Min Wachtel Bruno är död, endast 6 år gammal avvlivade jag honom tillsammans med min kompis (som är vetrinär) tillsammans med min sambo och våra barn för några veckor sedan. Hunden fick en injektion och somnade brevid oss, väldigt känslosamt men ändå otroligt vackert. Hunden hade framliden Cancer och tappade hull fort så vi ville göra det innan smärtorna blev olidliga.

Valde en plats i skogen där han har drivit många rådjur i pass genom åren, hans sista vila är också i direkt anslutning till detta pass.

Macho snubbar i min närhet skjuter sina hundar själva och tyckte att mitt sett var väl fjantigt. Men är det så man vill avsluta med sin jaktkamrat, att skjuta skallen av honom/henne och sedan sparka ner i ett hål ??? ??? Sådana människor borde inte få ha hund.

Att ta med sig vetrinär till skogs kan verkligen rekomenderas om det är andra som hamnar i samma situation.

MVH

Heder åt dig.

Jag gör precis samma sak när mina hundar har fått lämna detta jordeliv med ålderns rätt.

mvh

Rune 8)

Tror jag är blödigare än många tror om mej,jag tog bort min gamla stövare för ett och ett halvt år sen,då hon helt enkelt blivit gammal. Det var svårt,jag hade bestämt med två jaktkompisar,den ene hade en grävmaskin den andre en revolver. Först tänkte jag att jag skulle fixa det själv,men insåg att jag inte var kapabel till det. Dock var dagen planerad ett par dagar innan,så att inte barnen skulle var hemma då vi fick besök av kompisen som skulle köra iväg henne i en bit i sin bil.

Jag söp i två dagar konstant dygnet runt !!! Var till och med

ner till hennes grav,den ligger nån km från mitt hus och sköt salut i luften med hagelpangen,4 skott blev det ett från var och oss i familjen. Fick oxå den dåliga iden att liv skall pliktas med liv,så i onyktert tillstånd fick jag för mej att knalla ut till tornet och skjuta första bästa rådjur jag bara såg.

Väl där insåg jag hur patetiskt detta var !!! Dessutom onykter,så jag gick hem igen och drack och grät.. Idag ligger ett stort stenblock över graven,han som körde grävskopan passade på att lägga en stor en över. Händer ofta att jag åker förbi och pratar litet,idag håller 4 påskliljor på att slå ut vid kanten av stenen.

Till MKJ...Tycker din tanke och sätt att hantera situationen var mycket fint,jag kan inte heller med de som bara rycker på axlarna.

over and out !

Ja det är speciellt tungt att förlora en hund som har så mycket kvar normalt sett, hunden började ju jaga älg på ett bra sett i fjol dessutom.

> Telge, vi snackade ju om min stövare när du var över. Den blev till slut galen och hoppade ut genom nätfönstret på övervåningen och bröt benen som 12 åring, hunden sköts då av min far och jag grinade i minst en vecka. För mig är det sedan dess viktigt att hunden får sluta innan den bara blir än dreglande benhög eller ännu värre att den biter någon i detta sena skede pga sinnesförvirring. Det är man verkligen skyldig sin kamrat. Är för övrigt för aktiv dödshjälp hos människor av det skälet också, då ingen vill bli hågkommen som en grönsak :-

Saknaden är förstås enorm men har ju vetat det ett tag och vant oss med tanken och som tur var hade vi ju Saurus kvar också. Såg bilderna på Partys valpar. Känns mer och mer som en stövare skall ersätta Bruno.

MVH

MKJ

Tiden läker alla sår, brukar man säga, men glömmer gör man aldrig, om man hade hunden som (jakt)kamrat.

Att man själv avslutar sina husdjurs liv betyder inte att man är känslolös. Vi har funnit ett sätt som passar bra för just oss.

Min man tar hunden med sig till skogen, ''ska ut och jaga'', ger hunden något extra gott och äta och sen blir det slut. Han har med sig en väska där jag har lagt ett fint tyg att rulla hunden i. Sedan åker han båt till vår egen ö, begraver hunden på vår hundkyrkogård under en jättebjörk. Så gör vi. Jag stannar hemma för jag är ''blödigare''. MEN skulle det bli en situation att hunden måste avlivas så kan jag nog ta det.

Är det vinter så drar vi igång en gammal frysbox ute i logen. Där blir det förvaring tills marken har tinat upp. Vi känner att detta fungerar mycket bra. Vid våra besök på ön blir det ganska känslosamt, men ändå känns det bra att ha avslutat allt med respekt för djuret.

Sex taxar och en stövare har sina platser på ön hittills. ''Allt är nära, allt är långt ifrån, allt är givet människan som lån''....dikten finns gömd i en grenklyka i björken.

Ha det MKJ

MKJ.... du e definitivt en riktig karl!.. de är precis så man behandlar sina vänner!.. man skjuter inte en familje medlem som givit en så mycket trevliga stunder!...  jag beklagar verkligen din förlust å kan inte finna någont ord som kan hjälpa till!.. men än vårda dina minnen!.. både bra å dåliga!...

en av mina hundar börjar komma till åren nu!. hon ska få bästa tänkbara avslut på sitt liv!.. vi ska osså kremera henne å ge en fin grav!.. på någon solig platts hemma!.. eftersom hon e en soldyrkare!....  ;D...

ja tycker alla ska behandla sina fyrbenta vänner på samma sätt som du!...

mvh Thomas

Hej Ellie, Jag ser absolut inte ner på din man för att han tar hand om det själv, tvärtom. Han är säkerligen en mycket ansvarsfull människa som vet hur han vill ha det. Känner många av hans typ också som helst gör det själv men under värdiga förhållanden.

Jag använde ju bara ett mer barnvänligt hjälpmedel i form av en kanyl men jag injicerade ju själv, vetrinären dödförklarar bara och tillhandahåller hjälpmedlen. Fördelen är i första hand att man slipper blodutgjutelse och sparkar som följer i fotspåren av ett skott. Men är man själv och vet vad det handlar om är inte det lika viktigt.

>Thomas, ja alla har vi olika alternativ som känns rätt. Mina ungar är så små så dom fattade inte riktigt vad vi gjorde men att börja vänja sig vid tanken och prata om det är viktigt, även för oss vuxna.

MVH

Det var fint gjort. En vän ska behandlas som en vän. Även om man nu skjuter sin vän själv så ska man göra det med respekt. Att "skjuta skallen av honom/henne och sparka ner sin vän i ett hål" är rent vedervärdigt.

All respekt till dig.

Och vem är inte lite blödig när det handla om ens djur. jag "grävde ner" en av våra kattungar som dog igår. Inte utan att det kom en tår i ögat.

Och det var "bara" en tre veckor gammal kattunge.

Det är aldrig kul...... :'(

Ja det är inte lätt att behöva ta beslutet, att göra det värdigt känns ännu svårare.

Rent spontant känns det som att ett avslut i skogen är det optimala för en jakthund som älskar skogen.

Att ta bort hos en veterinär på en klinik är inget jag gillar, känns så jävla sterilt och äckligt.

Om jag visste att jag fixade "det" ute i skogen på egen hand skulle jag göra det.

Vid en olyckshändels under jakt blir det en annan sak, föreställer mig det lättare, blir liksom en grej som måste göras omdelbart för att hudnen ska slippa lidandet.

Det är trixigare då hunden blir gammal, ska man ta det idag, imorgon eller nästa vecka?

Alla sätt som känns bra och är värdiga är bra sätt.

Beklagar kompis! > Det är tråkigt när man måste ta bort sin kompis i förtid men det är riktigt att ta bort den när den har blivit sjuk. Heder åt Dig att Du lät en vet. ge den en injektion.

Beklagar att du har förlorat din hund, aldrig roligt att förlora en vän. Du gjorde rätt som lät en Vet ta hand om detta.

Beklagar sorgen.. Aldrig kul när någon dör, speciellt inte innan denne levt livet ut.. Låter som ett fint slut iaf..

Trist kompis.

Men all heder att du valde hans sista färd som du gjorde och sådana som tycker det är fjantigt borde ej ha hund!

Man gör det som känns bäst i hjärtat och det där med veterinär i skogen var en bra idé, sist så minns jag en rätt grumlig färd från veterinären till graven en naturlig salut av 4 skott, än idag 6 år senare så tänder jag ett ljus den 4 oktober.

Jag har även hjälpt några få att ta bort hunden i skogen och det har i samtliga fall varit p.g.a stor social rädsla hos hunden, resten sker med samma vördnad.

Jaha...så jag är tydligen en grym och känslokall filur som tar bort hunden själv.

Jag tog bort våran schäfertik när jag var 19 år. Tog henne och 22:an med mig...kramade om henne och sa adjö och sedan ett skott bakom örat. Hon misstänkte aldrig någonting och dog ögonblickligen. Sedan grävde jag ner henne med traktorn. Kanske låter brutalt..men jag har inte alls dåligt samvete på nåt sätt.

Egentligen kan man väl kanske fråga sig vad en hund far mest illa av. Att kopplas...tas in till en veterinär där det finns många konstiga och främmande dofter. Många hundar trivs inte alls hos veterinär. De får träffa en lite suspekt filur som till slut ger den en spruta. Kanske tar dom hand om hunden...kremerar den eller nåt liknande.

Då tycker jag det är bättre att låta hunden vara i sin vanliga miljö och sedan vid ett väl valt tillfälle kan man avliva den. Snabbt och smärtfritt när hunden som minst anar det.

Klart som tusan att man är ledsen...men livet går vidare. Jag har även förlorat två st jakthundar varav en av dom var en sån jakthund att jag nog aldrig kommer att få en till hund med en så enorm kapacitet...sorgen var stor även då men nån begravning blev det inte tal om.

Så...ni som nu tycker att jag är en grym person som ej borde ha hund. Jag hoppas ni står för era åsikter å att det inte bara är snack. Ni dömer folk utan att veta hur dom behandlar sina djur.

Jag låter mina hundar sova i sängen...ger dom mat dagligen, motion, lydnadsträning, många jaktdagar. Vad skiljer mitt sätt att hantera våra hundar i vardagenfrån erat, vad gör er till bättre hundägare?

Jeg må bare si meg enig med Kettukiller her.

Jeg tar hundene mine selv , har alltid gjort det og kommer alltid til å gjøre det.........og det uten at jeg er mer macho enn andre for det. Den siste stunden skal være mellom hunden og meg og ikke på et dyrlegekontor med venteværselet fullt av folk. Såpass skylder jeg hunden.

Det er noe forbannet tull og vas at vi som velger å gjøre det selv er noen følesløse tullinger som ikke skulle hatt hund. Jeg bruker SVÆRT mye tid sammen med hundene mine , jakter nok mye mer enn gjennomsnittet , gir i det hele tatt hunden et godt liv den tid jeg har den , men hunder lever ikke evig.....desverre.

Tror egentligen ingen här är så pass korkad att man dömer andras ståndpunkter om vad som är rätt eller fel. Vissa följer kanske traditioner som man lärt sej sen barnsben,andra kanske inte har denna tradition alls. Vad som är viktigt är att inte våra hundar lider...om detta är vi nog alla överens.

Hunden är hos oss hundförare ett speciellt kapitel,vad som är rätt eller fel bör nog ägaren själv ta ansvar för... Vårat eget samvete visar nog den rätta vägen vi tror på....

Det fanns en tråd i ämnet för några år sedan på jägareförbundets hemsida med massor av tårdrypande historier.

JAG dömmer ingen som tar sin egen hund av daga, det är ändå det LIV man ger hunden som är av värde.

Själv skulle jag inte kunna göra det (tror jag), inte för själva handlingen utan mer för risken att i nervositeten skjuta fel och bara skada hunden.

Däremot skulle jag mycket väl kunna ta hem en veterinär för att göra jobbet eller kanske be någon kompis göra det.

Det är helt och hållet upp till ägaren att göra det som känns bäst och värdigast.

De som kan ge hunden ett innehållsrikt och värdigt liv är också värdiga att vara hundägare, hur man sen väljer att ända sin kamrats liv när den dagen kommer är av ringa betydelse. Det är mellan ägaren och hunden.

//Roggman66

. Det är mellan ägaren och hunden.

//Roggman66

Där har du fel min vän...hunden har inget med detta att göra,tror du hunden vill dö i ägarens samförstånd????

I fallet döda hund är det allena ägaren som fäller klubban....

Givetvis är det så, att det är ägaren som fäller domen! Dock det jag menade var i relationen mellan hund och ägare.

Man känner bäst själv hur man ska ända sin hunds liv.

Det är ju inget man heller gör helt lättvindigt, eller för skojs skull.

Hur man är tar hunden av daga så har ju givetvis inte hunden nåt att säga till om.

Jag läste en berättese om en farbror som tog sin hund till favoritskogsbacken, där hunden trött, gammal och sjuk snusade lite på spår och när det var helt oventandes så sköt han den.

Svår handling (tycker jag), men starkt gjort av gubben.

Ett ädelt sätt att göra det på och hunden var på stället den älskade att vara på.

//Roggman66

Givetvis är det så, att det är ägaren som fäller domen! Dock det jag menade var i relationen mellan hund och ägare.

Man känner bäst själv hur man ska ända sin hunds liv.

Det är ju inget man heller gör helt lättvindigt, eller för skojs skull.

Hur man är tar hunden av daga så har ju givetvis inte hunden nåt att säga till om.

Jag läste en berättese om en farbror som tog sin hund till favoritskogsbacken, där hunden trött, gammal och sjuk snusade lite på spår och när det var helt oventandes så sköt han den.

Svår handling (tycker jag), men starkt gjort av gubben.

Ett ädelt sätt att göra det på och hunden var på stället den älskade att vara på.

//Roggman66

Håller givetvis med dej.... Jag skulle oxå vilja kunna göra så. Då detta var min tanke med min förra stövare. Emellertid insåg jag precis som du skrev innan att jag förmodligen skulle grina så pass mycket att jag inte med säkerhet skulle kunna sätta ett säkert skott rakt in i hjärnan på hunden ,så en skadeskjutning blev följden i stället. Därav mina förstående kamrater som hjälpte mej..

over and out

Inte ett helt lätt ämne detta men för mig känns det egalt om det är ett välriktat skott eller en kanyl som avslutar det hela, för min del har det varit båda alternativen varav den senaste fick avsluta sitt liv i förtid som i Brunos fall. Huvudsaken för mig är att det blir ett värdigt slut för hunden och då gärna ute i markerna där den har haft sina bästa stunder och känner sig hemma. En klinik känns inte som ett bra alternativ, då tycker jag MKJ gjorde det hela på ett bra sätt ihop med sin familj lugnt och stilla. All heder till dig och lycka till med det blivande köpet av Svindödaren/Hardrivaren eller vad det månne bli.

Jansson

Förlåt mig om jag formulerade mig fel med ett par ord för mycket. Jag har skjusterat till mitt förra svar nu.

Tycker det lät som ett värdigt sätt. Trist att höra oxå såklart, aldrig kul när man förlorar en kamrat :'(

Gammeltiken vi hade blev betäckt av våran unghund kurt, vet. trodde inte att det skulle vara några problem för Pippi att föda valparna så vi lät henne föda dom. Hon födde fram en valp, sen orkade hon inte mer :'( Vi åkte till veterinären som efter många olika sätt försökt att få fram valpen sa att hon var tvungen att opereras för att få ut den. Men han visste inte om hon skulle överleva operationen så vi bestämde att ge henne en avlivningsspruta.. Jag satt med henne på golvet hela tiden, med valpen hon lyckats få fram innan, satt där o pratade med henne o kramade henne. jävlar va ja grät sen, hade sett henne växa upp som valp o nu var hon borta. Sen var tanken att vi skulle försöka föda upp valpen, men lilla Uno, som vi kallade han, fick lunginflammation efter två dagar... så jävla tungt när dom dör, tyvärr

Svårt kapitel detta och efter att ha upplevt stressad hund hos okänd veterinär, känd veterinär hemma och sista skottet själv tycker jag det är precis lika j*vla tung hur man än gör.

Att själv ta hund av daga tror jag är det mest humana för hund om man lyckas hålla masken fram tills det är dax...tror hundar fattar långt mkt mer än vad vi förstår!

På ngt sätt och vis känns det som om man tar ett sista farväl av hund varje gång man strycker kopplet, jag vet alla faror som lurar på en drivande hund (andra också för den delen) trots att jag inte utsätter den för direkt fara och jag blir lika lycklig när dom kommer tillbaka.

Med det i tanken finns alltid döden närvarande så man/jag har en viss distans till känslolivet till min hund...förmodligen inte sämre husse för det.

Jag tycker man själv måste få bestämma var, när och hur man vill avliva sin hund, finns inget rätt eller fel såvida man inte sköter saken klumpigt, den "prutmånen" är inte acceptabel!

>MKJ

Hedersamt *lyfter på hatten*