Jag är framförallt skogsfågeljägare. Mest med min vorsteh men jag ger även toppjakten mycket tid. Nu i höst har jag också fått tag i en liten mark där det kommer att jagas rådjur. Jag kommer också att locka mycket räv där denna säsong.

jag är en sjöfågel/fältfågel och såklart rådjur

Rävjägare, harjägare och älgjägare

Den jakt som jag tycker bäst om är rådjursjakten med hund, ett klingande drev med trånga bukter är nog ett av det bästa som finns! Det blir även en hel del nätter i vakkojan i väntan på vildsvinen också iof men som sagt rådjursjakt med hund är det allra bästa.

mycket för älgjakt men jagar även en hel del med stötande och drivande hundar speciellt efter rådjur och hare.

är lite intresserad av att börja med fågeljakt de verkar vara rätt kul.

Älgjägare, Rådjursjägare ibland, Skogsfågeljägare gärna med Trädskällare. Nybliven Harjägare och Jagar gärna räv. Funderar på att registrera mig som Lodjursjägare oxå.

Är en typisk allroundjägare och har hittat en tjusning med varje jaktform jag testat hittills.

Alltså tycker jag att all jakt är rolig men om det kommer en eller flera hundar med i bliden så lyfts jakten ett par snäpp till.

-Ett fint rådjurs drev med en tätskallig och spårnoga tax är svårslaget.

-Eller småviltsjakt med ett gäng duktiga kortdrivare.

Föredrar nog att jaga småvilt framför högvilt.

Är nog lite av en lagspelare så den sociala biten i och runt jakten är viktig även om det kan vara

trevligt och avkopplande att jaga själv ibland.

Tycker (för det mesta) det är roligare om en jaktkamrat skjuter för mina hundar än om jag skjuter själv för dem.

Har ett gediget jaktpryl och vapenintresse men det har svalnat något de senaste åren till förmån för intresset för jakthundar. Detta beror nog främst på min sambos stora intresse och kunnskap om hundar som smittat av sig.

Vi har för tillfället 2 KH taxar och 3 Jakktspringlar och om ca två veckor kommer flocken att utökas med en Wachtelvalp och om ca 60 dygn kommer det förhoppningsvis även att komma ett gäng springervalpar (mellantiken parades i helgen).

Kul tråd föresten!!!

När jag började jaga var det bara smygjakt som var roligast.

Men nu när man skaffat kortdrivare (wachtel) är det bara det som existerar i skogen. Att man har kunnat jaga i så många år utan hund

Älgjakten står högst, då med löshund.(för rastlös för att sitta på pass) har en östlaika tik 2,5år. Sedan kommer toppjakten, jagar även trädskållare ibland. Lockjakt på räv ska ja prova på nu närmast..lyckas det så fastnar man ju där åxå. tillbringar ganska mycke tid på skjutbanan allt från precisionskytte med 6,5:an till snabbtskytte med 9,3:an mot björnfigurer. hamnar snart i handladdningsträsket.. i år har jakten fått stått tillbaka lite då vi fick tillökning i familjen veckan innan älg premiären.. dålig planering..

Skulle påstå att min favorit är rådjurjakten med drivande hund.

Vakjakt kan vara riktigt kul oxå om det finns något att titta på. Måste inte alltid skjuta något...

Jag och sambon var ute i augusti och kollade bock, då hade vi 12 olika rådjur runt oss. I de lägena kan det vara kul att sitta i en buske/torn och kika lite

Det är roligast att flå och stycka djur som andra har skjutit Att sitta på pass betyder flera timmar av intensivt frysande. Om jag då inte ens får se ett djur så känns det rätt segt. Desto roligare är det att gå drev tillsammans med unghunden och se honom fara runt som en virvelvind bland stock och sten.

När jag skaffar egen hund ska jag träna den till eftersökshund.

Annars så är matlagningsdelen av jakten väldigt trevlig

Jag är väl den typen av jaktidiot Dagh Bakka skrev om i nån tidning.

För mej finns det inget som heter för tidigt på morronen lr för sent på kvällen.

Hundarna är väl det som gör att man jagar o så länge dom orkar hålla igång så får ju husse bara haka på.

grisvak o dyl går bort, däremot ståndskall i fullmånens sken är som sammet för själen.

jagar inte direkt för fälla en massa vilt, däremot kan jag lägga ner en hel natt för att lösa ett trassligt eftersök.

Började som slyngel på gården vi hyrde hus av,så man har ju fått slita mycke för lite egenjakt.

Men det känns som en bra skola att börja den vägen för om man bara hade fått jakten serverad så tror jag inte man uppskattar en riktigt bra jakt på samma vis.

Själv har jag inte riktigt hittat min nisch än.. MEN jag uppskattar att sitta och lyssna på tystheten vid en eld på ett älgpass, gillar att smyga mig på bäver och att försöka överlista viltet.

Skulle lika gärna kunna knäppa viltet med kamera, men man vill ju ha lite kött i frysen också. 

För min del rätt enkelt: utpräglad smyg/vak-jägare. rådjur.

Älskar att ta mig fram så ljudlöst som möjligt i naturen, för att då och då stanna till på någon speciell plats under en lång stund och helst inte synas. En konst att smyga i sig lite varm dryck då! Men, större delen av året är det jakt med tax.

Jagar det mesta om tillfälle erbjuds, grävling, räv, rådjur,lo, björn, mm. Men det blir mest hare och älg för min del harjakten slår allt och älgjakten är nog egentligen mest för den sociala biten med likasinnade.

Personligen så är jag utpräglad havsjägare. Då främst sjöfågel och säl. Men även rådjur och diverse småvilt brukar jag väl jaga. Men det finns inget som är lika bra som den första vårmorgonen ute på kobbarna med vettarna just ilagda och se första allskocken komma utifrån havet! Och höra hur dom sjunger vackert. Nu vart jag sentimental!

jag har funderat på ett sätt att karaktärisera mig själv som jägare och det får bli detta:

- jagar för köttet, till min eller någon annans glädje, köpjakt kommer nog aldrig hända, afrika - kanske om det passar.

- har skaffat hund för att utvecklas

- gillar inte hagelskyttet, inte nu iaf

- älskar kulskytte, kuljakten!!

Jag har kanske inte behovet av att fälla mest vilt, men jag har behov att få lön för mödan och få kött med hem ibland. skall det skjutas mycket (om det behovet föreligger) så gör jag det på bana. jag skjuter nog 99.8% banskott och resten i skogen.

jag är en prylkille i den bemärkelsen att jag vill utveckla mina vapen och mitt skytte hela tiden. det driver på mitt intresse enormt. stegen måste inte vara stora men de måste tas ett i sänder annars kommer jag att lägga av till slut.

kulgjutningen fyller funktionen för tillfället och utökning av mina avståndsgränser är det jag strävar efter just nu, förra året vär det att få ordning på mitt kulskytte ordentligt.

jag identifierar mig som en fattiglapp vad gäller utrustning men att jag försöker hålla jämnt lopp med er andra genom att öva mera, förstå mera, och anpassa det jag har till maximum.

Jag har extremt roligt och tryggheten i skottsituationen har förflyttat mig till kategorin som vågar ta skott i mer kluriga situationer för att det känns bra helt enkelt. vovven min kommer att få öva mycket och förmodligen kommer jag glida över i "pertan-segmentet" ganska fort och det är utveckling det med.

hunden kommer (är) att bli en riktigt bra kompis/jaktkompis och jag kan knappt hålla mig i skinnet.

så sammanfattningsvis är jag kulskytt, skjuter mest på bana för att lyckas i skogen om tillfälle ges, hundägare och blivande förare, kanske.

För mig är det lika viktigt att få fylla frysen med jordens bästa mat!!! Och avkopplingen av att få vara ute i naturen.

Jag trivs bäst med att vara ensam på marken med någon av mina hundar. Men det kan vara mysigt att någon enstaka gång sitta på pass en solig septemberdag också..... Men mycket stillasittande kan göra mig rastlös.

Samantaget så ser/siktar jag på ett 10-20 vilt mellan varje skott som faktiskt avlossas.

Tycker det är lika roligt att skjuta en toppfågel på 100-150m, som att skjuta älg på stånd. Eller varför inte hare och sjöfågel eller försöka sig på en vår bäver.

Jag jagar eg allt som går att äta..... Men får jag chansen att på en räv så tar jag även den. Men jag jagar inte aktivt predatorer.

Har svårt för jakter där man betalar dyrt för att få vara med och inte får bära hem bytet själv sen.

Men kan tycka det är roligt att bli medbjuden på jakt, där för mig nya vilt jagas(gris/hjort mm) eller med andra sätt att jaga(drev/klapp jakt) än det jag är van vid. Då kan upplevelsen vara nog.....

Vad jag är för typ av jägare får andra svara på.

Men det jag lägger mest tid på får jag nog kalla för naturbruk.

Jag "brukar" naturen för att inhämta lite byggnadsmaterial, mycke mat och en hel del rekreation.

Jag gör det för att jag tycker det är roligt. DVS av helt egoistiska skäl.

I början var jag mest en trofé jägare men snabbt blev maten focus. Nu är det väl mest helheten som gör att jag tycker det är roligt. Ett tag var jag helt ointreserad av troféerna, men nu inser jag att troféerna faktiskt är ett intressant sätt att följa stammens utveckling. Man får inte fram några medaljtroféern genom att våldföra sig på villtstammarna!

MVH // Henrik

Jag är en jaktidiot som jagar det mesta och vill prova på allt.

Räv och rådjur är det som jagas mest.

Både att smyga omkring själv som att stå på pass funkar(Så läng man hör hunden)

Kan tillockmed tycka att det är skitkul att passa för ett folkdrev.

Den stora önskan nu är att få se och eventuellt skjuta ett vildsvin, för trotts att de brett ut sig så mycket i mellansverige så har jag aldrig sett något.

hoppas på att frugan snart ska ge med sig så jag får skaffa hunt. Problemet är att jag vill ha 3 st.

En rävstövare, en grythund och en wachtel.

mina planer på en griffon eller border terrier får jag lägga ner för hon gillar inte små hundar.

Vad är jag för typ av jägare tja det kan man fråga sig.

Vad man jagar för vilt det varierar med åren, det varierar med var man bor med vad man sysslar med under åren.

Då jag började jaga på riktigt 1974 i Skåne så var högviltet rådjur, det fanns inga rådjur på slätten utan endast i skogen.

Vilket innebar att hundfrågan stod mellan en hund som var till nytta i skogen eller en hund som var nyttig på slätten.

På den tiden innebar också det hundvalet valet mellan tax & vorsteh, alla de olika bassetraserna fanns ännu inte heller kortdrivarna .

Mitt val blev skogen & taxen även så om det även blev mycket klappjakter på slätten, duvor & gäss.

Det självklara vapen valet för min del var i många år hagelbössan oberoende om det var en nyårsklapp på hare eller rådjur för tax i oktober.

Drömvapnet var en drilling.

Idag 36 år senare är det inte längre så, bor inte längre i Skåne utan i Sundbyberg & Sundbyberg ligger i Uppland så jakten på slätten är ett minne blott.

Jagar mest i Sörmland, i Sörmland finns det massor av klövvilt så det blir jakt på klövvilt snarare än småvilt.

Det finns också massor av bilar & vägar i Sörmland så det är inte längre taxar som gör en sällskap i skogen utan terriers.

Efterhand så har det blivit mer dovhjort, kronhjort än rådjur så drömvapnet är inte längre en hageldrilling även så om det är det vapnet som används mest.

Drömvapnet numera är en kuldrilling från 30-40-tal under tiden som jag drömmer om det vapnet så får jag nöja mig med en dubbelstudsare från 1966.

Har genom åren fällt tillräckligt med vilt & stått tillräckligt på pass så en jaktdag idag består i att gå med hund.

Kommer någon av mina hundar eller någon annan hundförares hund med vilt så skjuter jag, annars må det vara, stänkdjur njaaa, då får det allt vara något speciellt.

Någon bock på pürch, kanske någon vakgris blir det väl men inte när det väl är lovligt att släppa hundarna.

//Lasse D.

Hmm,

Nu har jag ju bara jagat ett år men det är ändå tydligt hur jag jagar mest.

Jag får nog kalla mig största del bekvämlighetsjägare. Det då eftersom vi har bra jaktmarker utanför fönstret är det enkelt att bara gå upp och sätta sig. Under början av jakten ställer jag klockan och går upp till ängen (200 m) på helgmorgonen. Beroende på vad som finns på helgschemat sitter jag där även på kvällen. Under början på jakten fungerar det ju oxå att sätta sig en stund efter jobbet...

Om jag verkligen vill ut och jaga åker jag till markerna som ligger någon mil bort. Det är inte bättre jaktmarker, men det känns mer "på riktigt" om jag inte kan se vår gård och höra våra får medens jag jagar...

Än så länge är det uteslutande Rådjur, vildsvin och älg (i den ordningen) som jagas. Fågeljakt hade varit kul att prova men vi har inget bra sånt vid våra marker.

Den vanligaste jägaren verkar ju dock vara forumisten

Jag är väl den typen av jaktidiot Dagh Bakka skrev om i nån tidning.

För mej finns det inget som heter för tidigt på morronen lr för sent på kvällen.

Hundarna är väl det som gör att man jagar o så länge dom orkar hålla igång så får ju husse bara haka på.

grisvak o dyl går bort, däremot ståndskall i fullmånens sken är som sammet för själen.

jagar inte direkt för fälla en massa vilt, däremot kan jag lägga ner en hel natt för att lösa ett trassligt eftersök.

Började som slyngel på gården vi hyrde hus av,så man har ju fått slita mycke för lite egenjakt.

Men det känns som en bra skola att börja den vägen för om man bara hade fått jakten serverad så tror jag inte man uppskattar en riktigt bra jakt på samma vis.

Instämmer helt..

För mej finns det inget som heter för tidigt på morronen lr för sent på kvällen.

Hundarna är väl det som gör att man jagar o så länge dom orkar hålla igång så får ju husse bara haka på.

grisvak o dyl går bort, däremot ståndskall i fullmånens sken är som sammet för själen.

jagar inte direkt för fälla en massa vilt, däremot kan jag lägga ner en hel natt för att lösa ett trassligt eftersök.

Låter som en jaktbroder. Stämmer in precis på mig.

Jag kan nog inte kategorisera mig som någon typ av jägare utan jagar det som det för stunden finns tillfälle till. Jag tycker att alla jaktformer har sin tjusning och provar gärna nya.