8 hours ago Droggot sa:

Jag förstår din ironi och lite sanning har du ju i det du skriver.
Det är mer eller mindre omöjligt att hitta ett rådjur eller en hare som endast fått några hagel i sig om dom inte sitter i dom vitala delarna.
Djuret är ju per definition skadeskjutet men omöjligt att hitta.
Hur många gäss har man inte hittat med hagel i sig men ändå lever vidare.
Vad händer om tex en and får ett ben avskjutet?
Går det att göra ett eftersöka på denna and? Nope den flyger vidare som inget hade hänt.

Vid en träff är hagel ruskigt effektivt men som sagt vid "Bommar" så finns ju alltid risken att något hagel ändå har träffat djuret.

Fast det största felet med oss jägare är att för få av oss tränar skytte tillräckligt.
Många tar fram bössan när jaktsäsongen börjar och ställer in den när den slutar.
Det är inte lätt att få med folk ut och skjuta lerduvor fast jag både har egen kastare och ett ställe att ha den på.
Det brukar bli jag och en kompis samt att någon gästspelar någon enstaka gång.

Visst det är bra att träna och lära känna sitt vapen men det är inte som jakt, jag övning Skjuta aldri. Tränar jag gör jag torr anläggningar hemma. Står och lyfter på list hörnet. Nu har jag gått över till aimpoint och då behöver man inte träna anläggning, där punkten är sitter smällen.

hmm, vet inte om det är fredagsvinet men får inte riktigt ihop ”vetenskapen”.

Röd och vit är döda. Helt OK.

Blå är undetermined. Hur vet man då var man träffade? 

Grön konstaterades levande. Levande med hål/pil i sig eller utan hål? Utan hål är inget bevis för var ”träffen” tog. Om det var med hål/pil i djuret, varför sköt man inte ett andraskott?

 

På 2022-12-15 at 10:28 Dansken sa:

På 2022-12-16 at 19:34 hs_merkel sa:

Visst det är bra att träna och lära känna sitt vapen men det är inte som jakt, jag övning Skjuta aldri. Tränar jag gör jag torr anläggningar hemma. Står och lyfter på list hörnet. Nu har jag gått över till aimpoint och då behöver man inte träna anläggning, där punkten är sitter smällen.

Jag brukar skjuta lite lerduvor slutet på varje sommar.
O jag märker att jag burkar tappa en del under jaktuppehållet så jag behöver en liten uppfräschning.
Hade jag inte haft familj och i och med det tidsbrist skulle jag skjuta mer för att nå perfektion för jag hatar att missa än värre skadeskjuta.
Nu är jag på en duglig nivå så att jag anser att jag kan gå ut och jaga men inte där jag skulle vilja vara.

Dom som jagar väldigt mycket med hagel bössan behöver nog inte träna hagelskytte för jakten tränar lika mycket i sig.
Men tyvärr hör inte jag till den skaran.

Lerduveskytt och jakt är en diskussion för sig själv.
Ju mer jag tränar lerduveskytte ju bättre skjuter jag när jag jagar o det tror jag gäller för dom flesta.
Sen har jag varit med på en kråkjakt med en kille som sköt lerduvor på elitnivå o han bommade mer än han träffade.
Så man kan nog bli för specificerad på lerduveskytte till den grad att tex kråkor som inte flyger som duvor blir svåra att träffa men detta gäller nog extremt få.

Jag tror faktiskt att man skulle ha nästan samma tavla om man satte upp träffarna till alla gökar som jagar med kula I Sverige. Att man håller långt ner bakom bogen är ju för att hjärtat sitter där och träff i hjärtat med en pil är en död hjort. Man strävar även efter att skjuta skott snett bakifrån och in i vitala delar. Därför tror jag att många av bukträffarna på tavlan ändå går in i lungorna. Sedan har jaktpilen så annorlunda verkan gentemot en kula, att en träff i de stora, väl genomblötdda musklerna i låren, absolut kan ge en snabb chock och död. Inget konstigt med det. Heller inget konstigt att kul- och krutjägare varken begriper skademekanismen av en skärande jaktpil och därmed inte kan tolka tavlan och alltså drar helt fel slutsatser. Saknar också en tillförlitlig källa på bilden. Den där kan ju vilken bågjaktsnotståndare som helst påtat ihop 😘

Och, det är en stor skillnad på riktig chock, alltså blödningschock och det kuljägare tror är chock 😏

Det är också anledningen till att en jaktspets ofta är dödande då en kula inte är det. Ett stort kärl, både vener och artärer, som snabbt skärs av av en rakbladsvass spets ger nämligen ingen spasm och kommer bara att fortsätta blöda och blöda och blöda. Det som ger chock (definieras som ett tillstånd av akut cirkulationspåverkan som medför att tillförseln av syre till vävnaderna understiger efterfrågan, vilket leder till vävnadshypoxi). En kula däremot, som med en otrolig energi slår in i en kropp, får kärlen att dra ihop sig och blöder inte lika mycket. Därför kan en dålig kulträff få ett djur att gå mycket långt. En ytterligare nackdel är att trycker upp en stor sårhåla när den slår in i kroppen och vacumet bakom kulan, drar in massor av skit ur pälsen, huden och sönderspränngda, döda celler som på sikt ger en sårinfektion och nästan helt säkert död efter någon vecka eller två. Då är faktiskt en pil, som ofta går rakt igenom, mycket skonsammare då den inte lämnar mer än en ren sårkanal efter sig, vilket ger såret god chans att läka utan infektion.

På 2022-12-15 at 12:01 alias sa:

För en helt oinsatt; vad anses vara vinsten med att jaga med pilbåge istället för gevär?

 

Det enda jag kan komma på är att man slipper smällen, men det känns som att nackdelarna helt klart väger tyngre än denna ev. fördel.

 

MVH

Alias

Spänningen och utmaningen! Precisionen, om man har riktiga grejor och tränat, är lätt sådan att man skjuter älg på 50-70 meter. Inte löpande men stillastående älg är inga problem. Dock är de vanligaste avstånden för jaktskott upp till ca 30 meter. Men naturligtvis, på samma sätt som vilken annan ansvarsfull jägare som helst, skjuter man inte över sin förmåga i snabba, trånga situationer eller på avstånd längre än man behärskar.

Jag fattar faktiskt inte varför så många är emot bågjakt. Jo, det gör jag väl och det har framförallt med okunskap och inskränkthet att göra. Avståndet man skjuter på är ungefär det samma som hagelhåll och de flesta tycker det är ok att jaga med hagel. De flesta älgar skjuts på 80 meter och därunder. Tänker att väldigt många skulle kunna skjutas med pilbåge av duktiga bågjägare. Kraven på en svensk bågjägare i Danmark, Åland, Finland är betydligt högre än på en bössjägare. Själv tycker jag att man borde levla upp kraven här hemma och kanske kräva minst 500 övningsskott och uppskjutning på löpande älg, 200 meter, 300 meter och 500 meter varje år.