Jag tror att det är så att vi helt enkelt inte söker efter samma egenskaper när vi väljer kula. Jag VILL ha genomskott på mina älgar och tycker att det är en fördel om kulorna ger det.

Det är ett av skälen till att jag gillar kopparkulorna, däremot har jag inte upplevt att de lämnar några splitter sedan 90talets x- och xlckulor.

Skickat från min SM-G920F via Tapatalk

Låter som jag ska hålla kvar min 7mm rem mag och gå tillbaks till oryxen.

Genomskott på kalv och fjolingar men stannade oftast i kroppen på fullvuxna djur.

Jag brukar också försöka lägga skottet strax bakom bogen, dock kan ingångsvinkeln variera. Ibland blir det skott snett framifrån ibland snett bakifrån. Det är sällan man får chansen till 90 grader och full bredsida.....

 

Har testat Scirocco II senaste åren. Har i princip alltid genomskott. Tidigare hade jag laddat den till 925 m/s men inför detta året så fick jag upp farten till 972 m/s i förhoppning att den skulle svampa bättre och därmed också oftare bli kvar i kroppen. Norma uppger 960-965 m/s för kulan. Men fortfarande genomskott förutom på en älg där kulan kunde återfinnas. Restvikt på strax under 70% är inte riktigt vad jag är nöjd med.

 

Vad händer med tunga blöta kulor? Blir restvikten större på dom? (Eg lämnar dom kvar mindre än ca 50 grains bly i kroppen?)

Är det ingen risk att tunga långsamma kulor börjar vobbla med bakänden när kulan träffar något? Eller är den risken större med snabba och lätta kulor?

Låter som jag ska hålla kvar min 7mm rem mag och gå tillbaks till oryxen.

Genomskott på kalv och fjolingar men stannade oftast i kroppen på fullvuxna djur.

Jag brukar också försöka lägga skottet strax bakom bogen, dock kan ingångsvinkeln variera. Ibland blir det skott snett framifrån ibland snett bakifrån. Det är sällan man får chansen till 90 grader och full bredsida.....

Har testat Scirocco II senaste åren. Har i princip alltid genomskott. Tidigare hade jag laddat den till 925 m/s men inför detta året så fick jag upp farten till 972 m/s i förhoppning att den skulle svampa bättre och därmed också oftare bli kvar i kroppen. Norma uppger 960-965 m/s för kulan. Men fortfarande genomskott förutom på en älg där kulan kunde återfinnas. Restvikt på strax under 70% är inte riktigt vad jag är nöjd med.

Vad händer med tunga blöta kulor? Blir restvikten större på dom? (Eg lämnar dom kvar mindre än ca 50 grains bly i kroppen?)

Är det ingen risk att tunga långsamma kulor börjar vobbla med bakänden när kulan träffar något? Eller är den risken större med snabba och lätta kulor?

Det beror väl också lite på stabilitetsvärdet dvs stigningen och sd värdet som om jag minns rätt så är det ingen fara om det är över 0,3.

Kulans konstruktion lär vara överlägset alla värden, bra kula är en bra kula. Och så rätt stigning till den kulan och sen justerar man effekten med farten. Klart.

Dom kopparkulor jag skjutit har gått som pråmar genom kropparna och jag har bara skjutit i låga hastigheter. Mjukare kulor kan gå mer bångstyrigt men sänker djuret på ett sätt jag gillar mer. På min nya kaliber blir det nog koppar då den är snabbare.

Med "pråmar" förmodar jag du menar stabilt enl kurs. Och att mjuka långsamma kulor uppför sig mer oförutsägbart... 

 

Har inga tester eller så som underbygger mina teorier. Men jag tycker mig kunna se från praktiska förlopp att en lätt, snabb, hårdare kula uppför sig mer förutsägbart i en kropp. lika ledes så tycker jag mig se att dessa kulor också ger mindre köttförstörning då dom är stabila och inte vobblar, roterar ut med bakänden som en "tratt".

Samtidigt som tunga, långsamma mjuka kulor "snurrar" sönder mer och har en mer oberäknelig framfart i en kropp.

Är jag ensam om att tycka mig se det mönstret, eller finns det belägg på att så är fallet?

Har själv ingen älgjakt, men 300grains Oryx i 375H&H torde vara bra medicin även på älg?

Med "pråmar" förmodar jag du menar stabilt enl kurs. Och att mjuka långsamma kulor uppför sig mer oförutsägbart...

Har inga tester eller så som underbygger mina teorier. Men jag tycker mig kunna se från praktiska förlopp att en lätt, snabb, hårdare kula uppför sig mer förutsägbart i en kropp. lika ledes så tycker jag mig se att dessa kulor också ger mindre köttförstörning då dom är stabila och inte vobblar, roterar ut med bakänden som en "tratt".

Samtidigt som tunga, långsamma mjuka kulor "snurrar" sönder mer och har en mer oberäknelig framfart i en kropp.

Är jag ensam om att tycka mig se det mönstret, eller finns det belägg på att så är fallet?

Nej farten hade jag inte med i ekvationen. Där har jag inte sett något lika klart sammanhang.

Har skjutit djur med revolverkulor för jakt i låg hastighet som styrt bra.

Jag anser att kulan är det viktigaste inte grundkonstruktionen. Vobblande har jag aldrig sett spår av eller ens en teori om så länge pipan har rätt stigning.

Även om jag numera inte använder tunga, långsamma kulor så beror det absolut inte på att de skulle tumla eller på något sätt vara instabila utan snarare tvärt om, när det gäller effekten i viltet har jag ingen som helst anledning att misstro dessa.

För mig handlar det om att bössan blir mer lättskjuten med den mindre rekyl som lättare kulor ger samtidigt som kulbanan blir mer förlåtande med relativt lätta kulor.

Om de kulor jag väljer sedan är "hårda" eller "mjuka" styrs av jaktformen och vilken typ av vilt jag jagar för dagen.

Skickat från min SM-G920F via Tapatalk

Svaret på grundfrågan är lika enkel som självklar . Pil och båge ....

Svaret på grundfrågan är lika enkel som självklar . Pil och båge ....

Jo det vore eg det bästa vapnet på korta avstånd.

Iom att det inte är lagligt att jaga med båge här och jag har inte varit på utlandet. Så har jag inget konkret att jämföra med.

Men en jakt pil som går genom ett bogblad och stannar i nästa, med en sårkanal som är 4-5 cm redan i ingången torde eg vara optimal för älg, hjort och kanske tom rå.

Iof så träff bakom bogen ger genomskott, men den pilen är i marken inom 20-30 m, typ.

 

En herre i bågklubben, som är 84 år nu. Testade för 3-4 år sedan att skjuta på död älg, med det resultatet ovan beskrivet. (Iom att han jagar på egen mark så kan han testskjuta utan att "laget" förlorar kött...)

Njae. Rätt vanligt med genomskott med båge...

Har själv ingen älgjakt, men 300grains Oryx i 375H&H torde vara bra medicin även på älg?

Beror på vad "bra medicin" innebär, lite förstört kött, lite bly rester i kroppen?!? Eller bara massiv skada så djuret dör på plats?

Njae. Rätt vanligt med genomskott med båge...

Jo bakom bog. Två bogblad på älg eller kron orkar inte "normala" bågar med. Samtidigt så är pilens väg rätt förutsägbar om det blir genomskott. Samt att nästan all energi har lämnats och pilen går i marken inom 20-30 m efter genomskott.

Sällan (i princip aldrig) blir det ricocheter som kommer tillbaks mot skytt eller hund. Dvs det pilen stoppar mot, där ramlar pilen ner, den studsar aldrig tillbaks och utgör fara för skytt eller hund i samma höjd som bytet.

 

Nog OT...

 

Jag kanske skulle omformulera frågan. Vilken kaliber/kulval är lika effektiv och ger samma mängd kött i frysen som pil och båge? (På hundförar avstånd...)

 

Jag kanske skulle omformulera frågan. Vilken kaliber/kulval är lika effektiv och ger samma mängd kött i frysen som pil och båge? (På hundförar avstånd...)

 

Huvudskott eller skott mot kotpelaren med valfri kaliber & kula.

Då det inte är politiskt korrekt att förespråka den typen av skott som första skott så behöver vi inte diskutera den saken mer men i jakten på sista köttbullen så är det den saken som gäller - sen kan alla själv fundera över huruvida det är lämpligt eller ej.

Jag skjuter sådana skott när läget är rätt men jag har tvekat ett par gånger och tagit spjälstaketet i stället och på så sätt sluppit tråkigheter... hittills.

Som wizard skriver. Med några tusenpack och bra omdömme så behöver man inte slänga mycket kött. Som bonus mot bågen ett bättre uppföljningsskott pch bättre precision samt bättre kulbana. Med det känns det som köttbullarna har ett högt pris när jag själv väljer utrustning.

Huvudskott eller skott mot kotpelaren med valfri kaliber & kula.

Då det inte är politiskt korrekt att förespråka den typen av skott som första skott så behöver vi inte diskutera den saken mer men i jakten på sista köttbullen så är det den saken som gäller - sen kan alla själv fundera över huruvida det är lämpligt eller ej.

Jag skjuter sådana skott när läget är rätt men jag har tvekat ett par gånger och tagit spjälstaketet i stället och på så sätt sluppit tråkigheter... hittills.

Har också tagit några älgar på samma sätt. Men med minsta tvekan så siktar jag på staketet, för då dör dom "normalt" iaf inom rimlig tid.

 

Jag ser faktiskt det som en skyldighet att som jägare ha en avsikt i varför jag skjuter ett vilt. Är det predatorer för att ge annat vilt bättre förutsättningar att överleva eller för att begränsa en överstor population. Då ser jag inte kroppen som något att ta tillvara( även om jag kanske borde...) utan mer som en välgärning för övrigt vilt. (Om det inte samtidigt också är matvilt...)

Vilt som jag skjuter för att också äta, då vill jag ta tillvara på så mycket som det är möjligt av "respekt" och ge det fällda bytet en mening med att dö. Visst är det ett trofédjur så är det lite roligare. Men jag skjuter inget endast för trofén.

 

Jag har väldigt svårt att förlika mig med tankegångar som ger att djur är en levande måltavla och endast ska dö för mitt nöjes skull. Det ska finnas ett syfte till varför jag dödar ett vilt bortom rent nöje att skjuta på ett mål.

Därför ställde jag ursprungsfrågan i tråden. Jag vill att de vilt jag skjuter på ska dö inom rimlig tid och jag vill kunna ta reda på så mycket som möjligt av det bytet.

Den etiska debatten om om hjärn/kotpelar skott kontra lungskott, lämnar jag där hän, med att ibland är det ena bättre än det andra. Beroende på skytteträning och situation.

Som wizard skriver. Med några tusenpack och bra omdömme så behöver man inte slänga mycket kött. Som bonus mot bågen ett bättre uppföljningsskott pch bättre precision samt bättre kulbana. Med det känns det som köttbullarna har ett högt pris när jag själv väljer utrustning.

Samtidigt så vet vi alla att uppföljningsskott i typ 90% av fallen är ett sämre skott än det första.... Så varför skjuta första om man inte är "säker"? (Jo jag har också skjutit bom eller skadskjutit i första, men endast två gånger på drygt 20 år har jag skjutit ett följeskott som tagit bättre än det första.)

Samtidigt så vet vi alla att uppföljningsskott i typ 90% av fallen är ett sämre skott än det första.... Så varför skjuta första om man inte är "säker"? (Jo jag har också skjutit bom eller skadskjutit i första, men endast två gånger på drygt 20 år har jag skjutit ett följeskott som tagit bättre än det första.)

För mig handlar det inte om att kunna sätta ett bättre skott alla gånger då jag inte vet hur det första tagit som exempel eller så har jag plötsligt fått påskjutet i såten och då gäller det verkligen att leverera utanför all planering. Det gäller bara att avsluta en jaktsituation på bästa sätt för djuret. Poäng skjuter jag bara på tavla. Dock tränar jag rätt ihärdigt på just uppföljning då jag vet att detta varit en svag punkt för mig så ev har jag större utbyte av dessa skott en genomsnittet.

Beror på vad "bra medicin" innebär, lite förstört kött, lite bly rester i kroppen?!? Eller bara massiv skada så djuret dör på plats?

Det är ju en relativt långsam tung kula med lite tjockare mantel än på klenare Oryx kalibrar.

Jag är fullständigt övertygad om att i stort sett alla svenska jägare är mer eller mindre köttjägare, även om man inte avser att behålla köttet för egen del.

Att hålla nere köttförstöringen ser nog alla som något positivt, det får vi inpräntat i oss redan som tämligen färska jägare.

För egen del går numera en hel del av det vilt jag skjuter till viltuppköpare och då om inte förr så inser man vikten av liten/rimlig köttförstöring.

 

Sedan kan man konstatera att en viss köttförstöring är oundviklig så länge som vi inte skjuter i CNS (vilket vi självklart bara gör i undantagsfall eller under speciella jaktformer). Vi har då att väga mellan korta flyktsträckor och därmed lite mindre blod i hinnorna men ofta en lite större skottskada eller en lite mindre skottskada som i gengäld ofta leder till längre flyktsträcka och mer blod i hinnorna.

 

För egen del handlar det valet snarare om jaktformen, under smyg och vakjakt så föredrar jag en lite blötare kula (typ Ballistic Tip eller motsvarande) eftersom jag då har goda chanser att placera kulan så att jag både uppnår snabb effekt och korta flyktsträckor. Det är också den jaktform jag både uppskattar mest och där jag skjuter majoriteten av mina vilt.

Den renodlade älgjakten är numera en rätt kortlivad historia här nere i södra Sverige, det brukar väl bara bli en renodlad älgjaktsvecka. Därför vet jag knappt om någon jägare som kör med renodlad jaktammunition för älgen utan de allra flesta kör oavsett om de köper sin ammunition eller laddar själva med en "klövviltsladdning" som skall funka till allt från älg, hjort, gris och rådjur beroende på hur vilttillgången ser ut där man jagar.

 

Bortsett från den renodlade älgjakten så är nog de flesta jakterna häromkring av blandkaraktär. Är det några älgar kvar på licens så är de givetvis lovliga men det är  ofta mer vilt än så som kan dyka upp och som är lovligt för dagen, det innebär att man behöver vara beväpnad för och beredd på att skjuta "enligt tabellen" och de restriktioner som givits från jaktledaren. För min del så innebär det också att jag väljer annorlunda än vad jag gör när det handlar om ren smyg- och vakjakt. De blöta kulorna och bössan för finlir får stanna hemma och istället gäller det dels att förbereda sig på vilt i olika storlek, dessutom kan det bli skott på vilt i rörelse eller i de luckor som står tillbuds mellan trädstammarna. Stannar viltet med hund efter sig och du får chans att skjuta på stillastående vilt duger gäller det att komma till skott  så länge som skottvinkeln är rimlig. Eftersom detta kan innebära skott i bogen eller i vinklade mot eller frånskott så vill jag ha en kula som klarar av att göra jobbet oavsett vinkel och utan att lämna ett allt för trist resultat efter sig.

 

Tyvärr är det också så att den här typen av skytte på vilt i rörelse gör att antalet eftersök ökar rätt dramatiskt. Jag vågar nog sticka ut hakan och påstå att de numera är så vanliga att det knappast ens kallas eftersök längre. Med dagens hundbestånd så är vi också rimligt säkra på att om ett djur är påskjutet med en klass 1 kaliber i kroppen så reder man som regel alltid ut det, under dessa övningar så är naturligtvis köttförstöringen av mindre vikt utan det handlar om att så snabbt som möjligt få fatt i det påskjutna viltet. Det är helt enkelt så att den jaktform som vi numera fått försvårar välplacerade jaktskott och kräver betydligt mycket mer av både jägare och hundar. Det har nog också inneburit att beväpning och kulval påverkats så tillvida att många har fått upp ögonen för att de nya jaktformerna kräver lite annan utrustning än forna tiders mer renodlade älgjakt.

 

Henrik

då tillhör jag de 10%

självklart tar jag hand om köttet men prio ett är en snabb död.

så om jag skjuter 10 älgar så är det viktigare med 10 döda älgar än om jag får kassera 100kg.

 

 

så ok, mer eller mindre köttjägare är väl även jag men då mycket mindre.

 

men jag hatar när det skjuts älg i bogen med ex ballistic tip, som inte ens dödar bra utan bara förstör kött.

tycker hellre inte om när det ska skjutas nack/huvudskott på friska djur(nu pratar jag ej om proffsjägare som avlivar i hägn)

 

jag tycker varje jägare som skjuter mot en älg ska ha en plan,, ex skjuter jag med ballistic tip så skjuter man bakom bog,

Ozzian,

Du är med andra ord precis som jag skrev "mer eller mindre köttjägare". Jag tror att alla kan skriva under på att det viktigaste är en död älg och sedan kommer köttförstöringen i andra hand, det jag menade var att det nog inte finns särskilt många svenska jägare som struntar i köttet och bara är ute efter trofén.

Det finns väl inget som helst motsatsförhållande mellan att prioritera en snabb död för viltet och att försöka lämna i från sig så snyggt skjutet vilt som möjligt?

Det är en av anledningarna till att jag själv föredrar smyg- och vakjakten. Under dessa jaktformer finns det alla möjligheter att skjuta viltet så att både köttförstöringen minimeras OCH att viltet åsamkas minsta möjliga lidande.

Henrik

jo, jag ville nog bara tjata

Här är min "älg/drevrigg". Husq 1640 i 30-06. Aimpoint Micro 4 MOA. Inskjuten med 200 gr North Fork (fabriks Millforce). 

 

 

 

Lite Rigby-stuk eller?   Nja en annan bakkappa borde dit. Neopren-kittet fyller sin funktion men är inte vackert. 

 

Bössan ska luftas i morgon när MartinN kommer på besök..

 

/Må

Här är min "älg/drevrigg". Husq 1640 i 30-06. Aimpoint Micro 4 MOA. Inskjuten med 200 gr North Fork (fabriks Millforce). 

 

 

husqy.jpg

 

Lite Rigby-stuk eller?   Nja en annan bakkappa borde dit. Neopren-kittet fyller sin funktion men är inte vackert. 

 

Bössan ska luftas i morgon när MartinN kommer på besök..

 

/Må

jag känner mig avundsjuk, tänk om en sådan bössa varit optimal för mig.

jag känner mig avundsjuk, tänk om en sådan bössa varit optimal för mig.

 

Precis!

En annan är dessvärre miljöskadad och kräver specialprylar till tamefan allting...

 

Fast min "älgrigg" är inte så extremt annorlunda. En Sako 85 Hunter Stainless Laminate i 9.3x62 med 21.1g Oryx och (för tillfället) en Aimpoint H43L men har fluktat på en lågförstorande tub som eventuellt skall provas nästa år.

Har pillat en smula på trycket och fixat kolven en aning men inte så mycket som vanligt då den passar mig extremt bra ur kartong.