Hej

Jag har haft egna hundar i 20 år nu och kan börja dra små försiktiga slutsatser. En av dom är är huruvida en full familje integrering av jakthundarna är till gagn för deras prestationer i skogen? Bortse från värdet att ha en hund som familjemedlem utan håll er till det jaktliga.

Har haft i tur och ordning Hamilton, Drever, Tollare, Wachtel, Wachtel, Gråhund. Egentligen har jag med mina mycket krävande ögon bara haft två riktigt duktiga hundar, hamiltonstövaren och Tollaren. Denna hamilton jagades in av min farfar och var en ren jakthund på alla sett med fel och brister men en kanonhund i skogen. Han var en löpline hund och höll du inte hårt i halsbandet på kvällen när han skulle in på mat stack han obeönhörligen och var inte tillbaka förens tidigast 12 timmar senare. Men jösses vad med jakt det var i honom 8) Men mycket till familjekänsla fick han inte och de 6 månader som var jaktfria blev ju ganska händelsefattiga för honom.

Drevern var en drever, han jagade bra men var "döv" och valde själv när det var dags att sluta jaga. På den tiden fanns här en del dovhjort vilka ofta resulterade i drev som slutade i grann komunen. Den blev överkörd vid 5 års ålder borta i harg efter just en sådan långskjuts (14 km fågelvägen)

Efter det fyttade jag till Skåne och anpassade hundvalet därefter. Vi jagade mycket fågel och backarna var små och perfekt för stöthund typ Wachtel. Köpte både Tollaren och Wachteln och bägge funkade bra i det mycket vilttäta markerna. Dessa hundar var integrerade i familjen på ett sett som jag aldrig tidigare var van vid men tyckte om på sett och vis. (Hundar i möbler, lösspringandes på gården etc)

Att tollaren som helt saknade skärpa var en lysande apportör finns det många vittnen till, hjälpte till en hel del på godsjakter vid Björnstorp och Häckeberga. Wachteln gjorde sitt men insåg inte att det var vilttilgången som gjorde honom bra förens vi separerade och jag flyttade hemmåt till skogen igen där sök var lite mer avgörande för framgången. Tollaren blev tyvärr kvar hos sin matte och fick nog ingen rolig sista halva tid i livet då hon inte var jaktligt intresserad. :-

När jag kom hem med min ´Wachtel började ett oerhörd drygt arbete att få sök på Wachteln och det tog ett år innan han fattade det. Egentligen var hunden som bäst under 2006, 6,5 år gammal innan Cancern tog honom i våras. Den nya ungWachteln är också fostrad med samma familjekärlek, nu dessutom tillsammans med två små barn i huset, det samma gäller gråhunden som oftast bor hos en annan kille då han har större utrymmen men får samma integrering. Nu vet jag att Wachtlar utvecklas sent men börjar tro att om man vill ha en bra hund skall den inte ligga i soffan om nätterna.

Jag hoppas jag har fel naturligtvis då hunden är en utmärkt familjehund och genomsnäll mot barnen, men dådkraften är inte att skryta med tyvärr trots två vildsvinsmeriterade föräldrar ??? Frågan är om vi genom vårt handlag och pjåltande gjort honom till nåt han inte skulle vara om han fått en annan fostran, typ hundgård om dagarna. Skall sägas att jag har väldigt god pli på hunden och har haft på bägge Wachtlarna liksom Tollaren.

Blev en lång saga, jag har aldrig skrytit över mina hundar och är nog ofta i andra ringhörnan som ganska självkritisk. Är säker på att vissa skulle vara nöjda med de hundar jag kallar underpresterande. Men köper du en hund för ett syfte typ harjakt och hunden jagar klockrent räv medans hare halvtaskigt kan du inte vara nöjd, eller?

MVH

Jag svarade, JA, kontakten blir bättre.

Men nu blev jag fundersam, själv skulle jag aldrig låta en ensam hund sitta ute i hundgård hela dagarna. Dels för att jag tycker om att träna med hundarna och att jag gillar kontakten med hundarna. Men jag har inget emot det om bara hundarna får den motion och aktivering de behöver.

Jag tror att en hund som får massor med "kärlek", typ gosa i soffan, leka med husse och matte hela dagarna blir mer följsam än en hund som inte får denna "mänskliga kontakt". Men vissa kanske inte vill ha denna följsamhet utan vill ha en hund som söker ut till grannkommunen.

Men jag står ändå fast vid mitt svar, "Ja, kontakten blir bättre".

Kloka reflektioner Sajmon.

Blev lite flummigt egentligen. Men om man tänker sig en X och en Y axel där X är lydnad och lojalitet och andra empatiska faktorer uppbyggda av kärleksfulla hemförhållanden. Y är självständighet, uthållighet, sök och skärpa dvs faktorer som är anses som kvalitativa för arbetet hunden förväntas att göra.

Om det ingående X värdet är för högt är risken att Y värdet påverkas negativt? Det var egentligen min fråga.

Sedan är ju det skillnad på en grisställare och en stående fågelhund naturligtvis även om bägge axlarna finns för alla hundraser.

MVH

Måste få fundera ett tag till innan jag skickar någon röst, svårt...

Har varit i liknande diskussion, fast då har det gällt prestationer/träning i allmänhet. Vi har spekulerat i om det kan vara så att vissa hundar behöver ha lite långtråkigt mellan varven för att uppskatta & vara på topp i tränings- & tävlingssammanhang. Det tycks faktiskt vara så är min åsikt men samtidigt är det också högst individuellt. Hundar som inte får göra så mycket till vardags kan ju tända till enormt när det väl händer något. Lite som "nyhetens behag" liksom.

Jag tror väl dock inte att en hund skulle bli en jaktmaskin bara för att den får stå i t ex hundgård. Däremot så tror jag att det kan spela in hur man hanterar sin hund i vardagen. Jag har lagt ner mycket tid på kontakt & samarbete med mina hundar & det tror jag kan ha en negativ inverkan på självständigheten i jakten, åtminstone så länge de inte har vilt "i näsan" så att säga. Mina skulle säkert kräva mer tid för att bygga upp ett bra, självständigt sök t ex än en hund som associerar "lös" med jakt i alla lägen... det är i alla fall vad jag tror. Däremot, har man en hund med riktigt rejäl jaktlust så vete tusan om det ska ha någon inverkan dock, tror det är lättare att påverka en hund med medelmåttig jaktlust i sådana fall. Det är väl överlag lättare att påverka individer som inte har så höga drifter tänker jag.

Tror inte heller att det är bra att överbeskydda sin hund, på det viset får den ju aldrig någon chans att bygga upp sitt självförtroende. Men det är samma där, vissa extremt bortsämda & överbeskyddade hundar kan ändå fungera alldeles utmärkt i jakten, även i situationer när det krävs ordentligt med mod & skärpa osv... men då har den nog mer än tillräckligt i sig ifrån början.

Känns som jag flummar till allt *s* men summan av det hela får nog bli att man som alltid måste se till individen & anpassa träning & förhållningssätt till vad det är man har i kopplet. Men jag tror som sagt var inte att det spelar in om hunden lever som en familjemedlem eller står i hundgård, mer än att man lättare kan påverka hunden ju mer tid man tillbringar ihop med den.

sitter och förstår nog inte riktigt tanken,,men tänker mig älg/björnhundar som står större delen av året för få jaga rätt lite på ett år,,samma med terrier som får stå rätt mycket och bara komma in när det gäller flipp eller flopp,,är hunden tillräckligt intresserad så spelar det nog inte nån roll,alla hundar vill jaga hela tiden och få kärlek hemma är juh självklart,kan säga att hundgårds hundar känns mindre bra jakthund i det stora hela utom just i skogen,,nä krångligt,,du jagar för lite med hundarna

Svår fräga MKJ! Jag tror nog att JAKTLUSTEN kan hämmas något, i vilken grad är nog beroende på ras och individ. Men en helt självständig hund JAGAR nog bäst.

Sen är ju frågan vad man vill ha, en hund som jagar själv eller en hund som jagar tillsammans med en.

Vidare tror jag att under de senaste 20 åren så har det även blivit betydligt fler sällsakapshundar ute i stugorna/lägenheterna. Våra goda jakthundsraser har helt plötsligt fått ett annat användningsområde (agility,viltspårtävlingar etc) och då också har ju kennlarna en helt annan avsättning för valparna. Vilket gör att de inte behöver avla på de bästa individerna.

//Roggman66

Intressant frågeställning som jag är lite kluven över. Logiskt sett så borde ju kontakten mellan förare och hund bli bättre ju mer tid dom tillbringar tillsammans. Å andra sidan så är det svårt att vara konsekvent mot hunden i alla lägen. Det är större risk för att den lär sig ovanor som är svåra att bli av med.

En hundgårdshund får mindre tid med sin förare, men när den får komma ut för träning eller jakt så är det inget annat som gäller och föraren är mer fokuserad på hunden.

För mig så är det dock självklart att ha mina hundar inne eftersom dom inte bara är jaktredskap för mig utan även familjemedlemmar. Större delen av deras och mitt liv tillbringas ju (tyvärr) inte i skogen.

I grunden tror jag inte att man kan ändra hundens egenskaper med att låta den bo i hundgård eller inne. Det är bara kontakten, dvs lydnaden som påverkas. Egenskaper som jaktlust och skärpa har endast med arv att göra.

,du jagar för lite med hundarna

Eller så har jag lite högre krav än dig helt enkelt ??? : ;D

Tack för att ni tar ämnet på allvar, faktiskt så att det är en frågeställning som för mig känns rätt essentiell. Jag kommer inte att förändra mitt bettende jäntemot mina hundar ändå men faktum är att jag förundras ofta över hungern hos många "bulkhundar" som jag ser.

Imponerande att se en professionell hundförare öppna en låda på flaket och 10 hundskallar sticker upp och är lika sugna på att göra ett gott jobb. Man kan ju lätt misstänka att dessa jyckar inte får så mycket quality time framför brasan med sin husse/matte hemma om kvällarna.

Har en annan god vän som har älghundar. (gråhundar) Han väljer alltid snåla lösningar när han väljer sina valpar och aldrig hundar med papper. Likväl lyckas han alltid får väldigt bra hundar av dem. Naturligtvis spenderar han mycket tid med dom iskogen och på cykeln men dom är bara ett arbetsredskap och sover 365 nätter om året i hundgård (uppvärmda hundhus) totalt isolerade från familjen. Han är ingen elak typ utan bara stärkt i sin tro att det är så man tar det bästa ur individerna. Hundarna får en otrolig skärpa och lyder sin förare till150%, men ingen annan. Tvärtom är dom oftast rätt sura på andra människor...och hundar.

MVH

haha tror du,jag tror på specialisten och för mig med allround hundar är det det hundar som är dålig på mycket medans specialisten bra på en sak,sen en bra hund har allt,sök,bryt vid inkallning och SKA driva tills det tar slut i gryt eller inkallning(stövare) en champion tycker jag foxkiller har,så säga jag har små krav på en hund är rätt säkert fel kille,jag har allt för stora krav på hundar,tror jag aldrig kommer bli nöjd faktiskt med mina :-..ska man hård dra det så finns det alldels för många medelmåttor som höjs till skyarna för man vet inte hur en riktigt bra hund jobbar och är,,hemma och i skogen,,hemma är hunden 95% av tiden hur man än vrider å vänder på det...mina tankar bara som säkert inte stämmer men jag tror på

Oj...du går hårt ut nu...

Tror aldrig hundar som uppfostras i hundgårdar blir hundar i den bemärkelsen att dom blir hundar som blir ihågkommna... Såklart undantag finnes,men i det stora hela så är det nog medlemmar av familjen som smäller högst...

Vad var det du menade egentligen??

ehh.inkallning och sådant löper nog lättare med familjeindivider än packhundar på flak eller hundgårdar..eller nåt sånt

Intressant frågeställning! Förutsatt att hunden får den träning/aktivering den behöver tror jag inte den presterar sämre av att sitta i en hundgård. Här omkring är det nästan ingen som har jakthundarna inne. Min fars älghundar har aldrig fått vara inne och när man går med dom har man bra kontakt.

>telge<

Tror nog hundarna löper större risk att bli bortskämmda än bortglömmda

Intressant frågeställning! Förutsatt att hunden får den träning/aktivering den behöver tror jag inte den presterar sämre av att sitta i en hundgård. Här omkring är det nästan ingen som har jakthundarna inne.

>telge<

Tror nog hundarna löper större risk att bli bortskämmda än bortglömmda

Vet faktist inte...är själv så klemig av mej, å jag inte törs prova

Jag kan inte tycka att själva jaktlusten skall bli sämre av att hunden är en familjekompis, däremot så kanske hunden inte är utvilad på samma sätt som om den bodde i hundgården, i ett hus med barn händer det alltid något du får en helt annan kontakt med hunden inomhus än om du hämtar den för jakt i hundgården, vilket kan vara positivt om man inte vill tillbringa kvällen/natten efter jakten till att leta hund,

Tänkte på en sak när du funderade lite över dådkraften, den går inte ändra på genom olika boendeformer, däremot så kan man stärka hunden i miljön så den blir van med skrammel och plötsligt uppdykande 3 åring i sjörövarkostym, att ert handlag och pjåltande skulle ha försämrat hunden tror jag inte, om du nu inte tyckt synd om den när den blivit rädd, men det har jag svårt att tro om dig, du vet dessutom hur du vill ha hunden i skogen och blicken för slutprodukten finns där under hela uppväxten.

Att du har pli på hunden gör det enklare för hunden att göra sina val, den har en ledare att följa istället för att vara fri från uppfostran och vilse varje dag, det är tyngre för hunden.

Ur jakthunds perspektiv så tycker jag att en blandning av inomhus och hundgård är ganska idealiskt, hunden kan vara i fred om den vill i hundgården och behöver inte jobba med alla intryck, sen att den får komma in och vara en i familjen tycker den också är trevligt, sen finns det olika grader i helvetet också så man får köra en mix som passar familjen och hunden, bygger man ett hundhus till hundgården så är det en idealisk plats för hunden att vila och torka efter jakten, så slipper matte en lerig hund i knät när man kommer hem ;D

Hur röstade jag då?

Ja du MKJ

Har funderat lite över detta själv på senare tiden, har haft rätt många hundar genom åren och de flesta har varit bra eller dugliga. Endast en har varit riktigt dålig en drever som inte skallade något vidare. Har haft de flesta som hundgårdshundar. fast dom har alltid fått komma in efter en jaktlag och legat inne minst till dagen därpå! Har absolut inte märkt någon skillnad att dom skulle jaga sämre om dom är innehundar.

Kan ju ta som exempel Zigge den svarta taxen han är världens mest försynta tax när han är inne man nästan inte märker att han finns och Olga 80 år skulle kunna ha honom som sällskapshund! Men i skogen är han som förbytt, simmar över krondiken tar skammade rådjur osv.

Däremot har jag funderat i andra termer när det gäller rena grishundar här kanske en ren vilde som man bara kan ha i hundgård skulle göra susen! Men förresten vill vi ha sådana hundar i Sverige. Hörde talas om en jakt om det nu är sant där vår “störste” vildsvinsjägare var med sina hundar. Resultatet blev fem vildsvin men endast en var skjuten, resten togs av hundarna eller fick avlivas med en hund hängande i sig! Är det sådana hundar vi ska ha?

Nej har hunden den rätta jaktlusten och psyket så blir det en bra jakt hund oavsett om den står i hundgård eller inte om dagarna. Däremot har vi gett hunden chansen att utvecklas, kan ju säga att jag nästan “offrade” hela förra säsongen att få igång min Wachtel. Var nog ute med honom fyra gånger i veckan visserligen ibland bara en kväll men ändå och de andra fick ta hand om rådjursjakten medan jag gick med unghunden i en annan del av marken. Som det verkar har det gett resultat för han är nog rätt skaplig för att vara en Wachtel på knappt två år. Visserligen har jag svårt att avgöra detta själv då det är min första Wachtel och inga  i de lagen jag jagar har erfarenhet av Wachtel. Men kanske får någon chans att komma på någon bra mark med lite Wachtelexperter någon gång!

Blev visst lite långt och spårade visst ut lite, hoppas ni orkar läsa.

Jag anser att de bästa jakthundarna sammantaget är de som fått en normal hunduppfostran och som har god social kompetens och alltså jagar tillsammans med sin förare och inte helt på eget bevåg.

Hundar utan större uppfostran och mänsklig kontakt är oftast dessutom otroligt bytesmedvetna och benägna att hugga den stackare som ska fram till det nedlagda bytet och att hårt vakta viltet mot allt och alla.

Sådana har jag träffat alldeles för många gånger och de är inte bra jakthundar enligt mig.

Jaktidioter som (i många fall) är aggressiv mot viltet och som ofta är borta flera dagar jagandes på egen tass är heller inte i mina ögon bra jakthundar!

De hundar som beter sig så är ju i 99,9 % av fallen rena hundgårdshundar  :-X

Vi har sociala, glada väluppfostrade hundar som är bra familjehundar och mkt bra jakthundar. Tvivlar på att de skulle ha varit bättre som jakthundar om de enkomt suttit i hundgårdarna..

Nu har ju mina tillgång till att vara ute mycket, både lösa på gården och i sina hundgårdar, så jag kör på en gyllene medelväg 

Mkj

Jag har under avsevärt många år haft alla mina hundar inne om natten iaf, och kan inte säga att dom påverkats så mycket negativt av detta.

Dock under förutsättningen att man låter en hund få vara just en hund och inte något gosedjur, dom ska veta vad som är bra och vad som är mindre bra, här gäller det att vara mycket tydlig.

Detta ska då givetvis även gälla i skogen, och tro mig en hund fejkar inte vad gäller arbetsprestationen till skillnad från oss hundförare, vi kan säkert i en del fall förstöra hundens arbetsätt genom vår okunskap om vad som i själva verket sker i skogen och i hundhuvudet.

Det är väldigt många parametrar som ska samman falla för att ge en perfekt jakthund, den hunden som kan vara perfekt för en förare men för nästa kan den vara som en bláck om foten och helt obrukbar.

Att läsa och förstå vad en hund gör i alla situationer är en egenskap som få besitter, och tiden för att lära sig detta är lång och tålamodsprövande, en ras som jag aldrig riktigt förstod var min tjt fast jag hade henne i 8år så fattade jag aldrig vad som drev henne att jaga/springa och skälla på allt !!! för att sedan avsluta dagen 3m ner i marken ??

Jag sköt inte en enda grävling för henne! bara för att slippa gräva fram henne varje gång man var ut i skogen tror ni det hjälpte ??

Ett exempel..

Alla spetsar har en helt otrolig förkärlek för ekorre eller fågel ! varför ??

Fast jag påtalt för hunden att detta INTE är ett vilt som vi ska jaga så testar dom varje år, husse kan ju faktiskt ha ändrat sig : note

Det jag har noterat på sista tiden är faktiskt är att ekorren i en del fall utmanar hunden genom att gå lågt på trästammarna och liksom reta hunden till skallgivning.

På din frågeställning om uttråkade hundar jagar bättre så tror jag faktiskt att på en del raser så stämmer detta till en viss del iaf.

Dom tar liksom vara på de få tillfällen på bättre sätt än den som är ute 3dagar/veckan.

En stövare kräver ofantligt mycket tid för att bli riktigt bra på reda ut tappter avhopp och ringar, det vi då kan förstöra är envisheten, detta genom att vi går in och försöker hjälpa hunden att reda ut dessa för tidigt.

Med all vår klumpighet så tillför vi inte ett skvatt, finns det tillräkligt med jaktlust så ger inte hunden upp utan håller på tills löpan återfinns.

Det kan vara frustreade att se detta (onödiga arbetet) i våra ögon ! då man sett haren eller räven smita ut ur ringen, men vi kan liksom inte vara behjälpliga varje gång och risken finns att hunden blir totalt beroeende av dig vid minsta problem.

En mycket känd hundkarl som jag träffat vid åtskilliga tillfällen sade några kloka ord.

Tiden med en unghund 0,5-2,0 år då bör föraren ha ena benet i gips och/eller gå med kryckor och vara själv på skogen, oavsett ras  ;D ;D.

Björnhunden

En mycket känd hundkarl som jag träffat vid åtskilliga tillfällen sade några kloka ord.

Tiden med en unghund 0,5-2,0 år då bör föraren ha ena benet i gips och/eller gå med kryckor och vara själv på skogen, oavsett ras  ;D ;D.

Björnhunden

De som oftast fick fram bra hundar var gamla gubbar med fönstertittarsjuka de kan gå något hundratal meter sen är de tvugna att sätta sig, vilket gjorde att hunden sökte ut bra och visste vart föraren höll hus,

Haft detta i åtanke då jag jagat in mina hundar, är man själv en stressnisse som ångar på i skogen då får man en knästrykare som från början lärt sig att inte tappa bort husse.

Många bra o intressanta inlägg här !! Tror själv att det inte spelar nån roll. Tycker mig ha sett hundar av både bra och dålig kvlaitet som varit både hundgårdshundar och innehundar. Finns av alla de slagen oberoende !! Det som inte går i arv så är ju mycket upp till ägaren. Ägaren kan ju förstås också vara kapabel att förstöra en hel del och det igen eventuellt kunde tala för en hundgårdshund ?!?! Ägaren spenderar mycket lite tid med hunden = hinner förstöra mindre ?!? vete tusan....

detta är ett MYCKET svårt ämne!.. tror de finns lika många teorier om de som hundägare/förare, men ja tror iaf att en hund som är med sin "flock" blir en bättre jakthund! å med det menar jag totalt sett, när man ser til hela jakten å alla tillfällen!..

kanske kan juh sådana saker som hunders förmåga å jaga hämmas lite!. men frågan är blir jakten sämmre för de?. allså tex en hund med en mycket bra lydnad som kommer på inkallning jagar den sämre i skogen?.. eller är de bättre å ha en hund som inte har någon lydnad?.. som fulständigt skiter i dej och spenderar hela dagen i skogen själv?. enligt min uppfattning så blir de inte bättre!. jakten blir inte så efektiv när de blir på de sättet!..

MVh

Frågan var väl om det påverkar hundens jaktlusta och det tror jag inte det gör.

Däremot tror jag på stor integrering vad gäller hundarnas användbarhet att få följsamma hundar....som kommer hem då man vill och in tae behöver snaras för att fås in i bilen.

faktum är att jag förundras ofta över hungern hos många "bulkhundar" som jag ser.

De yrkesjägare som har 15 jyckar i pickupen har ofta skjutit 30 för att komma dit. En yrkesjägare har inte möjlighet att ha en dålig hund, och de har inte möjlighet att ha 15 hundar inne i huset...

Det kanske är ett falskt samband du ser?

Jag har ju bayrare och de är sinnessjukt fjompiga mot sina förare, och tuffa som fan i skogen om de är av rätta virket. Jag vet en yrkesjägare som hadesin bayrare i hundgård och den dög inget till förrän den fick flytta in i huset med husse, då blev den en komplett spår- och avfångningshund. Den var helt enkelt olycklig i hundgården.

jag vet en "yrkesjägare" som huserar rätt nära knugen som har piss hundar,ett exempel,har man en bra hund räcker den!och man behöver inte 14 andra..!

sen tränar jag hunden kontinuelit(ja lyckades stava fel igen) så kommer nog fortsätta med att ha en aktiv hund och tror man får band med en hund på så vis som andra inte har,

Jag måste nog erkänna att jag troligen inte förstått frågan  ;D

Är det  ososial,argresiv,folkilsken,oduglig = hundgårdshund  vs  lydig,social,följsam,jaktchampion = innehund ???  Ja då är det ju lätt

Min förra stövare som tillika var den bästa hund jag nånsin jagat med all over..var en innehund,från början tom.en lägenhetshund som fick åka hiss upp och ner mellan kisspauserna ;D

Nuförtiden bor jag på landet som du vet,har även hundgård idag,där emellan flyttar den hund jag har idag mellan ute och inne...mest inne kan jag nog säja,hunden väljer lixom själv. Vill jycken till hundgården visar den det,vill och andra sidan hunden in i huset får jag höra detta med ylanden ;D

Ser ungefär ut som följande ,inne i huset 60 % ute i hundgården 20 %  ligga på tomten 10% ...resterande 10% sker oftast i grannskapet jagandes katter ;D.

Tror faktist eller vill tro att våra jakthundar mår bättre av social samvaro med sin/sina påtvingade alfahanar i form av människor ..läs hundägare istället om man har en eller få hundar. Detta betyder i sin tur att jycken mår bäst inne om nätterna. Kanske är det skillnad om man har ett pack..men det vet jag faktiskt inget om så där vill jag inte utala mej.

Hundar behöver kärlek och omsorg samt omvårdnad,i längden i frågan om väl fungerande jakthundar så som vi vill ha dom i vårt stressade samhälle tror i alla fall jag att jyckarna mår bäst av att vara nära oss.

Dock måste dom lära sej de sociala reglerna som detta innebär dvs. Inga hundar i möblerna,inga hundar vid eller runt ett köksbord  medans man äter, inte heller stjäl man från diskbänkar eller andra höga höjder..

bla bla bla..bara om detta kan vi starta en helt ny tråd som kan kallas för hundars sociala beteende inom husets väggar ;D

MKJ...jag tror i vart fall att har man inte pack så bör jyckarna bo inne med allt vad detta innebär i form av goda kontakter mellan ledare och hund ,dock mår dom säkert bra eller far inte illa av att ligga i hundgård då och då.

Oj vad med bra svar det kommit in medans jag varit väck ett par dagar. Just på hundsidan tror jag vi har otroligt mycket kompetens här på faktiskt faktiskt.

Märker att det spretar lite, kom ihåg att det bara gällde jaktlustan inte huruvida det är trevligare att ha en social hund än en osocial. För just den frågan är ju inte så svår att svara på.

En innehund har en närmare relation till familjen vilket jag tror kan påverka självständigheten. Under självständighet kommer faktorer som sök och uthållighet in. En hund som vet att hallmattan väntar inne har nog en lägre motivation än en som bara förväntar sig en trist hundgård efter hemkomst ??? Enligt min mening finns ingen glasklar korrelation mellan lydnad/kontakt och social standard i hemmet heller förutsatt det jobbas mycket praktiskt med hunden.

Ämnet handlar således endast om hundens motivation att prestera max under förutsättningarna om han är bortklämad i hemmet vs tillbringar sin tid offhunt utan familjen.

Mera, skjut på!