i praktiken ansåg att vi kunde hämta äckelfåglarna själva, jag tar bara sådana fåglar som lever i vatten osv.

 

Skulle jag välja mellan labbe och en Chessie idag, med ett liv i skåne hade jag valt den senare, en helt klart mer sjö/hav kapabel hund enligt mitt stilla tyckande/Christian 

Skulle jag välja mellan labbe och en Chessie idag, med ett liv i skåne hade jag valt den senare, en helt klart mer sjö/hav kapabel hund enligt mitt stilla tyckande/Christian 

Det här får du gärna utveckla.

 

Jag har sett både mina jaktlabbar och andras simma långt ut i havet och hämta änder och jag har sett jaktlabbar slå sig igenom is, visserligen tunn men dock is för att hämta änder. Med tanke på att jag bor i Skåne och jagar och apporterar en del vore det kanske dags för byte av ras när nu chessie är klart mycket bättre än jaktlabbarna...

Jag skrev stilla tyckande eller hur?

 

Helt ärligt så har jag träffat få chessies, de jag träffat och jagat med då har varit sjukt bra hundar, jag har träffat många labbar, ett fåtal, däribland Hippens har varit minnesvärda, sjukt kompetenta och med underbart driv, om man låter sina egna erfarenheter styra, dvs mina begränsade så hamnar jag på en chessie,

därtill hör att helt sonika gillar rasen, dess ursprung och syfte. Om du skämmer bort mig med lite jakt tillsammans med dina labbar kan jag säkert vinnas över.

 

Det finns enligt mitt tyckande igen, en större varians inom raserna än mellan raserna på hundar om man jämför Labbe och chessies, i varje fall för labbarna som medför att några säkra besked, utöver för individer inte kan meddelas, inga slutsatser dras eller raser glorifieras.

 

/Christian 

Enligt hörsägen är de ganska mycket hårdare än labbar.

Det här får du gärna utveckla.

Jag har sett både mina jaktlabbar och andras simma långt ut i havet och hämta änder och jag har sett jaktlabbar slå sig igenom is, visserligen tunn men dock is för att hämta änder. Med tanke på att jag bor i Skåne och jagar och apporterar en del vore det kanske dags för byte av ras när nu chessie är klart mycket bättre än jaktlabbarna...

Man skaffar en Chessi för att man vill ha en annan retriver än Lab, dom är lite tuffare det får man ta

Och vill man göra det enkelt så skaffar man en BRA Lab, däremot kan det vara knepigt då de bästa linjerna

Inte är vem som helst som får köpa, jag fick ägna mig åt rena lobby verksamheten när jag skaffade min första Lab ..

Väl inne så resulterade det i Lab nr 2 ( som är grymt bra ) Men nu har vi en Chess igen då Frugan kroknade på

uppnästa Jeep kärringar

/P

Christian

Utan att ha träffat hipshot är jag ganska säker på att det du såg med hippen var säkert en bra labbe men framförallt bra labbe tillsammans med en bra hundförare/jägare; ett team helt enkelt. En hund kan ha hur bra anlag som helst men den blir bara så bra som hundförare klarar av att plocka ur den. Alltså anlagen skiljer kanske inte så mycket men träning av hunden. Man tränar hunden fel utan att förstå det alltså Emil i Lönnebergas pappa - syndromet. Emils pappa skulle lära honom hyfs men lär honom att tälja trägubbar, för det är ju faktiskt vad Emil lär sig i snickarboa.

 

 

Culot, jag vet att det finns en del "fint folk" inom labbevärlden, lite trist men man behöver ju inte umgås med såna där fina människor bara för att man har labbe.

Christian

Utan att ha träffat hipshot är jag ganska säker på att det du såg med hippen var säkert en bra labbe men framförallt bra labbe tillsammans med en bra hundförare/jägare; ett team helt enkelt. En hund kan ha hur bra anlag som helst men den blir bara så bra som hundförare klarar av att plocka ur den. Alltså anlagen skiljer kanske inte så mycket men träning av hunden. Man tränar hunden fel utan att förstå det alltså Emil i Lönnebergas pappa - syndromet. Emils pappa skulle lära honom hyfs men lär honom att tälja trägubbar, för det är ju faktiskt vad Emil lär sig i snickarboa.

 

 

Culot, jag vet att det finns en del "fint folk" inom labbevärlden, lite trist men man behöver ju inte umgås med såna där fina människor bara för att man har labbe.

Visst ere så , men det är mkt fruntimmer i labbevärlden och där ar det jävla massa prestige , du ska träna för den å den "kändistränaren " medans om man nämner att man tränar för en annan så himlas det m ögonen, och det var sånt som frugan tröttna på så hon behövde lite nytändning igen så vi gick tillbaka till Chesapeake igen, det är en liten och gemytligare värld .

/P

Det finns mycket avarter inom labberiet men varför bry sig? Man kommer vääääldigt långt på egen hand och man behöver inte ta hundar från företagen. 

 

De här chesapeak har jag noll koll på ärligt talat, bara sett någon enstaka på prov någon gång. Är man inte varm i kläderna avseende hunderiet så ska man ta en labbe, enklare. Har man en diffus känsla av att veta vad man pysslar med så kan man ta någon annan ras. Men det känns som en skakig resa, det är ofta små raser och ganska klent med utbud.. Har tex en kompis som är instruktör och denne har slitit rätt hårt med en liten retriverras utan att såvitt jag fattat komma så värst långt. Hur Chesapeak är vet jag som sagt inte.. 

 

Våra labbar fyller alla våra behov och är ganska lättjobbade så det känns inte som man behöver krångla till något, för mej är jakten det primära och då ska hunderiet hänga med med viss enkelhet. Gillar man att träna hund och böka och den delen är minst lika stor som jakten så why not?

Problemet med att stora och tunga hundar premieras på utställning känns som att det är samma för alla jakthundsraser. Jag känner igen det från båda "mina" raser. (Labbe och irländsk setter). Jäkla märkligt att det som anses "snyggt" är så långt ifrån det som är praktiskt och så långt ifrån hundarnas ursprungliga användningsområde. Ett av de värsta exemplen på detta måste vara labbarna där de som föder upp utställningsvarianten menar att deras tjockare, klumpigare hundar är bättre jakthundar än jaktvarianten.

johnny är en fläskis jmf sina syskon, han är diametralt olik alla de andra. lugnare i sinnet .

rätt skön stil ändå så jag förstår varför många gillar det även i jakt. även om fläsklabbar inte är det jag då syftar till. Pontare har lite grövre labbar och dom är rätt sköna i stilen de med, de har annat lynne gissar jag.

johnny är en fläskis jmf sina syskon, han är diametralt olik alla de andra. lugnare i sinnet .

rätt skön stil ändå så jag förstår varför många gillar det även i jakt. även om fläsklabbar inte är det jag då syftar till. Pontare har lite grövre labbar och dom är rätt sköna i stilen de med, de har annat lynne gissar jag.

Först och främst kanske det var väl kategoriskt av mig att skriva "alla jakthundsraser". Jag ska inte utge mig för att ha koll på alla raser för det har jag verkligen inte.

Med det sagt så vet jag inte om jag förstår ditt inlägg riktigt. Menar du att det finns ett samband mellan större, kraftigare hundar och ett lugnare temperament? Min poäng var snarare att tunga hundar inte orkar springa lika länge och stora klumpiga hundar med lång, "vacker" päls kan vara rätt opraktiskt när de ska jaga i snårig terräng t.ex.

Ja jag tror att "klumpigare" hundar för sig lite annorlunda då de inte kan dra på lika mycket. Jag tror inte de håller lika bra heller som de lättare. Jag såg rätt tydlig skillnad idag själv. Men det finns fördelar med, kontakten på fältet är lättare gissar jag.

Pälsen är klart negativt om den håller vatten och kyler hunden för att den ska vara snyggare.

Skickas från min iPhone via Tapatalk

Problemet med att stora och tunga hundar premieras på utställning känns som att det är samma för alla jakthundsraser. Jag känner igen det från båda "mina" raser. (Labbe och irländsk setter). Jäkla märkligt att det som anses "snyggt" är så långt ifrån det som är praktiskt och så långt ifrån hundarnas ursprungliga användningsområde. Ett av de värsta exemplen på detta måste vara labbarna där de som föder upp utställningsvarianten menar att deras tjockare, klumpigare hundar är bättre jakthundar än jaktvarianten.

Visst är det så, för nåt år sedan var nog i Hundsport det stod om det. De större raserna hade blivit större, hur det var med små kommer jag inte ihåg. Förmodligen mindre, människan gillar utveckling.

Visst är det så, för nåt år sedan var nog i Hundsport det stod om det. De större raserna hade blivit större, hur det var med små kommer jag inte ihåg. Förmodligen mindre, människan gillar utveckling.

Undrar om inte småhundarna också blir större. Tänker på t.ex utställningsterriers som är för stora för att komma ner i gryt.

Men säger inte rasstandarden ifrån om alla blir för stora(höga)?

för om dom blir breda finns väl inte med i rasstandarden?(feta)

Ja jag tror att "klumpigare" hundar för sig lite annorlunda då de inte kan dra på lika mycket. Jag tror inte de håller lika bra heller som de lättare. Jag såg rätt tydlig skillnad idag själv. Men det finns fördelar med, kontakten på fältet är lättare gissar jag.

Pälsen är klart negativt om den håller vatten och kyler hunden för att den ska vara snyggare.

Skickas från min iPhone via Tapatalk

Självklart finns det för- och nackdelar med allt. Sedan är det ju skillnad på kraftiga hundar med mer muskler och feta hundar. Av det jag sett av din hund på bilder och filmer så vet jag inte om "fläskig" är det första jag tänker på.

Lite rund är han allt.

Lagrat fett påverkar mentaliteten hos alla däggdjur, låg fettprocent, mer aktivt beteende med mindre eftertänksamhet om jag minns rätt.

Kommer inte ihåg alla PRO:s and CON:s med större fettlager...

Skickas från min iPhone via Tapatalk