Har jagat en del med Otto (o Hippen) och kan säga att Hippen:s beskrivning av Otto inte är nån form av överdrift snarare tvärtom. Han kommer att saknas..  :'(

Fyy vad tråkigt att höra Hippen... :'(

Beklgar sorgen  :'( :'( :'(

Trist Hipshot.

Beklagar det som har hänt :'(

Beklagar sorgen. :'(

Beklagar! :'(

Vi är många som vet vad det innebär att mista en jaktkompis.

Har alldrig träffat Otto eller så, men det verkar som han var en jycke i min smak.

Även jag tar en skål för Otto och passar på att ta några extra klunkar för de kanon jyckar som gått över bron, före honom, till landet där det är jakttid året om.

MvJh

NS  

Beklagar.....

Jagade med fars tax en gång, hon tog upp jagade en stund kom aldrig tillbaks.

På kvällen ringde en som kännde igen henne och berättade att hon var överkörd.

Inte kul att gräva ner en stel hund... :'(

USCH...!!!

Även jag har haft förmånen att jaga med Otto. Kom ihåg första gången jag träffa honom (och hippen) Vi stod i en stor hangar vid min tipp och sköt trut, Ner kommer en svagt skammad trut som är jävligt förbannad, Hippen "skickar" först Ella som är gammel Vorstehn, som en jämthund så ställer hon truten och tycker livet är superskönt, efter att hippens ögon har svartnat så skickar han otto som springer och hämtar truten som är fullt i liv och som gör allt för att hugga honom i öronen, men int fan släppte han för det..

Samma år så tog jag med Hippen och hans hundarmé till Gotland, 1:a gryningen kom och det var dags för andjakt nere vid havet. Efter att Otto fått jobba rätt hårt med apportering så kommer ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. And ligger i vattnet, Hippen skickar apport och Otto rusar fullständigt förbi ankan för att göra årets attack mot några svanar som ligger några hundra meter bort, tja, ska inte förtälja hela historien, men han var tillbaks en halvtimme senare..

Hur som, beklagar förlusten Han var en riktigt trevlig hund

/Matte

Host host.. Ripjägarn.. har en lite annorlunda minnesbild av just den sista händelsen men ok då  ;D

En bild som RW känner igen tror jag..

Mvh!

Ok.. han var ingen snygg labbe.. men han var duktig som fan..oftast.. eller nej, han hade faktiskt en rätt hög nivå den här jycken. Många jyckar blir ju bättre och bättre ju längre de varit döda och det lär säkert Otto bli med men redan nu så var han riktigt bra faktiskt.

Ytterligare en kul grej!

Hustrun kände ju hans kapacitet och visste hur tränad han var. Hon körde honom ibland men såg oftast hur jag förde honom på jakt och tänkte att en start i nybörjarklass på prov torde vara den enklaste sak i världen. För en tränad retriver så är ett nybörjar prov ingen större utmaning om jag säger så.

Mrs P borde egentligen reda ut den historien själv men iaf.. Hon anmäler och far iväg på prov med Otto. Problemet var dock att Otto var lite konservativ, prov är inte jakt och matte är inte husse.. Det innebär att han GICK ut i söket och plockade pliktskyldigast in alla apporter. Stannade i lugn och ro och sniffade på något spännande samt lyfte på benet.. Vatten jobbet var inga problem, ut och hem. Minns inte några detaljer men det var inget strålande betyg han fick :-))) Samma hund hade under jakt löst uppgiften på ingen tid alls men då var det skillnad, då var det allvar och skoj.

Hustrun var rejält sur då hon kom hem och Otto fick aldrig mer starta på prov :-) Tror inte han var speciellt besviken för det..

Mvh!

Kanonfin bild, Hipshot! Han ser ung ut, nästan som en valp En riktig hjärteknipare! Ligger det något i ordspråket: sådan husse, sådan hund??

Ingen snygg labbe??? Vad menar du med snygg?? Hunden e skitfin!

Ytterligare en kul grej..

De som jagat på tipp vet att skrattmåsungar inte är speciellt smarta. En morgon på ena tippen hade vi en ungmås som flög runt bland soporna fullständigt obrydd över att vi sköt trut där. På den tippen finns ingen anledning att skjuta dem så den var fredad så att säga. Efter att jag golvat en trut och fått den inapporterad av Otto så kommer måsen och landar på asfalten bara 30 m ifrån oss.. Funderade på om det skulle gå att ta den utan att skjuta den?

Otto hade stenkoll på den så ok tänkte jag.. "Otto" sa jag lite tyst vilket var det samma som apport för honom varpå han drog iväg mot måsen så mycket det gick. När han började närma sig så började måsen gå bort ifrån honom men insåg snart att det inte skulle funka så det lyfte.. Problemet var att den flög i bekväm hämthöjd för en labbe dvs 30 cm över marken.. Otto bara öppnade munnen och kutade in måsen i käften och stängde.

Återvände till mej och levererade en blöt lite förvirrad och nästan småarg skrattmås till husse!

Kollade noga igenom fågeln och den var helt ok.. Denna undersökning tyckte Otto var lite besynnerlig, det brukar vara smack med skallen i lämplig kolv eller sten eller något men inte nu. När jag kände mej övertygad om att den var ok så lät jag den flyga iväg och hans min då var rätt obetalbar! Typ.. va?va?va? Skjut!skjut! skjut!

Husse sköt inte men klappade om Otto för att trösta honom då husse inte förvaltat hans arbete på det sätt som han kanske trott.

Nåväl.

Tack alla för era tankar!!!

Mvh!

Beklagar sorgen :'( :'( :'( :'(

Host host.. Ripjägarn.. har en lite annorlunda minnesbild av just den sista händelsen men ok då  ;D

En bild som RW känner igen tror jag..

Mvh!

Jodå den känner jag igen. Jag vill minnas att jag lärde dig ett trix med en sten när hunden inte spikat apporten. Jag kommer även ihåg nån frigolitbulvan som det blev lite hål i.... ;D

Det verkar ha varit en härlig hund! Beklagar sorgen!

Jodå den känner jag igen. Jag vill minnas att jag lärde dig ett trix med en sten när hunden inte spikat apporten. Jag kommer även ihåg nån frigolitbulvan som det blev lite hål i.... ;D

Jag tror faktiskt att det var din knipgubbe RW.. Lärde du mej trix om att kasta sten åt jycken? Tror inte det, haft fetlabbe tidigare så då lärde man sig fuska  ;D

Och JA det vart hål i mina fina vettar från 60-talet.. En skjutgalen skåning samt en dito göteborgare brukar innebära sönderskjutna vettar  :-

Mvh!

Jag tror faktiskt att det var din knipgubbe RW.. Lärde du mej trix om att kasta sten åt jycken? Tror inte det, haft fetlabbe tidigare så då lärde man sig fuska  ;D

Och JA det vart hål i mina fina vettar från 60-talet.. En skjutgalen skåning samt en dito göteborgare brukar innebära sönderskjutna vettar  :-

Mvh!

GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR ;D

Tråkigt att höra Hippen, beklagar verkligen :'(

Jodå den känner jag igen. Jag vill minnas att jag lärde dig ett trix med en sten när hunden inte spikat apporten. Jag kommer även ihåg nån frigolitbulvan som det blev lite hål i.... ;D

Sten??

Förklara mera, nyfiken blev man

Nja hippen har inte så mkt kunskap om labben som jakthund. ;D Ingen behöver reagera på det för hippen förstår. Att kasta sten = vid vattenapportering av typ markering eller dirigering kan man för att leda hunden på rätt spår kasta småsten framför den i vattnet så den simmar på rätt håll och så småningom får vind av apporten. Var tom. tillåtet på jaktprov när en annan var ung och hippen inte ens var född ;D

Var tom. tillåtet på jaktprov när en annan var ung och hippen inte ens var född ;D

Ja fan du har rätt, hittade provreglementet.. det förbjöds 1915 på hösten var det väl?

;D ;D ;D

Men såna knep var man tvungen att ta till då min första självtränade labbe var en fetlabbe av utställningstyp  ;D

Fan vad trist för er Hippen o Mrs p :'( :'( inge kul när sånt händer, fast jag är ganska övertygad om att Otto hade ett mkt roligt o innehållsrikt liv

Jo tveklöst.. du och din far hade ju en ta mej fan vidrigare upplevelse för ett år sen var det väl?

Hur som, trist är det.

Mvh!