Och svaret på rubriken är ingen....eller bägge.

Den ultimata kulan existerar icke enligt mig,för egen del finns det dock två som kommer ohyggligt nära.

Vad för egenskaper man söker hänger intimt ihop med vad man jagar och hur man jagar det,generellt sett(allt jag nu skriver är generellt sett det kommer alltid finnas undantaget som bekräftar regeln)är ostörda lugnt betande djur lättare att fälla än drivna/skrämda/hårt stötta djur.

Ostörda djur är avspända i musklerna,blodflödet är konstant till alla kroppens organ och blodet samt muskulaturen är inte särskilt syresatt.

Skrämda/drivna djur pumpar ut mycket syresatt blod till muskulaturen,bla för att förhindra kramp.

Organ som inte behövs för flykten får mindre blod.

Är djuret hårt stött eller skrämt så utsöndras adrenalin vilket får till följd att alla små eller perifera blodkärl stryps under en kortare period för att maximera blodtillförseln åt hjärna och hjärta,de två viktigaste organen för att snabbt fly.

Musklerna har magasinerad energi för en kortare flykt så syresatt blod är inte nödvändigt för det.

Om vi nu undantar träffar i CNS (centrala nervsystemet)vilket jag kommer in på senare, så är den effekten som fäller djuret på plats  efter en kortare eller längre flyktsträcka alltid blodtrycksfallet.

Vilka organ som träffas är inte intressant i sig utan vilka som genererar det snabbaste blodtrycksfallet.

Ju fortare blodtrycket rasar desto fortare lägger sig djuret,när blodtrycket fallit tillräckligt så tappar djuret medvetandet(svimmar).

Många har säkert reagerat på att djur som faller emellanåt kan ta sig upp på klövarna igen en kortare period,detta beror helt enkelt på samma fenomen vi som har lågt blodtryck kan uppleva.

Om vi märker att det börjar flimmra för ögonen och böjer ner huvudet så hjälper vi blodet tillbaks till hjärnan och trycket stiger,medvetandet återkommer.

Medicinsk så skiljer man på två typer av chock,skadechock och psykisk chock.

Det vi pratar om här är skadechock vilket orsakas av blodtrycksfall och cirkulationssvikt.

Det finns även något som heter hydrostatisk chock men om den effekten är inte alla överens.

Kort förklarat så innebär det att höghastighetsprojektiler som färdas genom vätska orsakar en tryckvåg som krossar vävnader och organ.

Vi kan göra jämförelsen med en petflaska fylld med vatten och en tom.

Det närmaste vi kommer i jaktlig anknytning är det blodfyllda hjärtat med alla stora anslutande blodkärl och de tomma lungorna.

Phhuii... rast... vila ;D

Val av kula.

För egen del sker min jakt nästan uteslutande som smyg eller vakjakt på lugna ostörda sörmländska rådjur,hjortar,älgar och vildsvin.

Dessa är inte särskilt hårdskjutna.

Många hävdar att genomskott är ett krav för att det underlättar eftersök och därför ska man använda bondade kulor.

Visst ger två hål mer blod än ett men varför skapa en situation som ingen är intresserad av.

Som jag ser det är bondade kulor endast motiverade i dessa situationer:

Eftersök där alla vinklar är tillåtna och där är djupverkan av största vikt.

Vid jakt efter riktigt stort svenskt vilt som vildsvinsgaltar över 150kilo,jakt på stora björnar och de största norlandsälgarna,jakt utomlands där vilt på vikter upp mot 500kilo kan beskjutas.

En bondad kula ger oftast en mindre sårkanal än en konventionell med färre avskjutna blodkärl och ett långsammare blodtrycksfall som följd,ju mindre vilt som beskjuts desto mindre sårkanal.

En konventionell blyspets ger betydligt större sårkanal med ett snabbare blodtrycksfall,här är inte skillnaden i sårkanal speciellt mätbar om det är ett litet eller stort vilt som beskjuts.

På ett ostört djur ger detta helt klart skillnad i flyktsträcka men på störda är skillnaden mindre.

Köttförstöring brukar vidare vara ett hett ämne i många jaktlag och visst ger den konventionella kulan betydligt större vävnadsskador,men den bondade kulans längre flyktsträckor ger en kraftigare urblödning mellan muskelgrupper och hinnor.

Blod surnar fort och om man inte öppnar upp alla blodfickor så kan köttförstöringen i slutänden vara likvärdig.

Kulvikt.

Många jagar med tunga kulor då det sägs att långsam och tung ger bäst effekt,någon vidare förklaring ges sällan.

Anledningen att välja en tung och lång kula är samma ide som den bondade, för att säkerställa djupverkan.

Djupverkan är enligt mig endast motiverat i ovan angivna fall och därför använder jag gärna lättare kulor för att få bättre kulbana,snabbare expansion och snabbare energiavlämning.

Den ideala kulan för mig är på sin maxexpansion/energiavlämning när den är mitt i djuret,att 80% av kulans vikt avlämnar sin energi i marken bakom djuret är ointressant för mig.

Favoritkulor för mig:

Norma Vulkan

RWS Kegelspets

RWS TIG

Nosler Ballistic Tip

De två som kombinerar det bästa av två världar och är det närmaste den ultimata jaktkulan är:

Nosler Partition

RWS H-Mantel

Träffläget.

Enligt mig är ett av de säkraste och effektivaste skotten på hjortvilt precis bakom bogarna och aningen lågt,alla stora artärer och hjärtat skjuts sönder.

Snabbare blodtrycksfall än så här går inte att få.

Här ser jag en tydlig likformighet i flyktlängd,oavsett om det är hjortar eller rådjur som skjuts så faller de oftast inom 30m men sällan på plats.

Vid rena bogskott(bägge bogarna genomskjutna) är effekten mer ojämn,här faller hälften på plats och hälften faller oftast inom 50m.

Vid vinklar där ena bogen genomskjuts faller ett fåtal på plats och de flesta inom 50m.

Att de som skjuts genom bogarna har längre flyktsträckor beror sannolikt på ett långsammare blodtrycksfall då artärer inte skjuts sönder i samma omfattning som vid bakom bogen.

Att vissa faller i skottet måste bero på energiavlämning och eller mekanisk påverkan av splitter i CNS.

För att säkerställa rätt effekt vid halsskott bör blötast möjliga kula användas,en varmintkula är vinst varje gång.

Ser fram emot era åsikter.

/Micke

Ha! Blöt kula i halsen, sa ju det  ;D

Skämt osido..

När jag sköt som mest rådjur per säsong så sköt jag med en kula som vi nog kan beteckna som blöt. Normas 6,5 grams blyspets som gick ut med runt 940 m i sekunden ur min .243:a. Min erfarenhet var att för att förkorta en eventuell flycktsträcka så skulle man hålla högt, dock INTE skjuta av ryggraden. Smällen av kulan som gick igenom revben nära ryggraden gjorde att rådjuret föll på plats då ryggraden fick sig en rejäl törn.

Experimenterade tidvis med att medvetet skjuta lågt, tanken var att träffa så pass lågt att kulan gick in under där bogmuskelns fäster bakåt ungefär mitt på kroppen på rådjuret. Detta då med ditt favvorecept, blöt kula maximal skada och bltr fall. Visst låg rådjuren alltid nära skottplatsen men skillnaden som jag noterade var att de flesta faktiskt lämnade den samma. De höga lungskotten tyckte jag i alla fall jag minns fällde rådjuret snabbare. Hade någon tanke med detta att försöka spara bogarna, uppskattar köttfärs som mat och ville då ta hand om även bogarna.

Nu hade jag en högre kulvikt än vad du baserar dina rätt imponerade erfarenheter på vilket rimligen måste vara en faktor när det gäller flycktsträckor. Har du testat att skjuta höga lungskott strax under ryggraden? Vad är i så fall dina erfarenheter? Funderar på om jag ska försöka gå igenom den dokumentation som jag har från den tiden, tror jag kan ta fram träffläget på bra många rådjur därigenom.

Mvh!

För din jakt och dina förhållanden, definitivt. Men du är lite speciell  :-*

Du skjuter ett otroligt antal klövvilt per år. Du jagar inte med hund och skjuter endast ostörda djur. Du kan ömt lirka in en kula mellan två fästingar på en rådjursbog för att inte störa dem i onödan. Du är en ruskigt bra skytt.

Jag är en varm vän av blöta kulor, och i ännu högre grad varmintkulor, där jaktformen inte ger bra möjlighet till eftersök eller fungerande andraskott.  Bäverjakt är det kanske bästa exemplet, men naturligtvis också räv och kråka åtminstone vad andraskottet anbelangar. Du väljer samma kulor för att du, med din erfarenhet och dina jaktformer, inte har reella behov av andraskott eller eftersök.

I min 9,3:a har jag en blöt bondad kula, 15gram Oryx. Jag har faktiskt bärgat en sådan kula från en älgkalv (skott längs med) och kulan gjorde jobbet hela vägen, 20mm tvärs över.

Det finns en oro över vapen och ammunition som jag har svårt att förstå. Mitt vapen/ammointresse kommer från ett *intresse* och inte från någon idé om att saker inte skulle duga. Även i år kommer X*10.000 klövvilt att skjutas med boattailkulor från flackskjutande kalibrar, med kikarsikten som toppar på 12x förstoring... på avstånd understigande 50 meter. Och kulorna kommert att vara av koppar alternativt superduperbondade på grund av en oro över att konventionella kulor inte kommer att göra jobbet. Det där begriper jag inte.

Jag gillar Hornady 150gr Spirepoint till min .308:a, den fungerar finfint!

De höga lungskotten tyckte jag i alla fall jag minns fällde rådjuret snabbare.

Håller med om att höga lungskott är mumma. Ofta knall å fall.

Har vulkan som favorit i min 6,5a men har fått nån galt på min åtel så jag köpte Oryx. Hade hört att den va bra eftersom 6,5an va lite klen.

Har inte orkat mig på nåt grisvak än men vill gärna klämma till en kronhjort , och de står alltid 60m in ifrån gränsen.

Då har jag börjat tvivlat på Oryxen tror att den ger längre flycksträckor , en Vulkan i lungan skulle nog fälla tjuren snabbare och den blir kvar på min mark.?

Tror mer på vulkan när det gäller bakom frambenet och hårdare kulor när det gäller skott mitt i frambenet.

Men Stor Galt här på forumet använder Vulkan till att skjuta stora grisar i bogen med så jag tror mer å mer på Vulkan.

Du och jag Micke tänker precis lika i detta ämne ;D :-*.

Tyvärr har jag för lite erfarenheter för att egentligen komma med en åsikt om vad som är bäst....men, jag har skjutit djur med bondade kulor, jag har skjutit med konventionella kulor och jag har skjutit med varmintkulor....dock endast fågel och en räv med det sistnämda kulalternativet, så där spekulerar jag endast hur de skulle fungera i klövvilt.

Personligen vill jag att viltet jag skjuter ska lägga sig omedelbart, visst, trillar det 10-20m bort inom synhåll så är det väl helt OK...

För att viltet ska ligga på skottplatsen eller i dess absoluta närhet så krävs enligt mina ytterst få erfareheter en kula som ger mellan 75-100% energi avlämning mitt i viltet (och givetvis på rätt ställe i viltet )...

En Bondad kula ger oftast en jämn exspansion som dessvärre har en tendens att inte lämna av all önskvärd energi i viltet, istället passerar kulan igenom viltet....genomskott är önskvärt enligt en del, men precis som du säger Micke så underlättar de endast vid någonting vi absolut inte vill vara med om, nämligen ett eftersök....Bondade kulor kan i kalibrar med hög utgångshastighet (1000m/s+) ha en fördel i.o.m att de är i vissa fall hårdare än en konventionell kula och därmed inte "exploderar" vid kontakt.

En vanlig konventionell kula är i vissa fall (finns hårda och mjuka versioner) bättre om man är ute efter maximal energiavlämning...men i vissa fall så fortsätter kulan igenom viltet ändå...detta beror då på kulans hårdhet och i viss mån även var man träffar (ben eller endast "mjukdelar")...

En Varmintkula borde vara rätt bra ur energiavlämningssynpunkt (långt ord )...dock är jag själv lite osäker om kulan verkligen mäktar med att trycka sig genom t.ex bogbladet på ett rådjur (eller älg om vi snackar klass1 kalibrar) gång på gång...men för knall och fall verkan så torde de vara optimala (OM man kan lite på dem till 100% att de tar sig in i kroppshålan innan de stannar).

Egentligen så finns det både bra och dåliga kulor inom både vanliga och bondade kulor, men jag personligen väljer en konventionell kula till mina vapen (trots att jag i en svag stund köpte en ask Barnes TSX till 22-250:in....kommer nog inte att användas dock, godtar inte precitionen de gav i min bössa)

/Fredde

Nu hade jag en högre kulvikt än vad du baserar dina rätt imponerade erfarenheter på vilket rimligen måste vara en faktor när det gäller flycktsträckor. Har du testat att skjuta höga lungskott strax under ryggraden? Vad är i så fall dina erfarenheter? Funderar på om jag ska försöka gå igenom den dokumentation som jag har från den tiden, tror jag kan ta fram träffläget på bra många rådjur därigenom.

Du har helt rätt i att höga lungskott med blöta snabba kulor i princip alltid ger knall o fall.

Påverkan på CNS är vanligtvis givet.

Personligen väljer jag oftast en annan riktpunkt då jag tycker att biffraderna blir blodsprängda, samt att skulle kulan inte påverka CNS blir flyktsträckan väldigt lång med dåligt blodflöde.

/Micke

Då har jag börjat tvivlat på Oryxen tror att den ger längre flycksträckor , en Vulkan i lungan skulle nog fälla tjuren snabbare och den blir kvar på min mark.?

Tror mer på vulkan när det gäller bakom frambenet och hårdare kulor när det gäller skott mitt i frambenet.

Men Stor Galt här på forumet använder Vulkan till att skjuta stora grisar i bogen med så jag tror mer å mer på Vulkan.

Jag hade definitivt valt Vulkan om jag vore du.

Vid två tillfällen har Oryx i 7x57 gett mig icke önskvärda eftersök pga dålig expansion.

Det värsta skräckexemplet var en smaldjur av dov som jag sköt ett centralt bogskott på ca 80m.

Djuret gjorde en rusning på 70-80m för att gå omkull 20m från markgräns.

Eftersom jag såg blodrosen på bogen under rusningen så var jag säker på att skottet satt bra.

Satt kvar på passet i ca 10min innan jag gick fram till djuret,när jag nästan är framme säg 5-10m så ser jag att den fortfarande lever då den blinkar.....hinner bara börja ta ner bössan från axeln då den går upp och springen in på grannmarken.

Den kom ca 50m innan den la sig för gott efter en dåligt expanderad oryx genom bägge bogarna.

Allting löste sig dock till det bästa tack vare god grannsämja.

/Micke

Jag är en varm vän av blöta kulor, och i ännu högre grad varmintkulor, där jaktformen inte ger bra möjlighet till eftersök eller fungerande andraskott.  Bäverjakt är det kanske bästa exemplet, men naturligtvis också räv och kråka åtminstone vad andraskottet anbelangar. Du väljer samma kulor för att du, med din erfarenhet och dina jaktformer, inte har reella behov av andraskott eller eftersök.

Precis!

Hade jag sysslat med andra jaktformer under andra förhållanden så hade mitt val kanske sett anorlunda ut.

Jag har hittills i år skjutit 12 klövvilt med konventionella kulor under min privata jakt,ett skott per djur och inget e-sök.

Det är precis det jag vill ha sagt,det finns ingen kula som är bra till allt.

Välj kula efter hur och vad du jagar för bästa effekt.

/Micke

Kulor är kul

Den kaliber jag fällt mest vilt med är 308win så jag bör nog hålla mig där med mina erfarenheter, kommer nämna 5,6x52R men där har jag bara provat en kula osm gjort sitt jobb en vanlig blyspets och endast på rådjur, både vid smygjakt och drev, för att klara av 5,6:an så har den alltid gjort sitt jobb, snabb död, korta flyktsträckor, ingen köttförstöring att tala om heller om kulan sitter hyfsat.

308:an har jag laborerat med sen jag fick den, morfar körde med alaska den duger sa han och byta kula gjorde man inte så ofta,det är som att byta parti för en del, nä tänkte jag lite mer open minds, erkänner vulkan har jag aldrig provat, en i laget hade det på älgjakten och den älgen var inte snygg och det fick man som liten höra varje år den gubben sköt, så jaga med vulkan var som att komma hem och vara kommunist.

Den gamla plastspetsen använde jag en gång, sen fick det räcka, fan vad jag fick leta efter den bocken, kom sen över ett parti ABC kulan från Hirtenberg den stämplade botten på hylsan i min Tikka och blev arkiverad sen kom Lapua med sina ``nya´´ kulor mega och mira, mega han jag prova och var ganska nöjd med den på både älg och rådjur, ville väl prova något mer och thropy bonded pratade man om i jaktpressen, sagt och gjort köpte en ask, den gick väldigt bra i min 308 höll ihop bra upp till 250 i min bössa och nu blev det nog mest älgar som fick smaka på den kulan endast 1 kula gjorde genomslag och den gick hål i hål på en rusande älgtjur som borde ha fått bara en smäll, men nära till gränsen så eldade jag lite till,såg att han började trampa luft, men då hade signalen ELD redan lämnat hjärnan vi hittade 1 ingångshål och 1 utgångshål och 1 kula i kroppen, det är enda kulan gjort genomslag på vuxenälg och då är det slaktvikter på 120-170 kg, har även gjort några bogsmällar, brukar envisas med det när man sätter passet 20m från gränsen och då tycker jag kulan går nästan lika långt i kroppen som när jag skjuter bakom bogen,övertalade några att prova kulan för att se vad de hade för erfarenhet och många tyckte samma sak älgarna dog fortare av någon anlednin, den lämnar all sin energi i älggen, jag är inte någon vän av genomskott för att kunna göra eftersök lättare, jag vill att de dör inom synhåll.

Nu är min gamla trotjänare inbytt och har ersatts av en 6,5:a morfar gick bort för 12 år sen så nu törs jag köpa en nej då, jag har varit så nöjd med 308 som kaliber till både älg och rådjur att den fått hänga med, sen höll den inte ihop önskvärt på 300m och det kan man väl låta bli att skjuta på men nu brukar brorsan och jag poffa träffbilder på 300 och behöver jag säga att det inte gick någe vidare förr, därför letade jag efter en Sako Varmint i 308 eller 6,5, skjutit ett par rådjur med Lapua Naturalis och det har gått bra en träffade jag lite högt och långt fram, prickade en kroppspulsåder som tur var annnars hade han nog knallat ganska långt, men kulan gjorde sitt jobb och bogarna hamnade på åteln, nöjd hittils, till 375:an så fick jag med 5 askar skott som nu är slut, avlivade ett rådjur på 3 ben, skottet tog högt, nu vet jag vad en silvertip gör med en rygg, den sadeln försvann, köpte TB till kanonen men har inte skjutit något med den än så rapprt hoppas jag att jag kan återkomma med

Kontentan är att TB är för mig vad Alaska var för min morfar, han skulle spöka för norma om han visste att de gjort om hans gamla trotjänare ;D

Trophy Bonded är faktiskt den bondade kulan som jag varit mest nöjd med,jag fick iofs alltid genomskott men då är bara rådjur och hjortar skjutna med kulan.

Bäst precision och kortast flyktsträcka av de bondade som jag använt,dock skjuter mina konventionella kulor ännu bättre och ger ännu kortare flyktsträckor  ;D

/Micke

Trophy Bonded är faktiskt den bondade kulan som jag varit mest nöjd med,jag fick iofs alltid genomskott men då är bara rådjur och hjortar skjutna med kulan.

Bäst precision och kortast flyktsträcka av de bondade som jag använt,dock skjuter mina konventionella kulor ännu bättre och ger ännu kortare flyktsträckor  ;D

/Micke

Men visst har du genomskott på rådjur även med vanliga kulor, men jag håller med dig till rådjur och hjort så är en obondad kula säkert någon % bättrre i kroppen, jag hör dock till den kategorin som kör one size fits all och skjuter in bössan till bockjakten och något kontrollskott senare på säsongen när kvicksilvret har sjunkit, måste åka ut snart och prova bössorna igen ;D

Naturalisen gick i mina ögon ruggigt bra i Sakon 22mm på 300m 3 skott.

Respekt Micke!

Vi må ha åsikter som skiljer sig åt på vissa punkter men efter ditt inlägg förstår jag tydligare varför våra uppfattningar ibland skiljer sig åt. Du befinner dig i den lyckliga situationen att majoriteten av ditt klövvilt skjuts under synnerligen ordnande former, det är bara du i skogen och ingen ylande hund som stressar viltet. Att skjuta på ostört vilt från en bra skjutställning är givetvis den optimala lösningen om man sedan är en bra skytt som du uppenbarligen är med både kunskap och färdigheter att sätta skottet där det skall sitta så håller jag med dig till 100% om att bondade eller kopparkulor bara är till nackdel.

Även din medicinska beskrivning tar jag av mig hatten för, det var synnerligen vederhäftigt beskrivet. Givetvis har jag ett par ”kompletterande” uppfattningar;). För min egen rådjursjakt har jag också kommit fram till liknande synpunkter och numera är det en rämligen ”blöt” sierra som tjänstgör som rådjurskula. Efter fem rådjur med den laddningen är jag mycket nöjd även om underlaget givetvis är alldeles för litet för att uttala sig säkert.

Däremot har jag en annan uppfattning när det gäller den för mig normala ”gemensamhetsjakten” där det jagas, rådjur, älg, gris och hjort beroende på mark och sällskap. Här tillkommer det ett par komponenter som grumlar till den kristallklara bilden 8)

För det första är dessa djur som regel störda av hund eller andra passkyttar vilket redan där minskar möjligheten till att de lägger sig på plats. Dessutom är det inte ovanligt att de befinner sig i rörelse vilket givetvis försvårar skottplaceringen. Min egen placering varierar såklart också kraftigt, ibland hamnar man i ett torn men långt ifrån alltid vilket gör att devis ”better safe than sorry” ibland får råda. Från tid till annan måste man också vara beredd att sjuta mot vilt som redan blivit påskjutet med extrema stressnivåer som följd, i dessa situationer kan det som alla vet också bli fråga om skjutvinklar som inte är riktigt optimala :-

Dessutom har jag historiskt gjort ganska många eftersök även om det har minskat med tiden och även i dessa situationer gäller det att ta de skottläge som ges vilket också påverkar mitt val av kula. Eftersom jag numera har blivit bekvämare så vill jag som regel bara ha en laddning till varje bössa eller möjligen två om jag har flera sikten till bössan.

Men inan jag går in på mina egna val och varför är det dags för lite bakgrundsinformation och underlag till funderingar. Ämnet är gigantiskt med mer missuppfattningar och myter än förmodligen något annat ämne inom jakt/skytte området. Den första frågan som bör belysas är

Hur dör djur?

I grunden är den frågan enkel att besvara, de dör för att hjärnan slutar fungera! På vilka sätt kan då detta inträffa? I princip på två olika sätt, antingen genom direkta skador på CNS (centrala nerv systemet) d v s skott som skadar hjärna eller halskotpelaren. Det andra sättet att uppnå hjärndöd är att stänga av syretillförseln. I grund och botten är det inte svårare en så och det finns faktiskt inga aktuella och idag vedertagna studier som lyckats vis på att det skulle finnas några andra mekanismer som skulle kunna leda till döden hos vilt. Hos människor kan psykisk shock i vissa fall leda till döden men detta saknar i princip relevans hos det vilda.

Glöm alltså tankar om att shockverkan eller energiavlämning i sig själva skulle kunna leda till döden! Det är bara de fysiska skadorna som kulan orsakar i viltet som har relevans. Det som har betydelse är sårskadans utseende och inget annat! Visst kan det vi ofta kallar shockverkan leda till att djuret slås till backen i skottet men om de livsuppehållande organen inte är skadade kommer djuret att tillfriskna och ge sig av från platsen, givetvis under förutsättningar att man inte lyckas skada rörelseapparaten på ett sådant sätt att det är omöjligt för djuret att förflytta sig. Hipshots höga lungskott är ett bra exempel på när djuret slås i backen av smällen men där det är skadorna på lungorna som gör att viltet avlider. Alla som jagat mycket har nog sett eller genomfört eftersök på djur som träffats i taggutskott, de går i backen som en säck potatis men tillfrisknar snabbt.

Givetvis förväntar jag mig inte att herrskapet skall tro på det jag säger varför jag lämnar några referenser på fördjupningsmarterial för den som vill förkovra sig.

Dr Martin Fackler är en världsledande auktoritet på området ”wound ballistics” och numera pensionerad chef för US Army Medical Corps d v s han är fältkirurg.

http://www.rkba.org/research/fackler/wrong.html

Jänkarna har ju en tendens att få en hel del skottskador på hemmaplan och deras polisiära och militära enheter har av naturliga skäl den största uppdaterade kunskapen på området. Jag har klistrat in en länk till Firearms Tactical Institute som är en tvärvetenskaplig organisation som ger ut tidskriften ”Wound Ballistics Review” för den som vill kunna hitta fel i resonemanget i alla CSI program på TV. Dessutom har de en bra sammanställning av intressanta artiklar.

http://www.firearmstactical.com/wound.htm

För den som vill ha ett mer populäretenskapligt underlag finns det en del vettiga hemsidor i ämnet. Den kanske bästa är:

http://www.rathcoombe.net/sci-tech/ballistics/wounding.html

Det är väl bäst att jag slutar där innan ni tappar intresset fullständigt

Kontentan av det jag vill få sagt är att det som är intressant är sårskadans utformning och placering! Träffar i CNS lämnar jag precis som Micke därhän för tillfället och konsentrerar mig på det vi brukar kalla ”Hjärtlung partiet”. Syftet med skott mot dessa delar är att avbryta syretillförseln till hjärnan. Vilka mekanismer är det då som kan hjälpa eller stjälpa oss här? En viktig del som för det mesta förbegås utan kommentar är det faktum att i området framför mellangjärdet råder det normalt undertryck (det finns gott om människor med mer medicinsk kunskap än jag som säkert kommer att rätta med detaljkunskap). Det är därför vi andas med magen. Om detta undertryck försvinner kollapsar lungorna och klarar inte längre av att syresätta hjärnan. Hur snabbt denna process sker och hur stor del av lungorna funktion som försvinner beror till största del på hur mycket luft som läcker in. Blir det bara en ”pyspunka” av ett ingångshål som tätas hyfsat av fett och andra kroppsvävnader går processen långsamt men om det dessutom finns ett ordentligt utgångshål så går processen väsentligt mycket fortare.

Observera att detta sällan är denna process som gör att hjärnan slutar fungera eftersom den är förhållandevis långsam utan det beror som regel på att lungorna rent fysiskt skjuts sönder och blodfylls.

Mickes lite mjukare kulor hjälper här till genom att skada mer lungvävnad än vad en vad en lite hårdare kula gör. Framför allt hjälper det man på militärspråk kallar sekundär projektilerna till, d v s en kula som släpper en massa bly är effektivast ur denna synvinkel.

Skadornas omfattning styr också precis som Micke beskrev hur dramatiskt blodtrycksfallet blir. Däremot går det egentligen inte att med säkerhet uttala sig om hur lång flyktsträckan blir bara baserad på sårskadans omfattning. För att kunna säga det måste man känna till bland annat adrenalinhalterna, blodets syresättningsgrad för tillfället och om djuret precis andats in eller ut.

Alla inser givetvis att var träffen tar också påverkar flyktsträckan, ett djur med båda bogarna genomskjutna går ingenstans även om det inte dör snabbare än ett djur som ”bara” fått en lungsmäll. Samma sak med de höga lungskotten, de ruskar om ryggraden tillräckligt för att djuret skall gå i backen men det är skadorna på lungorna som gör att djuret kastar in handsken.

Nu är det dags för både mig och er att hämta andan och låta alla andra komma till tals,

MVH

Henrik

Jag tycker att man också måste välja kula efter kaliber, kulvikt och fart.

Tex: En 9.7 g konventionell blykula i en 300 win mag skulle ju förstora djuret onödigt mycket.

Henrik!

För några år sen så bodde jag i ett äldre hus på landet och ungefär den här årstiden när åkrarna var nästan färdig plöjda så sökte de små gnagarna sig nya bostäder, mitt kök var deras hall, men också det sista de såg, helt olagligt beväpnad med ett gammalt luftgevär Diana 17 tror jag det heter så kunde man på en kväll plocka 10 möss, det gamla geväret var lite slitet, kulan gick aldrig igenom möss eller andra gnagare, men de snurrade runt och dog, riktigt effektivt, hade en gång hem ett annat luftgevär som var betydligt kraftigare, sköt genomskott på gnagaren och den springer vidare,dock inte så långt, men första och enda gången det hände i mitt kök, den gamle fick tjänstgöra resten av tiden, båda i kal 177 (4,5mm).

Där och även på älg tycker jag att djuren dör fortare om kulan lämnar sin energi i kroppen utan genomskott.

Jag påstår nog ändå att det du pratar om är en projektil som passar bättre i lägre hastighet

Kulor som är effektiva i en 308 win kan vara katastrof i en 300 WBY och haverera eller på annat vara mindre effktiva..

Samtidigt skall man vara ödmjuk inför verkligheten, om du upplever att djuren dör snabbare om kulan inte ger genomskott skall du givetvis fortsätta använda den kombinationen .

Min poäng är egentligen att det inte finns något stöd i vetenskapen för uppfattningen att energiöverlämningen i sig själv skulle ha någon effekt utan det handlar om sårskadans utseende och placering. Sedan är det givet att valet av kula och vilken hastighet man skjuter denna i har en stor betydelse för hur sårskadan ser ut.

MVH

Henrik

Jag skrev tidigare att det ska bli intressant att se hur jag upplever samma kula i 375H&H, jag hoppas den inte gör bort sig för mycket, jag var inne på att prova den uppskrämda fabriksladdningen 875m/s men det blev inte av, den jag körde med låg på 845m/s tror jag, vilket är hög fart för en 308win.

Rent teoretiskt så håller jag med dig det är bara mina erfarenheter jag funderat över, sen kanske det inte alls har med att kulan stannat i kroppen utan något helt annat.

Huvudsaken är att man är salig i sin egen tro

Som vanligt mycket välskrivet Henrik :-*

Syrebrist i hjärnan orsakar mycket riktigt att bytet blir hjärndött och egentligen det som är den kliniska dödsorsaken.

Dock är det en momentan effekt då hjärnan klarar sig några minuter utan syre.

Kunde vi orsaka ett blodtrycksfall som alltid faller mycket hastigt(orsakar alltid medvetslöshet) så skulle inget djur lämmna skottplatsen överhuvudtaget oavsett situation eller träffläge.

Det är när medvetandebrytningen uppstår som flyktsräckan slutar och detta är vad som är intressant för oss.

Medvetandebrytningen beror på att hjärnstammen och storhjärnan "tappar"kommunikationen med varandra pga tryckfallet....nu är vi inne på ett specialämne som handlar om tryckreceptorer vilket vi kanske inte ska fördjupa oss i då jag tror få är intresserade ;D.

/Micke

Har ett par frågor till experterna i ämnet.

Enligt Geneve konvetionen får endast halvmantlade kulor användas i krig, gäller det också stridande enheter inom nato? Varför talar man då om sekundär projektiler isf? Helmantlad ammo är ju konstruerad för att inte avge några sådana. Vad jag förstår är inte heller halvmantel tillåtet civilt förutom inom vissa specialenheter inom USAs poliskår där det är speciellt viktigt med stoppeffekt. Typ vid eliminering av själmordsbombare och dylikt? Att det redan "på västfronten intet nytt" pågick modifieringar av projektiler i skyttegravarna tyder väl på att effekten var känd ungefär samtidigt som de kammrade vapnen nådde kriget. Gällande konvention är också skriven i mitten på 20 talet efter första världskriget om jag inte missminner mig.

Jag håller också med Pertan om värdet att energin skall avges i djuret. I de fall du får ett genomskott har du förlorat en massa energi utanför som hade gjort bättre nytta i det. En vanföreställningen är ju att med två hål i djuret får du snabbare avblödning, något som naturligtvis är en myt då djuret blöder ur lika fort internt i bukhålan. Enda fördelen är vid ett eventuellt eftersök då utgångshålet som regel har större diameter och således läcker mer blod.

Var med om en (i mina ögon) mycket bisarr dödskamp på en av mina bockar i höstas. Bocken gick och betade med ett par andra djur och jag sköt honom på ca 100 meters håll. Men istället för att hoppa och rusa som en lungskjuten råbock gör i 99 fall av 100 krumade denna bara lite i skottet. I 15 ggr förstoring såg jag träffen och gjorde patron ur och väntade på fallet. Bocken var helt lugn och började att gå efter ca 10 sekunder. För varje andetag sprutade det ut blod och 10 sekunder blev 30 och bocken bara gick. Efter ca 1 minut (som kändes som en evighet) stod bocken fortfarande som en sågbock och han hostade nu också blod. Ytterligare 30 sekunder stod han med rumpan mot innan den la sig, men inte för att dö :- Det tog säkert ytterligare i minut innan han sänkte huvudet och formligen dog. Dessa 2 minuter är nog de längsta jag upplevt under mitt jägarliv tror jag. Anledningen att jag inte sköt igen mot hals eller huvud var närheten till hus och folk, dessutom såg jag att skottet var en 5:1a i lungorna

Så till frågan, hur kan ett lungskott skilja sig så markant från ett annat? Varför fick inte denna bock adrenalinkicken och pumpade ut blodet på normala 5-6 sekunder?  ???

Bifogar en bild från ögonblicket. Bocken ligger ca 150 meter till höger i bild.

Äsch den syns inte med denna taskiga upplösning men den ligger ca 1 cm till höger om pipmynningen Det står ett kid till vänster, bocken sköts bortom den och knallade sedan över hela åkern i normal gångfart ???

Varför fick inte denna bock adrenalinkicken och pumpade ut blodet på normala 5-6 sekunder?  ???

Den självklara följdfrågan blir...vilken kula använde du?

Centrala bogskott är inte det snabbaste sättet att uppnå blodtrycksfall och med fel kula/kulhaveri kan det ta många minuter.

Inga större artärer skjuts av och vad som händer är det som Henrik beskrivit,en långsam urblödning där djuret mer eller mindre drunknar i sitt eget blod.

Du läste väl tidigare i den här tråden om min dovhjort som levde efter 10min med ett centralt bogskott.

/Micke

100g Lapua Mega i 243W. Kulan hade nog gjort sitt tror jag, ingen träff i ben öht.

Läste nu på om ditt fall och ser paraleller. Det som var så skumt var att bocken var grymt varsk och borde haft ett starkare flyktbeteende?

Det är ju djurets puls/antal hjärtslag/minut som avgör hur fort kroppen töms på blod vid en central lungträff ??? Rusar dom, vilket är vanligast, går ju processen väldigt fort.

För att ytterligare sätta fart på den här diskussionen så gör jag nu följande antaganden genom erfarenheter.

Lägger in tre bilder(ganska blodiga..hoppas ingen tar illa upp)

De två vildsvinen och hjorten är skjutna med 165grains Ballistic Tip i .308 win.

Alla tre har samma kulplacering nämligen den jag anser effektivast i avseende på snabbast möjliga blodtrycksfall,träffarna sitter bakom bägge bogarna och aningen lågt.

Ganska lite motstånd för de flesta kulor.

På alla tre var hjärtat sönderskjutet inklusive alla artärer.

Bägge vildsvinen föll där dom stog utan så mycket som en spark efter skotten,att blodtrycksfallet varit väldigt snabbt syns tydligt på kultingen.

Anledningen till att dessa två föll direkt anser jag beror på det mycket hastiga blodtrycksfallet vilket i detta fall omedelbart påverkar hjärnan-medvetandet pga den korta vägen mellan hjärta-hjärna.

Hjorten sprang 25m efter skottet,säg att medvetandet bröts efter en tidsperiod på fyra sekunder.

i detta fall är vägen mellan hjärta-hjärna mer än dubbelt så lång som på vildsvinen och därför tar det längre tid för blodtrycksfallet att verka.

/Micke

Det där pratade vi om när jag var nybörjare på jakt, ungefär för 30 år sen när man ställde nyfikna frågor om lungträffar och hur långt de springer, ser man andningen skjut när de andas ut sa morfar, då kommer de inte långt eller så tar du 9,3:an  , det roliga med dessa mentorer min morfar och morbror är att på bockjakten så tog de 9,3:an men på rådjursjakten hade de 222r.

För att återgå till seglivade djur så sköt brorsan en bock, tämligen perfekt, men den vände rumpan till och började gå, nu satt undertecknad på pass en bit därifrån och när den till synes oberörda bocken hade bredsida till då fick han ett skott till, hållet var strax ovanför långt, men den tecknade tydligt och vände nu rumpan mot mig och började gå mot gränsen, min bror ger honom en ny kula, proceduren tas om han vänder bredsidan mot mig men visar inga tecken på att dö, det här är märkligt ,men en ny kula och han tecknar, tar raska kliv mot gränsen då får han ett högt skott som gör att han ramlar. Den här bocken har av min bror fått 2 skott i lungorna, jag hade skjutit av ett framben och och ett skott var rispat på undersidan, det sista skottet satt i ryggen. Kaliber för mig 308win Lapua Mega, brorsan hade en 270win normas blyspets.

Kul grej som hände idag. Plockade ut en i det närmaste fullständigt intakt Barns TSX ur kroppen på en vuxen älg! Den hade inte svampat ett skit, hålspetsen var lite smått tilltryckt möjligen. Har bild på den men orkar inte böka med dem ikväll. Kopparkulor suger  ;D

Mvh!

För att ytterligare sätta fart på den här diskussionen så gör jag nu följande antaganden genom erfarenheter.

Lägger in tre bilder(ganska blodiga..hoppas ingen tar illa upp)

De två vildsvinen och hjorten är skjutna med 165grains Ballistic Tip i .308 win.

Alla tre har samma kulplacering nämligen den jag anser effektivast i avseende på snabbast möjliga blodtrycksfall,träffarna sitter bakom bägge bogarna och aningen lågt.

Ganska lite motstånd för de flesta kulor.

På alla tre var hjärtat sönderskjutet inklusive alla artärer.

Bägge vildsvinen föll där dom stog utan så mycket som en spark efter skotten,att blodtrycksfallet varit väldigt snabbt syns tydligt på kultingen.

Anledningen till att dessa två föll direkt anser jag beror på det mycket hastiga blodtrycksfallet vilket i detta fall omedelbart påverkar hjärnan-medvetandet pga den korta vägen mellan hjärta-hjärna.

Hjorten sprang 25m efter skottet,säg att medvetandet bröts efter en tidsperiod på fyra sekunder.

i detta fall är vägen mellan hjärta-hjärna mer än dubbelt så lång som på vildsvinen och därför tar det längre tid för blodtrycksfallet att verka.

/Micke

Men kära kompis, varför skjuter Du sönder hjärtat på djuren för det är ju det möraste på viltet t. o. m. mörare än filén. ;D Väldigt gott att röka, torka och även ungssteka iklätt i aluminiumfolie för att det inte ska torka ur. ;D Gotti-gott-gott! ;D ;D ;D

Sedan jag kom upp hit har jag aldrig skjutit något vilt i hjärtat, för då hade jag inte smakat på hjärtat som mat som rökt och torkat. Under tiden i Småland så sköt jag allt klövilt rakt i bogen och  då hade jag aldrig något helt hjäta. Det var ingen av mina jaktkompisar runt Huskvarna som tog tillvara på hjärtat.