Jag vet inte om man kan säga att det finns olika typer av jägare,.. för i grund och botten är vi ju alla lika, dvs,.. Vi vill fälla ett byte osv. Men oavsett vad så ÄR ju de flesta ganska olika som "jägare" ändå och en del är "mest för vapendelen" och skyttet, en del är "mer för hundträningen", en del är mer "jobba med viltvården",..och andra är kanske mer för "fällfångsten" osv.

Lite av vilka vi är syns ju i många inlägg men det vore ändå lite kul att se mer precis vad alla "egentligen är för typ av jägare".

Så,.. Vilka är ni som jägare? Vilken "typ av jägare" är ni?

Jag är en utpräglad predatorjägare, övervägande vak och lockjakt, den mesta tiden går åt till detta, är också mycket vapenintresserad, så det stjäl ju en del tid också.

Älgjakten är ju också något som tar stor del, mycket pga av vi har en jämte och frugan går som hundförare, men också för att det är en mysig jakt med härlig samvaro, man kör ju mest sitt eget race annars.

Har dock planer på att utöka skogsfågeljakten mer, när jag hittat rätt kombibössa, kanske blir det en Norrbottenspets också.

Sen när bågjakten kommer tillbaka i det här landet, så kommer den med största sannolikhet ta den mesta tiden, tillsammans med krutvapenjakten på räv.

Så lite tid och så mycket jakt....

/ Janne

Glömde säga vad jag själv är då,..

Och det är först och främst,.. "Hundjägare" eller,.. "Jägare med hundar".

Det är helt klart hunddelen som utgör den största delen av jakten för mig. Jag lägger ner mkt tid åt hundarna för att de ska vara i perfekt trim på jakterna och i det ingår då även att träna de mkt för start på prov mm under en del av året vilket ju även gör de ännu mer effektiva sen på de praktiska jakterna. Ja,.. hur det är med Terriern vet jag ju inte alls men för de övriga hundarna så ger mkt av träningen inför proven även bättre jakthundar sen när vi är ute praktiskt.

Jag skulle säkert jaga en del även om jag inte hade hundar,.. men inte alls lika mkt som jag gör idag. Viss jakt skulle plötsligt inte längre vara intressant alls helt enkelt om jag inte utövade den tillsammans med hundarna. Att stå på pass är inte direkt min grej,.. visst... För en bra drivande hund är det ju kul men inte annars så den delen av jakten skulle jag ju sluta med helt om det inte ingick hundar i den. Det enda jag skulle syssla med utan hundar är viss form av smygjakt. Det är den enda jakten som jag finner spännande även utan mina fyrfota jaktkamrater.

Så jag är väl den "typiska hundföraren" helt enkelt,.. den som alltid hellre går inne i såtarna med hundarna än står på pass osv

Det enda jag önskar att jag kunde ägna lika mkt tid åt som jag gör med hundarna är vapnen och skyttet. Som det är idag får den delen bara precis så mkt som "den behöver" men inte en minut mer helt enkelt och bössorna är "gamla slitvargar" helt utan särskilda detaljer och finesser;)

Jag är en utpräglad predatorjägare, övervägande vak och lockjakt, den mesta tiden går åt till detta, är också mycket vapenintresserad, så det stjäl ju en del tid också.

Älgjakten är ju också något som tar stor del, mycket pga av vi har en jämte och frugan går som hundförare, men också för att det är en mysig jakt med härlig samvaro, man kör ju mest sitt eget race annars.

Har dock planer på att utöka skogsfågeljakten mer, när jag hittat rätt kombibössa, kanske blir det en Norrbottenspets också.

Sen när bågjakten kommer tillbaka i det här landet, så kommer den med största sannolikhet ta den mesta tiden, tillsammans med krutvapenjakten på räv.

Så lite tid och så mycket jakt....

/ Janne

Instämmer verkligen i det där sista,... Så lite tid och så mkt jakt...

Jag får nog skriva in mig som "den skytte/vapenintresserade, alljagande, hundjägarn". Tidigare år har det varit "den vapenintresserade, alljagande passskytten". Det sista epitetet faller ju bort när man går med egen hund.

Jag är den alljagande jägaren som inte är rädd för att misslyckas pga bristande jakterfarenhet av jaktformen i fråga. Ta tex minkjakten, vi har varit ute ca 3-4 gånger och hittills skjutit endast 1 mink, denna sköt vi från bryggan INNAN vi ens hade kommit ut till öarna (där jakten var tänkt att äga rum).

Skräpfågeljakten är ett annat exempel, där har vi varit ute ett otal gånger och kommit hem med 0-5 fåglar, några gånger 10-25 och en gång 88.

Pürsch/vakjakten ligger även den varmt om hjärtat, först räv/grävling senare svin/bock. Dock har jag märkt att jag tröttnade fortare iår än tidigare år. Vakkojan en februarinatt med ett snötcke kan dock slå de mesta.

Focus i min jakt ligger på hundjakten efter rå-räv-hare-grävling-svin, det är denna jakten som jag mest ser fram emot, att gå med EGEN hund gör det ju inte sämre. De flesta av kompisarnas hundar är rådjurshundar, så denna jakten har sedan starten av min jaktkärriär varit NR 1. Grävlingjakt med ställare är också en spännande jaktform (tack Musköt).

Grytjakten är relativt ny för egen del, här kommer nog bli en hel del fler jakttillfällen än tidigare. Mycket rolig och social jaktform.

Hundträning och att se hunden utvecklas och är även det något som får en att "mysa" inombords. För egen del har det blivit endel grytträning, där har man ju bra överblick och "detdär" fåniga leendet när hunden gör ett bra jobb är alltid skojt att bära . Även dreven, när de första pipiga skallen kommer för att senare övergå i fullt ös, det fåniga leendet kommer åter fram här.

Skulle vilja påstå att jag inte hittat min nisch riktigt, men det drar åt att jag vill kalla mig smygjägare =) Jag blir oerhört attraherad av alla former av smygjakt. Sitta helt stilla i flera timmar och vänta på vilt känns inte som min pryl, inte heller att sitta i ett torn när en drevkedja driver viltet mot skyttarna. Nu kommer jag nog få mig en omgång, men den typen av drevjakt känns ungefär som att kalla en trålare för sportfiskare Däremot trivs jag mycket bra med dem sociala samvaron kring den typen av jakt =) Alla är vi olika och tur är väl det

Skulle vilja påstå att jag inte hittat min nisch riktigt, men det drar åt att jag vill kalla mig smygjägare =) Jag blir oerhört attraherad av alla former av smygjakt. Sitta helt stilla i flera timmar och vänta på vilt känns inte som min pryl, inte heller att sitta i ett torn när en drevkedja driver viltet mot skyttarna. Nu kommer jag nog få mig en omgång, men den typen av drevjakt känns ungefär som att kalla en trålare för sportfiskare Däremot trivs jag mycket bra med dem sociala samvaron kring den typen av jakt =) Alla är vi olika och tur är väl det

Tycker inte att Du ska få Dig en skopa av att Du tycker så om den typen av drevjakt. Jag har själv svårt för den och gör den bara för att jag själv går inne i såtarna då med egen hund och "måste" det på en del ställen för att jag får ut annat av det sen som "tack för hjälpen" Men det där skramlandet och tutandet som en del jaktlag envisas med att syssla med under dreven osv får mig att resa nackhåren.

Det är ingen riktig jakt. Det är bara "oljud i skogen".

Ibland har jag lust att tala om för de vad de faktiskt missar när de håller på med den jakten men,.. Jag är tyst och sköter det de vill att jag ska sköta;) En del har "inte tid" för att prova nya saker och nytt tänkande.

Jag får nog skriva in mig som "den skytte/vapenintresserade, alljagande, hundjägarn". Tidigare år har det varit "den vapenintresserade, alljagande passskytten". Det sista epitetet faller ju bort när man går med egen hund.

Jag är den alljagande jägaren som inte är rädd för att misslyckas pga bristande jakterfarenhet av jaktformen i fråga. Ta tex minkjakten, vi har varit ute ca 3-4 gånger och hittills skjutit endast 1 mink, denna sköt vi från bryggan INNAN vi ens hade kommit ut till öarna (där jakten var tänkt att äga rum).

Skräpfågeljakten är ett annat exempel, där har vi varit ute ett otal gånger och kommit hem med 0-5 fåglar, några gånger 10-25 och en gång 88.

Pürsch/vakjakten ligger även den varmt om hjärtat, först räv/grävling senare svin/bock. Dock har jag märkt att jag tröttnade fortare iår än tidigare år. Vakkojan en februarinatt med ett snötcke kan dock slå de mesta.

Focus i min jakt ligger på hundjakten efter rå-räv-hare-grävling-svin, det är denna jakten som jag mest ser fram emot, att gå med EGEN hund gör det ju inte sämre. De flesta av kompisarnas hundar är rådjurshundar, så denna jakten har sedan starten av min jaktkärriär varit NR 1. Grävlingjakt med ställare är också en spännande jaktform (tack Musköt).

Grytjakten är relativt ny för egen del, här kommer nog bli en hel del fler jakttillfällen än tidigare. Mycket rolig och social jaktform.

Hundträning och att se hunden utvecklas och är även det något som får en att "mysa" inombords. För egen del har det blivit endel grytträning, där har man ju bra överblick och "detdär" fåniga leendet när hunden gör ett bra jobb är alltid skojt att bära . Även dreven, när de första pipiga skallen kommer för att senare övergå i fullt ös, det fåniga leendet kommer åter fram här.

Alltid kul med folk som gillar predatorjakten! Vi gör det med och det är bland det roligaste man kan göra att gå ut och skjuta kråka tex även om det blir 0 ibland eller bara ett par stycken. En MKT underskattad jakt helt klart.

Grytjakt ska vi syssla med mer sen här framöver. Ska ta hit en del bra grythundar med förare/jägare som ska få lära oss allt de kan om den jaktformen kanske redan i vår.

Jag vill påstå att de flesta jaktformerna tilltalar mig. Men att få jaga rådjur för en duktig drivande hund slår det mesta vill jag påstå.

Jagar ju en del räv och vakjakten på räv upplever jag som makalöst spännande, trots att det kanske låter trist att sitta och glo ut genom en glugg så är det så mycket mer runt i kring som gör just vakjakten så spännande. Minsta misstag du gör och räven är borta vilket många vakskyttar och då allra helst nybörjare kan vittna om.

Smyg/vakjakten är skoj i Augusti/September men när hundarna släpps då startar jakten med stort J!

Sen vad man lägger mest tid på, ja det är ju så mycket mer än skottet som jag räknar som jakt. Jag lägger ned oerhört med tid på att hålla torn och pass i bra skick och jag med flera i laget är extremt noga med passröjning vilket gör jakten så mycket roligare när det väl är dags, än om man knappt ser vad som står framför pga sly sly och åter sly..

Jag är den utpräglade alljägaren. Smyjagar en hel del, vakar en hel del gris och går med hundarna på egna och andras jakter. Finns inga jaktformer jag inte ägnar mig åt, om jag väl för tillfälle. Min målsättning är att prova en ny jaktform eller nytt vilt så fort jag får möjlighet. Och på senare år så har jag ävenfått prova en del nya jaktformer, och det kan jag tackar flera av deltagarna här t ex.. Hippen, RW, etc..

Jag har fastnat för älgjakten med hund och eftersom jag har jämte så vill jag ju klart gå med den än att sitta på pass och frysa... någon såt blir det under helgerna som jag sitter oxå men helst är jag i snårskogen och smyger

Började med jakten just pga hundintresset, uppvuxen med jakthundar och tyckte det var sååå tråkigt när dom var borta under helger eller hela veckor på jakt så då blev det automatiskt att jag tillsist åkte med istället.

Trodde faktiskt aldrig att jag skulle skjuta något djur själv men se där, ibland överraskar man sig själv oxå

Utpräglad smygjägare och till viss del vakjägare men då inte för långa pass.

Trofe och köttjägare.

Stooort vapen och tillbehörsintresse.

Den sociala biten fyller ingen större funktion under jakt för mig utan den delen tillgodoser jag under icke jakttid-varför inte här

Tillvaratagning,kötthantering och kötthygien är jag superpedantisk med.

/Micke

Utpräglad smygjägare och till viss del vakjägare men då inte för långa pass.

Trofe och köttjägare.

Stooort vapen och tillbehörsintresse.

Den sociala biten fyller ingen större funktion under jakt för mig utan den delen tillgodoser jag under icke jakttid-varför inte här

Tillvaratagning,kötthantering och kötthygien är jag superpedantisk med.

/Micke

Att DU har stort vapenintresse,... och kunnande (!) visste jag väl men att Du var pedant med det andra hade jag faktiskt ingen aning om

Jag har fastnat för älgjakten med hund och eftersom jag har jämte så vill jag ju klart gå med den än att sitta på pass och frysa... någon såt blir det under helgerna som jag sitter oxå men helst är jag i snårskogen och smyger

Började med jakten just pga hundintresset, uppvuxen med jakthundar och tyckte det var sååå tråkigt när dom var borta under helger eller hela veckor på jakt så då blev det automatiskt att jag tillsist åkte med istället.

Trodde faktiskt aldrig att jag skulle skjuta något djur själv men se där, ibland överraskar man sig själv oxå

Känner igen det där,.. jag har också varit ut på jakt som hundförare sen barnsben men blev inte skytt själv förren för några år sen när jag tog jägarexamen.

All jakt för min del. Dock inte jakt med hund. Tycker stövarjakt på hare och räv skulle vara fantastiskt kul men har ingen stövare. Man hinner inte med allt helt enkelt. Använder min egen hund uteslutande till eftersök.

Vakjakt, smygjakt, jakt på sträckfågel, sjöfågeljakt, kråkjakt, bäverjakten, bisamjakten, toppjakten, rådjursjakt, åteljakt på räv osv osv osv ja listan kan göras hur lång som helst.

Det enda jag inte jagar är älg då jag inte är så förtjust i det.

I övrigt gillar jag även sakerna runt omkring. Kötthanteringen, matlagningen på eget fällt vilt, troffetillverkning, viltvård osv. Sitter som ansvarig i viltvården och jag gör mitt bästa för att inventera räv/rådjursbeståndet inom VVO.

Det bästa är en pilsner i badkaret efter en dags jagande

Är inget direkt prylbög men jag har alltid haft ett vapenintresse rent tekniskt. Tillhör dock kategorin som faller för klassiska vapen tex bygelrepetrar, mausrar, gamla pumphagelgevär osv. Är även en person som tllslut insett att det var nog bättre förr. Vadmal är både bättre och mer praktiskt än goretex är min filosofi (svenska försvaret verkar ha insett det med numera)

Dock finns det prylar jag vill ha. Avståndsmätare, laddutrustning, bättre kikarsikte osv osv. Är dock jäkligt nöjd med min kulbössa nu (tikka 65).

Skulle det blir krig och jag togs ut som prickskytt skulle jag med bestämdhet proppsa på att få en mauser 98 eller en mosin nagant som tjänstevapen

Är något så grymt allergisk mot plast och rostfritt

Huu vad svårt det är att försöka att deskriva sig själv, för det ska ju låta bra också.

Först så får jag väll skriva jägare med hund. För jycken är inte mer än halvbra, så någon utpräglad hund specialist är jag ju inte.

Sen är det nog en ganska "vanlig" jägare. För jag har inget jätte intresse förutom just jakten. Inget specielt vapen intresse, som det var i en annan tråd vilka bössor som hade paserat genom åren så har jag kvar alla dom bössor jag köpte första gången för 15 årsedan, det har till komit en kombi och en 30-06 eftersom det var tal på blyförbud och en släkting skulle sluta jaga.

Jag har ingen jaktform som jag tycker är väldigt mycket bättre om (för utom när min hund lyckas med ett klockrent drev) än dom andra, Jag jagar älg med folkdrev ena veckan och hund andra, det är två skilda grejer men lika roliga båda två. Sen är det lite vakjakt (även loch och smyg) på rådjur, räv och grävling, har även försökt mig på lite toppfågel jakt när tillfälle ges.

Visst ska jag vara ärlig så detta med viltvården är lite åsidosatt (då menar jag inte att skjuta bort räv och dyligt) men det beror mest på att jag har en timmes väg till mina jaktmarker och då blir det inte av.

Nej jag får nog kallas "allmänjägare"

Det bästa är en pilsner i badkaret efter en dags jagande

You must be my missing brother!

Det jag jagar mest är nog rådjur med drivande hund helst då med mitt eget yr väder

Men fågel jakt med bulivaner ligger oxå bra till främst gås jakt då

Sen är det väldigt sesångs betonat

Nu står ju älg jakten för dörren så nu står även det högt i kurs men det svalnar efter en vecka

Predatorer ska hållas kort så räv jakt med stövare på vintern är ju en höjdare

Fan vad svårt det blev att bestämma sig vill nog jaga allt men tiden räcker inte till

Jobbet tar för mycke fritid men tider skolla komma när jag ska börja och jaga på alvar i gen

Minst fem jakt dagar i veckan tycker jag låter bra

Jag är nog en "allt i allo" person, men med tyngdpunkten på vildsvinen. Hundjakt ligger också högt. Sämre är jag att hålla efter predatorer även om jag i år fällt några rävar.

Sitta och glo på ett älgpass en hel dag är det tråkigaste jag kan utsätta mig för.... Har gjort det en gång och då tog maten slut redan före lunch! Inte en ekorre ens såg jag på hela dagen. Nej, det får allt hända lite mer för att berika mig. Tur att vildsvinen ökar i den takt de gör.

Jakt med riktig drivande hund oavsett ras sitter högst upp på Hylsans lista, någon som är förvånad ?

Att ensam eller med någon kamrat som hittar på marken pipa ut på veckodagarna, stryka kopplet och låta

maskineriet börja jobba, njuta av bukterna, lyssna och fundera, lista ut var drevdjuret kommer härnäst, skjuta eller

lyfta på hatten, fikat i ryggsäcken, det är livet på en pinne det!

A och O är hunden, livet är för kort att jaga med skithundar

För mig är det social viktigt men nödvändigtvis inte med massa kamrater, jag nöjer mig med få som har kvalité, min

kvalité!

Nog deltager jag i "jippojakter", kanske av nyfiken, kanske av intresse, kanske av ren "låt gå" men sen drar jag mig tillbaka

på egna marker och utvärderar.

På arbetet får jag nog av människor så det är väl därför jag mår så bra ensam...

Fö är jag sjukt misstänksam mot hörsägen, historier, skriverier, överdrifter, snack och annat innan jag själv upplevt eller fått bevisat

från "säkra" källor om jaktrelaterade frågor!

Ex, jag tror inte en enda sekund på förkomsten av lo och gris på min mark eller grannmarken innan jag själv sett dom IRL!

Sen är jakten med början och slutet på våren till köttbiten ligger på tallriken tillsammans med ngt sjukt bra vin i källaren en viktig

del, livet är för kort att dricka dåliga viner!

Trots detta är jag j-ligt trevlig

/Vänligen

Jag jagar med en riktig kort drivande hund ( så man slipper frysa i timmar) Både jag och vove är klövviltsjägare men ett och annat flygfä får gå i backen.

är utpräglad predator jägare då med vak eller lock på räv!. då den jakten är roligst då först händer det inget sen står den svarta skuggan där och man vet inte hur den kom

sen att få stå på pass och frysa fingrarna av sig och vänta på rådjuren är inte helt fel heller men då ska hunden vara dukdig och inte dra iväg till nästa socken med djuren

alljakt med band hund är inte heller fel då man har en hund som spårar allt med god lust. men försökar få över han ändast på predatorer

sen när bågjakten kommer tillbaka till sverige blir det nog mäst sånt

och krutvapnet till älg och räv jakten

Ja vilken typ av jägare kan jag va då?

Kan väl inte undgått någon att jag är "lite" svag för jakt med ställande och drivande hundar.

Visst händer det att jag jagar lite fågel någon gång. Men jaktformer som smygjakt och vakjakt går helt bort. Däremot kan jag sitta vid en grisåtel och kolla utan att skjuta.

Är så enkelspårig att jag nästan bara skjuter djur som hundarna jobbar med. Ger mig ingenting att skjuta stänkdjur eller liknande.

Är ju så att det känns som man glömt något om man går ut på jakt utan att ha någon hund med sig.

Jakt med riktig drivande hund oavsett ras sitter högst upp på Hylsans lista, någon som är förvånad ?

Att ensam eller med någon kamrat som hittar på marken pipa ut på veckodagarna, stryka kopplet och låta

maskineriet börja jobba, njuta av bukterna, lyssna och fundera, lista ut var drevdjuret kommer härnäst, skjuta eller

lyfta på hatten, fikat i ryggsäcken, det är livet på en pinne det!

A och O är hunden, livet är för kort att jaga med skithundar

För mig är det social viktigt men nödvändigtvis inte med massa kamrater, jag nöjer mig med få som har kvalité, min

kvalité!

Nog deltager jag i "jippojakter", kanske av nyfiken, kanske av intresse, kanske av ren "låt gå" men sen drar jag mig tillbaka

på egna marker och utvärderar.

På arbetet får jag nog av människor så det är väl därför jag mår så bra ensam...

Fö är jag sjukt misstänksam mot hörsägen, historier, skriverier, överdrifter, snack och annat innan jag själv upplevt eller fått bevisat

från "säkra" källor om jaktrelaterade frågor!

Ex, jag tror inte en enda sekund på förkomsten av lo och gris på min mark eller grannmarken innan jag själv sett dom IRL!

Sen är jakten med början och slutet på våren till köttbiten ligger på tallriken tillsammans med ngt sjukt bra vin i källaren en viktig

del, livet är för kort att dricka dåliga viner!

Trots detta är jag j-ligt trevlig

/Vänligen

F-n, jag trodde jag läste om mig själv!

Ja, jag jagar ensam eller i små sällskap. Har inget alls emot att sitta timtal på pass - jag använder den jaktform som jag haft mest lycka med för det viltet jag är ute efter. Att kunna vaka tålmodigt har för mig varit effektivt på både bock, gris och räv.

Ja, jag har faktiskt skjutit många harar på vaktjakt riktigt smällkalla vinternätter, men i yngre år.

Utan mina drivande - stövare, drever, tax - hundar hade nog jaktsäsongen varit väldigt kort för mig, och det är hundarbetet som ger mig mest av jakten. Ett har- eller rävdrev kan inte bli för långt. Kortdrivare, eller stötande hundar har jag enbart dåliga erfarenheter utav, så det kan jag inte säga vad jag tycker om... Jag vill veta att jag varit med ett Bra ekipage innan jag sågar de jaktformerna, och det har jag inte varit. Många som inte gillar vanlig jakt med drivande hundar har just dåliga erfarenheter som fått bilda grund till deras uppfattning.

Jag tror det är mycket få jägare som inte skulle fångas av att lyssna till ett riktigt drev några timmar...

Jag är ingen vapenfantast, utan de är för mig ett redskap för att avsluta jakten. Men precis som alla verktyg skall de övas med för att fungera, och träningen är alls inte tråkig.

Omsättningen i vapengarderoben är långsam, för jag släpper ogärna en bössa jag tycker om.

Inte heller är jakten i någon form en sport för mig. Jag använder det vapen som jag för en viss jakt anser ger bästa effekten. Att använda mig av något som är "nästan" lika bra som ett annat, är helt otänkbart för mig. Behöver man argumentera för vapenvalet, så har jag redan valt bort det.

Jag tycker inte att man ska leka med viltet, utan lek med olika kalibrar och vapen låter jag höra till skjutbanan - och det kan jag däremot tycka vara roligt.

Däremot är jag väldigt försiktig att kritisera jägare med annan uppfattning av detta än mig - vi är Alla jägare, och splittring bland oss gynnar bara dem som inte jagar alls.

Jag skjuter inte fler vilt på en säsong än vi gör åt i hushållet och kan ge mor och far några stekar också, och jag tycker det är en del av att respektera viltet att ta vara på troféer, och att det alls inte är något som folk behöver ifrågasätta.

Jakt är en helt otrolig syssla, och det finns plats för så många olika inriktningar, som denna tråd visar.

Ingen är bättre än den andra, bara man följer sin egen övertygelse, och utövar den jaktform man känner för så bra man någonsin kan.

Det är det enda kravet vi har på oss - annars är friheten så oändligt mycket större och kännbar för oss jägare än vilken annan fritidssyssla som helst..!