Har legat sjuk ett tag och då plöjt igenom forumets kulskytte trådar.

Tycker det läggs ner mer tid på att analysera sönder sig själv och sina bössor med tillbehör än att lägga kvalitets tid på banan.

Ska självklart erkänna att jag gjorde likadant själv förut, bössan gömd i firmabilen så jag kunde sladda förbi banan och testa nya laddningar innan hämtning på dagis, hem fixa käk ner och ladda lite och iväg till banan igen för att i sista ljuset stressa iväg en laddstege. Detta medförde katastrofskytte vilket ledde till att det måste ju vara sylarna det är fel på (eller).

Nu åker jag till banan när jag har gott om tid. Inget stress skytte. Och fan vad jag är nöjd med mitt skytte. Tänker inte på vad mina benstöd heter eller hur mycket tryck jag lägger på dom, min ris fyllda socka funkar hur bra som helst till baksäck.

Tänker nu mera. Ett skott en träff i målet.inte fem skott som ska se ut som ett. Det är bänkskytte för mej.

Tänker nu mera. Ett skott en träff i målet.inte fem skott som ska se ut som ett. 

Precis som jag resonerar,numera är träff i målet det enda som betyder något,målet kan iofs ha ett antal olika diametrar beroende på avstånd och sort men aldrig att många skott i ett hål är det enda som duger.

 

/Mike

Lägg av, överanalys är ju min paradgren :-D

Ska jag försöka vara lite seriös så är jag lite kluven i frågan. Ett visst mått av analys är nödvändigt. Men det gäller väl att veta när det räcker, och då vara nöjd. När man väl hittat en laddning som är bra nog, är det såklart bättre att skjuta utan att analysera sönder all rim och reson. förutsatt att man inte är väldigt fokuserad på extrem precision och absolut vill fila vidare. Men det är väl upp till var och en. själv har jag, trots överanalys, samma fokus på träff där man vill ha den, CBS ska sitta. Den absolut bästa träningen tycker jag är tävlingar som basic rifle, skyttet i Kristinehamn i helgen och Remmene.

Men dissa mig gärna för att jag har ett medvetet förhållningssätt till förbelastning av benstöden, väl bekomme. ;-)

Mackan, jag kan lägga mig på dig, då får du exakt förbelastning.

I övrigt ansluter jag till föregående talare. Christian

Men dissa mig gärna för att jag har ett medvetet förhållningssätt till förbelastning av benstöden, väl bekomme. ;-)

Å här blir det intressant.

 

Förbelastning av benstöd och ävenså rekylupptagning finns spaltmeter att läsa om,viktigheten av dessa två framhålls som skillnaden mellan succe eller katastrof.

 

Under de senaste åren har jag dock börjat ifrågasätta detta ordentligt då jag nu har ett hyffsat antal skott tagna i skarpa situationer där förutsättningarna inte medger någon som helst belastning av benstöden eller rent utav negativ belastning,alla dessa skott har tagit exakt där jag siktat-ibland på väldigt små mål på långa avstånd.

 

I samband med detta har terrängen inte medgett att ligga rakt bakom kolven som ett alternativ utan alla möjliga konstiga skjutställningar har praktiserats,återigen kan jag inte se någon som helst påverkan på var träffen sitter.

 

Således är jag nu starkt ifrågasättande av dessa två "måsten" alla som skjutit ett tag säger vidare att ligga rakt bakom kolven inte känns naturligt...

 

En behaglig avslappnad skjutställning som passar skyttens natural point of aim tror jag stenhårt på,sen hur snett man hamnar bakom kolven är enligt mig ointressant.

 

/Mike

Å här blir det intressant.

Förbelastning av benstöd och ävenså rekylupptagning finns spaltmeter att läsa om,viktigheten av dessa två framhålls som skillnaden mellan succe eller katastrof.

Under de senaste åren har jag dock börjat ifrågasätta detta ordentligt då jag nu har ett hyffsat antal skott tagna i skarpa situationer där förutsättningarna inte medger någon som helst belastning av benstöden eller rent utav negativ belastning,alla dessa skott har tagit exakt där jag siktat-ibland på väldigt små mål på långa avstånd.

I samband med detta har terrängen inte medgett att ligga rakt bakom kolven som ett alternativ utan alla möjliga konstiga skjutställningar har praktiserats,återigen kan jag inte se någon som helst påverkan på var träffen sitter.

Således är jag nu starkt ifrågasättande av dessa två "måsten" alla som skjutit ett tag säger vidare att ligga rakt bakom kolven inte känns naturligt...

En behaglig avslappnad skjutställning som passar skyttens natural point of aim tror jag stenhårt på,sen hur snett man hamnar bakom kolven är enligt mig ointressant.

/Mike

Min teori (överanalysvarning) är att det handlar om att man dels blir kompis med sin utrustning och dels lär sig rekylupptagning i olika positioner. Kort sagt blir en bättre skytt. Vägen dit kräver en hel del skott, du är långt före mig men jag jobbar på saken. Jag tror det finns ett värde i att lära seg en teknik först, för att sedan kunna gå vidare och utvecklas som skytt. Men det blir väldigt uppenbart på tävlingar som den jag sköt i helgen att det går att träffa i märkliga ställningar och att de skyttar som uppenbarligen är duktiga gör väldigt olika.

HAHAHA Mackan du är för go :-) Givetvis måste ett visst analyserande på gå men ibland känns det som att det är det som är viktigast inte skyttet ;-)

Sitter ju och följer alla era super sköna byggen på roliga kalibrar state of the art kolvar super optik och premium pipor och vet hur länge ni får vänta på era grejer, jag skulle också stressa när jag äntligen fick bebisen i min famn och bli galenvetenskapsman om den inte levererade det jag ville.

Själv sitter jag här med två Remmy i orginal och en snik ombyggd Winny pga att jag inte har erat tålamod till att vänta :-( :-)

Angående benstöd får jag en mycket mer avslappnad skjutställning om jag bara har dom som ett främre stöd. Lägger jag tryck på dom spänner jag hela kroppen och blir stel som en pinne och tröttar snabbt ut kroppen.

Var också likadan förr. Satt inte skotten som en snygg treklöver utan papp emellan var jag inte nöjd, i

dag räcker det med "jägarmässig" precision för att jag ska vara nöjd. Mycket roligare har skyttet blivit

utan "tvångskänsla".

Min teori (överanalysvarning) är att det handlar om att man dels blir kompis med sin utrustning och dels lär sig rekylupptagning i olika positioner. Kort sagt blir en bättre skytt. Vägen dit kräver en hel del skott, du är långt före mig men jag jobbar på saken. Jag tror det finns ett värde i att lära seg en teknik först, för att sedan kunna gå vidare och utvecklas som skytt. Men det blir väldigt uppenbart på tävlingar som den jag sköt i helgen att det går att träffa i märkliga ställningar och att de skyttar som uppenbarligen är duktiga gör väldigt olika.

Vad jag menar är att jag sett mer än en gång skyttar som ligger på 100m vallen och har skjutit fyra skott på 12mm öppnar upp träffbilden till 18mm med det sista skottet och då genast påbörjar felsökning i teknik eller material för den sista borde ju suttit också......

 

12 eller 18mm är precis skit samma i ett skarpt läge.

 

Fokuserar man på målet och inte funderar så mycket på resten så blir allt så mycket enklare.

 

/Mike

Bra grejor är inte till för skyttet, de är till för skytteträningen. Om man har saker som fixar 10 mm vet man om det är man själv som skjuter illa om det inte ser ut som det borde på andra sidan kulans ballistiska bana, det gäller oavsett om man skjuter 1 eller 5 skott på samma mål. Har man en pang som skjuter tokbra vet man att det är i det egna skyttet man letar efter orsaken till bommarna. De som letar i sina prylar har kompromissat med prylarna, så är det bara :-D 

 

En strenroos-monterad Shilen Select Match i en McMillan med en fet-Zeiss i Spuhr-ringar... Med en beprövad laddning.... Om man skjuter illa är det uppenbart var man ska leta. Felet är på min sida kolvkappan. 

Vad jag menar är att jag sett mer än en gång skyttar som ligger på 100m vallen och har skjutit fyra skott på 12mm öppnar upp träffbilden till 18mm med det sista skottet och då genast påbörjar felsökning i teknik eller material för den sista borde ju suttit också......

 

12 eller 18mm är precis skit samma i ett skarpt läge.

 

Fokuserar man på målet och inte funderar så mycket på resten så blir allt så mycket enklare.

 

/Mike

 Nu förstår jag gott vad du menar, och håller väldigt mycket med dig. För mig blir det ett uttryck för jaktfokus, vad som är bra nog för ett säkert jaktskott är bra nog överallt. 

Om man inte skjuter för att utvärdera laddningar, då blir det en annan sak, men även då borde man i ditt exempel vara medveten om att flyern är en okoncentrerad avfyrning och nöja sig med det.

Men det är ju kul med prylar

Ju mer prylar desto mer för den överanalytiske att felsöka inom

 

/Mike

Haha

Haha ja helvete, förr skulle kulorna gärna toucha varandra på tavlan...tight ska det vara. Men i dagsläget eftersträvas fina cirkulära (jämna) träffbilder med repeterbarhet. Gärna skjutna med simpelt stöd...för när det kommer till kritan så har det ingen större betydelse om femskottaren är på 15mm eller 30mm, det är det första skottet som skall finna målet. Har än aldrig skjutit en femskottare på t.ex en orrtupp i topp

Något jag nuförtiden gör är att vid olika tillfällen köra till banan och skjuta ETT skott på en och samma

tavla. Skottet från tillfälle till tillfälle ska då sitta fint i förhållande till de tidigare. Tycker detta ger mer som

precisionstest i jaktsammanhang.

Något jag nuförtiden gör är att vid olika tillfällen köra till banan och skjuta ETT skott på en och samma

tavla. Skottet från tillfälle till tillfälle ska då sitta fint i förhållande till de tidigare. Tycker detta ger mer som

precisionstest i jaktsammanhang.

Jag gör nästan så jag med. Jag har med mig en(!) patron av det slag jag för tillfället jagar med. Den skjuter jag på en lerduva från olika håll varje gång.

Det är precis lagom når jag ska hämta på fritids.

På helgerna blir det mer skytte förståss.

Alla är vi olika så finns väl egentligen inget rätt och fel här!

Men klart att mer skytte är att föredra om man har brist på tid, själv tillhör jag dem som inte analyserar mer än i skallen.

För inga loggböcker eller ens räknar skott men det jag är intresserad av fastnar bra i minnet så visst analyserar jag men inga skriftliga utan bara sunt bondförnuft det passar mig bäst.

 

Men detta med en skott en träff är inte min melodi utan är jag på banan vill jag skjuta rätt mycket det ger bäst resultat i förhållande till spenderad tid. Att åka och skjuta ett skott är inget för mig

Jag brukar alltid ha 22an med mig och övningsskjuta med när jag ändå är på banan.

Ja, visst är det bra.

För min del blir det relativt mycket skjutet utslaget på ett år iallafall. Det brukar snitta på runt 5000 ptr/år, det är enhandsskyttet som drar iväg lejonparten av dessa.

Ett skott/mål, olika avstånd, ställningar och storlekar. Ibland kör jag på tid.

 

Vid inskjutning och validering av laddningar är de enda gången jag skjuter träffbilder och analyserar, främst mig själv då det oftast är där felet ligger Men också hur det känns att skjuta just den laddningen. 

Nu vet ju inte jag hur duktiga skyttar ni är men jag har fått för mig att det finns en del som är rätt vassa. Det jag inte förstår är hur ni tagit er dit utan att analysera?

 

Att testa ammunition kallar inte jag att analysera utan det är ett test. När testet uppfyller kraven då slutar man testa och börjar träna/tävla/jaga eller vad man nu ska göra. Resultatet kan man ju behöva analysera en smula för att se vad som händer om man ändrar laddvikt, friflykt m.m.

 

Jag är tävlingsskytt och i mitt tävlingsskytte så har jag aldrig ett träningspass, tävling eller test utan ett förutbestämt mål för då är det enligt mig totalt bortkastad tid. Hur vet jag om det gick bra eller går framåt om jag inte vet vad jag skulle göra eller uppnå? Detta gör jag i min träningsdagbok för att kunna gå tillbaka och läsa. Man kan ju göra det i huvudet också men jag tycker det är svårt att komma ihåg då.

 

Analys för mig är till exempel följande:

 

Jag skjuter på ett mål på 300m avstånd och jag ska skjuta 5 skott och träffa dessa 5 skott. skott 1,2 och 3 sitter där de ska och det 4:e missar och 5:e träffar. Vill man bli bättre så måste man ju analysera var och varför missen inträffade. Efter analysen gillar jag att upprepa för att få svar på om analysen stämde. Jag kanske kom fram till att jag gjorde en skitdålig avfyrning i 4:e skottet och drog ner skottet till höger, då skulle jag lägga mig och köra blindavfyrningar en stund och sedan upprepa övningen och se om det blev bra och alla skotten sitter i målet.

 

Jag kör inte riktigt lika mycket analys och mål inför träningspass med jaktbössorna men nog har jag en tanke på vad jag ska göra när jag far till banan och jag utvärderar mitt skytte under tiden och efter passet.

 

Hur tänker ni andra?

Jag kan bara konstatera att om jag har en grundläggande teknik på plats och skjuter mer istället för att analysera så har felen och klantverksamheten en tendens att glida undan lite diskret och lämna utrymme för träff-träff-träff-träff. Skytte är roligare än analys vilket gör att jag åker och skjuter mer än jag hade gjort om varenda skott hade krävt pappersarbete.

Kort sagt, ju mer jag skjuter desto mer tur har jag med träffarna.

Jag kan bara konstatera att om jag har en grundläggande teknik på plats och skjuter mer istället för att analysera så har felen och klantverksamheten en tendens att glida undan lite diskret och lämna utrymme för träff-träff-träff-träff. Skytte är roligare än analys vilket gör att jag åker och skjuter mer än jag hade gjort om varenda skott hade krävt pappersarbete.

Kort sagt, ju mer jag skjuter desto mer tur har jag med träffarna.

Det är klart jag behöver ju inte tänka så mycket på att jag tränar för sällan ligger på mellan 3-5 pass i veckan beroende på periodiseringen plus tävlingar. Sedan blindavfyrar jag med jaktvapen några minuter 2-7 dagar i veckan utöver detta.

 

Jag tränar tekniken bäst när jag inte skjuter skarpt utan kör blindavfyrning både med och utan simulator. När jag skjuter skarpt är det mer för att vänja mig vid poäng och träna rekylupptagning, vindläsning, ljus m.m.

 

Nu skjuter ju jag på samma avstånd hela tiden när jag tävlar så vissa moment som jag inte behöver träna tillkommer ju om man skjuter på varierande avstånd och då kanske man behöver skjuta mer skarpt.

 

Jag måste också tillägga att det är sällan roligt när jag tränar för tävlingsskyttet. De saker som gör det värt är när man lyckas på tävling vilket är någon gång per år. Jaktskyttet är däremot oftast riktigt roligt för mig. Analys behöver inte pappersarbete.