Jag har en 10 månaders kh vorsteh tik. Vi tillbringar mycket tid i skog och mark, minst en timme varje dag då hon alltid springer lös. Det som konfunderar mig en aning är att hon inte har något vidare fågelintresse. Hon kan titta på dom när dom flyger i luften, eller sätta efter om någon råkar flyga upp från marken. Hon har även varit med vid duvjakt och intresset för apportering är det inget fel på!

Dock har hon nästan aldrig visat några tendenser till att söka upp eller ställa fågel. Ofta när vi är i skogen kan hon ha missat fåglar som sitter och trycker som sedan jag stött upp istället när jag har passerat. Ibland har det känts som att hon mest springer planlöst omkring. På grund av hennes ändå relativt unga ålder hade jag inte varit bekymrad om det inte var för hennes slående intresse för klöv och småvilt.

Det har hänt flertalet gånger att hon har satt iväg efter hjort, rådjur, älg och hare med ett jäkla skallande! Senast igår när vi promenera (då med koppel) sprang ett gäng hjortar över vägen, och den entusiasmen som hon visade då har jag aldrig sett i en fågelsituation.

Vad tror ni kan vara orsaken till detta? Och hur hade ni tacklat situationen?

Vad har hon för gener/stamtavla?

 

/Må

gå med henne i koppel kanske när en riktigt duktig hund jobbar, ställer fågel och så det blir skjutet. så ser hon vad mer man kan göra i livet. jag tror att det kommer bara de får "se" vad du vill göra. jag tycker själv det är svårt att kommunicera med min kh som är lika gammal i vad jag vill han ska göra

Vad har hon för gener/stamtavla?

 

/Må

https://hundar.skk.se/hunddata/Hund_Stamtavla.aspx

Här är hennes stamtavla, har mycket Malomközi i blodet.

gå med henne i koppel kanske när en riktigt duktig hund jobbar, ställer fågel och så det blir skjutet. så ser hon vad mer man kan göra i livet. jag tror att det kommer bara de får "se" vad du vill göra. jag tycker själv det är svårt att kommunicera med min kh som är lika gammal i vad jag vill han ska göra

Det hade ju kunnat funka! Har dock inga andra i min närhet som har en stående fågelhund..

Du har ju hela vorsteh-klubben nära dig i hela Sverige. Dom hjälper gärna till, dom hjälper ju mig tex här nere. Du kan inte vara den förste som råkat ut för detta och dom har säkert 300 bra varianter att lösa det på.

Skickas från min iPhone via Tapatalk

Jag har en 10 månaders kh vorsteh tik. Vi tillbringar mycket tid i skog och mark, minst en timme varje dag då hon alltid springer lös. Det som konfunderar mig en aning är att hon inte har något vidare fågelintresse. Hon kan titta på dom när dom flyger i luften, eller sätta efter om någon råkar flyga upp från marken. Hon har även varit med vid duvjakt och intresset för apportering är det inget fel på!

Dock har hon nästan aldrig visat några tendenser till att söka upp eller ställa fågel. Ofta när vi är i skogen kan hon ha missat fåglar som sitter och trycker som sedan jag stött upp istället när jag har passerat. Ibland har det känts som att hon mest springer planlöst omkring. På grund av hennes ändå relativt unga ålder hade jag inte varit bekymrad om det inte var för hennes slående intresse för klöv och småvilt.

Det har hänt flertalet gånger att hon har satt iväg efter hjort, rådjur, älg och hare med ett jäkla skallande! Senast igår när vi promenera (då med koppel) sprang ett gäng hjortar över vägen, och den entusiasmen som hon visade då har jag aldrig sett i en fågelsituation.

Vad tror ni kan vara orsaken till detta? Och hur hade ni tacklat situationen?

Hittar hon några "riktiga fåglar" när ni är ute på promenader?

Jag hade skiljt på jakträning och promenad, tex väst på när det ska jagas fågel. Om hon är 10månader så är det väl dags å börja med fågelträningen om det är vad hon ska syssla med sen.

Hon har varit med flera gånger i skogen, då med pejl och väst på. Det är vid dessa tillfällen hon har stuckit efter klövvilt och struntat i fåglarna. Men man kan ju tycka att även fast hon vet att det bara är "promenad" så borde intresset för fågel ändå finnas där.

Vilka sorts fåglar har hon stött på ?

Duva har hon som sagt varit med och apporterat vid jakt. Fältfågel har vi endast använt i apportträningen då vi inte har direkt tillgång till den typen av marker. I skogen har hon stött på tjäder och orre några enstaka gånger. Men det är även dessa hon bara har sprungit förbi vid flera tillfällen.

Vart i landet finns du ?

Jag har en 10 månaders kh vorsteh tik. Vi tillbringar mycket tid i skog och mark, minst en timme varje dag då hon alltid springer lös. Det som konfunderar mig en aning är att hon inte har något vidare fågelintresse. Hon kan titta på dom när dom flyger i luften, eller sätta efter om någon råkar flyga upp från marken. Hon har även varit med vid duvjakt och intresset för apportering är det inget fel på!

Dock har hon nästan aldrig visat några tendenser till att söka upp eller ställa fågel. Ofta när vi är i skogen kan hon ha missat fåglar som sitter och trycker som sedan jag stött upp istället när jag har passerat. Ibland har det känts som att hon mest springer planlöst omkring. På grund av hennes ändå relativt unga ålder hade jag inte varit bekymrad om det inte var för hennes slående intresse för klöv och småvilt.

 

Minst en timme om dagen säger du. Är det ett enda släpp eller är det uppdelat i flera korta släpp?

När du har henne lös, har du då kontroll på hunden hela tiden eller är springer hon bara vind för våg?

 

Ska hunden enbart användas till fågel eller ska den i fortsättningen även användas som stöthund?

 

 

 

 

Det har hänt flertalet gånger att hon har satt iväg efter hjort, rådjur, älg och hare med ett jäkla skallande! Senast igår när vi promenera (då med koppel) sprang ett gäng hjortar över vägen, och den entusiasmen som hon visade då har jag aldrig sett i en fågelsituation.

Vad tror ni kan vara orsaken till detta? Och hur hade ni tacklat situationen?

 

Du har ju svaret själv. Om hon ett flertal gånger har drivit och jagat vilt med skall har hon helt enkelt belönat sig själv och förmodligen tyckt det varit toppen. Därför blir hon mer exalterad också skulle jag tro. Sen kan det säkert skilja i intresse mellan olika blodslinjer också. Men det har säkert någon annan koll på.

 

 

Om det var min hund skulle jag först och främst se till att jag hade ett väl fungerande stopp kommando. Vidare skulle jag köra korta släpp. Låt säga 10 minuter i taget. (större risk att en trött hund förbryter sig). Sen kan den få gå bredvid kopplad ett tag eller att man helt enkelt tar en paus där man befinner sig beroende på vad som är lämpligast för stunden innan släpper igen. Här kommer passivitets träning in i bilden igen. Då släpper jag inte innan hunden gått ner i varv och är helt avslappnad.

 

Initialt kanske det blir mindre släpptid på hunden men kom ihåg att du ska ha hunden i många år framöver. Tro mig det är skönt ha en hund som kan varva ner och koppla av mellan varven. Hunden är fortfarande ung så du behöver inte känna någon panik.

 

Skulle inte släppa hunden längre ut än att jag känner att jag verkligen har kontroll och kan stoppa den oavsett vad som händer. (inte mer än jag åtminstone tror att jag kan stoppa den). En hund som gång efter annan stöter fågel och går efter får svårare i fortsättningen att verkligen stå för dem också. Om man däremot kan stanna den varje gång så ökar man chansen att det ska fungera också. Får man hunden att stanna självmant vid stöt har man mycket gratis. Som jag skrev i någon annan tråd – stoppet är prio 1!

 

Om hunden inte ska jaga klövvilt i fortsättningen skulle jag också visa mitt missnöje för hunden den gånger den jagar förbjudet vilt. Hur du ska göra det vet du bäst – du känner den förhoppningsvis bäst själv. Om du däremot även ska använda den som stöthund blir det ju lite knepigare...

 

Men som sagt stopp och lydnad så löser sig det mesta.

Hade en weimaraner som drev med skall som unghund. Gick dock bra att få ur henne det med att jag verbalt uttalade mitt missnöje. Nu hade jag ju även den ”turen” att inkallningen fungerade utan bekymmer. Blåste bara av henne från drevet och så gick vi åt ett annat håll. Blev inte många gånger innan hon förstod att det inte var aktuellt med drev på varken hare eller rå. Inget som hindrade att spåra med henne som lite äldre.

 

Om/när du har ett väl fungerande stopp kan det givetvis vara aktuellt med fågelträning. När det gäller fågel vill man ju helst inte behöva bråka med hunden utan allt ska vara så positivt som möjligt. Därför gör man med fördel mycket av ”uppflogsträningen” med ”hundskolan vision ripa” eller liknande.

 

När det fungerar utmärkt är det eventuellt dags för duvor i sprättbur. Viktigt att gå i medvind för det är bara stoppet som tränas så hunden ska inte känna vittring. Fördelen med duvor är att de är stresståliga och tål träning i sprättbur. Först när allt detta fungerar tycker jag det är dags att låta hunden leta efter fågel. Då ska det givetvis vara roligt också. Med uppmuntran blir det roligare för hunden också. I motsats om man måste bråka med hunden hela tiden den är i fågel. Därför är stoppet så viktigt.

 

Vorstehklubben kanske har någon som kan hjälpa till eller Weimaraner eller någon brittisk klubb för den delen? Det viktiga är inte vilken klubb de tillhör utan att man känner att man har ungefär samma träningsfilosofi. Det naturliga är ju dock att kolla med Vorstehklubben först.  Sen är det klart att det kanske varit lättare att få hjälp under lågsäsong. Torde inte vara många som har någon kurs igång nu?

 

Kanske finns någon på forumet som kan hjälpa till också? Men kolla som sagt var med någon fågelhundsklubb också.

 

 

 

Duva har hon som sagt varit med och apporterat vid jakt. Fältfågel har vi endast använt i apportträningen då vi inte har direkt tillgång till den typen av marker. I skogen har hon stött på tjäder och orre några enstaka gånger. Men det är även dessa hon bara har sprungit förbi vid flera tillfällen.

 

Tjäder och orre är ju inte de lättaste fåglarna, beror hur långt gången hösten är där du bor? Har lövfällningen börjat kan jag lugnt trösta dig att det är svårt för rutinerade hundar också. Brukar bli bättre när lövfällningen är över åtminstone tjäder kan funka även senare på hösten. Hur mycket tänker du på vindriktningen när du går fram i marken?

 

Fungerar lydnaden och stoppet kan det vara värt jaga in på ripa i fjällen istället.

 

finns lite läsa om här

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/48749-jaga-in-hunden-p%C3%A5-skogsf%C3%A5gel/

 

 

 

lycka till!

Mvh Broder Tuck

Vart i landet finns du ?

Bor mellan Borås och Göteborg. Håller jaktmässigt även till i Dalsland, strax över Bengtsfors. 

Minst en timme om dagen säger du. Är det ett enda släpp eller är det uppdelat i flera korta släpp?

När du har henne lös, har du då kontroll på hunden hela tiden eller är springer hon bara vind för våg?

 

Ska hunden enbart användas till fågel eller ska den i fortsättningen även användas som stöthund?

 

 

 

 

 

Du har ju svaret själv. Om hon ett flertal gånger har drivit och jagat vilt med skall har hon helt enkelt belönat sig själv och förmodligen tyckt det varit toppen. Därför blir hon mer exalterad också skulle jag tro. Sen kan det säkert skilja i intresse mellan olika blodslinjer också. Men det har säkert någon annan koll på.

 

 

Om det var min hund skulle jag först och främst se till att jag hade ett väl fungerande stopp kommando. Vidare skulle jag köra korta släpp. Låt säga 10 minuter i taget. (större risk att en trött hund förbryter sig). Sen kan den få gå bredvid kopplad ett tag eller att man helt enkelt tar en paus där man befinner sig beroende på vad som är lämpligast för stunden innan släpper igen. Här kommer passivitets träning in i bilden igen. Då släpper jag inte innan hunden gått ner i varv och är helt avslappnad.

 

Initialt kanske det blir mindre släpptid på hunden men kom ihåg att du ska ha hunden i många år framöver. Tro mig det är skönt ha en hund som kan varva ner och koppla av mellan varven. Hunden är fortfarande ung så du behöver inte känna någon panik.

 

Skulle inte släppa hunden längre ut än att jag känner att jag verkligen har kontroll och kan stoppa den oavsett vad som händer. (inte mer än jag åtminstone tror att jag kan stoppa den). En hund som gång efter annan stöter fågel och går efter får svårare i fortsättningen att verkligen stå för dem också. Om man däremot kan stanna den varje gång så ökar man chansen att det ska fungera också. Får man hunden att stanna självmant vid stöt har man mycket gratis. Som jag skrev i någon annan tråd – stoppet är prio 1!

 

Om hunden inte ska jaga klövvilt i fortsättningen skulle jag också visa mitt missnöje för hunden den gånger den jagar förbjudet vilt. Hur du ska göra det vet du bäst – du känner den förhoppningsvis bäst själv. Om du däremot även ska använda den som stöthund blir det ju lite knepigare...

 

Men som sagt stopp och lydnad så löser sig det mesta.

Hade en weimaraner som drev med skall som unghund. Gick dock bra att få ur henne det med att jag verbalt uttalade mitt missnöje. Nu hade jag ju även den ”turen” att inkallningen fungerade utan bekymmer. Blåste bara av henne från drevet och så gick vi åt ett annat håll. Blev inte många gånger innan hon förstod att det inte var aktuellt med drev på varken hare eller rå. Inget som hindrade att spåra med henne som lite äldre.

 

Om/när du har ett väl fungerande stopp kan det givetvis vara aktuellt med fågelträning. När det gäller fågel vill man ju helst inte behöva bråka med hunden utan allt ska vara så positivt som möjligt. Därför gör man med fördel mycket av ”uppflogsträningen” med ”hundskolan vision ripa” eller liknande.

 

När det fungerar utmärkt är det eventuellt dags för duvor i sprättbur. Viktigt att gå i medvind för det är bara stoppet som tränas så hunden ska inte känna vittring. Fördelen med duvor är att de är stresståliga och tål träning i sprättbur. Först när allt detta fungerar tycker jag det är dags att låta hunden leta efter fågel. Då ska det givetvis vara roligt också. Med uppmuntran blir det roligare för hunden också. I motsats om man måste bråka med hunden hela tiden den är i fågel. Därför är stoppet så viktigt.

 

Vorstehklubben kanske har någon som kan hjälpa till eller Weimaraner eller någon brittisk klubb för den delen? Det viktiga är inte vilken klubb de tillhör utan att man känner att man har ungefär samma träningsfilosofi. Det naturliga är ju dock att kolla med Vorstehklubben först.  Sen är det klart att det kanske varit lättare att få hjälp under lågsäsong. Torde inte vara många som har någon kurs igång nu?

 

Kanske finns någon på forumet som kan hjälpa till också? Men kolla som sagt var med någon fågelhundsklubb också.

 

 

 

 

Tjäder och orre är ju inte de lättaste fåglarna, beror hur långt gången hösten är där du bor? Har lövfällningen börjat kan jag lugnt trösta dig att det är svårt för rutinerade hundar också. Brukar bli bättre när lövfällningen är över åtminstone tjäder kan funka även senare på hösten. Hur mycket tänker du på vindriktningen när du går fram i marken?

 

Fungerar lydnaden och stoppet kan det vara värt jaga in på ripa i fjällen istället.

 

Har skrivit lite om mina tankar om att : jaga in hunden på skogsfågel

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/48749-jaga-in-hunden-p%C3%A5-skogsf%C3%A5gel/page-2

 

lycka till!

Mvh Broder Tuck

 

Tack för ditt svar, mycket matnyttigt! Jag skulle vilja påstå att jag har 99% kontroll över henne i skogen. Händer kanske 1 gång av 10 att hon bommar på inkallning. Dethär med stoppträningen har jag lite svårt att svara på då jag inte har använt den så mycket ännu, de gånger jag har använt den har det dock fungerat. Dock har inte dessa situationer varit speciellt "laddade", så kan inte svara på hur hon skulle reagera i en fågelsituation. Bör tilläggas att jag inte har någon erfarenhet av att träna fågelhundar för att fungera bra i en jaktsituation, jag är mer haj på lydnadsdelen.   Detta gör i sin tur att jag av rädsla för att göra fel och förstöra/försvåra någonting inte har kommit särskilt långt i våran "jaktliga" träning. Så du tycker alltså att jag helt och hållet skall satsa på ett fungerande stopp-kommando? Hur tränar jag detta enklast? Hittills har jag blåst stopp-signalen och när hon har stannat har jag kastat en boll till henne. Har fungerat någorlunda. Skulle dock vilja befästa sitt eller ligg i stopp-kommandot. 

 

Min egna slutsats av allt detta är väl att mycket av problemet förmodligen ligger i att jag inte riktigt vet hur jag skall göra. Jag KAN jaga fågel, och jag KAN träna hund. Men att få en fågelhund att arbeta korrekt har visat sig vara klurigare än vad jag trodde.   

Såg att det var mycket frågor jag missade att svara på, svårt med så många på en gång.

Tack för ditt svar, mycket matnyttigt! Jag skulle vilja påstå att jag har 99% kontroll över henne i skogen. Händer kanske 1 gång av 10 att hon bommar på inkallning. Dethär med stoppträningen har jag lite svårt att svara på då jag inte har använt den så mycket ännu, de gånger jag har använt den har det dock fungerat. Dock har inte dessa situationer varit speciellt "laddade", så kan inte svara på hur hon skulle reagera i en fågelsituation. Bör tilläggas att jag inte har någon erfarenhet av att träna fågelhundar för att fungera bra i en jaktsituation, jag är mer haj på lydnadsdelen.   Detta gör i sin tur att jag av rädsla för att göra fel och förstöra/försvåra någonting inte har kommit särskilt långt i våran "jaktliga" träning. Så du tycker alltså att jag helt och hållet skall satsa på ett fungerande stopp-kommando? Hur tränar jag detta enklast? Hittills har jag blåst stopp-signalen och när hon har stannat har jag kastat en boll till henne. Har fungerat någorlunda. Skulle dock vilja befästa sitt eller ligg i stopp-kommandot. 

 

Min egna slutsats av allt detta är väl att mycket av problemet förmodligen ligger i att jag inte riktigt vet hur jag skall göra. Jag KAN jaga fågel, och jag KAN träna hund. Men att få en fågelhund att arbeta korrekt har visat sig vara klurigare än vad jag trodde.   

 

När jag gett stoppkomando så ska hunden bli kvar. Spelar inte så stor roll vilket ord du använder eller om hunden sitter eller ligger. Huvudsaken är att den stannar. Själv brukar jag köra med sitt. Både med röst och på pipa. När hunden satt sig brukar jag inte ha någon aktivitet på hunden direkt efter, tycker bara att det riskerar att försämra sitt. Första fåglarna och ofta även senare så hämtar jag fällda fåglar själv medan hunden väntar om jag vet själv var de ligger. Väntar alltid innan jag skickar på apport - det bor en knallapportör i varje hund vilket jag fått erfara på tidigare hundar.

 

Här finns en del att läsa om stanna

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/41763-stanna/#entry688343

 

här är en tråd om första hösten med unghund

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/33023-foersta-hoesten-med-unghund-i-skogen/#entry539815

 

här finns en del matnyttigt. bla finns det träningstips i menyn till höger.

http://www.landins-hund-katt.se/

direkt till träningstipsen: http://landins-hund-katt.se/wp-content/uploads/2009/02/traningstips-utg3_01_siten.pdf

 

Själv tycker jag Mattias är den bästa som jag gått på kurs hos. Rekommenderas starkt!

http://www.hundskolanvision.se/

ser han har någon kurs till i höst. Nu blir det ju rätt långt att åka för dig däremot. Kanske kan kombinera med lite jakt efteråt?

 

Jaga med stående fågelhund är väl det mest komplicerade sättet att dräpa ett vilt på. Speciellt om man jagar skogsfågel. Egentligen är man väl lite skruvad som hålller på men det är ju sån otrolig känsla när allt stämmer!

 

Mvh Broder Tuck

Nära till trollhättan och Landin från dina trakter. Några svängar dit så brukar det mesta lösa sig.

Skulle tro att din hund bara behöver hitta lite fågel för å tända till på den delen. Men som tucken skrev tidigare så är skogsfågeln i lätt den här tiden.

Vid 10 månader är det inte säkert att jaktlusten blommat ut fullt än.

Låter som en bra ide. Skall träna vidare på detta! Tack för all hjälp och alla tips!

https://hundar.skk.se/hunddata/Hund_Stamtavla.aspx

Här är hennes stamtavla, har mycket Malomközi i blodet.

 

Länken leder bara till startsidan, men utifrån Malomközi så gissar jag att du köpt en hund med väldigt utställningsmeriterade föräldrar, och synnerligen sparsmakat jaktprovsresultat, även längre bak i leden?

 

Om så är fallet så kan du nog se framtida jaktduglighet som ett betydligt större lotteri än om du köpt en vorsteh från jaktlinjer. Det betyder dock inte att du inte kan få igång den, men det är nog klokt att uppsöka någon duktig fågelhundstränare för en bättre utvärdering av hundens egenskaper. Kolla med din lokala vorstehklubb.

 

Kan vara idé att testa näsan också med lite svårare spår o dyl så inte jycken springer omkring proppad med noskvalster. Det förefaller ju som att hon inte använder näsan, bara synen..

Det stämmer att hon har mycket utställningsmeriter långt bak i leden. Dock från jagande, men ej meriterade föräldrar. Att en hund inte skulle jaga enbart för att hundens föräldrar etc. Inte är meriterade inom jakt förstår jag inte riktigt vad du grundar på.

Jag har gjort mycket med min vorsteh där hon har visat stor duglighet och jaktlusten i sig är det inget fel på, jagar som sagt klöv/små-vilt för glatta livet. Spårat har vi gjort sen hon var mycket liten, inte heller det några som helst problem.

Jag tycker inte att man skall vara så jäkla snabb på att döma ut hundar bara för att de inte har meriterade föräldrar. Alla vi som har vorsteh vet att det är en sjutusan till hund som alltid är med på noterna, och varför skulle några missade jaktprov ändra på det?

Jag kan lova dig att min vorsteh har minst lika mycket jaktlust, driv, energi, samarbetsvilja som någon annan med mängder av jaktmetoder har. Det är inte henne det är fel på, det är hennes matte som inte riktigt vet hur man gör..

...

Om så är fallet så kan du nog se framtida jaktduglighet som ett betydligt större lotteri än om du köpt en vorsteh från jaktlinjer. Det betyder dock inte att du inte kan få igång den, men det är nog klokt att uppsöka någon duktig fågelhundstränare för en bättre utvärdering av hundens egenskaper. Kolla med din lokala vorstehklubb.

...

(Tar med SimonHs inlägg för att du ska titta en gång till vad han skriver...)

Det stämmer att hon har mycket utställningsmeriter långt bak i leden. Dock från jagande, men ej meriterade föräldrar. Att en hund inte skulle jaga enbart för att hundens föräldrar etc. Inte är meriterade inom jakt förstår jag inte riktigt vad du grundar på.

....

Klart hunden kan ha jaktlust även utan meriterade förldrar. Dock visar proven att föräldrarna hade jaktlust  OCH var intresserade av för rasen lämpligt vilt (alternativt för vissa raser; att ägaren var duktig på att träna hunden).

Jag har ingen större koll på vorsteh, men jag hade nog gått till en erkänt duktig tränare. Och duktiga tränare har det redan tipsats om i tråden..

Jaktprov är ett avelsverktyg precis som utställning är. Är man intresserad av utställning väljer man ju en hund med utställningsmeriterade föräldrar och går inte bara på att tidigare ägare tyckt att de varit vackra och rastypiska. Just jaktprov kan vara intressanta att kolla på om man ska välja valp, om man tänkt jaga med hunden. Dels premier men jag tycker att egenskapsbedömingen är nog så intressant. Vattenpassion, sök, sammarbete etc. En del egenskaper är ärftliga medan en del andra mer är resultat av träning. Om hunden gått efter tex kan ju till stor del bero på att den inte har tillräcklig lydnad. Om man har en duktig hund tycker jag gott att man kan starta den på jaktprov och få den bedömd. Speciellt om man ska avla på den så kan man väl offra en helg eller två på jaktprov? Sen behöver ju inte den med bäst resultat vara den med bäst nedärvning men det är ju en annan femma.

 

Just stående fågelhundar så är det ju inte bara jaktlusten som är avgörande finns ju så många andra egenskaper som är viktiga också. Framför allt ståndanlagen kan säkert skilja en del. (har dålig koll på Vorsteh). Då många använder dem som stående fågelhundar medan en del andra använder dem som allround och några som stöthundar.

 

Jaktlust på det viset att de jagar vilt som springer inom synhåll framför hunden kan i princip vilken sällskapshund som helst uppvisa. Ta inte detta på fel sätt nu. Som vanligt är det svårt att veta vilken ton som folk har när man är på ett internet forum.

 

Som ny inom en ras eller jaktform kan det ju givetvis vara svårt att få köpa en hund efter välmeriterade föräldrar och det behöver inte innebära att man har en sämre hund för det.

 

Mitt råd är att ta hjälp av någon kunnig och gärna väl renommérad hunddressör med erfarenhet av stående fågelhundar så skulle jag tro att det löser sig. Själv skulle jag inte vara speciellt orolig, hunden är fortfarande ung och om du får hjälp att lösa problemen så blir det säkert bra. Om hunden däremot får fortsätta jaga på och driva vilt så kan det bli ett problem.

 

Lycka till!

Mvh Broder Tuck

Det stämmer att hon har mycket utställningsmeriter långt bak i leden. Dock från jagande, men ej meriterade föräldrar. Att en hund inte skulle jaga enbart för att hundens föräldrar etc. Inte är meriterade inom jakt förstår jag inte riktigt vad du grundar på.

Jag har gjort mycket med min vorsteh där hon har visat stor duglighet och jaktlusten i sig är det inget fel på, jagar som sagt klöv/små-vilt för glatta livet. Spårat har vi gjort sen hon var mycket liten, inte heller det några som helst problem.

Jag tycker inte att man skall vara så jäkla snabb på att döma ut hundar bara för att de inte har meriterade föräldrar. Alla vi som har vorsteh vet att det är en sjutusan till hund som alltid är med på noterna, och varför skulle några missade jaktprov ändra på det?

Jag kan lova dig att min vorsteh har minst lika mycket jaktlust, driv, energi, samarbetsvilja som någon annan med mängder av jaktmetoder har. Det är inte henne det är fel på, det är hennes matte som inte riktigt vet hur man gör..

 

Läs mitt inlägg igen. Jag dömer inte ut hunden. Det enda jag menar är att om man köper en hund från jaktligt omeriterade föräldrar i flera generationer, från en kennel som knappt producerat en enda jaktprovsmeriterad hund, då är risken betydligt större att man blir sittande med en hund som inte har alla de önskvärda jaktliga egenskaperna med sig i verktygslådan än om man valt en valp från högmeriterade och bevisat dugliga hundar.

 

Det är ingen garanti att hunden blir bra bara för att föräldrarna är det, likväl som det inte är en garanti att hunden blir oduglig om föräldrarna är omeriterade, men man bör vara medveten om sannolikheten för de olika utgångarna.

 

Det är ingen kritik mot dig eller ditt val av hund, endast en punkt att ta hänsyn till.

 

Anledningen att jag skriver det är att beroende på vad hunden har med sig i form av nedärvda egenskaper så kan det behövas olika angreppssätt och injagningsstrategier. Är man då nybörjare på området så är det då mycket klokt att tidigt ta hjälp av någon välrenommerad fågelhundsdressör med stor erfarenhet, som du själv finner förtroende för, och få lite hjälp att lotsa in hunden på rätt väg.

 

Jag har själv upplevt hur enkelt det är att få till en bra jakthund av ett ypperligt material, en hund som har hela verktygslådan med sig, där behövs det knappt dresseras något. Jag har också upplevt vilka vedermödor som uppstår under injagningen av hundar som inte har alla verktygen med sig i lådan, och det är väldigt lätt att det blir fel om man inte hunden får rätt förutsättningar och stöd för att hitta de saknade verktygen.

 

I dina trakter har du väl både Anders Landin och Birger Knutsson som bägge är legendarer inom vorstehvärlden och besitter en otrolig erfarenhet. Jag skulle råda dig att ta kontakt med någon av dem.

 

Utöver det så skulle jag nog bestämt avråda ifrån att låta en unghund springa planlöst omkring i skogen en timme om dagen. Det riskerar enbart att skapa problem. En hund som inte lärt sig jaga måste just lära sig jaga under bra förutsättningar och under kontrollerade former, och det inbegriper inte planlöst spring i skogen oberoende av vindriktning. Rent generellt brukar man eftersträva att oerfarna unghundar endast släpps i fågelrika marker där de får söka i stabil motvind för att lära sig använda nosen och reagera på dofterna.

 

Sen är det också så att hunden är 10 månader gammal. Det är liksom ingen ålder och en del utvecklas senare än andra. Att hunden driver klövvilt med skall är heller inget fel, det är en vorsteh, de är framavlade för att även driva med skall. Men vad gäller avsaknaden av fågelintresse så är det nog klokt att ta hjälp i tid av någon som kan se till att hunden får introduceras för viltet i rätt takt. På ett internetforum är det svårt att få konkret hjälp på den punkten eftersom ingen kan se hunden.

 

Ett sista varningen ord vill jag även inflika vad gäller stoppkommandot. Att belöna en sittande hund med en boll fungerar finfint på brukshundsklubben, men en fågelhund vill du inte bara att den ska sitta i en skarp fågelsituation då driften säger något helt annat. Den ska sitta LUGNT. Att lära in en förväntan i stoppkommandot är liksom inte rätt väg då..

 

En enklare väg är att habuituera bort allt intresse för flygande föremål genom att kasta saker dagligen som hunden aldrig får sätta efter, ända tills dess att den tycker flygande föremål är sjukt tråkiga. Då är det en smal sak att introducera ett sittkommando när något kastas och få hunden att spontant och lugnt sätta sig så fort något flyger upp. Det tar tid, och många kast i varierande miljöer och vinklar, men det fungerar ypperligt och du slipper gorma och skrika. Hur man mer konkret går till väga finns beskrivet i Mattias Westerlunds filmer på http://hundskolanvision.se/modules.php?name=Content&op=showcategory&cat=3

 

Det ger också vid handen att apportträningen görs med utlagda apporter, inte kastade..

 

Lycka till!

Bor mellan Borås och Göteborg. Håller jaktmässigt även till i Dalsland, strax över Bengtsfors. 

 

Försöker mig på ett långskott här...

 

ser att de har fältprov inte allt för långt från dina hemtrakter? Du kan ju eventuellt ringa provledaren och fråga om du kan få gå med som åskådare utan hund. Alltid roligt och lärorikt titta även då andras hundar jobbar. Kan kanske fråga någon där om råd eller vart du kan vända dig.

 

http://www.vorsteh-vast.se/article.asp?id=1176

Vem vet du kanske hittar någon träningskompis på köpet?

 

Men en instruktör är nog rätt ändå.

 

mvh

Broder Tuck

Jag är tacksam över att ni tar er tid att skriva såna utförliga och givande inlägg till mig! Jag skall läsa igenom allt flera gånger och försöka bena ut det. Men en instruktör skall jag absolut kontakta, har funderat länge på Birger. Blir nog att ringa honom snarast.

Tack!