Dags för ett ämne med lite Tabasco i.

Utgår att alla svenska människor är familjära med uttrycket jantelag. Jantelagen hanterar avundsjukan mot din näste och dess viktigaste uppgift är att marginalisera och plocka ner människor som blivit för framgånsrika eller på annat sett fallit ur ramen. Folk med skarpa åsikter kallas lite skämtsamt 8-kantiga. Dessa skall i sann jantelagsanda malas ner till runda och fina individer som rullar fint med de andra kulorna i det svenska kullagret - Sveriges samhälle.

Jantelagen är större hos andra individer än andra, störst anser jag den vara hos människor med trång världsbild. Av ena eller andra anledningen har man valt ett liv i en flatbottnad eka, varför ända chansen till spänning är att hacka på andras liv och prestationer. Ofta kommer sig detta av avundsjuka pga att den individen valt ett liv som den praktiserade jantelagaren inte riktigt förstår. Övergår nånting ens persons förstånd blir det således abstrakt, dumt och framförallt.... fel

Hå-hå-hå, jag lever i en liten by hämtat från vilken banjofilm som helst. De flesta i byn är släkt med mig och är generellt hyggliga och duktiga människor. Dessa människor isig är också en anledning varför jag flyttade hem igen efter 13 år av militärtjänst, FN tjänst, studier, utlandsarbete och karriär i olika befattningar. Det viktigaste skälen var uppväxtmiljön för barnen och tillgången till jakten. Det finns mycket hjärta och vänskap här i byn här men också fantastiskt med jantelag bakom knuten. Idag har jag lärt mig leva med faktumet, och mina släktingar också med att jag aldrig kommer att bli den runde som snurrar utan friktion i lagret, jag har mina åsikter och står för dom. Ofta får jag höra (bakvägen förstås) att det är mina tyska gener som gör mig en otjänst, men det garvar jag åt då just jantelag är ett relativt okänt begrepp i just tyskland, speciellt i samband med jakt. Den tyske jägare som inte yttrar ett Weidmannsheil efter ett lyckat skott har jag hitills aldrig träffat.

Nåväl, efter denna lilla utläggning om jantelag generellt kommer jag till specifika exempel på när jantelagen varit närvarande jaktligt sett. Egentligen är den alltid närvarande i svensk jakt, men mer eller mindre i olika samanhang. Tänkte ge er några konkreta exempel som jag fortfarande garvar åt med en Oban i näven. Rent professionellt efter 10 år i kommersiella roller skulle jag kunna skriva en bok i ämnet.

Har jagat sedan jag var 15 som fulltalig jägare här hemma såväl som i Tyskland, som 19åring fick jag tillfälle att deltaga i min första norrländska älgjakt på prov, hade alltid varit en dröm med dom stora vidderna och chansen till dom stora oxarna. Hade väl skjutit ett par älgar hemma men det här med löshund var nytt och spännade. Det var ett mindre lag i norra hälsingland på ca 1200 ha. Jag kände hundföraren som jag kände sedan tidigare. Tilldelningen var 4 älgar och de flesta hade räknat med en veckas semester från gnatet i den flatbottnade hemma. Älgjakt är också för majoriteten ett lysande alibi för att känna sig nyttig och välbehövlig utan att egentligen göra ett skit mer än att packa matsäck och äta upp densamma dag efter dag.

Första morgonen började med ett upptag och 20 minuter senare hade jag skjutit min första norrlandsälg, en 8 taggare som försökte smita bakåt i såten. Vilken start, alla var glada och grattulerade hövligt den unga skytten. Även om jag hörde i slaktboden där de flesta satt och fikade i stället för att flå och beklagade att 3 kilo bogkött fick kasseras - jävla onödigt arg kaliber han hade den där ynglingen. (308W) Hursom kände jag mig uppskattad och jag sken som en sol av ren glädje.

Eftermiddagens såt resulterade i ytterligare ett upptag av grållen - ko och kalv. Även denna gång valde djuren mitt pass och trots tät tallskog lyckades jag att få igenom en alaska och kalven föll 30 meter från gränsen. Nu var tonen en annan på radion även om den fortfarande var hyfsat skämtsam. "den lilla skitkalven kunde du släppt" Har du skjutit får du dra fram den" "det var en jävel och ha tur" etc etc. Den älgen drog vi fram och slakatade jag och hundföraren själva, flera bemödade sig inte att komma och kolla ens utan åkte direkt hem till groggen.

Dag två deklarade jaktledaren att nu var den bara stora kalvar och hodjur kvar och tittade på mig. Gårdagens kalv vägde bara 55 kilo slaktad vilket inte gick hand i hand med lagets köttbegär. Jag fick inte dra pass på morgonen då jag inte hittade i alla fall utan fick följa med jaktledaren í bilen. Väl på en 600 metersraka med 100 ha hyggen på bägge sidorna fick jag kliva av och sätta mig på ryggsäcken. Visst var jag oerfaren men fattade att detta var en nitlott övernskommen i jantelagens tecken. Skit samma, vädret var fint och så vidare

Tiden gick, inget hände och sommarpratet på radion gjorde till slut att att jag fick vrida ner densamma. Vissa var ju helt ofarliga för allt på 4 ben och hundföraren fick också sina gliringar om "sov inte hunn i natt eller"

Plötsligt såg jag nånting i hyggeskanten - älgar som kom och smög - ko + kalv rakt emot mig över det gigantiska hygget. Hann bli uppenbart nervös och vred fram och tillbaka på förstoringen. Älgarna kom som i en skolbok i sakta trav och med jämna mellanrum stannade dom och lyssnade. På 100 meter klev dom ner i en kärrmark varför jag fick backstop. Kalven föll som ett korthus medans jag hörde gubbarna redan planera nästa såt i radiosnäckan

Hade jag vetat det jag visste 1 år senare, när jag fick reda på att jag inte var välkommen igen då en lokal figur fått platsen istället, hade jag skjutit kon också. Hon passerade på 20 meter och jag hade kunnat slagit kolven i skallen på henne, men jag vek mig för jantelagen. I stället kastade hon tillbaka varpå hundföraren sköt henne ett par minuter senare.

Jakten var slut, Tisdag klockan 10 på förmiddagen. Vad i helsike skulle gubbarna göra nu? Vissa tog sitt kött och drog förbannade hemöver. Väldigt få sa hej då..... Intensiteten i Jantelagen är som sagt olika i olika situationer, idenna gick den solklart efter en älg som rookie.

Detta är hitills ett av mina värsta jantelagsupplevelser, jag har flera goda exempel men nu ser jag fram emot att höra om era erfarenheter av ämnet jantelag först.

Hahaha!!

Mycket bra skrivet om ett intressant ämne.

Jag har väl en del att skriva om detta också, men hinner inte just nu.

Dock anser jag mig befriad från den åkomman, kan det bero på att jag är av tysk härkomst jag också...?

Hahaha!!

Mycket bra skrivet om ett intressant ämne.

Jag har väl en del att skriva om detta också, men hinner inte just nu.

Dock anser jag mig befriad från den åkomman, kan det bero på att jag är av tysk härkomst jag också...?

He-he, tyskar är härliga människor och duktiga jägare, men inte alltid uppfödda i de ödmjukas mecka varför krocken med jantelagen blir ännu tydligare. Tyvärr är de jägare som letar sig upp i norden många gånger heller inte riktigt representiva för de 3,5 miljoner jägare som finns där nere.

Är HELT säker på att alla har historier i detta ämne. Alla som har en duktig jakthund har med all säkerhet någongång blivit utsatt för jantelag.

För egen del så tycker jag att jantelagen faktiskt är på utdöende. Den lever kanske kvar, i viss mån, hos en äldre generation. Möjligheten att kommunicera och söka information är idag mycket större och ger i alla fall en möjlighet att minska rykten och missförstånd. OAvsett så får man ju faktiskt räkna med att lokalbefolkning blir man först efter tre generationer.

Det där med tyskar.. Jobbar ju med/mot numera och man kan väl sammafatta att ödmjukhet och självinsikt inte är deras starka sida. Ordnig och effektivitet är ju annars något som många tillskriver våra germanska vänner, men av egen erfarenhet så kan jag säga att det är en kraftig överdrift. Något som man verkligen är bra på i tyskland är det ju byråkrati och titlar. Det är en makalös skillnad att boka hotell med Mr framför namnet eller om man skriver Doktor framför namnet.

Men detta kanske är mer signifikativt då man gör affärer. De tyskar jag jagat med och jagat hos är väldigt ödmjuka och trevliga männniskor.

Det verkar som jag får dra detta ämne helt själv, förvånande när flera här efterlyser kontroversiella ämnen utanför det som kallas lagom = jantelag

Skit samma, jag är så fashinerad av den svenska jantelagen att jag fortsätter med ytterligare en anekdot så får vi väl se om någon vågar öppna sig. Skall villigt erkänna att det finns många gånger en charm i jantelagen, just därför den är så förutsägbar.

Mina hundar och andras byrackor, kännt fenomen?

Har varit gift i skåne under ett antal år, närmare bestämt mellan 00-02. Min fru var ett s.k kap med en far som stor bonde med massor av mark upp mot den berömda söderåsen. Hade vi bara stått ut med varandra hade mitt liv sett annorlunda ut idag på gott och ont. Svärfar var en fantastisk person som jag fortfarande jagar med nån gång per år.

Jakten var olik den som jag hade hemma varför jag skaffade hundmaterial mer lämpad för den. Skaffade en Duck tolling retriever 98 följt av min första wachtel 01. Wachteln blev väl en skaplig hund som gick bort för tidigt endast 6 år gammal i fjol.

Fågeljakt var ett nytt kapitel i mitt liv och att valet som apportör föll på Tollaren var slumpen, ingen research om rasen utan nappade bara på en annons utanför Simirishamn. Detta är den bästa hund jag nånsin ägt och troligtvis kommer nånsin att äga. Detta säger jag trots att fågeljakt inte ligger mig närmast om hjärtat. Jag jobbade otroligt mycket med denna hund efter bästa förstånd, och dessutom hade hon en arbetsglädje och talang av sällan skådat slag vilket naturligtvis hjälpte.

Svärfar hade goda kontakter med godsen runt omkring varför jag snart började ut och turnera med hunden på större fasan och andjakter.

Frid och fröjd så långt, men var kommer jantelagen in egentligen? Jo jantelagen finns lite överallt. Min hund var eftertraktad och jag fick följa med, ofta på någon annans bekostnad naturligtvis. Jaktlabbegänget såg inte med blida ögon på en Bastard som mig själv, ingift Stååckhålmare med en röd liten fjanthund

Jag fick med tiden ökat förtroende hos jägarna,(läs min hund) blev dessutom rätt bra kompis med flera av dom och dom flesta accepterade aldrig dåliga apportörer på jakterna...för sådana var det faktiskt rätt gott om tyvärr. Hundar/förare som inte ville gå i vattnet eller i snårskogen utan mest stå i tweed kavaj och blåsa och peka. Etiken var rent ut sagt usel på vissa håll. En gång räknade jag det till åtminståne 120 påskjutna och träffade änder, varav vi hade 68 på paraden efteråt

Jag blev nog ett hot mot etablisemanget och man gjorde allt vad man kunde för att röja min och min hunds credability, t.o.m planterade man skjutna änder efteråt i min apportzon som någon av en slump hittade sedan I detta exempel slog det tillbaka mot personen som gjorde det då en fågelskådare såg hela farsen från ett utkikstorn. Jantelagens ansikte ter sig olika i olika situationer.

Hursom, jantelagen var stark och skitsnacket fortsatte, (lite grann som i Hippens tråd) hos vissa och till slut ledsnar en normal människa. Nu skall sägas att detta var bara en liten falang av alla som jag jobbade med. Den stora massan var väldigt duktiga och ansvarsfulla jägare. Har ransakat mig själv många gånger varför denna situation skapades. Folk som inte känner mig kan ju tro att jag är en storskrävlare men det finns rätt många på denna sida som jag såväl jagat med som umgås med. Visst har jag åsikter och kan peka med hela handen som jaktledare, men tror ingen säger att jag tar speciellt mycket plats, och dessutom håller jag mig för god för skitsnack. Kanske var det därför, rak feedback är jobbigt för många människor.

Slutade av förklarliga skäl med detta när jag skillde mig och flyttade till östergötland 2003. Då vi tack och lov inte hade några barn delade vi hundarna och Tollaren blev kvar i skåne. Hom är 9 år nu och mitt ex apporterar fortfarande med henne i mindre skala. Tårarna kommer faktiskt när jag träffar den hunden

Skall säga att detta är inte unikt för skåne och skåningar, skåne är fantastiskt och de flesta skåningar likväl. Men hundar är kanske jantelagsämnet över alla andra. Har dessutom lovat mig själv att aldrig sätta min fot som hundförare på en godsjakt igen, åtminstone så länge jag har jakt så jag klarar mig ändå.

Kom loss nu då ni andra, ni måste ha liknade storys när det finns så mycket hundar och skyttar på sidan.

För egen del så tycker jag att jantelagen faktiskt är på utdöende. Den lever kanske kvar, i viss mån, hos en äldre generation. Möjligheten att kommunicera och söka information är idag mycket större och ger i alla fall en möjlighet att minska rykten och missförstånd. OAvsett så får man ju faktiskt räkna med att lokalbefolkning blir man först efter tre generationer.

Det där med tyskar.. Jobbar ju med/mot numera och man kan väl sammafatta att ödmjukhet och självinsikt inte är deras starka sida. Ordnig och effektivitet är ju annars något som många tillskriver våra germanska vänner, men av egen erfarenhet så kan jag säga att det är en kraftig överdrift. Något som man verkligen är bra på i tyskland är det ju byråkrati och titlar. Det är en makalös skillnad att boka hotell med Mr framför namnet eller om man skriver Doktor framför namnet.

Men detta kanske är mer signifikativt då man gör affärer. De tyskar jag jagat med och jagat hos är väldigt ödmjuka och trevliga männniskor.

Hej Max W

Håller med dig att jantelgaen är mer kopplad till äldre och inte alltid så belevade människor. Men vidhåller att den fortfarande håller vår nation i ett järngrepp efter åtskilliga år av solidaritetsstyre. Jag menar jantelagen finns ju genom hela systemet, för all del låna pengar skaffa dig en utbilding och tjäna mycket pengar så skattar vi ner dig till medelsvensson i alla fall. Ahh har din far gnetat ihop sig skuldfri på sin gård som du skall ärva, det skattar vi etc etc. Inte underligt att vi var i nerförsbacke.

Måhända är inte ödmjukhet en tysks starka sida, men vi befinner oss i mellaneuropa nu, nämn en fransman eller belgare med självinsikt och ödmjukhet. Dom är olika oss i vissa avseenden javisst men sämre människor - nä!

Har jobbat mot/i tyskland sedan 2003, idag har jag dessutom en tysk chef i Frankfurt (doktor). Måhända hjälper mitt arv och språk mig att tolka deras torra humor men faktiskt är dom väldigt hjärtliga. Hade jag lagt 10 år på högskola skulle kanske jag också vilja kalla mig doktor btw.

Även jag har väl ett exempel om du nu tjatar Mkj.

Som du vet arrenderar jag en egen mark på ca 50 ha. Den marken skär som en kil rätt igenom ett bolagslag och jag vet att dom velat ha den marken med i sitt lag tidigare när marken togs ifrån av min svägerska som då skulle börja jaga. När så hon lessnade, hon jagade aldrig mycket mindre avlossade ett skott, tog jag över arrendet. Efter att jag kommit överens med markägaren erbjöd jag dom marken mot att jag fick en plats i laget och deras jaktledare tyckte det lät som en bra idé, med förbehåll att de gamla stötarna måste säga sitt först.

Nåväl, jaktmötet hölls och jaktledaren ringde mig efter och meddelade att jag ej kommit med i laget, efter en viss tvekan berättade han för mig att en person rent ut sagt pratat skit om mig på mötet och därtill ljugit ihop en historia om att marken jag arrenderar skulle säljas och då miste dom ju minnsan markbiten plus att dom hade givit mig en plats i laget till ingen nytta.

Jag berättade detta för markägaren och han skrattade bara och jag vet att han vid ett tillfälle träffat denne skitpratare och då tillfrågat honom om han nu visste vem som ville köpa hans skifte och om han tänkt att betala bra...

Till saken hör att denne person som för övrigt nästan bor granne med mig sprider en massa dynga bla att 50% av det jag skjuter på går ifrån mig och att jag dessutom skjuter på för långa håll hela tiden.

Visst skjuter jag som dig Mkj på längre håll än många andra gör men det jag skjuter på brukar då ramla.

Det jag menar är att det kan sticka rejält i andras ögon om du är styv att skjuta och dessutom kommer till skott ofta när du är ute. Det är just då sådant här skitsnack kan komma igång.

Hej Max W

Håller med dig att jantelgaen är mer kopplad till äldre och inte alltid så belevade människor. Men vidhåller att den fortfarande håller vår nation i ett järngrepp efter åtskilliga år av solidaritetsstyre. Jag menar jantelagen finns ju genom hela systemet, för all del låna pengar skaffa dig en utbilding och tjäna mycket pengar så skattar vi ner dig till medelsvensson i alla fall. Ahh har din far gnetat ihop sig skuldfri på sin gård som du skall ärva, det skattar vi etc etc. Inte underligt att vi var i nerförsbacke.

Måhända är inte ödmjukhet en tysks starka sida, men vi befinner oss i mellaneuropa nu, nämn en fransman eller belgare med självinsikt och ödmjukhet. Dom är olika oss i vissa avseenden javisst men sämre människor - nä!

Har jobbat mot/i tyskland sedan 2003, idag har jag dessutom en tysk chef i Frankfurt (doktor). Måhända hjälper mitt arv och språk mig att tolka deras torra humor men faktiskt är dom väldigt hjärtliga. Hade jag lagt 10 år på högskola skulle kanske jag också vilja kalla mig doktor btw.

Tyskar är inte sämre människor. Det har vi ju danskarna till.. : ) Och visst har tyskar humor, inget snack som saken.

Ang titlar etc, för egen del så sktier jag ganska högaktningsfullt vad var och en anser sig kunna ha för titel. Det är i mina ögon ganska oviktigt. Det som är lite roligt är vilken effekt en titel kan ha i tyskland.

Men det var tämligen off topic.

Ang Jantelagen så tror jag ocksår på att den grundar sig i en avundsjuka som i sin tur grundar sig i socialistiskt och kommunistiskt tänkande om att alla ska ha det lika och nåde den som sticker ut. Jaktligt sett har jag stött på det ganska många gånger. I de felsta fall tror jag det grundar sig i att man ifrågasätter gamla mönster och metoder. Skaffade min första wachtel 93-94, har jag för mig. Och med tanke på hur ovanliga de var på den tiden så kan ni ju tänka er vad man fick höra.. Men vi överbevisade de flesta!

Vet inte om det har så mycket med jantelag att göra, men det är alltid intressant att se en människas reaktion när man skjutit nåt. Hos vissa kommer barnet fram och avundsjukan/missunnsamheten riktigt lyser i ögonen.

Jag föredrar att umgås med folk som kan säga "tack", "förlåt", samt gratulera till skjutet vilt, och hoppas att jag är likadan själv.

Intressant ämne!

Sedan finns det i min värld lite olika modeller av jante den jag ogillar mest är den som du beskriver och den drivs av avundsjuka, sedan har vi den som går ut på att man skall visa sig bättre än andra med sämsta tänkbara grejer som faktiskt är rätt populär här i norr är det fortfarande lite fult att använd dyra grejer.

Nog har man fått sina slevar av jantelagen det är ofrånkomligt om man är ivrig jägare så matar man trollen bara för att man jagar mer än dem och skjuter mer så får man onda ögon på sig. Det är väl det typiskt svenska att vara "lagom" och aldrig sticka ut som gör att jantelagen lagen lever och frodas, sedan måste jag erkänna att det är någon form av jantelag som ofta driver mig med då det är väldigt tillfredsställande att få visa alla att man är bra på något. Säkert därför jag gillar jakt och konditions idrott då det liksom inte finns några genvägar utan den som satsar hårt blir framgångsrik. Sedan brukar jag trösta mig med att dem som är missunnsamma lider mest själva då dem måste vara oroliga att det går bra för någon annan och inte kan glädjas över andras lycka.

Jo det kan man säga att man varit ute för..

Har ganska många i min bekantskapskrets som har ont av hur andra utövar sin jakt, även hur jag gör det.

T.ex så är det ju ingen jakt att smyga med kulvapen efter rådjur, det är ju slakt!! Man ska släppa en hund efter dom ett par tim först innan man får skjuta.

Jag kan inte se skilnaden i det hela ,, troligen är det så att de som tycker att jag utövar slakt är så djälva sura på att jag skjuter flera djur en vad dom gör trots att dom har en drever som driver hela dagarna, eller för att dom inte tycker att det är roligt att jaga rådjur utan tycker att harjakt är det ända som kan räknas.

Skjuta rådjur för att sälja till en uppköpare är väl ingen mening med, bättre att de får leva!

Men att skjuta en hare för att sedan hänga den på ladugårdsväggen tills man måste ta ner den, har man då ingen som vill ha den,

för själv äter man ju inte hare,

så måste man slänga den,,, faan släng den med en gång då!

Nej jag kan hålla med om att man måste tänka på vad man skjuter o spara vissa djur till förmån för andra, men utövar man inte jakt på ex vis rådjur själv så känns det ibland väldigt fel att men sitter o yttrar sig om hur den jakten skall skötas.

Mest så när ända gången man är i skogen är ett par dagar på älgjakten. ev någon dag till när man bjuder in lite vänner!

NU har jag grinat av mig lite så nu är det eran tur.

Jo det kan man säga att man varit ute för..

Har ganska många i min bekantskapskrets som har ont av hur andra utövar sin jakt, även hur jag gör det.

T.ex så är det ju ingen jakt att smyga med kulvapen efter rådjur, det är ju slakt!! Man ska släppa en hund efter dom ett par tim först innan man får skjuta.

Jag kan inte se skilnaden i det hela ,, troligen är det så att de som tycker att jag utövar slakt är så djälva sura på att jag skjuter flera djur en vad dom gör trots att dom har en drever som driver hela dagarna, eller för att dom inte tycker att det är roligt att jaga rådjur utan tycker att harjakt är det ända som kan räknas.

Skjuta rådjur för att sälja till en uppköpare är väl ingen mening med, bättre att de får leva!

Men att skjuta en hare för att sedan hänga den på ladugårdsväggen tills man måste ta ner den, har man då ingen som vill ha den,

för själv äter man ju inte hare,

så måste man slänga den,,, faan släng den med en gång då!

Nej jag kan hålla med om att man måste tänka på vad man skjuter o spara vissa djur till förmån för andra, men utövar man inte jakt på ex vis rådjur själv så känns det ibland väldigt fel att men sitter o yttrar sig om hur den jakten skall skötas.

Mest så när ända gången man är i skogen är ett par dagar på älgjakten. ev någon dag till när man bjuder in lite vänner!

NU har jag grinat av mig lite så nu är det eran tur.

Flera bra inlägg, en lite mer sofistikerad jaktrelaterad gnälltråd är skapad. Dock är den enskildes kamp mot jantelagen lite som Don Quiotes kamp mot väderkvarnarna. Man vet aldrig vilken skepnad den den kommer i härnäst.

Skurebo, ditt inlägg kommer att föra in mig på min nästa anekdot

Flera bra inlägg, en lite mer sofistikerad jaktrelaterad gnälltråd är skapad. Dock är den enskildes kamp mot jantelagen lite som Don Quiotes kamp mot väderkvarnarna. Man vet aldrig vilken skepnad den den kommer i härnäst.

Skurebo, ditt inlägg kommer att föra in mig på min nästa anekdot

Väntar spännt på den.

Visst är det så, det går inte att slåss mot skuggor MKJ precis som hustrun skrev i någon av de där Wilda texterna.

Det slog mej när jag satt och skrev om "mitt" gnäll att ett sätt att bekämpa detta i någon mening är ju att ge offentlighet åt det! Är fullkomligt övertygad om att det finns folk här inne som på ett eller annat sätt har kontakt med de spöken som jag fightas med, vet att min jaktdagbok skrevs ut tämligen regelbundet av någon för ett tag sedan i alla fall. Vet andra signaturer på andra forum som utan tvekan är en direkt pipline för info till kärringgänget..

Kan ösa på med några fler historier..

För rätt många år sen jagade jag och min far och sedemera några kompisar tillsammans med en bonde ute i Söderbykarl. Marken var med inarrenderande skiften strax över 200 ha och två tredjedelar av marken var av en sådan beskaffenhet att tom MKJ hade blivit avundsjuk. Det var ett aktivt jordbruk med hälften spannmål samt hälften vall och vallarna såddes om vart tredje år så där fanns alltid klöver. Det var kort sagt fullständigt nedlusat med rådjur!

Omgivande marker var med ett undantag undantagslöst sämre biotopmässigt. Första gången vi jagade där så gick vi utan hund igenom ngr såter och jag såg på en dag 11 olika rådjur. När vi sen fick tag på bra hundar, ni vet de där svartvita skalldrivande, så sköt vi alltså en hel del rådjur. Ena grannen hade ett större skifte helt klart men i stort sett uteslutande storskog, de harvade på med sina taxar och drevrar och visst sköt de rådjur men vi sköt typ dubbelt så mycket. Detta var dessutom under värsta rådjursboomen och då vi började jaga där så hade jakttrycket på "vår" mark varit milt sagt låg.

Gissa om det vart liv?

Jag sköt tex en trippel på killingar med studsaren för ena svartvita jycken. På väg från den såten fick jag se grannlaget som satt och fikade och en av dem bodde granne med mej så jag stannade givetvis för att prata med dem, kändes rätt naturligt på något sätt. Det första en av gubbarna i laget gjorde var att inspektera de tre killingarna som låg i bakluckan. Han sa ingent då men jag fick höra efteråt att en av killingarna skjutna tidigt i oktober var en get! Att jag sett geten helt tydligt ute på hygget och utan några som helst problem avstått från att skjuta räknades inte. Vidare så fick jag mej en rejäl utskällning av jaktledaren, det var närmast parodi faktiskt, då han stod med mackan i munnen och spottade brödsmular på mej.. hans argument var att vi sköt för mycket, sköt fel och ffa så jagade vi med helt fel hundar! Det bara gick inte att ta idioten på allvar så "skället" bekom mej inte men jag vart rejält förbannad på idioten då han inte någon gång under avhyvlingen kunde se mej i ögonen!

Vidare så fick vi höra att vi tjuvjagat, man hade minsan hittat tomhylsor inne på grannmarken och de måste ju vara vi. Det gick så långt att jägarna i grannjaktlaget inte vågade visa sig offentligt tillsammans med mej eller någon av oss. Detta vart övertydligt en dag då jag hade en av killarna i det gänget med på kråkjakt, det var en yngre avgjort trevlig snubbe och han insåg att oavsett vad de tyckte om oss så vore det bra om vi kunde föra ett vettigt samtal typ.

Hur som, han och jag hade varit ute på kråka och vi kom körande igenom byn där markägarna bodde. Jag höll på att köra i diket när jag märker hur killen sjunker ned i sätet och duckar bakom handskfacket! Visade sig att han inte vågade visa sig tillsammans med mej då han var rädd att markägarn skulle säga upp jaktlaget om det visade sig att någon i jaktlaget umgicks med mej eller någon i "vårt" gäng!

Till saken hör att vår markägare var inte något under av diplomati dessvärre.. vi gjorde vad vi kunde för att slipa hörnen på honom men misslyckades ofta. En grej som ligger mej varmt om hjärtat är detta med hur man behandlar vilt efter skott.. markägaren hade inga som helst bekymmer med att hänga en rad rådjur i timmerspelet för att sen köra traktorn igenom byn på väg hem för att visa upp hur mycket vi skjutit. I de allra flesta fallen lyckades jag avstyra detta, klättrade i det där jävla spelet ett antal gånger faktiskt, men en gång misslyckades jag. Det var med svår sorg i hjärtat jag såg ett smaldjur fladdra som en vante i spelet vid varje gupp som traktorn körde i..

Men om man bortser från allt jävla gnäll där ute så herre jävlar vad jag kan sakna den marken! De har nu en rätt rejäl etablering med gris även, måste vara bland de bättre markerna i Roslagen nästan.. Sände en och annan riktigt svart tanke till Harg då de köpte upp gården och ansåg att arrealen var för liten för att vi skulle få behålla jakten, vet att omgivande jaktlag var snabba som fan att kontakta Harg och framhålla våra "fördelar"

Det var en anekdot, har fler!

Mvh!

Intressant ämne.

Som 08:a råkar man väl ut för Jantelagen jämt, tycker jag. eller är det förutfattade meningar om oss.

Jag brukar kalla Jantelagen för missundsamhet, varför har du något som jag inte har?

Jag tar ett exempel som inte är jaktrelaterat. Frugans bästa kompis har slutat umgås med henne för att hon tycker att Frugan har blivit så "märkvärdig" för att vi har köpt skogsfastigheten i Sörmland. Hon har inte ens har varit där. Jag vet inte, ett soldattorp i skogen känns ju inte som världens lyxställe.

Vi ville ha ett lantställe och det vart en bra pris och ok avstånd från Stockholm. Vi har inga lån (numera inga hemmaboende barn) och bor i hyresrättslägenhet så vi har inte allt för blodiga kostnader. Istället för att glädjas med Frugans och mitt ställe har Frugans numera fd kompis börjat prata skit om Frugan istället. Märkliga människor, som det finns.

I jaktsammanhang är det ett av de sjukaste exempel jag har hört; grannlaget i Dalarna. Om någon i laget hade skjutit en större älgtjur brukade jaktledare binda fast den i traktorn med ca 1 - 2 lina och släppa älgen genom marken. Allt för att förstöra trofén. Han blev sur om någon annan än han sköt den kapitala tjuren som de fick skjuta varje år, en tjur över 12 taggar/lag var tillåtet inom älgskötselområdet och hämnades på detta sätt.

För länge sedan jagade jag på en mark i mellansverige, ett lag som varje år bytte medlemmar eftersom jaktledaren (JL) styrde och ställde enväldigt!

Inget konstigt med det, med tiden såg man till att inte vara på marken när han var där, roligare så...hursom!

Ett år på älgjakten i oktober gick det sjukt dåligt i början av veckan, det gick troll i det mesta och älgarna klarade sig hur vi än vände och vred på såtarna, JL fick väl lite panik för på torsdagen kom det en hel drös med gästjägare till gården, sedvanlig halvtaskig och luddig genomgång modell -86 så en av gästerna vart tvungen att fråga vad som var skjutbart denna dag?

"-idag skjuter vi allt som kommer, ko före kalv såklart!" löd svaret.

Dagen gick och sista såten skulle jagas av och som vanligt fick jag fråga var jag skulle sitta efter deta att alla andra fått sina pass, lottning

förekom aldrig eftersom Herr JL nästan alltid valde ett bra pass!

"-jaha, du skulle visst också ha någonstanns att ta vägen..hmmm...ähh, gå ner här från vägen och ut mot rågången och hitta en plats som känns bra"

Lunkande iväg och fann fan inget som såg vettigt ut plus att jag visste att det skulle sitta en gubbe på ett hygge "bakom" skogen och dit ville jag inte gå eftersom gubben stått och siktat på mig en gång när jag kom ut genom en granplantering...brrr...så jag valde ett krondike med ngt som liknade en växel.

Det hade nog bara gått en kvart innan det small 2 snabba från ett pass i närheten och kort därefter fick jag ko och kalv mer eller mindre i knät, kalven sjönk ihop bredvid ryggsäcken och eftersom allt var tillåtet knuffa jag omkull ko oxå med ett halsskott eftersom hon stanna till i riset.

Eftersom radion då inte är som radion är idag och signalskott användes flitigt sköt jag 2 skott för kalv och 3 skott för vuxen...klart!

Nu hade alltså 9 skott avlossats så JL kom helvete så snabbt till platsen och undrade vad som hade hänt!

Alla glada, skratt och små gliringar som hör till

Passning, slakt och hemåt....

Några dagar senare kom ett brev på posten där JL skrivit att jag hade åsamkat hela jaktlagen en dålig stämning bla bla bla...det är i ungdomen en människa formas bla bla bla....bestraffning hit och dit osv

Ringde givetvis direkt till en gubbe i laget och berättade om brev, "-njäe han hade då inget hört, vadå avstängning"....nästa gubbe i laget och samma svar osv!

Idioten (JL) hade mao skrivit brev helt på eget bevåg och av avundsjuka att en lite grabb haft turen att stå på rätt ställa

Mr Fiber vet vem och vart jag talar om

/Vänligen

Låter precis som en snubbe jag "kände" initialerna stämmer (tror jag). Kan då även stämma med Mr Fiber också (tror jag)

Det hade varit ett jäkla liv om nån som skjutit en dovhjort på 300m.

//Roggman66

Kan tryckfelsisse varit framme??

"-idag skjuter vi allt som kommer, ko före kalv såklart!" ska nog vara "-idag skjuter vi allt som kommer, kalv före ko såklart!" eller?

Intressant ämne.

Som 08:a råkar man väl ut för Jantelagen jämt, tycker jag. eller är det förutfattade meningar om oss.

Jag brukar kalla Jantelagen för missundsamhet, varför har du något som jag inte har?

Jag tar ett exempel som inte är jaktrelaterat. Frugans bästa kompis har slutat umgås med henne för att hon tycker att Frugan har blivit så "märkvärdig" för att vi har köpt skogsfastigheten i Sörmland. Hon har inte ens har varit där. Jag vet inte, ett soldattorp i skogen känns ju inte som världens lyxställe.

Vi ville ha ett lantställe och det vart en bra pris och ok avstånd från Stockholm. Vi har inga lån (numera inga hemmaboende barn) och bor i hyresrättslägenhet så vi har inte allt för blodiga kostnader. Istället för att glädjas med Frugans och mitt ställe har Frugans numera fd kompis börjat prata skit om Frugan istället. Märkliga människor, som det finns.

I jaktsammanhang är det ett av de sjukaste exempel jag har hört; grannlaget i Dalarna. Om någon i laget hade skjutit en större älgtjur brukade jaktledare binda fast den i traktorn med ca 1 - 2 lina och släppa älgen genom marken. Allt för att förstöra trofén. Han blev sur om någon annan än han sköt den kapitala tjuren som de fick skjuta varje år, en tjur över 12 taggar/lag var tillåtet inom älgskötselområdet och hämnades på detta sätt.

allt ont som sägs om stockholmare och hundar stämmer!!!!!!!!

har två helt sjuka grejer som ikket är inom jantelagen men nästan! första var en persons egna uppfattningar om hur man ska sköta en hund och stationerar exempel med att helt sonika sno hunden ,sedan en annan om sitt vetande om en-buskar och hund piss under ämnet ha lite att göra på sin kolonilott...! tror att detta kommer hamna i en egen tråd när mina hämnder är utförda sjuka är att detta skedde samma dag

men jante lagen lever nog rätt väl, känner ibland det själv eller om jag bara är sjukt jävla nyfiken och fråge ställande, men annars myntas uttrycket du ska inte tro du är nått väldigt snabbt i gällivare om det gått bra för någon

kul tråd,svenskar är rätt knäppa!

Den där missunsamheten är ju ganska vanlig. Men en total avsaknad av ödmjukhet är inte heller särskilt klädsamt. Under åren har man ju stött på båda. Ett exempel på sistnämnda är en och annan sk "Instant Hunter", i brist på svensk utryck. Kort sagt så finns de grundläggande kunskaperna i själva dödandet av djuret, men t ex det som Hippen skrev om respekt för viltet och ett ansvarstagande för viltet och jägarekåren saknas. Där ödmjukheten saknas och där man utan kunskap och erfarenhet kritiserar och dömer. Många gånger genomskådas de ganska omgående och allt som oftast så åker de in och ut i olika jaktlag tills de i princip gjort sig hel omöjlig. Men det finns även de som över tiden också skaffa sig ett visst mått av självinsikt och ödmjukhet.

Hylsan..

He he även jag tror mej veta vem det rör sig om

Mvh!

Jag är väl rätt frispråkig, men håller käft om det som det ska hållas käft om, men gränserna är inte luddiga utan ganska raka och klara, har skällt ut både den ena och den andra som försökt hoppa mellan stolarna eller vänt kappan efter vinden, alla får ha sin åsikt och får stå för den, i min värld har alla människor samma värde från början, sen finns det de som förbrukar sitt eget värde genom olika handlingar.

Jantelagen ja, korridorpratare och knyta näven i fickan för att försöka ge igen på andra sätt eller rent av ljuga sig till ett rykte om tredje part, den sista kategorin är struken i adressboken för alltid, vet inte om det är typiskt svenskt med jantelagen, men det hör nog ihop med att man inte ska sticka ut eller vara annorlunda då blir man inte bara i tidig ålder mobbad utan det fortsätter och hör till okunnighet och rädsla.

Själv drabbad inom jakten, jodå vem fick inte bakpasset där ingen sett något på ett sekel kom det fram under en utställning senare under veckan, passet kallades öknen av jaktledaren.

Kan tryckfelsisse varit framme??

"-idag skjuter vi allt som kommer, ko före kalv såklart!" ska nog vara "-idag skjuter vi allt som kommer, kalv före ko såklart!" eller?

okej då

Hylsan..

He he även jag tror mej veta vem det rör sig om

Mvh!

Bålstahållet, Håbo, SB...

Låter precis som en snubbe jag "kände" initialerna stämmer (tror jag). Kan då även stämma med Mr Fiber också (tror jag)

Det hade varit ett jäkla liv om nån som skjutit en dovhjort på 300m.

//Roggman66

JL-Jaktledare....