Hoppa till innehåll
https://www.Reservdelar24.SE


josc72

Karl Hedin om rättsväsendets maktmissbruk och polisen som springpojkar.

Recommended Posts

josc72

Karl Hedin, som är misstänkt för att ha skjutit en varg och offentligt inte har korrekt politisk rovdjurssyn skriver på sin Facebooksida så här: 

 

Hej alla facebookare! 

Livet bjuder ständigt på överraskningar. Att bli gripen och helnykter kastad i en fyllecell var en överraskning av det negativa slaget. Att få uppleva att det startas en grupp som stödjer mig och att den växer till sig på kort tid till 10 tusen tals medlemmar var en överraskning av det positiva slaget. 

Jag är egentligen helt överväldigad! Att nu veta att jag har så många vänner skapar energi och beslutsamhet. Jag tror att ni som följer detta skeende är beredda att tillsammans ta itu med de orättvisor som minoriteten landsbygdsbor drabbas av. Jag tror att den gemensamma kraften gör att det går att få till en ändring. 

Jag är fast besluten att göra ett försök. Med jämna mellanrum kommer jag att lämna information om vad jag ämnar göra eller gjort på denna sida. Ni som har någon kunskap som kan vara relevant hör av er. Det finns troligtvis en del som inte tål dagens ljus. 

Jag har nu studerat tre fall och de går alla i samma spår. Det är ett system. Jag kallar det ”Bestraffning före dom”. 

Bestraffning före dom!   

Det system som verkar ha utvecklats inom Riksenheten för Miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA) kan vi nu skåda i tre fall. Lillhärdal som finns beskrivet i boken ”De jagade jägarna”, Alftafallet, som nu ligger i fas att läggas ned eller gå till åtal, och nu i det för mig aktuella Västmanlandsfallet. Tre fall som tycks drivas efter principen, att det är inte domen som är målet, det är straffet! När väl en eventuell dom faller eller om fallet läggs ned, är redan ett kännbart straff utdelat. Vad domstolen kan åstadkomma är möjligen, att straffet utökas. 

Metoden som används går i olika faser. Ett jaktbrottsärende börjar normalt med en polisanmälan. Anmälan leds numera, efter att miljöåklagarna tidigare uttryckt missnöje med handläggningen av lokala utredare, vidare till polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA). Denna samarbetar intimt med en miljöåklagare vid REMA.  

Åklagaren fattar misstankar av någon anledning och beslutar därför starta en förundersökning. Han anser själv att misstanken är skälig. 

Åklagaren har inte tillräckliga bevis för misstankarna och känner, att han redan i början av förundersökningen behöver bryta det starka integritetsskyddet för att finna bevis för det han misstänker. 

Han vänder sig till för området ansvarig tingsrätt och begär, att få bruka integritetskränkande metoder som t.ex. hemlig telefonavlyssning och/eller annan hemlig elektronisk övervakning. Han framställer då situationen på ett sätt, som inte beskriver verkligheten. Han säger att han tror att det brott som han behöver avlyssningen för att utreda, kommer att leda till ett straff längre än två års fängelse. Han säger detta, trots att rättspraxis visar klart, att det aldrig avkunnats en sådan dom i ett jaktbrottsmål. Märkligt nog verkar tingsrätten i stort sett köpa vad åklagaren säger rakt av. Detta trots att den tillståndsgivande domaren har skyldighet att göra en bedömning av rättsläget innan beslutet fattas. När åklagarens ansökan behandlas av tingsrätten skall det sitta med ett ”allmänhetens ombud”, vars uppgift är att tillse, att allt går rätt till och att integriteten inte kränks, mer än kan anses vara nödvändigt. Läser man lagtexten i Rättegångsbalkens 27 kapitel, § 18, innebär detta förfarande i ett nyss påbörjat jaktbrottsärende att vare sig åklagaren eller tingsrätten följer lagen. Den ger inte utrymme för hemlig avlyssning i ett jaktbrottsärende, inte heller får avlyssning användas förrän en förundersökning ”gått i stå”. 

Nu lyssnar man av den misstänktes telefon och spelar in vad som sägs, både av den misstänkte och av samtalspartnern.  

Om nu åklagaren tycker att han blir styrkt i sin misstanke via innehållet i något samtal, är det fritt fram, att börja bestraffningen av den misstänkte. 

Straff 1 = frihetsberövande, i mitt fall 5 dygn i fyllecell och 26 dygn i häktescell, isolerad från omvärlden med s.k. fulla restriktioner. 

Straff 2 = Husrannsakan, vilket för mig och mina närstående i alla delar känns som ett legaliserat inbrott i mitt/min familjs bostad, mitt övernattningsställe, mina arbetsplatser och mitt företags lokaler, som jag och andra brukar. Där får de som bryter sig in med våld eller tilltvingar sig nycklar, själva bestämma, vad de anser att de behöver ta med sig. Förhoppningsvis skriver de upp vad de tar. 

Straff 3 = Vetskapen om att någon för mig obekant, varit och rotat i mina och andra familjemedlemmars egendom, skapar en alltid närvarande känsla av obehag, som gör att det inte är trevligt att vistas i hemmet när man kommer tillbaka. En dokumenterat vanlig obehagskänsla, som inbrottsdrabbade ofta upplever efter ett inbrott. 

Straff 4 = Läckande av sannolikt noga planerad information till olika representanter för media, för att skapa en känsla hos allmänheten, att den misstänkte verkligen är kriminell och att polisen och åklagaren är ”på rätt spår”. 

Straff 5 = Fördröjning av återlämnandet av mina tillgångar. De är ju endast till låns! Det är, enligt vad som skett, i alla fall de mål jag studerat, en medveten strategi från åklagare och med dem samarbetande polis. Rent praktiskt borde man redan första dagen ha kunnat kopiera min dator, telefon och papper i mina pärmar. Mina pengar fanns ingen anledning alls att ta! Genomgången av min bil kan inte rimligen ta mer än en vecka. Man har haft tillgång till dessa mina ägodelar sedan den 26/27 oktober. På fråga om när jag kan få tillbaka dem är svaret:  ”så fort vi hinner” och sedan händer ingenting! 

Straff 6 = låt den misstänkte leva i ovisshet om vad åklagaren egentligen menar att den misstänkte är misstänkt för. Jag har begärt ut inspelningen från det telefonsamtal som åklagaren menar visar att jag skjutit en varg. Jag har fått det uppspelat under ett förhör, men jag behöver ha hela samtalet själv för att verkligen kunna lyssna av och visa hur fel åklagaren egentligen har. Jag nekas detta med hänvisning att det skulle försvåra utredningen, hur då frågar jag mig? Samtalet ändrar sig inte, bara min möjlighet att försvara mig. Har åklagaren något att dölja? Är det något som skall redigeras bort, så som skedde med inspelat material i Lillhärdalsfallet? 

Straff 7 = Låt den misstänkte leva i ovisshet så länge som möjligt. Förundersökningen skall enligt lag bedrivas skyndsamt. I de andra fall jag studerat, betyder skyndsamt minst två år! Är det skyndsamt?  Åklagaren, som äger ärendet, brukar skylla på att någon annan myndighet sinkar arbetet. Jag tycker att han kan välja att följa lagen, driva fram prioritet i behandlingen eller fatta beslut på det material han har. 

Straff 8 = Är till för jägare. Dessa mister nämligen sin möjlighet att jaga, då jaktvapen och licenser är tagna i beslag under den tid som det tar, från husrannsakan till dom faller eller, att ärendet läggs ned. I Lillhärdalsfallet tog det två och ett halvt år! 

Blir man till slut frikänd i domstol, har man ändå fått ett kännbart straff, utdelat av åklagaren och ”gatans parlament” vars huvudargument alltid är ”ingen rök utan eld!” 

Detta sätt att behandla en i vårt rättssystem förutsatt oskyldig person, är uppenbart fullt möjligt för en miljöåklagare att använda sig av, tillsammans med en tingsrättsdomare som närmast oreflekterat tror på vad denne påstår. Detta kan de göra om de vill. I de fall jag studerat, inklusive mitt eget på mycket nära håll, har det visat sig att de vill! Detta sätt att behandla misstänkta, med överträdelse av gällande lag och rättspraxis, har givetvis inte någon plats i en rättsstat. Men, det kanske vi inte kan kalla Sverige längre? 

Jag ställer mig frågan, om förfarandet egentligen handlar om att skydda vargen? Kanske handlar det i mitt fall, i stället och egentligen om mina uttalade åsikter i stort, angående de många övergrepp som enligt mitt förmenande flera olika myndigheter gör sig skyldiga till, på landsbygdsbor, skogsägare, djurägare och jägare? 

Möjligheten att agera på detta sätt hänger nära samman med, att miljöåklagaren och hans NOA-poliser fått allas vårt förtroende, att driva sina ämbeten på ett objektivt sätt och bruka våldsmonopolet i proportion till misstanken. Min fråga till er alla är till sist:  

Tycker ni att miljöåklagaren och hans NOA-poliser uppfyller vårt förtroende? 

 

Karl Hedin

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
henke67

Läste det där på FB. Och jag är helt övertygad om att han har en poäng i det där med att åklagare (vissa) ser en poäng i att straffa vissa mistänkta även om de inte lyckats fälla dem i domstol.

Jag är dessutom överyygad om att detta förfarande bara ökar mängden justa §28 ingripanden som aldrig blir anmälda pågrund av rädsla för denna typ av bestraffning. 

  • Like 2

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Dahla
11 minutes ago josc72 sa:

Tycker ni att miljöåklagaren och hans NOA-poliser uppfyller vårt förtroende?

Nej! Deras arbete för tankarna till gamla östtyska Stasi eller till nån fånig tv-serie som arkiv-x...

 

Varenda en med någon form av intellekt förstod att det var någonting i det här fallet som inte stämmer.

 

Karl Hedin är en person jag skulle vilja arbeta med, inte för.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
lindgren

Problemet kan nästan vara värre om det inte når domstol.. Du kan inte då bli fri från misstanke.
Och i många fall dröjer det år, innan utredningen läggs ned, eller tas upp i domstol. I väntan hamnar man i limbo.

Rent krasst, kan det vara värre än en rättslig påföljd. (som faktiskt går att överklaga!)

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Carl A

Tja, ang. främst utebliven rättslig prövning i tid;

Sverige är ju inte en rättsstat utan en socialstat. - Det handlar om att välja / prioritera.

Folk säger att de vill ha rättsstat, men om det innebär att det blir - vilket det ju såklart är; på deras bekostnad på ett eller annat vis, så är det inte längre lika intressant.

Rättsstat kostar.

 - De e förjävligt med utdragna rättsprocesser.

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser
Stainless steel

Problemet är inte att det tar tid utan hur man hanterar det. Polisens labb bokför vapen som tas i beslag av kriminelka eller hittar så mycket snabbare än vad det tar för jaktvapen som tagits i beslag. Ta datorerna till exempel där kan man åtminstone erbjuda att kopiera diskarna sen behålla originalet o sen ge tillbaka datorn. Sen bilen är det en ny bil så kostar det pengar att ha den i beslag 1 eller 2 år på grund av värdeminskningen ska polisen betala det? 

Dela det här inlägget


Länk till inlägget
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att lämna en kommentar

Skapa ett konto

Registrera dig för ett nytt konto i vårt samhälle. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här.

Logga in nu

  • Användare som läser detta    0 medlemmar

    Inga registrerade användare tittar på detta sida.

×