Trevligt med en fråga från ett orakel, har missat denna helt.

Tycker egentligen att frågeställningen skulle kunna kopplas till klass 1 och 2 vilt. En räv med klass 1 vapen spelar frågan ingen roll så länge träffen tar vägen via maskinrummet.

Generellt håller jag med vakjägaren att enrergi som avges i stubbar, trän eller gud förbjude hundar på andra sidan en älg är ett varningens tecken att kulan man jagar med är för hård eller snabb. Har fram till det att ballistiska kofficienter blivit ett inslag i mitt liv, alltid föredragit projektiler med vikt i kaliberns överkant. (308W - 11,7, 30-06 - 13-15g, 9,3x62/9,3x74R - 18,5-20g)

Flest vilt har jag utan tvekan skjutit med 185g Vulkan i 308W. Vulkan är samantaget också den kula jag håller som Normas bästa genom tiderna. Att kalbern har betydelse blev jag varse i början av 2000 talet när grisarna marscherade in på marken. Fram till dess hade jag inte sett behovet av en grövre kaliber eller en annan kula än Vulkan.

Men efter ett antal eftersök (oftast dö funna grisar utan utgångshål fast med svaga tecken på träff) ändrade jag strategi och skaffade min första 9,3a. Att en tung kula har mer död en än lätt har fortfarnade inget lyckats argumentera i mot på ett trovärdigt sett. Men värdet av ett genomskott är väldigt stort vid skott mot feta grisar, speciellt på åteln om nätterna. Har på senare tid gått över till Woodleigh då effekten upplevs som snarlik Vulkan fast med lite högre restvikter. Till min kommande 9,3a har jag laddat spannet från 15-20 gram. De lättare med en V0 på ca 840m/s. Tror detta kommer att borga för genomskott på den fetaste av grisar i spannet 0-80 meter där det är aktuellt. Dock är hundfrågan ständigt återkommande på rörlig jakt varför jag kommer att ha två kulvikter kopplade till 2 olika kikare.

Om ett djur får blodtrycksfall av att blodet spolar ut i kroppen eller genom ett utgångshål är således bara en eftersöksteknisk fråga och saknar relevans i meter flyktsträcka.

Får ytterligare en chans att spotta på Oryx, och jag tar den Har uttryckt i meter flyktsträcka aldrig provat en sämre kula. Nu har jag ingen erfarenhet av den senaste generationen men den första var verkligen ett misslyckande i 308W. Såväl medelstora grisar som älgar sprang alldeless för långt, vid ett par tillfällen hittade jag också oexpanderade kulor. Min tystnad kostade Norma en bra slant i patroner

Samantaget, moderat fart och en tung och expanderingssäker kula med hög restvikt är min medicin på snabb död. Av andra anledningar kan en lättare och hårdare kula med mer fart ge sina fördelar (genomskott, långhållsskytte), men inte när det gäller att skapa effektivt blodtrycksfall genom röda organ.

I en massa tidigare trådar har liknande frågeställningar dryftats som sidospår och det har då stått klart att vi här på jaktsidan har en massa erfarna och kunniga jägare som kommit till helt skilda slutsatser om vilka vapen och kalibrar som är de effektivaste.

Mitt syfte var att få igång en diskussion kring dessa frågeställningar och att ge alla en chans att lite mer på djupet argumentera för sin ståndpunkt. Jag tycker att vi haft en intressant diskussion än så länge med en massa väl underbyggda argument.

Självklart är det så att viltets storlek och kroppskonstitution spelar en avgörande roll för val av beväpning, när man jagar småvilt kan man om man inte prioriterar en måttlig köttförstöring få spektakulära effekter genom att driva på "mjuka" kulor i höga hastigheter. Jag har skjutit en hel del korp (innan fridlysningen) och räv med 50 grains Nosler BT ur 22-250 och det var inte ovanligt att återfinna viltet i byggsats men flyktsträckorna blev obefintliga. Numera försöker jag undvika dylika övningar och har därför valt att skjuta mitt småvilt med en 85 grains Sierra HPBT i 875 m/s ur min 6x45, jag har i o f s tagit fram en laddning med en 55 grains BT i 1000 m/s men den har än så länge bara använts till en enda kråka. Kontentan är att för rådjur och mindre vilt så väljer jag att beväpna mig med en ganska blöt kula a la Mr Mauser.

När viltet blir större krävs det av såväl juridiska som erfarenhetsmässiga skäl grövre doningar och min standardbeväpning har under många år varit olika 308 win med diverse 150 grains kulor. Tidigare höll jag på med att laborera fram laddningar med olika 150 grains kulor som hade samma träffläge för att vid behov kunna byta beroende på jaktform. I och med att jag började använde TSX kulan så har jag allt mer sällan kännt behov av andra laddningar. Visst ger den lite längre flycktsträckor än vad mjukare kulor gör men den är 100% tillförlitlig, om situationen så kräver kan jag utan att vara orolig vare sig för överdriven köttförstöring eller att kulan skulle haverera välja att skjuta rakt i bogen.

Behöver jag mer effekt än vad 308 win ger så är svaret för mig att gå upp BÅDE i kaliber och kulvikt, jag vill då ha minst en kulvikt på 250 grain och en kaliber som är minst 9mm. Lämpliga kandidater blir då 9.3x62 eller 375 H&H, jag har jagat e hel del med bägge dessa alternativ och i mina ögon är det ingen tvekan om att de båda representerar ett tydligt kliv uppåt i effekt.

Vill man så kan man givetvis ta ytterligare kliv uppåt i effekt men då har vi enligt min uppfattnig hamnat bland patroner som inte är lika praktiska eller allround som vad patronerna i samma klass som 9.3/375 är. Antingen blir kalibrarna så långsamma att de inte längre kan kallas allround (i vart fall inte för min jakt) eller också blir rekylen så kännbar att det blir svårt att prestera ett tillräckligt bra skytte.

Så långt är vi nog överens de allra flesta, eller? Däremot har jag en uppfattning som skiljer sig från en del andras. Jag anser nämligen att inom en given kaliber får du en väldigt liten "effektökning" av att öka kulvikt eller hastighet. Det kan påverka kulbana och därmed möjligheten att träffa en hel del men när väl kulan träffat viltet (på normala jakthåll) så upplever jag skillnaden mellan t ex 308 win och en 300 magnum som förvånansvärt liten. Att bara öka kulvikten i en given kaliber ger enligt mina erfarenheter ingen ökad effekt överhuvudtaget, givet att vi pratar om kulor i respektive viktklass som är av lämplig konstruktion.

EDIT: När det sedan gäller de patroner och kulor som Samme m fl använder och förespråkar så har jag ingen egen praktisk erfarenhet av dem varför jag inte tänker uttala mig om hur effektiva de är. Det vore väldigt intressant om någon av de jägare och skyttar som använder dessa kunde "upplysa" oss andra om hur de funkar och vilka resultat ni fått. Jag får uppfattningen att blykulorna har sina fördelar i moderata hastigheter och ju lägre hastigheten är desto bättre funkar dem, stämmer det? Sedan undrar jag lite om vad det är som gör dem så effektiva?

Vänligen,

Henrik

Redigerad Mars 31, 200818 yr med Henrik

Så långt är vi nog överens de allra flesta, eller? Däremot har jag en uppfattning som skiljer sig från en del andras. Jag anser nämligen att inom en given kaliber får du en väldigt liten "effektökning" av att öka kulvikt eller hastighet. Det kan påverka kulbana och därmed möjligheten att träffa en hel del men när väl kulan träffat viltet (på normala jakthåll) så upplever jag skillnaden mellan t ex 308 win och en 300 magnum som förvånansvärt liten. Att bara öka kulvikten i en given kaliber ger enligt mina erfarenheter ingen ökad effekt överhuvudtaget, givet att vi pratar om kulor i respektive viktklass som är av lämplig konstruktion.

Vänligen,

Henrik

Jag skulle snarare vilja påsta att om man ökar kulvikten i en given kaliber så får man snarare en effektminskning än en ökning.

Dvs om inte den önskade effekten är kraftig djupverkan mot rejäla djur,de flesta syd och mellansvenska älgar,hjortar,vildsvin och rådjur kräver inte särskillt mycket av kulan för att få genomskott.

Jag tex som skjuter mina djur på smyg och vakjakt väljer oftast att placera kulorna bakom bägge bogarna,med en 165grains ball Tip får jag snabb effekt och hittills alltid genomskott.

Byter jag till skräckexemplet 180 grains oryx blir allt sämre enligt min standard,sämre sårkanal,längre flyktsträcka=kraftigare urblödning i muskler och hinnor vilket i slutänden ger köttförstöring.

Även favoriten 180grains Nosler Partition ger mig sämre effekt än 165 grains Ball Tip trots betydligt bättre sårkanal än vad Oryx ger och mellan dom två skiljer det bara ca 30 m/s.

Skillnaden för mig mellan Ball Tip och Partition i min .308 är i princip 0m flyktsträcka för BT och 20-30m för Partition.

En lätt kula är i regel även en kortare kula vilket ger snabbare initial expansion pga snabb uppbromsning.

Sysslade jag med drevjakt i större omfattning kanske mitt resonemang vore annorlunda då möjligheterna att "finskjuta" är mindre.

En inte nödvändigtvis tyngre och absolut inte bondad men framförallt kulor med "mellanvägg" vore mitt förstahandaval då.

/Micke

Nån som testat Hornadys Interlock 180grs och 220grs på älg?

Hårdare kula i hög hastighet är ju bättre än en alaska i hög hastighet.

Undrar hur viktigt det egentligen är med anslagsenergi i vissa lägen. vissa kalibrar kanske spelar på det: tung långsam kula som lämnar av all energi i djurkroppen och välter omkull djuret i träffen.

så kan jag ju inte göra med min 243, utan där får jag leta bra kulor och öka hastigheten för att få knall&fall effekten. Visst fan stannar rådjuren av blitzkingar i hög hastighet också men det är ju inte eftersträvansvärt. TSX i hög hastighet är det absolut bäst jag testat. Hur många djur faller knall o fall av en hjärtträff med en vanlig blöt blyklump?

blir lite oredigt detta nu.

Men sen har man ju även dessa wbykalibrar då.. Dom är erkänt effektiva dödare. Knallofall fan på dom flesta älgar som skjuts. Kan det vara så att hastigheten på kulan gör att "vågen" inne i djuret blir så kraftig att hela systemet pajar vid träff?

Hårdare kula i hög hastighet är ju bättre än en alaska i hög hastighet.

Hur definerar du bättre?

En hård kula i hög hastighet resulterar oftast i längre flyktsträckor än en mjuk kula i hög hastighet.

Hur många djur faller knall o fall av en hjärtträff med en vanlig blöt blyklump?

Stor chans att djuret blir på plats om kulan splittras och förstör nog mycket i maskinrummet eller ev. CNS.

Men sen har man ju även dessa wbykalibrar då.. Dom är erkänt effektiva dödare. Knallofall fan på dom flesta älgar som skjuts. Kan det vara så att hastigheten på kulan gör att "vågen" inne i djuret blir så kraftig att hela systemet pajar vid träff?

Weatherbykalibrarna har oftast fabriksladdats med mjuka blyspetsar.

Hastigheten gör att kulan släpper mycket splitter och djuret blir på plats.

Alla mina svar ovan baseras på ett rena sidoskott och bästa möjliga förutsättningar.

Jag förespråkar inte mjuka blykulor. Men rent generellt så ger dessa kulor kortare flyktsträckor.

Mina vapen laddar jag hellre med lite hårdare bly eller kopparkulor för att kunna nå "maskinrummet" från de flesta vinklar vid behov.

Hårdare kula i hög hastighet är ju bättre än en alaska i hög hastighet.

Hur många djur faller knall o fall av en hjärtträff med en vanlig blöt blyklump?

Kan det vara så att hastigheten på kulan gör att "vågen" inne i djuret blir så kraftig att hela systemet pajar vid träff?

Alaska är en dålig konstruktion liksom även Oryx, en bondad och en obondad.

Bägge två är lika dåliga oavsett vilken hastighet dom skjuts i.

Om vi för diskusionens skull pratar om bondad/homogen kula kontra konventionell så skulle även jag vilja att du utvecklar dina tankar om vad en hård kula i hög hastighet gör bättre än en konventionell?

Den sk hydrostatiska chocken som extrema höghastighetskulor påstås orsaka (dvs att dom ger en tryckvåg i vävnad som fortplantar sig till CNS och där slår ut nervsystemet), och därmed kan fälla byten på plats även om träffen är ganska långt från hjärna/ryggrad är inte bekräftad vetenskapligt.

Vad som är bekräftat är hastigheten på blodtrycksfallet kontra medvetandebrytning,för jämförelsens skull så tänk dig en hink med 10liter vatten i,skjuter du hål i den med en riktigt blöt kula så är den tom inom några sekunder,skjuter du hål med en helmantel tar det nog någon minut innan vattnet runnit ut.

Vildsvinet på bilden är skjuten med ett hjärtskott och en 165 grains ball tip i .308 ,flyktsräcka 0m.

Hjorten fick en central bogträff med samma laddning,flyktsträcka 0m.

Bägge två helt ostörda vilket har stora fördelar med avseende på flyktsträcka.

Ballistic Tip får nog anses som en blöt blyklump

/Micke

Intressant diskussion

Micke,

vi är överens om grundfakta det är bara det att vi gjort olika val och prioriteringar. Vid en ren bredsida där skottet sätts i spjälstaketet är konventionella kulor av typen BT eller någon annan vettig blyspets att föredra. Effekten blir mycket bra med kort flyktsträcka och en mycket rimlig köttförstöring. När jag då väljer att skjuta en 150 grains TSX i samma läge så kommer mina djur att springa längre, erfarenhetsmässigt 20-50m. För alla kalibrar och kulor gäller dock att ett djur som stressats innan skott som regel inte blir på skottplatsen, därom är vi också överens. Som regel skjuter jag mina rådjur under lugna omständigheter där jag har alla möjligheter att placera skotten där jag vill, följdaktligen använder jag då en 85 grains "blöt" blyspets i dessa situationer.

Hjortar, Älg och Gris skjuter jag däremot ganska ofta under gemensamhetsjakter. Djuren är då som regel medvetna om att jakt pågår i ena eller andra formen, dessutom kan det bli frågan om att skjuta djur i rörelse eller vilt som inte är samarbetsvilliga och inte visar upp bredsidor enligt instruktionsboken. Det kan bli lite sneda mot eller frånskott eller också kommer djuren travande, i dessa situationer blir det oftare frågan om att skjuta skott i bogen även om det inte är optimalt. Det är för dessa situationer som jag har valt att beväpna mig med tsx kulor, jag är då helt säker på att de klarar av att ge god effekt även om de måste gå igenom ett överarmsben på sin väg till lungorna. Skjuter man viltet genom bogen istället för bakom den med en kula som till exempel TSX så blir viltet ofta på skottplatsen utan överdriven köttförstöring.

Jag väljer alltså att använda en något hårdare kula med vett och vilja trots att den ger mig längre flyktsträcka en nödvändigt vid majoriteten av mina skottillfällen

Schaman,

du kan glömma alla tankar på att en kula skulle kunna välta viltet. Fysikens lagar talar skoningslöst om att om en kula välter ett vilt på 80-90 kilo så kommer det oundvikligen att välta skytten också.

När det gäller Roy Weatherby så kan man väl konstatera att han var en fantastisk marknadsförare men att han däremot hade sämre koll på terminalballistiken Utöver hans paroll att "Velocity kills" så kom han även med sådana hårresande påstående som att " det inte spelade så stor roll var man träffade viltet bara hastigheten var tillräckligt hög" han rekommenderade också en 87 grains kula i 1200 m/s ur en 257 Weatherby som lämplig medicin till afrikanska vattenbufflar.

Att säga att hans kalibrar är kontroversiella är inte en överdrift

Vänligen,

Henrik

välta menar jag liksom "kraften" i kulan gör jobbet. Inte att den knuffar omkull djuret.

Att använda mig av orden "hårda" kulor har jag märkt att är fel nu på grund av era påpekningar. Har bara haft TSX i huvudet när jag skrivit och dragit alla över en kam. Men att skjuta en TSX i hög hastighet är bättre än en blöt blykula pga att den förstör mindre och uppenbart går igenom dom flesta benen i ett djur.

Men svårt att säga. Min 243 ger också flyktsträckor om jag använder mig av blykulor. (hittils inte hänt med blitzking eller tsx iallafall) Men det gör ju även långsamma 9.3*57... På samma djur.

Men dom arbetar ju på så olika sätt så det går ju inte att jämföra dom ändå.. Hm jag har ju tyvärr inte vetenskapliga bevis för att hastighet dödar förutom att jag har märkt det personligen. På något vis handlar det inte om energiavgivning i djuret då en liten kula passerar ett djur i 1000ms..

Men att skjuta en TSX i hög hastighet är bättre än en blöt blykula pga att den förstör mindre och uppenbart går igenom dom flesta benen i ett djur.

Som jag ser det finns det köttförstöring och förstört kött

Jag menar så här,fäller jag en hjort där den står med en Ballistic Tip genom bägge bogarna så får jag kassera hela ingångsbogen och delar av utgångsbogen.

Eftersom man flår hjort direkt så är det inget större problem,sedan har jag en helt felfri slaktkropp att hänga in i kylrummet.

Skjuter jag samma hjort genom bägge bogarna med en homogen kopparkula får jag oftast en kortare eller längre flyktsträcka, men visserligen mindre förstört kött...initialt.

Flyktsträckan resulterar i sin tur att blod ansammlas i trasig vävnad samt att blod rinner ut mellan muskelgrupper och hinnor.

Att putsa bort det är i det närmaste ogörligt om man inte ska skära ner bogarna varma,att låta dom hänga oputsade eller icke renskurna någon vecka i 6-8 plusgrader är endast att se som en bakterieodling.

Summan av det hela är att köttförstöringen är likvärdig i bägge fallen,genomskjutna bogar som inte enkelt går att putsa kasserar jag oavsett kulkonstruktion.

/Micke

Kanske är annorlunda att putsa rådjur och hjort men nog var det bra mycket lättare att putsa dom efter TSXträff med knallofalleffekt än med blykula knallofalleffekt. Själv tänker jag sluta skjuta djuren i bogarna helt o hållet. Tänker försöka skjuta dom bakom i fortsättningen då jag fått "kassera" ett 20tal kg bog pga bogträffar i år. Ser inga fördelar med bogträffar längre. Kändes tryggare förut dock då man var mindre erfaren osv. Djuren blev på plats snabbt o enkelt o man slapp börja söka efter dom.

Fördelen att skjuta bakom bogarna är att blodansamligen i största grad siter i revbenen och bakom/under bogarna så man behöver typ bara skära sönder dendär "säcken" som blir när det rinner dit blod, och då är allt i stort sett färdigputsat. Väldigt enkelt och man har ett snyggt djur att hänga upp i kylen.

Vet att många är känsliga för det där med förstörda bogar och har fått en del skit för det tidigare. T.ex på ett annat forum.

För mig är köttet sekundärt och tidigare har jag alltid skjutit djuren i bogar eller nacke, endast för att få dom på plats för det är det viktiga för mig. Men "folk" har blivit galna över min "vilda västern"-stil och till slut fått mig att börja skjuta bakom bogarna istället.

sorry kom lite off topic här nu, men jag hamnade i någon sorts defensiv tankegång.

Oavsett vetenskap så står JAG fast för att hastigheten(EDIT: ska ju då vara en snabb kula) i en kula dödar oavsett vad den avlämnar för energi i ett djur. (vet inte hur den fysiken funkar heller för den delen).

Jag baserar detta endast på rådjur skjutna för egen del. Ju snabbare kula jag använt, desto fler knall o fall.

TSX har jag laddad i en bit över 1000m/s och har skjutit ett hjärtskott på rådjur med den och det blev knall och fall. Undrar hur ofta och med vilka andra kulor det händer? Hjärtskott brukar resultera i den längsta flyktsträckan nämligen.

Jag har dock inte skjutit flera än 1 rådjur med kulan TSX och det kan ju ha varit en slump att det blev sådär?

Efter nästa höst då jag skjutit ett 10-20tal rådjur till med den kulan kan jag dra bättre slutsatser tror jag(och av eget intresse lär jag återkomma med resultatet).

Men imponerad över knallofall vid hjärtskott blev jag redan första gången då det aldrig hänt förr, utan tvärtom har djuren alltid sprungit som längst vid hjärtträff.

Ja, hoppas jag inte stör alltför mycket här. Säg till isåfall.

mvh C-A

Carl Adam,

inte sjutton stör du! Jag upplever att du tillför en massa även om vi inte alltid är överens

Du har starka egna uppfattningar som du står för och som du argumenterar för på ett vettigt sätt. För min egen del så uppfattar jag att du tillför en hel del, både genom din entusiasm och dina erfarenheter.

Att jag sedan inte delar din uppfattning om 243 win förtjänster får du nog sjutton leva med Jag tror inte att du blir särskilt upprörd över det...

Vänligen,

Henrik

Vad bra, det värmer verkligen att höra! Tack!

Men av vilken anledning får jag fler knall o fall än dom flesta på denhär ön som använder sig av 308 och grövre vapen? Beror det på att jag helt enkelt skaffar dödande kulor i större grad samt lägger på max speed? Eller skjuter jag bättre? ;D

Av 13 djur i höstas så TROR jag att jag fick knall o fall på alla utom 2. Det var dom jag sköt med Sakos Blyspets. En till förresten som jag ändå räknar knall o fall, var när jag sköt med Blitzarna.. Killingen upplöstes totalt i träffen och formligen exploderade. Trots detta hoppade den på 1.5 bakben i ca 8-10 meter.

(Det var en sjuk killing(moderslös) som vägde ytterst lite och inte pallade med en träff)

Så snabba kulor av bra material/fabrikat/form(välj vad ni vill) är rätt medicin tror jag. (Hävdar också till viss del)

Frågan är ju sen om knall o fall är effektivt, om man ska se det ur ett annat perspektiv. Den dödar ju inte snabbare för det egentligen.

Den patron som funkar bäst borde vara den som chockar ihjäl djuret till omedelbar död, eller en likartad patron som ger en fet sårkanal så att djuret förblöder snabbt som fasen. 338 Lapuamagnum?

Kanske är annorlunda att putsa rådjur och hjort men nog var det bra mycket lättare att putsa dom efter TSXträff med knallofalleffekt än med blykula knallofalleffekt.

Fördelen att skjuta bakom bogarna är att blodansamligen i största grad siter i revbenen och bakom/under bogarna så man behöver typ bara skära sönder dendär "säcken" som blir när det rinner dit blod, och då är allt i stort sett färdigputsat. Väldigt enkelt och man har ett snyggt djur att hänga upp i kylen.

Ja, hoppas jag inte stör alltför mycket här. Säg till isåfall.

mvh C-A

Inte fan stör du olika åsikter och tankegångar är en förutsättning för givande diskusioner,blir ett evigt ryggdunkande om alla tänkte lika.

Du har rätt i att om man fäller djuret på plats med en hård kula så är köttförstöringen mindre än med en konventionell,det är när dom springer som jag hävdar att kulvalet är egalt.

Av samma skäl som du anger skjuter jag helst mina djur bakom bägge bogarna,rena och fina slaktkroppar ger ett mycket smakligare kött!

Vissa frågor får vi nog vara överens om att icke vara överens jag hävdar med bestämdhet att det inte går att chocka ihjäl ett djur oavsett kulval och hastighet.

Och liksom Henrik så hävdar jag även att djurets status(skrämd-ostörd) i skottögonblicket har större betydelse för flyktsträckan generellt än kaliber-kula och hastighet.

Jag brukar aldrig skriva om vad jag skjuter i tjänsten här på forumet eller ange några siffror men gör ett undantag nu.

Mina tvärsäkra åsikter baseras på över 1200 rådjur som jag fällt på tjänstejakt sedan 1987,samtliga dokumenterade.

Undantag kommer alltid att finnas men om man ser till helheten så finns där helt klart ett mönster.

/Micke

Ja, hoppas jag inte stör alltför mycket här. Säg till isåfall.

mvh C-A

Nej för fasen. Utan ditt sista inlägg hade tråden varit så gott som död

chockverkan med kula tror jag inte heller egentligen på. utan det är nog förblödning som gäller. Men "chock" alltså.. Att systemet rubbas pga ryggknäckning av vågen från kulan. typ det jag menar med chock när jag pratar kulskytte. Hagelchock är ju annat.

hinner inte skriva mer nu. tack för att jag inte stör. hej

mvh c-a

Men "chock" alltså.. Att systemet rubbas pga ryggknäckning av vågen från kulan. typ det jag menar med chock när jag pratar kulskytte. Hagelchock är ju annat.

Ordet chock används ibland lite slarvigt för att beskriva många olika reaktioner, men definitionen på medicinsk chock är akut cirkulationsvikt pga blodtrycksfall.

Hjärnan är beroende av ett konstant blodtryck för att kunna arbeta,sjunker trycket snabbt under 120 så utlöser flera receptorer att man svimmar-medvetandebrytning.

Att det blir så är helt enkelt kroppens sätt att skydda sig då det enda som fort kan få upp blodtrycket är att kroppen kommer ner i liggande då hjärtat inte behöver jobba så hårt för att skicka blod till hjärnan.

Det är denna egenskap som får många skjutna djur att resa på sig efter att dom först gått omkull.

Grovt förenklat och kanske helt ointressant men:

Skador på ryggraden är och kommer alltid vara rent mekaniska(primära eller sekundära),skadorna som uppstår är brott på nervbanor.

Från ryggraden går det perifera nervsystemet ut till alla kroppens viktiga organ,beroende på var skadan uppstår så kan tex signalerna till lungorna att andas stoppas eller hjärtat att slå, det är det sk autonoma nervsystemet(reflexmässiga ej viljestyrda) .

Hagelchock är en annan gammal myt,hagelsvärmen dödar rent mekaniskt.

Att viltet faller i skottet är oftast träff i CNS alternativt skelettskador.

/Micke

Efter att ha läst och begrundat Mickes inlägg så håller jag med om i princip allt. Den punkten där jag har en avvikande uppfattning är att skott i bogen med tsx:en i 308 win regelmässigt har inneburit att djuret blivit kvar på skottplatsen.

Däremot har jag en annan liten reflektion där det skulle vara intressant att höra era synpunkter (som trådskapare vågar jag ta ut svängarna och gå lite OT).

Normalt eftersträvar jag ett träffläge som motsvarar den blå markeringen på bilden ovan (i princip) men efter lite diskussion med kompisar som har stor erfarenhet från jakt i afrika så har jag skjutit ett tiotal rådjur med träffläge i den röda markeringen (d v s några centimeter under ryggraden i bogbladet). I samtliga fall har jag varit beväpnad med en 150 grains tsx i 880 m/s och endast två rådjur har lämnat skottplatsen. Träffarna har inneburit att endast den översta delen av lungorna genomskjutits men trots det har effekten av denna skottpålacering vida överträffat mina förväntningar.

Med 6x45:an och dess mjuka kula så eftersträvar jag fortfarande träff i det blå mrådet men med 308:an så försöker jag numera träffa i det röda området om tillfälle ges.

Kommentarer och funderingar??

Vänligen,

Henrik

Om vi utgår från att ryggraden är opåverkad(vilket jag misstänker att du gör i detta fall) så kan vi utgå från att blodtrycksfallet borde vara långsammare än vid blå träff och därmed inte orsaka omedelbar effekt.

Har inget bra svar för stunden,måste fundera lite

/Micke

Jag har skjutit 4 rådjur både hjärt o högt lung skott men det har vart med en 300win mag med oryx 13grams kula o alla 4 har blitt på plats men det kanske inte är så konstigt med en sån kaliber. Men skjuter man ett högt lung skott så borde ju ryggraden få sig en chockverkan där av att djuret blir på plats än ett hjärt träff då det blir en av blödning o mindre chockverkan det är min teori

Mvh.

Micke, det var precis min ursprungliga argumentation att en perifier träff i lungorna borde resultera i en väldigt lång flyktsträcka. Nu är det herrar med stor rutin och erfarenhet jag pratade med så till slut vart jag benägen att prova själv och jag måste säga att jag blev förvånad av resultatet.

I samtliga fall där skottet satt genom själva bogbladet bakre del och där kulan passerad mindre än 5 -6 cm från ryggradens underkant blev rådjuret på skottplatsen. De två rådjur som sprang från platsen ar de två som hade de lägsta träffarna (7-8 cm från ryggraden) och båda dessa sprang över 100 m vilket jag inte är van vid.

Min slutsats är att marginalerna är små vid den här typen av skott men med rätt skottläge så funkar det.

Go Kväll,

Henrik

I samtliga fall där skottet satt genom själva bogbladet bakre del och där kulan passerad mindre än 5 -6 cm från ryggradens underkant blev rådjuret på skottplatsen. De två rådjur som sprang från platsen ar de två som hade de lägsta träffarna (7-8 cm från ryggraden) och båda dessa sprang över 100 m vilket jag inte är van vid.

Min slutsats är att marginalerna är små vid den här typen av skott men med rätt skottläge så funkar det.

Go Kväll,

Henrik

Hmm nu var det visserligen en TSX men det finns ingen chans att splitter från revben-bogblad kan ha påverkat ryggraden?

Den stora skillnaden i effekt med endast några centimeters skillnad av träfflägen talar för något sådant tycker jag.

/Micke

Till att börja med så visst är den röda punkten rätt långt ned under ryggraden?

Då jag höll på som värst med rådjur och kula så sköt jag betydligt högre än så, ofta så jag kunde se skador efter kulan i ryggradens underkant invändigt i kroppen. Fibblade man minsta lilla så klippte man ryggraden, något som inträffade vid några tillfällen. Bland annat klippte jag ryggraden på dubblén på Örjants mark, det som sedemera kom att kallas Dubbléhygget

Min tes då var att klipper man ett revben, antingen på ut eller ingång, så vart smällen i ryggraden så våldsam att det i sig fällde djuret på plats. Om denna tes stämmer vet jag inte men jag är helt säker på att jag under den här tiden hade väldigt många på skottplatsen återfunna rådjur! Sköt då med Normas blöta blyspets på 100 grain i .243:an. Visst kunde den kulan avge splitter i form av blyfragment men jag tror aldrig jag hittade något sådant i själva ryggraden utan om det återfanns så var det i skinnet på utgångssidan.

Sen tror jag att, vilket iofs inte påverkar knall och fall effekten, att man bränner igenom mer lungvävndad ju högre upp men ffa under ryggraden man skjuter. Lungorna är som tjockast precis under ryggraden.. Det kan väl möjligen påverka en ev flycktsträcka men annars vet jag inte om det har så stor betydelse.

Sen trodde jag att du Henrik strävade efter att träffa ngr cm längre bak för att fullständigt komma fri från bogen? Fick det intrycket då vi surrade om den här Bergerkulan..?

Mvh!

Tittar på Henriks (rådjur) och kan säga så här.

När jag va grabb och började jaga sa farsan: bakom bogen och mitt i kroppen :skjuter du i bogbladet så behöver du inte fundera på att få jaga mer här !

Har skjutit ganska mycket rådjur just som han orda om , med 222rem , 7*57R , 8*57js , och 6,5*55. Alla med mjuk kula ! Och aldrig märkt nån skillnad de har klappat ihop direkt.

De gånger jag inte fått knall och fall är när jag träffat i (den blå pricken) hjärtat. Ofta brukar jag skjuta lite högt !??

Men som sagt, har nästan alltid djuren på plats.

För mig som är uppväxt med att inte skjuta i bogen på ett betande djur. Jag kommer aldrig förstå de som alltid skjuter sönder bogen.

Den dagen jag inte vill ha bogarna kvar börjar jag nog jaga struts !

Mvh....