När jag är iväg brukar jag skriva lite dagbok på kvällarna i brist på annat tidsfördriv. Även detaljer som händer under dagen som lätt faller ur minnet är det lättare att komma ihåg till ett senare tillfälle när man har lutat sig tillbaka och fått lite perspektiv på saken.

Då vart det dax igen. 2020 hade jag allt spikat och skulle i princip bara boka en lejonjakt då Corona slog till och satte stopp för alla jaktresor till utlandet. Februari 2023 bokade jag jakt på två farmer i Sydafrika efter att ha sållat bland diverse erbjudanden. Den första, Mattanja Safaris har jag haft kontakt med sedan några år tillbaka och Dieter Prinsloo har inte släppt mig utan hållt mig ajour med erbjudanden odyl. När jag fick ett erbjudande att jaga en buffelko eller två kunde jag inte låta bli och bokade en vecka med honom. Den andra jakten är hos Evert van Deventer Maswiri Safaris som jag bokade via "book you hunt"  med 40% rabatt på Giraff och Kudu. 

Det som skiljer sig från 2020 är att jag är i ganska miserabelt skick, 45 års arbete i tung industri har satt sina spår, det jag lider mest av är mina förstörda knän, jag hoppas verkligen att jag klarar två veckors jakt. Dom flesta verkar tycka att det är roligt att planera jaktresor men jag måste säga att jag tycker det är svinjobbigt varje gång, så mycket kan gå fel. Den största utmaningen är att ta sig dom 230 km med tåg till Kastrup, misslyckas i typ 50% av gångerna. Värst var 2017 när jag var i Namibia,  SJ tippade av oss i Osby med informationen att det skulle komma bussar för vidare transport. Inga bussar dök upp men tre timmar senare kom det ett tåg som skulle söder ut så jag klev på. Kom till Kastrup i lagom tid för att missa mitt plan till Frankfurt. Sjs lilla fadäs kostade mig två dagars jakt som jag i stället fick tillbringa i Frankfurt plus ca 12000kr i nya flygbiljetter och hotellnätter. Denna gången gick det bättre, från Alvesta var det bara försenat en halvtimme vilket man lyckades utöka till en timme jämt till Lund. Trots detta kom jag med mitt plan (20 min försenat) till Zürich där man redan bordade till Jo-burg. 

Folk som jobbar med att konstruera flygplansstolar är lika dåliga på sitt jobb som dom som har hand om tågtrafiken. Deras okunnighet om människans anatomi gör att stolen efter bara efter ett par timmars flygning är att likställa med ett medeltida tortyrredskap. När man ledbruten till kropp och själ staplar av nattflyget efter drygt 10 timmar och ser den afrikanska soluppgången så piggnar man till så smått och börjar fundera på vilka äventyr som väntar på en dom närmaste veckorna. Kommer jag att lyckas med min plan att skjuta två buffelkor? Kommer dom för min del oprövade kulorna från North Fork göra sitt jobb? Kommer knäna att hålla? Kommer jag att ta en Kudu som är värd att ta med hem? På denna femte resan kanske det lyckas. Kommer man att se några nya viltarter? Frågorna är många och möjligheterna betydligt bredare än vid en chater till kanarieholmarna. 

Evert stod och väntade på mig vid utgången och vi gick till polisstationen för att hämta ut min Schultz & Larson Victory i 416 Taylor. Bössan stod på disken och efter ett smärre tillägg på ett av dom tio a4 som jag hade försett polisenserganten med, trodde jag att saken var biff. Det var det inte, jag hade glömt ett tillfälligt exporttillstånd från Polisen. Trots en stor charmoffensiv från Evert fanns det bara ett alternativ och det var för oss båda att ta in på hotell och väntar på morgondagen måndag och få tag i en vapenhandläggare som kunde skriva ut ett intyg på studs och faxa/email ner det. Medans en av poliserna gick iväg med Evert fick jag papper och penna av sergeanten för att skriva ut hur mycket det var värt för mig att alla fyra närvarande poliser fick hjälpa mig att lösa problemet med pappersarbetet. Det roliga med cirkusen var att Evert trodde att hans vänliga och vinnande sätt löste problemet, inte min plånbok. Efter ca 8 timmars bilfärd kom vi fram till gränsen mellan RSA och Zimbabwe där Evert äger två farmer på tillsammans 6000ha. Det visade sig att han hade många svenska klienter som återkommer år efter år. Där träffade jag Robbie som ska guida mig på farmen. Planen för morgondagen är att vi börjar med giraff och Kudu men hittar vi en bra buskbock, Bushpig eller Nyala smäller det.  

Beskow camp.

Morgonen jaktdag ett började med en kopp the medans jag tittade på ett gäng impalor, silkesapor, en Buskbockshona och en ung Kudu 50m från grillplatsen där jag satt. Sedan iväg för ett besök på skjutbanan en liten bit från själva lodgen. S&l en har börjat bete sig en smula underligt sedan kolven sprack och nog fan träffade jag inte ett A4 på hundra meter när jag hade skruvat ihop bössan igen. Kolven är ju limmad och det enda jag plockar bort är pipan när den ska ner i kofferten. Nästa skott hamnade lågt på tavlan och efter 15 klick till satt skottet i den svarta pricken. 

Efter en bra runda i pickupen fick vi se en girafftjur som var ensam, mörk i färgerna och med ett horn som pekade 45 grader fel. Vi gick efter men fick ingen bra vinkel, kom för nära inpå , han såg oss och drog iväg. Jag kan inte säga annat att jag trivs i det omväxlande landskapet med sina Kopijes och Baobab träd. Lite roligare än en del andra ställen som jag har varit på, platt som en pannkaka och sikt till nästa träd blir rätt tråkigt efter ett par dagar. Nästa stopp var att smyga efter Kudu men efter vi såg tjuren så kunde vi konstatera att varken han eller hans kompis hörde hemma på väggen än. 

Efter lunch och en siesta som Ritchie lyckades dra ut till tre timmar rullade vi iväg igen. Vi spanade från en kopije fick och fick syn på några giraffer men när vi väl hade tagit oss dit kom Robbie på att klockan nog var lite för mycket för att smälla ikull en av dessa märkliga kreatur. Ta hand om en tjur som kanske väger 1,6 ton och att skära ner den till 700-800kg kött tar ju en stund även för ett gäng som har vanan inne. Vi tog bilen och skulle leta Kudu men fick syn på en Nyalaherre som hade sällskap av en ung buskbock. Glada i hågen bestämde vi oss för att gå på och stötte dom ganska omgående. Vi hade en ganska besvärlig vind med oss så dom gick inte långt men Robbie var lite för het så vi stötte dom igen. Efter ett tag hade vi tjuren på 25m i ett tät-tät buskage där han hade lagt sig ner. Man anade konturerna bland vegetationen medans han hade full koll på oss tre. Jag stod på pinnarna och nu var det frågan om vem som skulle röra sig först. Efter en svettig minut eller så löste sig detta på enklast möjliga sätt. Plötsligt hördes en bekant ringsignal från 90-talet tillhörande en finsk mobiltillverkare. Nyalatjuren gick från 0 till hundra snabbare än en porsche och vår spårare Sam ( som jag numera kallar Nokia-Sam) fick stå ut med en något irriterad blick från den långväga jaktgästen. Robbie tittade lite sorgset på dammolnet efter tjuren och påpekade att vi nog får leta upp en annan tjur för denna ser vi inte mer på ett tag. Vad man mer kan säga om första dagen var att vi praktiserade lite drevjakt med två spårare medans jag och R stod i förhåll med pickupen som drevjakts torn. I såten nedanför en damm fanns dock bara Impala hemma. 

Den andra dagen började väldigt tidigt, vid tvåsnåret på natten började det att storma med åska och slagregn. Detta avtog vid fyratiden och då vart frågan om man skulle ta en morgondusch, man stänger nämligen av strömmen i landet tre gånger om dagen under ett par timmar i stöten vilket innebär att vattentrycket är dåligt. På större farmer löser man ju detta med generatorer, solceller och batterier men jag är ju den enda gästen här så då får det duga med batterilampor som ljuskälla och gasspis för att värma tevatten. 

Vi åkte iväg vid halvsju snåret på morgonen och Robbie var inte alls nöjd med det kalla (15+) och blöta vädret och vi åkte runt i pickupen till vi stötte på en ensam Girafftjur som var skjutbar. Tyvärr hade den inte dom mörka fläckarna som jag var ute efter men vi bestämde och för att försöka. Efter en mycket kort spårning bröt Robbie då han ansåg att tjuren var på väg in i terräng där den skulle vara svår att bärga. Fram till lunch åkte vi mest runt och gjorde några fruktlösa sökrundor till fots. Vi kom även nära ett gäng med girafftjurar som hade varit enkla att ta om dom inte hade varit lite för unga. Tog även en sväng  vid samma damm som i går där vi fick syn på tre flodhästar på land. Även några mindre krokodiler låg och värmde sig i solen. Efter lunch skippade vi siestan och fortsatte köra runt i pickupen. Denna jaktform tyckte jag var så spännande att jag nickade till flera gånger, det var långt mellan gångerna man såg något vilt överhuvudtaget. Efter två dagar på markerna kan jag nog konstatera att det är få ställen som jag har varit där man ser så lite djur. Desto roligare var det då att se tre elefanter som strövade omkring innanför det helt meningslösa taggtrådsstängslet mellan RSA och Zimbabwe. Meningslöst i den meningen att man har lagt ut massor med taggtråd men man behöver inte gå mer än max hundra meter för att hitta ett hål för att ta sig igenom. Ciggarettsmugglare och Elefanter ser till att det finns passager på många ställen. Hårresande idiotiskt påfund att vräka ut militär taggtråd i naturen, den måste ju skada massor med djur, även kreatur och åsnor som går omkring överallt. Tyvärr är det ju ett kännetecken för Afrika det här med beslut utan konsekvenstänk, dessutom tillkommer en häpnadsväckande ineffektivitet oavsett vad man vill ha genomfört. Strax efter vi hade lämnat elefanterna passerade vi en kopije och dröm om vår förvåning när vi såg en brun hyena komma nerspringande rätt mot bilen. På toppen av bergknallen kunde vi se två fläckiga hyenor spana efter den bruna och oss. Det kändes lite som vårat uppdykande räddade livet på den bruna, det verkade som om dom fläckiga var ute efter den. Robbie har aldrig sett dom två arterna ihop. Tillbaka till den strömlösa lodgen, planen för morgondagen som tydligen ska bli riktigt varm (28+) är att sitta i ett gömsle vid en till stora delar uttorkad flodfåra, där vi såg en del lovande spår igår.  

Såsom planerat blev det dag tre, vi åkte direkt och satte oss i ett gömsle på morgonen. Vi satt i fem och en halv timme och det vi fick besök av var några olika grupper med Impala och en Kuduko. Vi tog lunch vid 1300 och den var exakt likadan som dom två föregående dagarna, två rostade brödskivor, två korvar, bacon, bönor i tomatsås och tre vändstekta ägg. Efter lunchen åkte vi för att titta efter giraffer på damm farmen, jag hade ju fått ett gott öga till den gamle tjuren med dom mörka fläckarna som vi såg första dagen. När vi kom till stället där vi hade sett honom var där en liga med giraffer som skingrade sig i några olika väderstreck. Någon var dock kvar i dungen där dom stod så vi skickade in en spårare för att trycka ut vad det nu var. Jag stod beredd på pinnarna i närheten där dom flesta andra hade gått ut. När spåraren kom fram pekade han i motsatt riktning så vi gick över till andra sidan dungen. Där stod våran gamle bekant med sitt sneda horn och kikade lite försmädligt på oss. Jag kom på pinnarna, men det var inte mer heller innan han drog iväg. Han stannade i en svacka där vi i och för sig kunde se större delen av kroppen och Robbie frågade om jag tyckte det var för långt. Jag svarade nekande och skickade iväg en NF 370SS på sin 120m långa resa. Kände att jag kom en smula (10-15cm) längre fram än jag hade tänkt men både hjärta och lungor sitter ju långt fram i bröstkorgen på en Giraff så det gick säkert bra. Vi gick fram till skottplatsen och följde slagen in i Mopaneskogen och fick snart syn på giraffen. Den gick iväg och vi hängde på och efter ett par hundra meter började man ju blir en smula orolig. Robbie sa till mig att byta till FMJ, det kunde bli konstiga vinklar med träd i vägen. Strax efter såg vi tjuren och jag skickade två skott mot huvudet på bra håll men den chansningen gick inte hem. Ett problem som jag hade var att dom båda spårarna nästan trängdes om att gå först därefter kom PHn med pinnarna och så lilla jag. När jag sköt andra skottet hade Nokia-Sam redan tagit några steg framåt i tron att jag bara skulle skjuta ett skott. Jag tror inte mynningsbromsen var en och en halv meter från hans oskyddade öra. Tur i oturen var ju att han inte blev av med hela skallen. I trettio gradig värme och den snabba takten i förföljandet gjorde att skytten började känna av att överhettning låg nära tillhands. Vi hade konstaterat att tjuren släpade det ena frambenet och när vi fick syn på honom nästa gång lyckades jag sätta en FMJ strax under örat på honom. Det är en ganska spektakulär syn när 1,5 ton giraff helt lealös rasar i backen. Vi kunde snabbt konstatera att första skottet satt precis där jag hade sagt och jag bad Robbie att säga till dom som skulle processa djuret att dokumentera kulans väg i bilder. Nu visade det sig plötsligt att slaktaren skulle hämta en Elefant så han hade inte tid att komma. Robbie kom på den lysande idén att tvinga Sam och Julius att sova i tält och vakta kadavret för vidare transport till slakteriet. Jag ställde mig ytterst tveksam till förfarandet med tanke på värmen och slaktaren gav mig rätt. Resultatet blev att tre gubbar från farmen ska hämta hjälp från grannen, stycka ner giraffen i bushen och köra hem den på pickupen. Vi får väl se hur det går för dom och om jag får någon info om kulans framfart. 

Julian, Nokia-Sam och Robbie.

Jaktdag fyra och Robbie som bor på farmen var sen igen. Först var vi tvungna att byta från Hi lux till Landcruiser då vi redan hade lagat fem punkteringar och även reservdäcket var tomt. Vi tittade även in i slaktboden och jag tror att grabbarna grovstyckade med en handgranat och finstyckade med några slöa yxor, det såg bedrövligt ut. Någon kula hade dom inte hittat än i kötthögarna. Sedan hade jag funderat en stor del av natten vilken kula jag skulle spara till min tandläkare. När jag var där i Februari verkade allt frid och fröjd, när jag fick tandvärk för en månad sedan var jag där igen och allt var fortfarande frid och fröjd, han skickade hem mig med en räkning på 1400kr och en flaska munskölj. Jag har ju haft ont i käken sedan dess och ätit värktabletter men nu när jag var på semester utomlands bestämde tanden att försöka likna mig vid en hamster med bara ena kindpåsen full med nötter. Efter att ha gått efter kudu ett par timmar på förmiddagen pallade jag inte längre utan vi fick söka oss till bebodda trakter (Musina) för ett besök hos tandläkare. Vi tog bilen med pluggade hjul och utan reserv som plötsligt dög att köra med och fick naturligtvis punktering två mil från målet. Jag kunde ju definitivt hålla mig för skratt när vi väntade att en däckfirma kom ut med ett reservhjul. Framme hos tandläkaren så borrade han hål i tanden för att släppa ut var, pluggade hålet med bomull, skrev ut antibiotika och bad mig återkomma i morgon. Då kommer domen, dra ut eller rotfyllning. Efter ytterligare en byteslös dag där vi även hade varit efter en Nyala vid hemkomsten från tandläkaren kan jag inte annat än misströsta en smula då det bara är två dagar kvar minus en eftermiddag för tandläkaren. 

På morgonen åkte vi ut och satte av våra två spårare på var sin Kopije och jag och Robbie åkte till en tredje. Vi satt ett par timmar och spanade och såg Gnu, Impala, Kudu men inget som var värt våran uppmärksamhet. Vi tog en runda med Pickupen och när vi i princip var på väg hem stötte vi på en grupp Kudus i den öppna terrängen vid dammen. Tjuren som var med hade exakt sådana horn som jag inte gillar, jag vill ha parallella symmetriska horn med djupa bågar men då vi inte hade fått chansen tänkte jag att vi pröva väl, man behöver ju inte kröka fingret om man inte vill. När Robbie ställde upp pinnarna gick skocken ifrån oss och det var nära att jag skickade iväg en smäll bakifrån mot nacken. Robbie visslade till för att få tjuren att stanna till men effekten var den motsatta, hela hjorden lade i en högre växel och var snabbt uppslukade av mopaneskogen. Svensk som man är tar man ju inte alltid till sig seden dit man kommer, jag sade lite besviket att jag inte kunde skjuta tjuren i röva men det är helt okej enligt Robbie, man måste ta skottchansen om man får den på Kudu även om vinkeln inte är optimal, lite magegurr har dom inget emot tydligen. Vi tog Pickupen och körde upp på ett berg i den riktningen som gruppen hade försvunnit i och efter en ganska kort ansmygning skymtade vi flera kor under förflyttning. Jag hade två luckor att välja på och jag valde ettan för obs och tvåan för skott. Efter att ytterligare några honor hade passerat kom tjuren och trots att han gick snett ifrån oss med bringan täckt av lövverket lät jag kulan flyga. Robbie såg en smula upphetsad ut när vi gick fram till skottplatsen. Vi behövde inte gå mer än ett tjugotal meter för att hitta tjuren med ett perfekt skott på tvären rätt genom hela Kudun, in i buken med kulan sittande i skinnet på andra sidan strax framför bogen. Robbie och Nokia-Sam verkade nog så entusiastiska vad det gällde storleken på trofén medans jag kanske var lite mer avvaktande. Tjuren hade grova horn men inte anmärkningsvärt långa, 53 tum som det senare visade sig. Robbie ville köra iväg med Kudun till ett mer fotogent ställe än i den täta dungen så vi lastade och tippade av igen på lämplig plats. Foton togs enligt alla konstens regler, sedan hem till slaktboden. Det blev ingen lunch för mig idag heller, en del bomullsproppar hade försvunnit ur hålet i min tand och svullnaden hade inte gått ner nämnvärt. Halv två skulle vi åka till tandläkaren men när jag gick ut fanns det inte en människa i sikte. Jag tänkte att jag kanske hade hört fel på tiden men vid kvart i dök Robbie upp och frågade om vi kunde åka. Det visade sig att grabbarna höll på att lasta på flera djur på pickupen som skulle till ett slakteri för styckning. Klockan två kom vi iväg och vad jag hade förstått var det sagt att vi skulle vara hos tandläkaren senast tre. Efter att ha tippat av djuren på slakteriet där man på ett ganska omständig sätt lastade av slaktkropparna kom vi till läkaren tre minuter över tre. Det var stängt. Jag måste ärligt säga att jag blev en smula kallsvettig då jag hade levt i en förhoppning att äntligen bli av med smärtan och kanske till och med kunna intaga lite föda efter två dagars fasta. Robbie ringde runt och hävdade att det förelåg ett missförstånd då tandläkaren hade fått för sig att jag skulle träffa en annan tandläkare nästa vecka. Tro det den som vill, jag bara undrar hur en läkare bara kan lämna en patient som han vet har starka smärtor åt sitt öde utan att ringa till mig eller Robbie för att stämma av läget. 

Hem till campen igen, planen var att skicka in tre spårare en timme innan mörkrets på en ö i Limpopofloden för att trycka ut en Buskbock. Robbie tog sin Brno 602 i 458mag med sig och mycket riktigt stod det tre elefanter längre upp i flodbädden. Det enda som var hemma på ön var en skock babianer och en buskbockshona. När vi körde tillbaka till Camp Beskow slingrade sig en ganska rejäl pyton över vägen vad man kunde se på kroppsformen fanns det en hyrax eller Klippdasse mindre i världen. När vi kom till campen kände vi den förföriska doften av grillad girafffilé. Min tandvärk nådde nu nya höjder och jag började ifrågasätta hur länge jag kunde stå ut med detta. Dåligt med sömn och några dagar utan mat tär på humöret även om jag har försökt hålla god min. 

 

Efter en kort natts sömn var det dags att prova på Bushbock igen. Vi åkte till dammen och spanade och det första jag såg var en Kudutjur som låg och vilade. När den reste sig upp och gick i väg hoppade vi in i pickupen för Robbie ville se lite närmare på den. Tjuren gick sakta över vägen på 40m och vi såg den en lång stund. Nu när allt redan var klart får man dom serverade på silverfat, å andra sidan hade jag nog inte skjutit denna då den var mogen men kring 50 tum. När spaningen vid dammen inte gav något tyckte PHn att vi skulle patrullera genom apelsin och citronodlingarna, där trivdes buskbock, vårtsvin, duiker, babianer, silkesapor och en del nattaktiva djur som Bushpig och piggsvin. Stora flockar på femtio babianer och mer ställer till med oerhörda skador på fruktodlingarna, man har faktiskt ofta äldre damer med stenslungor som sitter vid fälten med citrus och tomater hela dagarna för att skydda dom. Aporna ses som ohyra och Robbie skjuter dom från bilen med sin CZ P07 med rödpunkt, laser och ficklampa. I det här fallet så hade vi patrullerat av en stor del av odlingen och jag funderade på att skjuta en bra duiker i brist på buskbockar. Nu slumpade det sig som så att vi såg en bock med korta horn som hade en stålsnara runt halsen. Robbie svängde runt med pickisen och med en oerhört knepig skjutställning mellan A-stolpen och backspeglen lät jag helmantlen göra sitt jobb. Snaran hade skavt bort all päls och även en del skinn så det var en välgärning att vi fick död på den. Duikern skulle lämnas till hyenorna då man tydligen hade en regel att inget snarat vilt fick användas till människoföda för att inte uppmuntra bruket av snaror. Vi fick syn på en fullvuxen babianhane som började gå ifrån oss men med mina nyvunna kunskaper skickade jag på ett skott bakifrån som slog av ryggraden. När vi kom fram fick Robbie avsluta med sin pistol. Den lilla Duikern får bli ett halsmontage med ståltråd och allt och Babianskallen med sina hiskeliga huggtänder får dom koka och bleka. På eftermiddagen körde vi drevjakt i ett par såter men det var förvånande tomt på vilt mellan Limpopofloden och vägen som löper parallellt med den. Sedan åkte vi upp till dammen och spanade tills det blev mörkt och det enda vi såg var två buskbockshonor och en rejäl vattenbock. Då var det dags att åka vidare till nästa farm i morgon och jag ser även fram mot tandläkarbesöket. Då svullnaden och ömheten har avtagit en smula vågade jag till och med raka mig igår. Jag måste vara en lönsam gäst på farmen, ingen mat, ingen sprit, vin eller öl, bara några koppar te och mineralvatten. Efter fyra dagars fasta kan jag inte säga att jag är annat än sugen på mat, det hade varit trevligt att grilla lite giraff / Kudu och ta en pilsner till. 

 

Giraff camp Buffaloland

Tack och farväl till Beskow camp och iväg till Farmen Buffaloland utanför Hoedspruit i skuggan av Drachensberg Mountains. På den 3000ha stora farmen finns flera camps och den ägs tydligen av en belgier som kommer hit och jagar någon gång om året. På vägen dit stannade vi i Luis Trichard hos en tandläkare som Robbie kände och som hade vänligheten att öppna sin praktik på Söndagen för en tillfällig lagning av min tand så jag åtminstonde kunde äta. Hoppas det funkar till jag är hemma igen. Vid ankomst till den nya farmen vid Krugerparken var det direkt iväg till skjutbanan och redan på vägen dit såg vi två flockar med Buffel plus två nyalatjurar. Provskjutningen utföll till belåtenhet däremot gillades inte min mynningsbroms- inte alls. Dieter frågade mig flera gånger om jag kunde skruva av den. Det blir inget med det, är man så korkad att man som yrkesjägare inte äger ett par vettiga hörselskydd och envisas med att köra manligt old school utan något i öronen är det knappast mitt bekymmer. Så i morgon är det dax att ta sig an dom svarta kreaturen. 

Första dagen på den nya farmen inleddes i utsatt tid, strax efter 0615. Vädret idag var kring 17-20 grader med en skiftande vind på 8-10 sek/m vilket gjorde det på gränsen till kyligt att åka på flaket.  Darian och Dieter försedda med var sin Brno i 458 lott är med om något skulle gå snett och Elifass är med och spårar. Att jaga Buffelkor är en ganska annorlunda jakt än jakten efter Dagga boys. Man försöker följa flocken och plockar ut en gammal ko när man får tillfälle och som vid all annan jakt kan det dröja innan man får ett läge på rätt djur. Terrängen och floran här är helt annorlunda än på den förra farmen, här har dom riktiga träd och områden som man kan beteckna som skog i våran mening. Gräset är grönt och långt och det verkar finnas gott om mat till viltet på farmen. Även floden Kaserie river som rinner igenom området förser många av dammarna med vatten, det är väl delvis orsaken till den yppiga grönskan. På förmiddagen gjorde vi två ansmygningar på Buffel, den första på en ganska stor flock. Tyvärr skyggade en giraff på våran närvaro och drog med sig hela skocken med Bufflar. Vi hittade på en mindre flock med ett tiotal djur, vi kom ifatt dom när dom hade lagt sig ner. I detta fall kom vi in på ca 40 m när den ganska kraftiga vinden snurrade till och så var dom borta. Förutom bufflar är det oerhört gott om Impala och Nyala. Vid en damm kunde jag observera en Marabustork en god stund medans resten av gänget spårade av en väg. Säga vad man vill, det är ju lite märkligt att välja en så ful fågel som logga för något, även sötsaker. 

Efter lunchen blev det en siesta och vid kl1430 åkte vi ut igen. När vi passerade skjutbanan såg vi en flock med Bufflar stående i det öppna. Vi smög oss på genom en täting och lyckades komma in på 50-60 m från djuren och vi kunde skymta en skjutbar gammal Ko. Hon stod still och idisslade med ett busksnår som skymde bringan. Jag stod på pinnarna och nu vidtog en lång väntan på att hon skulle gå fri från växligheten. Det blev så jobbigt till slut så benen började darra och jag var tvungen att hitta en mer avslappnad ställning. Efter tjugo minuter började kon bli lite orolig då en del av dom andra bufflarna flyttade sig från oss. Jag hade kommit överens med Dieter att han ska klappa mig på axlen två gånger när han vill att jag ska smälla på och hålla min axel när det är stopp. Så fort kon började röra sig följde jag henne med den belysta punkten i Swarovskin 1,7–13,3x42 4ai och när jag kände tapp nr 2 small det. Otur för Dieter då han inte han stoppa fingret i örat när en rejäl dos med Norma 202 passerade pipan och knallförstärkaren, en broms från PWG. Jag kände att skottet tog en smula högt men jag hade inget val då jag var tvungen att hålla så att kulan gick strax över buskarna. Desto gladare blev man när Kon gå omkull efter tio meter. Vi tog oss ut ur snåret vi stod i men hela flocken med bufflar frontade oss så det var inte tal om att gå fram till Kon. Vi skickade iväg Elifass för att hämta bilen och i skydd av den kunde vi ta oss närmare. En tjur vägrade dock att lämna och stod kvar ca 10 meter från kon. Elifass fick till slut iväg den genom att kasta några rejäla pinnar på honom. Kon var stendöd med ett rejält blodslag den korta vägen från skottplatsen. NF kulan hade slagit ut varenda ådra strax ovanför hjärtat, penetrerat bägge lungorna och satt sig i skinnet något bakom bogen på utgångssidan. Mina båda PHs var mycket nöjda med mitt och kulans uppförande och även Elifass verkade gilla konceptet "One bullet, one animal". Vi åkte till managerns farm för att slakta bufflen och när vi svängde upp på gårdsplanen fick jag syn på hans husdjur, fyra vita lejon, två hanar och två honor. Elifass och en farmhand från gården flådde och tog ur Bufflen och sedan var det dags att åka hem då det är beckskumt vid Kl1800. 

Dag två börjar som vanligt med en kopp te och en skorpa eller två. Darian var uppe tidigt med och jag frågade honom varför han var med . Det visade sig att det är hans företag som har koncessionen och att Dieter bara hyr in sig hos honom för buffeljakter. I går kväll fick jag en prislista av Dieter för att kunna jaga annat om vi dräper buffelko nr 2 tidigt. Jag visste att Dieters priser kanske var lite över snittet men blev ändå en smula förvånad över nivån. För en buskbock, en antilop stor som ett rådjur vill han ha 1700$, jag gav 850$ för fyra år sedan. Giraff 2500$, jag gav 1400$ hos Evert. Kudu 2300$ hos Evert kostade den 1250$. Jag är ju vanlig knegare som arbetar för mina pengar så att jag tar mig råd att jaga i Afrika har ju lite att göra med att hitta bra erbjudanden och i viss mån prioriteringar i livet. Min nyaste bil tex är från 2006. Kanske man ska lägga några tusenlappar på att försöka boka om mina tre flyg hem om det funkar rent logistiskt. Kruxet är att stället inte har wifi så kontakt med resten av världen är begränsad. När vi åkte ut på morgonen denna mulna tisdag frågade Dieter mig om Buskbock och Nyala var okej varpå jag svarade att jag aldrig kommer att betala 1700$ för en Buskbock men nyalan för 2000$ kör vi på då chansen att hitta en bra på denna farmen är höga. Efter att ha åkt pickup i timmar har vi bara sett två grupper med buffel, en med fyra tjurar och en med två. Elifass säger att med det här molniga vädret med regn i luften ligger dom i bushen och väntar på att solen ska titta fram innan dom går ut i det öppna. Vi passade på att inventera Nyalatjurarna och när Dieter ville kliva av och gå efter en som tjur som Elifass och jag som satt uppe på flaket redan hade dömt ut som för liten såg han en smula förvånad ut att jag hade en åsikt i frågan. Vi gick i alla fall efter tjuren och efter lite kikarspaning verkade alla experter eniga om att låta den växa till sig. En bit längre bort såg vi en ensam tjur och efter en titt i kikarna så tittade jag och Elifass på varandra och nickade tyst i samförstånd, detta var tjuren som skulle upp på min vägg. Under ansmygningen sällade sig ytterligare tre tjurar till den store och när vi hade tagit oss fram till skjutläge stod det tilltänkta offret med röva mot oss. Jag stod på pinnarna med kikaren på 10ggr förstoring med punkten på och väntade på bredsidan. I samma ögonblick som tjuren vände sidan till och började gå slog jag om säkringen, kom något efter men tryckte av. När blyspetsen slog in en bit bakom bogen tog den ett språng som en hårt träffad råbock och stapplade fram några steg innan den gick ikull. Efter någon minut rapplade den sig upp på ostadiga ben och jag skulle precis smälla på den igen då den stöp för andra gången. Vi gav den någon minut till och när vi gick fram var skottet helt klart för långt bak, utgången var i levern med kraftiga blodslag på den lilla ytan tjuren hade rört sig på efter skottet. Alla var nöjda och belåtna och jag bad Dieter mäta tjuren och det visade sig att han inte hade något måttband i bilen, vilket förvånade mig en smula. I Namibia är det ett av dom viktigaste verktygen en PH har då det skall lämnas in statistik på alla trofedjur som ska exporteras då det är förbjudet att exportera djur med för små horn. Detta till skillnad från sydafrika där samvetslösa profitörer lurar på, i synnerhet nybörjare, vilka skittrofeer som helst. När man skjuter något i sydafrika är det nästan alltid en Very nice old bull oavsett hur dom ser ut. Min Nyala fotades från alla tänkbara vinklar, lastades upp i landcruisern och lämnades till slakteriet. Vi körde hem, käkade och tog en tupplur. När vi åkte ut på eftermiddagen såg vi bara en grupp med hondjur men dom var med en viss målmedvetenhet på väg någonstans i en sådan takt att vi kom för långt efter. Stackars Darian vilken för övrigt är en av dom största exemplaren av homosapiens som jag någonsin sett stöp i backen när hans ena fot vek sig och hans Lotta dunkade ner i gruset med pipan pekande rätt  mot mig, ja i det läget var man rätt glad att den tjeckiska knallpåken har en vettig säkring. För utom denna incident höll jag på att bli av med några framtänder då marken försvann under ena framhjulet och det blev tvärstopp. Inte så konstigt att man får skriva på ett papper att outfittern avsäger sig allt ansvar från eventuella olyckor som ormbett, stångskador och bilolyckor.  Det blev några timmars bilåkning men några skjutbara bufflar kunde vi inte hitta. Viltrikedomen på denna farm är dock helt annorlunda än på förra stället så det fanns alltid något att titta på. Man kan se Impala, Giraff, Nyala, Kudu, Duiker, Gnu mm. inom bara ett par hundra meters körning. Vi åkte hem en halvtimme innan det blev mörkt och hoppas på bättre väder i morgon så bufflarna rör sig lite mera.                 

En strålande afrikansk morgon utan ett moln på himlen bådar gott för dagen. Vi såg flera flockar med Buffel, dom närmsta nerbäddade hundra meter utanför campen men antingen var det bara herrklubben som var ute eller flockar med unga kor med kalvar. Vid elvasnåret stötte vi på en större flock som hade kandidater till frysen, troligtvis var dom på väg mot ett vattenhål. När vi väl hade smugit oss dit syntes inte en klöv, dom hade vikit av och vi beslöt att låta dom lugna ner sig för att prova igen efter lunch. Nu har jag varit här i tio dagar varav jag har kunnat äta i fem dagar. Hur fantasilös kan man vara när man äter exakt samma sak till lunch varje dag? Förutom att den består av saker jag skulle äta till frukost som ägg, bacon och korv så dryper allting av fett så jag överväger att få tandvärk igen åtminstonde mellan kl11-13. Nåväl vid kl1430 gav vi oss iväg i vanlig oordning och vi såg mycket buffel. Vid våran första ansmygning gick dom loss innan jag ens han se dom. Mitt vanliga öde i Afrika när jag ska jaga, för mycket folk, i detta fall är det tre stycken som ska komma överens och diskutera olika aspekter av tillvägagångssättet. Förutom detta antar jag att det är lättare för viltet att se fyra personer som luffar efter dom än två. Dessutom kan Darian räknas som minst tre personer. Vid den andra ansmygningen blev det svettigt då vi marscherade på en öppen grässlätt utan skydd för solen. Vi hade dock bra skyll från bufflarna i form av träd och buskar men när vi kom in på 120-140m var det slut på skyddet. Expertisen kröp omkring under trädet jag stod bakom och verkade till slut överens om ett offer. Så fort Dieter satte upp pinnarna jämte trädet satte Bufflarna av in i den tätaste bushen. Troligtvis tur för mig, jag föredrar närmare håll än 100m plus på Buffel. På hemvägen hittade vi ytterligare två gäng som vi bestämde att vi skulle lämna i fred till morgondagen. Skjuter man sent och buffen går undan är det nog inte läge att göra eftersök i mörker. Min förhoppning inför kvällen är att vi ska grilla lite Buffel och Nyala och i och med att jag har slutat med antibiotikan kan jag till och med ta en öl eller fem. 

Det blev ingen grillning i går men när vi åkte iväg på morgonen under en molnfri himmel försäkrade Dieter mig att detta skulle ske ikväll. Strategin att lämna bufflarna i fred under sen kväll för att veta var dom befinner sig på morgonen verkar inte funka så där jättebra. Idag på förmiddagen körde vi runt i pickupen fyra och en halv timme med korta pauser för att sträcka på benen. Vi passerade en Buffeltjur på 4m håll strax utanför campen som låg och vilade. Han gjorde inte ens en antydan till att vilja flytta sig utan bara blängde lite på oss med morgontrötta ögon när vi stannade. Tänkte på gänget i går som stack iväg efter ha sett en rörelse på 140 m. Vi såg en grupp på fyra tjurar varav en med ganska korta horn men med en hiskeligt massiv boss. Efter att vi stött på ytterligare ett antal ensamma tjurar frågade Dieter säkert för femte gången om jag inte ville skjuta en tjur i stället. Vi avslutade förmiddagen tidigt, kl1030, tog lunch och jag hoppas grabbarna har en plan för eftermiddagen denna näst sista jaktdag. Planen för eftermiddagen var tydligen att köra omkring på måfå i ett ganska begränsat område där bufflarna verkade trivas, precis som på förmiddagen. Och precis som på förmiddagen blev det resultatlöst. Jag funderade ut att om vi hade en snittfart på 13 km/h på dom delvis extremt dåliga vägarna så hade vi kört nästan nio mil idag. Vid femsnåret med en halvtimmes skjutljus kvar stötte vi på en grupp på ett tiotal djur som till stor del var skymda av gräs , buskar och träd. Efter en strategisk förflyttning med Tojon kom vi så nära som 21m ( jag visste att jag skulle få nytta av min Kahles Helia 10x42 med avståndsmätare förr eller senare) och mycket riktigt var det en äldre skjutbar ko med i gänget. När vi hade kört undan bilen och smög tillbaka satte Dieter upp pinnarna mitt på spåret då han hade räknat ut att dom skulle passera över. Mycket riktigt, på perfekt avstånd passerade först en tjur, ko med kalv och sedan en skock på kanske 5–6 djur i språng, efter det några eftersläntrare som unga kor och kalvar. Dieter har lite svårt att hålla sig till det elementära när jag står på pinnarna, det jag behöver veta är om jag ska skjuta eller inte. Till slut sa jag till honom att han skulle sluta berätta historier om vad som komma skall, vad som kanske kommer strax och vad som troligtvis händer i framtiden. Den skjutbara kon hade passerat i den stora gruppen och vi skulle flytta med oss en bit och som vanligt fick jag tränga mig fram till pinnarna. Jag fattar inte grejen med den gigantiske Darian, han är trevlig på alla sätt och vis men som vanligt, ju fler kockar osv. Nu har han tagit hit sin fru med en ettåring och en treåring i släptåg, dom bor i rummet jämte mitt, hoppas jag slipper vakna upp till barnskrik i natt. För övrigt finns det en speciell omständighet som jag lade märke till redan vid mitt första besök i sydafrika 2012. Numera då man får räkna sig till kategorin icke politiskt korrekta surgubbar bryr jag mig inte ett spår då jag troligen slipper engagera mig i något som jag inte alls är intresserad av. Saken är den att alla mina värdar då som nu pratar Afrikaans med varandra tex om vi sitter vid matbordet eller i bilen. Även om vi är ute på jakt blir man informerad i efterhand om vad som är på gång även om vi står en halvmeter ifrån varandra. Jag kan förstå att folk i allmänhet kan tycka att det är oartig att bete sig på detta vis, tänk själv om ni hade en gäst från utlandet vid erat matbord hemma och bara talade svenska utan tillstymmelse att involvera personen i samtalet. Jag för egen del bryr mig inte speciellt, likaså det faktumet att jag är den enda gästen besvära mig inte nämnvärt. Att slippa dumdryga jänkare är i mina ögon bara ett plus och den enda gången jag trivdes ihop med andra jaktgäster var på en farm i Namibia där det fanns ett gäng gemytliga tyskar. I kväll grillades det i alla fall buffelfilé, dock så lite att det räckte till ett smakprov och inte en middag. För att vara en file var det en smula segt och hade en ganska neutral smak, om jag hade fått det serverat utan att veta vad det var hade jag aldrig gissat på vilt. Nu hoppas jag att grabbarna levererar i morgon, en dag till i bilen lockar inte nämnvärt då jag har sammanlagt drygt 13 timmars flygresa plus sex timmar väntan i Jo-burg på programmet i övermorgon. 

 

Då var sista jaktdagen här. I morse var det strömlöst när jag gick upp vid kl0500. Jag undrar hur mycket nytta det här med 6 timmars avstängning av strömmen egentligen gör. När strömmen är på laddas drösavis med batteridrivna attiraljer, ingen verkar släcka efter sig när man inte är i ett rum, utebelysning på, takfläktar snurrar och ACn är på överallt. Trots att det var behagliga 22 grader ute så var det 18 i mitt rum när jag kom hit. Förmiddagen gick i samma stil som föregående dagar, vi åker mil efter mil i Pickupen. Idag stötte vi på ett gäng tjurar men kor som är skjutbara lyser med sin frånvaro. Vi kunde observera två hjordar med ko och kalvar, den ena hade bara ungdjur i sig och den andra hade en ko som var på gränsen till skjutbar. När vi hade ställt av bilen och gått tillbaka med bössorna laddade och redo så var det inte så mycket som en fästing kvar efter gänget. Idag skippar jag lunchen, jag vill inte se ett rinnigt stekt ägg eller en flottig remsa med bacon förrän nästa resa till dessa breddgrader och knappt då heller. Jag minns dom härliga frukostarna 2017 i Namibia. Stekar från diverse vilt som hade skjutits under veckan , äggröra och potatisplättar som smakar lite som våra raggmunkar eller stekt ris med grönsaker. Det var frukost det! Ni som har orkat läsa såhär långt kan säkert gissa er till hur denna sista dag avslutades. För att göra pinan lite längre startade vi eftermiddagens övning i terrängkörning en halvtimme tidigare för någon jakt kom ju inte på fråga då det eftersökta viltet lyste med sin frånvaro. Frågan ställdes ytterligare en gång precis som varje föregående dagar om jag inte ville skjuta en tjur vilka det är gott om. Det kommer jag troligtvis att göra men inte här där snittet ligger på 37–38 tum. Det finns ju några olika upplägg för en outfitter att få kunder till sin verksamhet. En variant är att man erbjuder rabatt på djur som man har oerhört gott om. När kunden snabbt och lätt skjuter det rabatterade djuret på den första jaktdagen av sex inbokade kan man ju alltid sälja ett och annat vilt ytterligare. Sedan kan man köra Dieters variant, viltet man erbjuder finns helt enkelt inte eller är lika sällsynt som tänder på en höna. Man tjänar 2500kr om dagen på att köra runt klienten i bushen och föda honom med halvfabrikat från frysdisken. Under tiden i bilen kan man bearbeta kunden med diverse förslag som att hittar vi ingen ko [ 2500$] kan jag skjuta en tjur (8500$). Eller kanske en fläckig Hyena för 4700$ ? Nu kanske någon tycker att jakt är jakt och att man inte kan garantera ett resultat och det är ju en ofrånkomlig sanning men upplägget för hela den afrikanska jaktindustrin går ut på att leverera det kunden vill ha. Generellt sett har man inte råd med missnöjda kunder som inte kommer tillbaka. Tyvärr finns det dock ganska många lycksökare i branschen som är ute efter snabba pengar. Jag fick även frågan om vi inte skulle ut en runda i morgon på förmiddagen då flyget till Jo-burg inte går förrän kl1205 men detta tackade jag på ett förhoppningsvis tillräckligt bryskt sätt nej till. På våran väg tillbaka till campen fick jag i strålkastarnas sken se två vilt som jag inte har sett innan, en genett eller sibetkatt och en ung honungsgrävling. Nästa morgon var det dags att packa ihop mina prylar och betala senaste veckans övningar. Under natten hade det tydligen inträffat ett kraftigt kursras på euron gentemot dollarn. Dieters räkning var i dollar och jag kollade kursen mot euron som jag hade tänkt betala med på kvällen. Han snikade till sig 1300kr extra mot kursen jag fick kvällen innan. Varför sa jag inget? Helt enkelt för att han inte debiterade mig för hämtningen i LT och dom tre milen för lämning till flygplatsen. Dessutom kostade hans lilla uppräkning av kursen dricksen för hela gänget. Är jag då nöjd med min femte afrikaresa? Sex vilt på elva jaktdagar är ju kanske lite för lite action för min del men jag skammade inget och det måste man vara nöjd med. NF kulorna funkade men jag hade gärna testat CPSen, ett huvudskott på en giraff och en duiker är ju ingen källa att dra några slutsatser från. Dom långa timmarna i bilen var ganska tröstlösa till den milda grad att jag hade svårt att hålla mig vaken ibland och till och med nickade till en smula tills nästa gupp väckte en. Nästa gång jag åker till denna trakt så kommer jag att åka ett par veckor senare så att det är svalare, nu blev värmen stundtals lite påfrestande. Swiss oförskämda avgift för att transportera vapen, i runda slängar 6000kr tur och retur lyckades jag halvera då den helt uttråkade ungdomen vid incheckningen på Kastrup glömde att ta betalt. Å andra sidan lämnade dom min stackars bössa kvar i Zürich vid hemresan medans min andra väska med ammo och slutstycke märkt med en stor orangefärgad etikett med en pistol på, så att alla verkligen får klart för sig att den innehåller farliga saker, kom på karusellen ihop med det andra bagaget. Säga vad man vill om Sydafrika men flyger du med vapen sköter säkerhetspersonal hanteringen och du får inte ut något utan att visa pass, licens och importpapper från polisen.  Nu återstår att se vad SJ hittar på för bus men hem kommer jag nog förr eller senare. 

 

North Fork 370gr SS vänstra från Kudu, högra från Buffelko. Restvikt 366gr o 348gr

 

En får tacka för en riktigt intressant läsning och stämningsfulla och inspirerande bilder. Trist att inte allt gick som planerat och att jaktguiderna inte verkar ha varit de bästa.

Jag gissar att dom har lärt sig en del om vikten av hörselskydd också

Intressant att läsa om lite annorlunda jakt!

Tack för en bra storry o fina foton!

Kulorna fungerade iaf och dom ser ut som nf brukar. Har svårt se att det går hitta en bättre kula för jakt. Bra effekt och höga restvikter alltid, sen att dom är relativt flata fram gör nog både att effekten blir bättre och att dom är riktnings stabila.

Jag håller med dina guider att bromsen kunde du skruvat av, sällan man behöver den vid jakt gissar jag. Iaf jag brukar inte märka av rekylen men knallen desto mer.

Låter ut att bli mycket åka bil på dom där jakterna.

Vad görs med skinnen från bufflarna?

Borde väl gå bra att garva där och sen sälja hemma som ett bidrag till nästa resa?

Vad det gäller bilåkningen så får man nog skylla lite på mina knän. Å andra sidan om man kör 8-9 mil om dagen utan att se något skjutbart så tjänar man knappast något på att gå och leta. Det ät en sak om man har kontakt med djuren och kan spåra, kommer ihåg Botswana 2019, då gick vi efter Eland i 16 km på förmiddagen och på eftermiddagen blev det ytterligare någon mil.

Varför var det sån pris skillnad mellan ställena du jagade på?

Dom flesta borde välja det första stället för det lät ju ut som trevligare där också.

Forkarna såg ut bra laddade med, sköt du deras fmj med?

Evert hade lagt ut en jakt på "Book your hunt" med 40% rabatt. Man gör så ibland för att få nya kunder som förhopp ningsvis kommer tillbaka nästa år. Prisbilden hos Dieter antydde ju att han var en operatör i det något högre segmentet som i första hand vänder sig till Amerikaner. Även hans hemsida ger intryck av att han är "top notch". Att jag blev besviken att jag inte kom på pinnarna mer än en gång på fyra dagar efter den första buffeln och att jag egentligen inte ens såg mer än en skjutbar ko efter den första hade gått i backen kanske det finns flera förklaringar till.

Och ja, jag använde den homogena CPSen på två vilt. Till Buff hade jag en SS i topp och resten CPS.

 

 

Vilka gaddar! Dum fråga kanske men äter babianer kött om tillfälle ges eller är dom 100% vegetarianer?

14 minutes ago Mad Mike sa:

Vilka gaddar! Dum fråga kanske men äter babianer kött om tillfälle ges eller är dom 100% vegetarianer?

Googlade och fick svaret, men ska inte lägga in texten här  

Coolt!

Blivit erbjuden sån här jakt till varkpris några gånger, har en kollega bland kommunskyttarna som spelar lite i utkanten av ngn eller ngr camper.. tror han säljer jakt samt fixar billig egen jakt. Men det finns liksom inget som lockar, de där troféerna är totalt ointressanta.. och till dessa priser.

Men jag har all respekt för att andra resonerar annorlunda och jag sällar mej till sällskapet ovan och lyfter på hatten för en kul och intressant redogörelse för jakten på andra sidan jorden!

Någon gång ska jag komma iväg till Afrika, fast nu när barnen är små så är det tyvärr inte aktuellt och tyvärr lyckas jag inte spara pengar heller då det hela tiden verkar finnas bössor att inhandla😊 Men om några år så😀

Hoppas på att i framtiden hitta en jaktmark i södra afrika där man kan klara sig med bara dubbelstudsaren, vill gärna kunna använda den till vad den tillverkades för men misstänker att det inte blir aktuellt med några elefanter och knappast mer än en buffel i bästa fall, så får hålla tillgodo med gnuer och antiloper tänker jag.

1 hour ago Hipshot sa:

Coolt!

Blivit erbjuden sån här jakt till varkpris några gånger, har en kollega bland kommunskyttarna som spelar lite i utkanten av ngn eller ngr camper.. tror han säljer jakt samt fixar billig egen jakt. Men det finns liksom inget som lockar, de där troféerna är totalt ointressanta.. och till dessa priser.

Men jag har all respekt för att andra resonerar annorlunda och jag sällar mej till sällskapet ovan och lyfter på hatten för en kul och intressant redogörelse för jakten på andra sidan jorden!

Även om man inte är intresserad av trofe' jakt tror jag ändå ni skulle må bra av en Afrikajakt om man har hälsan till det.

Det kan ju finnas möjlighet till avskjutningsjakt utan trofe'er till reducerat pris om du kan få något sånt avtal genom kompisen.

Det är "något" med södra Afrika: den första soluppgången när man landar på morgonen "takes your breath away" (det gör dom resterande också, men då är man ju liksom "van"). Alla dofter. Alla läten. Alla intryck. Maten. Thinking the African way. Fåglar, fjärilar, allt. Bara upplevelsen. Och alla växter från helvetet har törnar eller taggar...

Att ha varit därr.... Bell's och Grogans och alla dom andras böcker blir mycket bättre efteråt när man vet hur det ser ut i verkligheten.

Gör det för fan, medans ni är tillräckligt unga och friska. Det kommer ni aldrig att ångra (jag vet att frun i huset också jagar) vilken upplevelse tillsammans....

Ursäkta att jag kladdar i tråden. TACK FÖR ATT VI FICK TA DEL AV DIN HISTORIA. Årets bästa och mest intressanta tråd.

Går igång lite på det här med babian, borde kunna ge möjligheter till precisionsjakt på lite avstånd

Vansinnigt imponerande tänder!

4 hours ago Mad Mike sa:

Vilka gaddar! Dum fråga kanske men äter babianer kött om tillfälle ges eller är dom 100% vegetarianer?

Mike de jagar små apor och annat småvilt med hjälp av drevjaktsmetoder.

 

Skulle utan bekymmer kunna åka en semester bara för att skjuta slika marodörer. /C 

Förutom att babianerna förstör mycket i fruktodlingarna är dom inte så populära bland farmarna heller, dom tar helt nyfödda kalvar av antiloper som snacks.

Afrikajakt behöver inte bli så förskräckligt dyrt om man börjar smått. Erbjudanden om prisvärda jakter finns tex på egun. Sex jaktdagar för två personer all inklusive med fyra vilt ( zebra, gnu, steenbook,babian) 3300euro. Eller vad säges om fem Oryx/gnu, fyra springbuck och ett vårtsvin för 2650euro. Tillkommer flyg men även då är det överkomligt för dom flesta. Vad kostar en skidsemester i fjällen/alperna?

För övrigt håller jag med Dansken, det är en annorlunda upplevelse.

 

1 hour ago Mad Mike sa:

Går igång lite på det här med babian, borde kunna ge möjligheter till precisionsjakt på lite avstånd

Vansinnigt imponerande tänder!

AirArmsHuntingSA på youtube har en del filmer där de skjuter alla möjliga "mindre" djur på rätt långa håll. Bla i Limpopo.

Tänkte bara berätta hur det gick med min bössa. Jag kom ju hem på en Söndag, på tisdagen kom det en indier i en skåpbil från Danmark och levererade min bysse. Både företaget och han själv hörde av sig innan han dök upp med en tid så man kunde vara hemma. Dock kollades ingen legitimation när han gav mig vapenkofferten.

Vad gör man om man behöver en yxa och det är långt till biltema?

Lastning pågår.

 

3 hours ago Luger6 sa:

Tänkte bara berätta hur det gick med min bössa. Jag kom ju hem på en Söndag, på tisdagen kom det en indier i en skåpbil från Danmark och levererade min bysse. Både företaget och han själv hörde av sig innan han dök upp med en tid så man kunde vara hemma. Dock kollades ingen legitimation när han gav mig vapenkofferten.

Vad gör man om man behöver en yxa och det är långt till biltema?

 

Lastning pågår.

 

Det där med att kolla id-kort verkar genomgående vara lite sisådär med hemleveranser och för den delen SAS-cargo. Jag fick min andra dubbelstudsare, en ny Chapuis X4 levererad vid dörren utan id-kontroll men det var förstås under covid. Min kipplauf kom även den på bron utan id-koll eller ens att dom knackade på...

Sedan när jag hämtade ut min nuvarande dubbelstudsare på SAS-cargo så räckte det med att säga namnet och sedan fick jag paketet, ingen kollade något leg där heller.

Jag antar att det finns en anledning till att Polisen kräver Postnord värde, där kollar dom i alla fall id-kort.

Kom att tänka på pest nord när dom fortfarande fungerade och dom faktiskt hade något intresse av att folk fick sin post.

Köpte en S&W 29-2 cal 44 mag med 8 tums pipa av en trevlig Göteborgare. Han stoppade ner den i en kartong, försäkrade den för 6000kr och skickade med postens värde. Lantbrevbäraren av den gamla stammen var ju angelägen att jag skulle få min post utan dröjesmål. Han stoppade paketet i brevlådan då jag ej var hemma men det stack upp en decimeter ur lådan och det regnade så gick han in med paketet till grannkärringen och bad henne lämna det till mig när jag kom hem igen. Det är service det!

Häromdagen fick jag ett paket som dom bara hade slängt i gräset under brevlådan (i regnet). Jag är helt säker på att dom rekryterar sin personal direkt från mentalsjukhusen.

21 minutes ago Luger6 sa:

Kom att tänka på pest nord när dom fortfarande fungerade och dom faktiskt hade något intresse av att folk fick sin post.

Köpte en S&W 29-2 cal 44 mag med 8 tums pipa av en trevlig Göteborgare. Han stoppade ner den i en kartong, försäkrade den för 6000kr och skickade med postens värde. Lantbrevbäraren av den gamla stammen var ju angelägen att jag skulle få min post utan dröjesmål. Han stoppade paketet i brevlådan då jag ej var hemma men det stack upp en decimeter ur lådan och det regnade så gick han in med paketet till grannkärringen och bad henne lämna det till mig när jag kom hem igen. Det är service det!

Häromdagen fick jag ett paket som dom bara hade slängt i gräset under brevlådan (i regnet). Jag är helt säker på att dom rekryterar sin personal direkt från mentalsjukhusen.

Snygg revolver! Lantbrevbärare? Jag hade sådan service till stugan utanför Aneby. Bra service på 80-talet.

Officiellt heter det nog fortfarande Lantbrevbärare men med postens "reformer" är dom väl en spillra av vad dom har varit. Förr var det ju alltid samma gubbe som körde linjen, nu är det nya varje dag och med tanke på vems post jag får ibland kan man ifrågasätta om personalen är läskunnig överhuvudtaget. När det var samma gubbe hade han stenkoll på vilka som bodde var.

Fick även en drilling från tyskland levererad med lantbrevbäraren en gång, den var märkt "Sportredskap". Idag pinkar dom på sig om man skickar en träkolv eller lösa kulor.

2 hours ago Luger6 sa:

Officiellt heter det nog fortfarande Lantbrevbärare men med postens "reformer" är dom väl en spillra av vad dom har varit. Förr var det ju alltid samma gubbe som körde linjen, nu är det nya varje dag och med tanke på vems post jag får ibland kan man ifrågasätta om personalen är läskunnig överhuvudtaget. När det var samma gubbe hade han stenkoll på vilka som bodde var.

Fick även en drilling från tyskland levererad med lantbrevbäraren en gång, den var märkt "Sportredskap". Idag pinkar dom på sig om man skickar en träkolv eller lösa kulor.

Frånsett när det var sem.tid för då var det en annan hemåt. Vi hade en gammal gubbe som körde ut posten ett tag. +70 och vägrade gå i pension och när han kom med pensionen till  folket ute på gårdarna så blev det kaffe med dopp. Då kom posten först framåt sen em. Runt 15-16 på dagarna. 

Skulle man skicka iväg ett brev t. ex så stoppade man ner det i en plastpåse med en klänypa fastsatt med pengar till frimärke om man inte hade frimärke till brevet hemma. Det kan man kalla för service.

6 hours ago Luger6 sa:

Officiellt heter det nog fortfarande Lantbrevbärare men med postens "reformer" är dom väl en spillra av vad dom har varit. Förr var det ju alltid samma gubbe som körde linjen, nu är det nya varje dag och med tanke på vems post jag får ibland kan man ifrågasätta om personalen är läskunnig överhuvudtaget. När det var samma gubbe hade han stenkoll på vilka som bodde var.

Fick även en drilling från tyskland levererad med lantbrevbäraren en gång, den var märkt "Sportredskap". Idag pinkar dom på sig om man skickar en träkolv eller lösa kulor.

Jag har fått en dubbelstudsare och en kipplauf hemlevererad av Posten (lantbrevbärare) från Tyskland så sent som 2021 respektive 2022. Om dom vet vad som var i paketen vet jag däremot inte 🙂