Magnus har ju uttryckt oro för att det skrivs för lite om de germanska vapentraditionerna här på forumet så därför tänkte jag försöka råda viss bot på dessa problem, verkliga eller inbillade

Om man följer turerna här på jaktsidan kan man snabbt bli åksjuk när det gäller den takten som en del medlemmar förnyar sin vapengarderob med. För egen del har omsättningshastigheten på senare år blivit allt lägre, kanske är detta ett tecken på att man legat av sig men det kan också vara ett tecken på att i vart fall jag får allt svårare att bli entusiastisk inför de nya modeller som presenteras.

En gammal sanning är att i min vapengarderob måste man försvara sin plats och precis som jag talar om för väna hustrun att skor eller kläder som inte använts det senaste året förmodligen skall rensas ut har tiden nu kommit för att städa ut min egen vapengarderob. Offret denna gång är min lilla dubbelstudsare som trots att den uppfyller alla rimliga krav som man kan ställa på en dylik inte vädrats i skogen under de två senaste säsongerna och följdaktligen lever på lånad tid.

Som parentes kan nämnas att den som är intresserad av en Merkel 141E aka CG 2000E i 8x57 IRS med tillhörande Helia CSX 1.1-4 för 35 000 kr bara behöver höra av sig

Nu var det emellertid inte det detta inlägg skulle handla om utan om vad som skall komma i dess ställe!

Jag har länge varit sugen på en liten kipplauf (typ i tio år ) men av olika skäl har jag aldrig gjort slag i saken. huvudsakligen har det handlat om att jag varit skeptisk till att en såpass lätt bössa blir tillräckligt "skjutbar". Att den tekniska precisionen är på topp är det nog ingen med kunskap om vapentypen som ifrågasätter men frågan är hur väl denna kan utnyttjas under praktiska jaktsituationer. Efter att ha jagat och skjutit med min lilla 6x45:a under det senaste året är jag emellertid benägen att chansa på en kipplauf eftersom resultatet varit över all förväntan trots den låga vikten.

Efter att ha tillbringat en del tid på Egun under december har suget nu blivit akut och funderingarna börjar så smått ta konkretare form. Valen står mellan två olika Blaser varianter, antingen en K77/K770 alternativt en K95. Fördelen med den förstnämda är en bättre balans för frihandsskyttet medan den senare har fördelen av i mitt tycke ett bättre montage och möjligheten att enkelt kombinera den valda pipan med ytterligare en eller två pipor. Dessutom finns K95 med en rak "klassisk" kolv vilket både ser lite bättre ut och dessutom ger en trevligare skjutupplevelse.

Frågan är då bara vilka kaliberkombinationer som man skall sikta på? För närvarande har jag korn på en 7x65R vilken skulle kunna kombineras med en 5.6x50R (eller möjligen en 22Hornet) och en 6.5x57R som i sin tur skulle kunna kombineras med en 8x57 IRS.

Dessa ständiga val , jag vill ha en lämplig patron för mängdträning och för att lära känna bössan. Samtidigt skall den klena patronen vara lämplig att jaga småvilt med, för min del ligger tyngdpunkten då på räv, skräpvilt och rådjur. Nu är det givetvis så att den patron som är optimal för rådjur knappast är optimal för skräpfågel utan vissa kompromisser blir nödvändiga. Dessutom så händer det att jag ibland besöker mina forna kollegor i landets norra delar och får då möjlighet att antingen bege mig ut efter vinterripa eller toppfågel så dessa jaktformer skall också vägas in även om de inte har prioritet.

När det gäller den grövre kalibern skall den i princip funka till allt svenskt klass 1 vilt under lugna former, med det menar jag att vapentypen som sådan sätter gränserna för vilka skottlägen som kommer att utnyttjas. Det blir skott mot stillastående vilt eftersom bösstypen knappast är optimal för drevjaktssituationer, då finns det lämpligare beväpning att tillgå i vapenskåpet. Däremot kommer den att användas mot allt från räv/rådjur till kron/vildsvin och kanske en och annan älg. Låt oss nu bli lite konkreta och fundera på de tillgängliga alternativen.

22 Hornet

22 Hornet är en kaliber som jag haft från och till genom årens lopp, en mer lättskjuten och harmonisk patron får man leta efter. Att den sedan har en del egenheter för sig gör den bara mer intressant i mina ögon, jag tror att det är en av de kalibrarna som verkligen kommer till sin rätt i ett brytvapen (eller för den delen alla vapen utan magasin). Genom att man inte behöver oroa sig för att patronen skall passa i magasinet kan man ladda den till en optimal patronlängd med avseende på patronläget och då även använda sig av spetsiga kulor som t ex ballistic tip 40 grain som jag vet går att jaga upp i 900 m/s om man har möjlighet att sätta ut kulan lite grann. I denna skepnad blir den lilla horneten en kapabel kaliber till både skräpfågel och räv ut till 200m.

5.6x50R

Problemet med 22 Hornet är såklart att den inte är tillåten för klass 2 vilt d v s rådjur vilket givetvis är en avgjord nackdel. Nästa steg upp på kaliberskalan av tillgängliga patroner blir då 5.6x50R som är en ganska ovanlig syn på Dianas stigar i vårt avlånga land även om jag inte riktigt förstår varför, det är en ganska modern konstruktion som har en större hylsvolym än vad t ex 223 rem har och som därmed ger något högre hastigheter med samma kulvikter. På senare år har jag lagt ett allt störrre fokus på att decimera rävstammen på mina marker och med tanke på att rävskinnen knappast betingar något ekonomiskt värde spelar det ingen större roll om dessa tar lite stryk när men tar räven av daga, ur det perspektivet framstår en liten kipplauf i 5.6x50R som ett alldeles utmärkt vapen för både lock- och vakjakt efter räv. Som rådjursvapen är det också ett fullgott alternativ framför allt med de fina kulor som vi har idag, jag tänker då på allt från 53 grains TSX, 60 grains partition till 70 grains kulan från Speer som jag fått gynsamma rapporter på från vårt södra grannland. En fundering som jag har är dock hur bra de tillgängliga helmantlarna skjuter? Jag har hört rätt många rapporter från kunniga skyttar som haft svårt att hitta någon helmantel i kaliber.224 som slår riktigt tätt. Vad säger ni rutinerade toppfågeljägare?

5.6x52R

Jag har skjutit många rådjur med 5.6x52R och det är i mina ögon en av de allra bästa kalibrarna för renodlad rådjursjakt, lagom effekt och korta flyktsträckor har varit vad jag har vant mig vid. Nackdelen är snarast att jag är en nyfiken person som vill prova nya saker och lära mig nytt varje gång jag startar ett nytt "projekt" och 5.6x52R är lite av "Been there, done that". Dessutom finns det ingen riktigt lämplig varmint laddning i denna kaliber och för skräpfågel och räv är det enligt min mening önskvärt med en varmint effekt i viltet. Slutsatsen blir att visst kan det vara ett alternativ men det känns inte så spännande

6mm PPC

Egentligen har jag bara med 6mm PPC på listan eftersom rätt många inte känner till att det är en kaliber som är möjlig att få till en k95 för den som är sugen. Visst skulle det vara en het kandidat om det inte var så att jag redan har en 6x45:a som är så lik en 6PPC ur praktiskt perspektiv att det snarast känns löjligt att lägga pengar på att få samma prestanda en gång till.

6.5x57R

Eftersom vi pratar om ett brytvapen faller kalibrar som 6.5x55, 308 win etc bort i mina ögon och då är 6.5x57R mer eller mindre identisk med en 6.5x55 fast den är utrustad med en randhylsa. Enligt CIP laddas den till betydligt lägre tryck än många andra patroner av hänsyn till en del "klena" brytvapenkonstruktioner. Nu är både K77 och K95 synnerligen starka konstruktioner med sina kippblock varför man egentligen kan ladda med avseende på hylsans volym, vilket innebär att en 6.5x57R i princip kan ges samma prestanda som en 6.5x55. Så som jag ser på världen innebär det att den är väl lämpad för att skjuta kulor med kulvikter på 100-130 grain, av detta följer att jag inte ser dessa patroner som några klass 1 patroner ( i vart fall inte primärt även om det går att skrämma upp dem till klass1). Å andra sidan talar överflödet av lämpliga kulor till patronens förmån och 6.5x57R är den kraftigaste kontruktionen som jag kan tänka mig som den "klena pipan"

6.5x65R

Här har vi en annan ganska modern konstruktion som av vårt naturvårdsverk klassas som en klass 2 patron, anledningen till det är givetvis att det saknas fabriksladdningar som uppfyller klass 1 kravet m a p kulvikt. Handladdar du är det å andra sidan inga problem att få fram klass 1 prestanda men trots detta är jag lite tveksam till kalibern för egen del eftersom den hamnar lite "mitt emellan" den är för kraftig för att vara en lämplig mängdträningskaliber samtidigt som den är lite för klen för att vara ett klockrent klass 1 val. Fördelen ligger såklart i den fina kulbanan som är möjlig att få ur denna skapelse...

7x57R

Nu har vi kommit till den riktiga klassikern bland randpatroner hos den svenska jägarkåren. Det är en patron som på ett bra sett illustrerar det svenska begreppet lagom, med lite kreativ handladdning går det att få detta till såväl en långhållsracer som ett fullgott alternativ att vaka gris med. Problemet är bara att då krävs det två helt olika kulvikter vilket inte känns riktigt optimalt. Hittar jag en lämplig bössa i 7x57R så slår jag nog till ändå för det är trot allt en supermysig liten skapelse som skjuter bra och som passar som klippt och skuren i "mellanmjölksland".

7x65R

Om det är någon patron som verkligen intimt förknippas med kipplaufs så är det väl 7x65R, det är en kaliber som är sällsynt väl avvägd för den typ av urvalsjakt som våra kontinentala jägarbröder med förkärlek ägnar sig åt. Ofta är skotthållen med våra mått lite dryga men tack vara sin skapliga utgångshastighet så funkar 7x65 R rätt bra vid dessa situationer. För egen del är jag intresserad av kulor på mellan 140-160 grains i denna kaliber och de kan utan problem ges hastigheter på +850 m/s. Det är förmodligen den kraftigaste kalibern som fortfarande kan kallas skapligt lättskjuten vilket inte minst är intressant om man har tänkt sig att skjuta på lite längre håll. detta är utan tvekan ett av de allra intressantaste alternativen och då ackompanjerad av en pipa i 5.6x50R.

30R Blaser

Här har vi ytterligare en modern historia som kan sägas fylla gapået mellan en 30-06 och en 300 magnum. Blasers egen CDP ammun ition ger en 165 grains kula ett Vo på 940 m/s om jag inte minns fel och det kan väl sägas vara imponerande (i bägge ändar). Dock skall det sägas att den enda 30R Blaser jag faktiskt skjutit med var vännen Jimbos K77 och det var alls ingen otrevlig upplevelse, snarare tvärt om. Det råder ingen tvivel om att detta är en av de lämpligaste kandidaterna för den som regelmässigt vill kunna skjuta vårt svenska klass 1 vilt på lite längre håll och som tycker att en kipplauf är en lämplig beväpning vid dessa övningar. Jag måste faktiskt säga att jag är lite småsugen på en dylik historia som parad med en 5.6x50R eller en 6.5x57R känns som en vettig allround beväpning.

8x57 IRS

Jag har använt mig av denna kaliber i min lilla dubbelstudsare ett par år och skjutit lite blandat vilt med den, kalibern är en trevlig bekantskap även om den kanske inte känns som någon riktig långhållskaliber. utt till 200m och lite till duger den dock bra om man väljer "rätt kula" och då menar jag lite lättare kulor än de normala 196 grainarna. Med en 180 grains Ballistic Tip i dryga 800 m/s så har man en rätt bra allroundbeväpning för de i vårt land normala skottsituationerna, det känns också som en lämplig kaliber för grisåteln.

Nu har jag presenterat de kandidaterna som jag har funderat på så nu lutar jag mig tillbaka och lyssnar på vilka funderingar herrskapet har?

Vänligen,

Henrik

Magnus har ju uttryckt oro för att det skrivs för lite om de germanska vapentraditionerna här på forumet så därför tänkte jag försöka råda viss bot på dessa problem, verkliga eller inbillade

Om man följer turerna här på jaktsidan kan man snabbt bli åksjuk när det gäller den takten som en del medlemmar förnyar sin vapengarderob med. För egen del har omsättningshastigheten på senare år blivit allt lägre, kanske är detta ett tecken på att man legat av sig men det kan också vara ett tecken på att i vart fall jag får allt svårare att bli entusiastisk inför de nya modeller som presenteras.

En gammal sanning är att i min vapengarderob måste man försvara sin plats och precis som jag talar om för väna hustrun att skor eller kläder som inte använts det senaste året förmodligen skall rensas ut har tiden nu kommit för att städa ut min egen vapengarderob. Offret denna gång är min lilla dubbelstudsare som trots att den uppfyller alla rimliga krav som man kan ställa på en dylik inte vädrats i skogen under de två senaste säsongerna och följdaktligen lever på lånad tid.

Som parentes kan nämnas att den som är intresserad av en Merkel 141E aka CG 2000E i 8x57 IRS med tillhörande Helia CSX 1.1-4 för 35 000 kr bara behöver höra av sig

Nu var det emellertid inte det detta inlägg skulle handla om utan om vad som skall komma i dess ställe!

Jag har länge varit sugen på en liten kipplauf (typ i tio år ) men av olika skäl har jag aldrig gjort slag i saken. huvudsakligen har det handlat om att jag varit skeptisk till att en såpass lätt bössa blir tillräckligt "skjutbar". Att den tekniska precisionen är på topp är det nog ingen med kunskap om vapentypen som ifrågasätter men frågan är hur väl denna kan utnyttjas under praktiska jaktsituationer. Efter att ha jagat och skjutit med min lilla 6x45:a under det senaste året är jag emellertid benägen att chansa på en kipplauf eftersom resultatet varit över all förväntan trots den låga vikten.

Efter att ha tillbringat en del tid på Egun under december har suget nu blivit akut och funderingarna börjar så smått ta konkretare form. Valen står mellan två olika Blaser varianter, antingen en K77/K770 alternativt en K95. Fördelen med den förstnämda är en bättre balans för frihandsskyttet medan den senare har fördelen av i mitt tycke ett bättre montage och möjligheten att enkelt kombinera den valda pipan med ytterligare en eller två pipor. Dessutom finns K95 med en rak "klassisk" kolv vilket både ser lite bättre ut och dessutom ger en trevligare skjutupplevelse.

Frågan är då bara vilka kaliberkombinationer som man skall sikta på? För närvarande har jag korn på en 7x65R vilken skulle kunna kombineras med en 5.6x50R (eller möjligen en 22Hornet) och en 6.5x57R som i sin tur skulle kunna kombineras med en 8x57 IRS.

Dessa ständiga val , jag vill ha en lämplig patron för mängdträning och för att lära känna bössan. Samtidigt skall den klena patronen vara lämplig att jaga småvilt med, för min del ligger tyngdpunkten då på räv, skräpvilt och rådjur. Nu är det givetvis så att den patron som är optimal för rådjur knappast är optimal för skräpfågel utan vissa kompromisser blir nödvändiga. Dessutom så händer det att jag ibland besöker mina forna kollegor i landets norra delar och får då möjlighet att antingen bege mig ut efter vinterripa eller toppfågel så dessa jaktformer skall också vägas in även om de inte har prioritet.

När det gäller den grövre kalibern skall den i princip funka till allt svenskt klass 1 vilt under lugna former, med det menar jag att vapentypen som sådan sätter gränserna för vilka skottlägen som kommer att utnyttjas. Det blir skott mot stillastående vilt eftersom bösstypen knappast är optimal för drevjaktssituationer, då finns det lämpligare beväpning att tillgå i vapenskåpet. Däremot kommer den att användas mot allt från räv/rådjur till kron/vildsvin och kanske en och annan älg. Låt oss nu bli lite konkreta och fundera på de tillgängliga alternativen.

22 Hornet

22 Hornet är en kaliber som jag haft från och till genom årens lopp, en mer lättskjuten och harmonisk patron får man leta efter. Att den sedan har en del egenheter för sig gör den bara mer intressant i mina ögon, jag tror att det är en av de kalibrarna som verkligen kommer till sin rätt i ett brytvapen (eller för den delen alla vapen utan magasin). Genom att man inte behöver oroa sig för att patronen skall passa i magasinet kan man ladda den till en optimal patronlängd med avseende på patronläget och då även använda sig av spetsiga kulor som t ex ballistic tip 40 grain som jag vet går att jaga upp i 900 m/s om man har möjlighet att sätta ut kulan lite grann. I denna skepnad blir den lilla horneten en kapabel kaliber till både skräpfågel och räv ut till 200m.

5.6x50R

Problemet med 22 Hornet är såklart att den inte är tillåten för klass 2 vilt d v s rådjur vilket givetvis är en avgjord nackdel. Nästa steg upp på kaliberskalan av tillgängliga patroner blir då 5.6x50R som är en ganska ovanlig syn på Dianas stigar i vårt avlånga land även om jag inte riktigt förstår varför, det är en ganska modern konstruktion som har en större hylsvolym än vad t ex 223 rem har och som därmed ger något högre hastigheter med samma kulvikter. På senare år har jag lagt ett allt störrre fokus på att decimera rävstammen på mina marker och med tanke på att rävskinnen knappast betingar något ekonomiskt värde spelar det ingen större roll om dessa tar lite stryk när men tar räven av daga, ur det perspektivet framstår en liten kipplauf i 5.6x50R som ett alldeles utmärkt vapen för både lock- och vakjakt efter räv. Som rådjursvapen är det också ett fullgott alternativ framför allt med de fina kulor som vi har idag, jag tänker då på allt från 53 grains TSX, 60 grains partition till 70 grains kulan från Speer som jag fått gynsamma rapporter på från vårt södra grannland. En fundering som jag har är dock hur bra de tillgängliga helmantlarna skjuter? Jag har hört rätt många rapporter från kunniga skyttar som haft svårt att hitta någon helmantel i kaliber.224 som slår riktigt tätt. Vad säger ni rutinerade toppfågeljägare?

5.6x52R

Jag har skjutit många rådjur med 5.6x52R och det är i mina ögon en av de allra bästa kalibrarna för renodlad rådjursjakt, lagom effekt och korta flyktsträckor har varit vad jag har vant mig vid. Nackdelen är snarast att jag är en nyfiken person som vill prova nya saker och lära mig nytt varje gång jag startar ett nytt "projekt" och 5.6x52R är lite av "Been there, done that". Dessutom finns det ingen riktigt lämplig varmint laddning i denna kaliber och för skräpfågel och räv är det enligt min mening önskvärt med en varmint effekt i viltet. Slutsatsen blir att visst kan det vara ett alternativ men det känns inte så spännande

6mm PPC

Egentligen har jag bara med 6mm PPC på listan eftersom rätt många inte känner till att det är en kaliber som är möjlig att få till en k95 för den som är sugen. Visst skulle det vara en het kandidat om det inte var så att jag redan har en 6x45:a som är så lik en 6PPC ur praktiskt perspektiv att det snarast känns löjligt att lägga pengar på att få samma prestanda en gång till.

6.5x57R

Eftersom vi pratar om ett brytvapen faller kalibrar som 6.5x55, 308 win etc bort i mina ögon och då är 6.5x57R mer eller mindre identisk med en 6.5x55 fast den är utrustad med en randhylsa. Enligt CIP laddas den till betydligt lägre tryck än många andra patroner av hänsyn till en del "klena" brytvapenkonstruktioner. Nu är både K77 och K95 synnerligen starka konstruktioner med sina kippblock varför man egentligen kan ladda med avseende på hylsans volym, vilket innebär att en 6.5x57R i princip kan ges samma prestanda som en 6.5x55. Så som jag ser på världen innebär det att den är väl lämpad för att skjuta kulor med kulvikter på 100-130 grain, av detta följer att jag inte ser dessa patroner som några klass 1 patroner ( i vart fall inte primärt även om det går att skrämma upp dem till klass1). Å andra sidan talar överflödet av lämpliga kulor till patronens förmån och 6.5x57R är den kraftigaste kontruktionen som jag kan tänka mig som den "klena pipan"

6.5x65R

Här har vi en annan ganska modern konstruktion som av vårt naturvårdsverk klassas som en klass 2 patron, anledningen till det är givetvis att det saknas fabriksladdningar som uppfyller klass 1 kravet m a p kulvikt. Handladdar du är det å andra sidan inga problem att få fram klass 1 prestanda men trots detta är jag lite tveksam till kalibern för egen del eftersom den hamnar lite "mitt emellan" den är för kraftig för att vara en lämplig mängdträningskaliber samtidigt som den är lite för klen för att vara ett klockrent klass 1 val. Fördelen ligger såklart i den fina kulbanan som är möjlig att få ur denna skapelse...

7x57R

Nu har vi kommit till den riktiga klassikern bland randpatroner hos den svenska jägarkåren. Det är en patron som på ett bra sett illustrerar det svenska begreppet lagom, med lite kreativ handladdning går det att få detta till såväl en långhållsracer som ett fullgott alternativ att vaka gris med. Problemet är bara att då krävs det två helt olika kulvikter vilket inte känns riktigt optimalt. Hittar jag en lämplig bössa i 7x57R så slår jag nog till ändå för det är trot allt en supermysig liten skapelse som skjuter bra och som passar som klippt och skuren i "mellanmjölksland".

7x65R

Om det är någon patron som verkligen intimt förknippas med kipplaufs så är det väl 7x65R, det är en kaliber som är sällsynt väl avvägd för den typ av urvalsjakt som våra kontinentala jägarbröder med förkärlek ägnar sig åt. Ofta är skotthållen med våra mått lite dryga men tack vara sin skapliga utgångshastighet så funkar 7x65 R rätt bra vid dessa situationer. För egen del är jag intresserad av kulor på mellan 140-160 grains i denna kaliber och de kan utan problem ges hastigheter på +850 m/s. Det är förmodligen den kraftigaste kalibern som fortfarande kan kallas skapligt lättskjuten vilket inte minst är intressant om man har tänkt sig att skjuta på lite längre håll. detta är utan tvekan ett av de allra intressantaste alternativen och då ackompanjerad av en pipa i 5.6x50R.

30R Blaser

Här har vi ytterligare en modern historia som kan sägas fylla gapået mellan en 30-06 och en 300 magnum. Blasers egen CDP ammun ition ger en 165 grains kula ett Vo på 940 m/s om jag inte minns fel och det kan väl sägas vara imponerande (i bägge ändar). Dock skall det sägas att den enda 30R Blaser jag faktiskt skjutit med var vännen Jimbos K77 och det var alls ingen otrevlig upplevelse, snarare tvärt om. Det råder ingen tvivel om att detta är en av de lämpligaste kandidaterna för den som regelmässigt vill kunna skjuta vårt svenska klass 1 vilt på lite längre håll och som tycker att en kipplauf är en lämplig beväpning vid dessa övningar. Jag måste faktiskt säga att jag är lite småsugen på en dylik historia som parad med en 5.6x50R eller en 6.5x57R känns som en vettig allround beväpning.

8x57 IRS

Jag har använt mig av denna kaliber i min lilla dubbelstudsare ett par år och skjutit lite blandat vilt med den, kalibern är en trevlig bekantskap även om den kanske inte känns som någon riktig långhållskaliber. utt till 200m och lite till duger den dock bra om man väljer "rätt kula" och då menar jag lite lättare kulor än de normala 196 grainarna. Med en 180 grains Ballistic Tip i dryga 800 m/s så har man en rätt bra allroundbeväpning för de i vårt land normala skottsituationerna, det känns också som en lämplig kaliber för grisåteln.

Nu har jag presenterat de kandidaterna som jag har funderat på så nu lutar jag mig tillbaka och lyssnar på vilka funderingar herrskapet har?

Vänligen,

Henrik

du glömmer den härliga möjligheten till k-hornet en billig operation som med hogdon lilgun ger dig klass två samt lite extra knuff till toppfåglarna.

jag gillar hornet och skjuter mycket med den pga den billiga ammon och till ripa är den underbar.

rws finns i både fmj och sp för 1,30 st och jag gjorde ett test med rws hylsornas hållbarhet och laddade dom 30gg innan jag gav upp och jag misstänker att dom hade en hel del mer att ge.

har även lyckats ganska bra på att ladda den och precisionen finns där med komponenter och rätt pipa.

Ett trevligt dilemma

Mina tankar går så här:

Den klena kaliber ska användas till i huvudsak räv och skräpvilt samt rådjur.

Det givna valet där är då 5,6x50R enligt mig.

Då en kipplauf är lätt och inte helt lättskjuten så torde så små rekylkrafter som möjligt vara att föredra,särskilt när träffytorna är små.

Att det sedan finns en ocean av kulor för alla tänkbara ändamål är även det ett plus.

Jag har för övrigt 1000 small rifle primers som är i behov av ett nytt hem

Den grova kaliber....ja vad ska man säga 7x65R är väl så genomtrevlig och alldeles perfekt så övriga faller platt.

Åtskilliga rådjur,hjortar och älgar har jag skjutit med 7x57Mauser som prestandamässigt knappt går att skilja från R-varianten.

Visst var jag nöjd,särskillt i avseende på rådjur men det hade inte skadat med liite mer punch mot hjort och älg även om effekten var tillräcklig.

När jag läser ditt inlägg nu så slår det mig dessutom som en blixt från klar himmel att jag har 300 7mm kulor liggande,köpte dom för ett halvår sedan då jag var helt på det klara med att min nästa bössa skulle bli en 7mm-08......vilket det inte blev:lol:

Det är 100 140grains Nosler Bal Tip

100 140grains Partition

100 150grains Swift Scirocco

Tändhattarna och kulorna blir dina för en spottstyver om du beslutar dig för dessa kalibrar.

/Micke

Angenäma problem trots allt, har aldrig haft en kipplauf men det är väl för att traditionen sviker lite, har en kombi med 5,6x52R som är lätt och smidig, kulan är jag väldigt nöjd med på rådjur, har letat pipset i 7x57 för att utöka användningen, en patron som är ganska lagom i en kombi/drilling, till ett rent kulvapen så skulle jag satsa på storebror 7x65 lite mer och jag tror den gör sin rätt mer i Henriks garderob än 7x57, får en känsla att den längre kommer finnas kvar längre i garderoben.

Hälsningar Per

Intressant jag har själv länge funderat på en kipplauf då det skulle vara ett fint vapen för trädskällarjakten. Slutade tyvärr bort detta då jag insett hur misshandlad mina tidigare vapen blivit vid denna jakt så känns tyvärr en kipplauf alldeles för fin

Jag har ingen erfarenhet av någon kaliber som är tänkt förutom 6PPC som visserligen är väldigt fin men blir väl som du säger väldigt lika 6x45. Fast är du inte väldigt nöjd med den kalibern borde väl en som är väldigt lik inte vara så fel? Visst är det en svaghet att det inte är en randpatron men jag har ägt 3-4 kombi och en drilling ingen har haft randhylsa men alla har fungerat utmärkt. Så jag tycker detta verkar vara ett mer teoretiskt problem.

Visst är det lite tunt med någon helmantel i .224 som fungerar bra precisions mässigt den jag lyckats bäst med är Lapua 55gr. Dessa 5.56 som du nämner är det .224 kulor som gäller i Blaser där för visst brukar många vara .228?

Blev mest massa svammel detta märker jag så det hade nog varit lika bra att bara läsa denna tråd

Ja det var ju onekligen germanskt

Många fina alternativ och i min värld faller ju valet pa antingen två ytterligheter 30R Blaser och 5,6x52R eller en mellanmjölkare i 7x57R.

Har ju alltid hållt mig i mellanmjölkens land beträffande kalibrar även om jag fram till idag hållit mig undan från den ädlaste 6,5x55 Detta enbart av den fatala bekvämlighets anledningen att allt jag jagar ryms under 9,3x62 och att det skall vara enkelt och billigt att mängdträna.

Eftersom jag i sann germansk anda för statistik på alla kulskjutna däggdjur jag tar av daga kunde jag inte utan viss förtjusning konstatera att 7x57R med dagens rådjur seglade förbi 9,3x62 som den kaliber som tjänast sitt syfte näst flest gånger (37)efter 308W (och också kal 12) som ohotat toppar listan. Betänk då att tidigare kombi och nuvarande drilling bara används på hundjakt med ett teoretiskt praktiskt avstånd av max ca 100 meter pga optikval.

Har aldrig upplevt brist på kraft inom dessa avstånd med min 7x57R trots flertalet älgar och biffiga grisar. En Kiplaufs användningsområde är emellertid annorlunda. Tänker mig kanske att du tänker dig klass 1 skott utåt dom 200 praktiskt och kanske ytterligare 100 meter teoretiskt. Där kanske 7x57R sviktar och 7x65R framstår som ett mer genomtänkt alternativ, även om den sparkar 50% mer i samma vapen. Har testat Heym 26B i både 7x57R och 7x65R, deras (Heyms) erfarenhet vilket jag kan skriva under på.

30R Blaser kan jag bara teoretiskt då jag är läskunnig, visst är den intressant rent prestanda mässigt som top of the line i din idé om två pipset/instick. Att välja en klass 3 som alternativ anser jag vara tveksam. 5,6x52R hade varit mitt alternativ då du kommer få mer räv/bockpursch tillfällen än ripjaktstillfällen i framtiden med två små ungar.

Ha det

/M

Jag får börja med att tacka för de intressanta synpunkterna, det visade sig att vi tänker i likartade banor allihop. Jag är mets sugen på kombinationen 5.6x50R och 7x65R utav flera olika anledningar. Låt oss börja med vad det är som får mig att luta åt 5.6x50R som klen beväpning.

Användningsområden

För det första så är det precis som Micke säger att om jag skaffar mig en Kipplauf så kommer det att krävas ett antal tusen skott innan jag behärskar vapnet på ett tillfredställande sätt. Ur den aspekten gäller det att minimera rekyl och kostnaden eftersom det gör det trevligare att skjuta. Konsekvensen av detta blir då att den klena kalibern inte bör vara grövre en max klass 2. Ett av syftena med detta lilla "projekt" är just att utröna hur bra jag praktiskt kan skjuta med en piplätt lite kipplauf och då känns 5.6x50R ganska lagom, eftersom jag inte vill göra skyttet svårare än vad det behöver vara.

Utöver övningsaspekten ser jag tre huvudsakliga användningsområden, nämligen jakt efter skräpfågel, räv och rådjur (dessutom tillkommer det en liten jakt efter matnyttiga fåglar men den är liten i omfattning).

När jag pratar om skräpfågel är det de kråk- och måsfåglar som är frekventa om än oinbjudna gäster på mina jaktmarker. Dessa jagar jag normalt genom att jag skjuter dem på åkrarna där de har en del favoritplatser, avstånden kan vara från drygt 100m och utåt. På grund av både rikoschettrisken och för att få bra effekt vill jag ha en varmintkula vid dessa situationer, en lätt kula med hög hastighet är helt idealisk till den här jakten. I en 5.6x50R är det bara att ladda en 50-55 grains Ballistic Tip eller motsvarande till en bit över 1000 m/s så har jag en väldigt bra lösning på det problemet. Det här är en jaktform som jag brukar ägna mig åt både för att den ger en god effekt på småviltet men också för att det är en ypperlig jaktlig träning.

Rävjakten har kommit att ta en allt större del av min jaktliga vardag av flera olika anledningar, en av dessa är att det är enkelt att komma ifrån ett par timmar för att åka iväg och locka lite räv eller att sätta sig vid någon rävåtel. Dessutom tycker jag att kanske framför allt lockjakten på räv är riktigt spännande och en stor jaktlig utmaning. För det tredje så gör det under för småviltstammarna om räven hålls tillbaka varför jag brukar försöka skjuta så många rävar det går. För denna jaktform gäller också att jag vill begränsa rikoshettrisken samtidigt som jag vill ha en omedelbar effekt i räven vilket innebär att jag föredrar samma laddningar som till skäpfågeln.

Den tredje jaktformen som tar en hel del tid i anspråk är rådjursjakten, både under den egentliga bockjakten och senare på säsongen. För mig är det den ultimata avkopplingen att sakta smyga mig fram genom markerna för att försöka överlista viltet. Ganska ofta blir det då något rådjur som nedläggs, en stor fördel med den här jaktformen är att möjligheterna till urvalsjakt är stora plus att det ger mig en rätt bra bild över hur viltstammarna ser ut. För den rena rådjursjakten anser jag egentligen att en 5.6x52R är den optimala beväpningen men eftersom den använder .228 kulor så är utbudet av kulor minst sagt lite mediokert. De kulor som finns funkar klockrent men det finns inga vettiga "varmint alternativ" och dessutom saknar den all form av nyhetens behag. När det gäller rådjur och 5.6x50R så har jag fått tre olika tips, det första handlar om att skjuta 53 grains TSX i en bit över 1000 m/s vilket tydligen skall ge en säker effekt även om kulan av misstag sitter i bogen. Den andra varianten är en 60 grains Hornady i +950 m/s vilket även det skall vara en övertygande medicin för rådjuren men då handlar det inte om några bogskott utan om skott i lungorna alternativt om hals-och huvudskott. Det tredje tipset handlar i allt väsentligt att ladda en 5.6x50R som om den vore en 5.6x52R d v s med en 70 grains kula (i det här fallet från Speer) i 870-880 m/s.

För matnyttigt fjädervilt som för min del brukar handla ett par gäss på skyddsjakt och någon eller några toppfåglar vart annat år så gäller det att hitta en vettig helmantel som skjuter tillräckligt bra. Jag har förstått att det kan bli lite problematiskt men vi får väl se

Bakgrund 5.6x50R

Jag har tidigare en del jaktlig erfarenhet av främst två olika patroner som använder .224 kulor nämligen 222rem och 22-250. den förstnämda upplevde jag som lite klen när hållen gick över 150m medan den senare var raka motsatsen d v s på skotthåll under 100m kunde´det ibland bli lite "grisigt". Prestandamässigt hamnar 5.6x50R rätt så intressant nämligen mellan 223 rem och 22-250. Hylsvolymen uppges till 34 grains vatten, medan 223 rem har en volym, på 28-29 grain och 22-250 har en volym på 45 grain. Faktum är att 25.6x50R och 22 PPC har samma hylsvolym även om hylsformen är väsentligt olika.

alltså kan man utan problem ta de angivna utgångshastigheterna för 223rem som riktmärke för vad kalibern klarar av (och då jobbar man med ganska låga tryck). Dessutom har 223 rem och 5.6x50R arbetstryck som är ganska likartade vilket gör liknelsen ännu mer relevant, rent matematiskt kan man räkna med att utgångshastigheterna för 5.6x50R bör vara ca 4% högre än för 223 rem med samma tryck.

Summa summarum tror jag nog att en 5.6x50R skulle passa perfekt som den klena kaliber i det kaliberpar som jag planerar för kipplaufen.

När det gäller den grövre pipan som skall klara av vårt klass 1 vilt finns det faktiskt flera kandidater och här blir valet förmodligen lite svårare. Just nu känns det som att det lutar åt 7x65R men det beror i mångt och mycket på att det är en kaliber som jag så starkt förknippar med just Kipplaufbössor. Visst funkar en 7x57R eller för den delen en 30R Blaser säkert lika bra även om 7x57R känns lite klen och 30R Blaser kanske är lite väl mycket men på något sätt så känns en 7x65R helrätt. Vi får väl se vad jag hamnar på i slutändan, först skall dubbelstudsaren säljas och sedan skall jag hitta ett lämpligt objekt

Go kväll kamrater!

Henrik

Hej Henrik

Som brytvapenfantast så kan jag inte låta bli att kommentera ett par saker.

Kipplauf. Klockrent. Då Jim i tidigt skede bestämt sig för att sälja sin 30R Blaser var jag en hårsmån ifrån att slå till. Dock efter lite efterforskningar kom insikten att denna inte är lättskjuten med en prestanda liknande .308NM.

Lättskjuten bössa är inte någon kipplauf som har lite mer pulver i patronen. Mitt val föll senare på en Simson (Merkel) i kaliber 7x57R. Har lång erfarenhet av patronen då den är arbetsverktyget i drillingen och har fällt diverse arter i detta land. Den funkar mycket bra då man kan styra kulvalet efter vilt. Långa tunga 175 gr kulor till älg och gris. Lite lättare 150 gr till rådjur, fågel och räv. 7x65R gör allt som 7x57R gör fast lite snabbare. Dock är den än mer svårskjuten pga av mer krut i hylsan.

Kompletteringen med 5,6x50R Mag är helt rätt. Då jag tidigare använde min Sako .223 Ack Imp (förlåt Jim) till att taga av daga det mesta gällande predatorer blev behovet, efter försäljning av Sakon, för stort och sökandet efter ett brytvapen med 5,6x50R Mag resulterade i ytterligare en drilling. Prestandan i patronen är som du skriver ungefär som en vanlig .223 rem.

Att oxå ha denna patron i min egen kipplauf är en tidsfråga. Erfarenheten av patronen är dock till skillnad mot ovanstående att de flesta pipor har stigning passande 45-55 gr kulor. Absolut inte tyngre. Detta har medfört ett kulval baserat på Rhino 50 gr för rådjur. Skjuter riktigt bra. Sierra 50 gr Blitz King för predatorer. Samma träffläge som Rhinon. Har experimenterat en del med helmantel men de tidigare använda kulorna som har vikt om 55 gr har inte uppnått de önskemål gällande precision som jag har. Dock kvarstår många dagars experimenterande vid laddbänken så det är en tidsfråga innan det lyckas. Dock kan man inte förvänta sig samma träffläge som de lättare kulorna. I och med att drillingen har lödd kulpipa tar detta tid.

Jag läser stilla vidare och inser att jag inte har nåt matnyttigt alls att tillföra denna tråd

Hej igen,

kul att du tog dig tid att skriva några rader Ulf! När detta lilla projekt är genomfört finns det långt gångna tankar på en liten Tell i 22hornet och då tar jag kontakt med dig

Min grundtanke för bägge piporna är att inte hålla på med flera olika laddningar med olika träffläge utan att hitta laddningar som samskjuter. Det har jag hittills lyckats med i allt från 222 rem till 9.3x62 så det skall inte vara ojörligt i dessa kalibrar även om Kipplaufens låga vikt höjer svårigheten lite grann. För att underlätta i detta avseende är det vettigt om man kan hitta kulor med olika egenskaper men i samma kulvikt. I fallet 7x65R är det då 150 grains kulorna som är de hetaste kandidaterna. I 7x65R går det att få upp dessa i en bit över 850 m/s vilket i kombination med de rätt skapliga ballistiska egenskaperna ger all den långhållspotential jag någonsin kommer att behöva i en jaktbössa. För det fall att jag väljer en 7x57R så går jag nog ned till 140 grains kulor för att få liknande ballistik.I båda kulvikterna finns det en hel del olika kandidater som jag har förtroende för och som dessutom uppvisar sinsemellan helt olika uppträdande i viltet och därmed olika användningsområde.

Norma har en vettig helmantel i 7mm/150 grain medan S&B helmantel i 7mm/140 grain förmodligen har en alltför spetsig form för att vara en lämplig fågelkula.

När det kommer till matchkulor finns det bra alternativ från Sierra i 130 respektive 150 grains kulvikt om jag skulle få för mig att mata bössan med dylik diet, vilket kanske inte känns så där jättetroligt.

Splitterbomber a la Mickes preferenser finns även de skapligt väl representerade, Hornady har sina SST i 139 respektive 154 grain vilka båda två torde vara lämpliga för de typiska lugna kipplaufskotten där det går att "finskjuta" det är såklart inga drevjaktladdningar men det är ju inte heller intressant. När det sedan gäller ballistic tip finns den i både 140 och 150 grains varianter.

Vill man ha en bondad långhållskula finns min egen favorit Scirrocco i 150 grain (för övrigt samma kulvikt som jag med framgång använt i min 308 win, urt en 7x65R är faktiskt dessutom samma Vo realistisk). Annars finns accubond i 140 grain om man skulle vilja prova något annat.

Givetvis finns det dessutom TSX varianter i både 140 och 150 grain om man vill vara säker på att uppnå full penetration ävenm om jag ser större nytta med en sådan laddning i min 308 win där en 150 grains TSX i 885 m/s visat sig vara en riktigt bra allroundmedicin. Jag har använt och kommer att använda min 308 win som allroundbössa för de jaktsituationer där det är en fördel med magasinskapacitet.

Nu har jag bara räknat upp kulor som jag provat och som jag haft positiva erfarenheter av i olika jaktliga sammanhang, det finns enligt mig ingen kula som är bäst på allt men med det utbudet av bra kulor som finns i 7mm i de aktuella viktklasserna är jag trygg i att jag kommer att kunna hitta ett par, tre laddningar som både samskjuter och som kompletterar varandra på ett ypperligt sätt.

Alla som läst tidigare inlägg av mig vet att jag inte är en stor vän av rekyl utan snarare tvärt om Därför tror jag nog att min egen övre gräns går just vid 7x65R om skyttet skall kunna hålla den nivå jag kräver av mig själv och bössan. Det känns som om valet står emellan just 7x57R och 7x65R.

När det sedan gäller 5.6x50R så har blaser valt en räffelstigning på 12" eller uttryckt på germanskt vis 305mm vilket gör att pipan klarar av att stabilisera i vart fall 60 grains till skillnad från en del andra fabrikanter som valt 14" för sina pipor.

MVH

Henrik

Henrik

Bäste Henrik!

Den enda vapentypen (låt vara för vierlingar mfl udda skapelser) jag ännu inte ägt är en kipplauf. Även jag har därför funderat mycket på dylika men garderobsbegränsningar och sunt förnuft har hindrat mig... Sedan har jag en Krieghoff drilling som är nästan lika lätt som en kipplauf och förmodligen skjuter lika bra så det reella behovet saknas delvis. De kalibrar jag funderat på är främst .22 Hornet och 7x57R, med tankar på 8x57IRS och 6x70R. Den senare kalibern är den enda jag tycker du glömt, men den fyller å andra sidan samma behov som din 6x45. En .22Hornet skulle sitta fint för räv och ripa mm. Eftersom jag har en sako L46 i .22 Hornet skulle den få stryka på foten och ersättas av en kiupplauf med en extra pipa eller två. Att sälja den blir dock svårt! Den andra kalibern skulle jag tveklöst ta en 7x57R. 7x65R ger onödigt med knuff tycker jag och passar inte i en liten lätt bössa. Dessutom har den onödigt lång friflykt och kan vara svårt att få att skjuta tätt misstänker jag (och har även sett ett sådant exempel-samma med 7x64).7x57 ® klarar jag dock att skjuta såväl rävar på 200m och vildsvin på 8m - jag har använt Barnes X 160gr , Oryx 170gr och Nosler PT 160gr med bra resultat, dvs klockrena träffar samt genomskott med 5-kronors utgångshål. Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag dock gärna fylla uppmed en 6x70R för rådjur enbart samt 8x57IRS för främst grisvak. När det gäller 6,5x65R så tror jag den görs med en långsam räffelstigning som inte stabiliserar tunga kulor, så då kan klass 1 bli ett problem.

Mvh

Ola

Hej

Ja det verkar som du (Henrik) har det klart för dig. I och med ditt val av lättare kulor så kan 7x65R vara ett bra alternativ om inte annat för att krama ur den lite bättre ballistiken man får med lite mer fart. Som du skriver så är det givetvis den egennyttan man eftersträvar med samskjutning oavsett kulkonstruktion.

Angående Tell-studsaren får jag passa dig vidare till Bössmakare P-O Stenmark i Skellefteå som köpte den av mig för kunds räkning. Efter hans behandling blev den riktigt fin. Med ny flamhärdning, kolv och framstock samt hakmontage. Mumma.

Dock är det inte några större problem att leta på en Tell i hyfsat skick för att, som den jag ägde, sleava in en ny pipa i .22 Hornet eller kanske .22 K-hornet

Gokväll,

Micke, Magnus, Ulf och ni övriga som har använt 7x57R vad har ni använt för ammunition? Hemladdat eller fabriksladdat? Har ni någon koll på prestandan? Jag är framför allt nyfiken på vilken laddning du använde Micke när du kände att du saknade lite kraft?

Ola, din 7x57 har jag lite koll på sen tidigare trådar men kör du fortfarande med samma laddningar eller har den praktiska erfarenheten fått dig att revidera dina laddningar och tänka om?

Precis som Magnus skrev i ett tidigare inlägg så innebär tillvaron som småbarnsförälder ganska få tillfällen att bege sig norrut efter ripa och toppfågel varför en 22 hornet pipa till denna kipplaufen känns lite mindre aktuell. Däremot som nästa projekt i en liten Tell , det är ett av alla projekt som man funderar på. Det gäller ju att se till att telningarna har trevliga bössor att skjuta med

6x70R har jag förvisso funderat på men den känns inte riktigt aktuell, jag ser ingen direkt vinst i att skjuta en sådan lågtryckspatron i en modern kipplauf. Skulle man däremot bygga om en äldre kipplauf eller var intresserad av en instickspipa vore situationen en annan.

Jag börjar känna mig lite småsugen på en 7x57R istället för en 7x65R, nåväl vi får väl så vad det blir. Faktum är att som min jakt ser ut idag så är det nog 5.6x50R pipan som kommer att bli huvudbeväpning och klass 1 pipan blir komplementet. Kanske skulle man helt sonika avvakta med det valet?

Go kväll kamrater!

Henrik

Gokväll,

Hemladdat eller fabriksladdat? Har ni någon koll på prestandan? Jag är framför allt nyfiken på vilken laddning du använde Micke när du kände att du saknade lite kraft?

Henrik

När jag skaffade mig min 7x57Mauser så köpte jag en hel kartong fabriksladdad Norma oryx,detta var under de bondade kulornas hyllade era och även jag trodde blint på konceptet.

Efter ett par riktigt dåliga expansioner och ett antal halvkassa så spolade jag helt denna kula då jag fick nys om ett större parti Fabriksladdade Norma Alaska-nickelstålmantel.

Denna kula fungerade mycket bättre men dess lugna expansion var inte riktigt vad jag önskade och följdaktligen så gick mina byten längre från skottplatsen än vad jag tycker är bra.

156 grainskulor går för långsamt för min smak och ger för dålig effekt,på den tiden så handladdade jag inte.

Sannolikt så kan 7x57 fungera helt tillfredställande med 140grains kulor enligt mina önskemål, men i så fall så har 7x65 fortfarande ett övertag då den kommer fungera ännu bättre med 140 samtidigt som den lär fungera med 160 grainskulor.

/Micke

Utan att veta säkert misstänker jag att rätt många använt fabriksladdad ammunition i 7x57R vilken givetvis är laddad med hänsyn till att kunna skjutas i alla typer av vapen. Bland brytvapen finns det en hel del olika konstruktioner och de har väldigt olika toleransnivåer med avseende på tryck. Både ålder, skick och konstruktion spelar så klart in och detta måste ammunitionsfabrikanterna förhålla sig till och ladda ammunitionen därefter. Norma uppger 795 m/s som utgångshastighet för sin Oryx men i verkligheten har jag aldrig uppmätt hastigheter på över 770 m/s för dessa laddningar.

Konsekvensen av detta blir såklart både att rekylen blir ganska snäll men också att patronen får klara begränsningar när det gäller det praktiskt längsta avstånd där patronen funkar bra.

I en modern Kipplauf med kippblock som t ex Merkel K1 eller Blaser K77 och K95 finns inte dessa begränsningar utan det är vapentyper som laddats i 300 Weatherby och andra hemskheter (man kan fundera på hur den människa är skapt som skjuter en 300 weatherby i en liten kipplauf på 2.5 kg komplett med krokig kolv a la germanska traditioner). vi kan därfor tryggt anta att vapenkonstruktionen klarar de tryck som dessa patroner ger.

Nästa fråga man kan ställa sig är såklart om hylsorna i 7x57R klarar ett lägre tryck än vad deras randlösa kusiner gör? jag har tidigare frågat om det finns några skillnader mellan Normas 7x57R och 7x57 hylsor och fick då svaret att den enda skillnaden var randen. För ett par år sedan roade jag mig med att såga isär hylsor för att mäta skillnaderna och jag kunde inte mäta upp några skillnader i t ex godstjocklek mellan 7x57R och 270 Win. Av detta har jag dragit slutsatsen att det är i vart fall inga avgörande skillnader när det gäller vilket tryck hylsorna som sådana klarar av.

Jag har förhållandevis blygsam erfarenhet av 7x57R eftersom jag bara haft den i en drilling som jag använde under 3-4 säsonger. Den laddade jag med Hornadys 154 grains blyspets till ca 800 m/s och sköt huvudsakligen rådjur men även ett par älgar utan några större överraskningar. Däremot så jagade jag rätt intensivt med en liten rem seven i 7-08 improved (för övrigt den enda bössa jag verkligen ångrat att jag gjort mig av med ). Vad har då detta med 7x57R att göra frågar sig vän av ordning, hylsvolymen på en 7-08 imp är faktiskt i princip densamma som 7x57R så jämförelsen är utan tvekan relevant. Jag laddade 140 grains partition till drygt 900 m/s, det är ett tilltag som jag inte skulle göra om idag men det var dessa utgångshastigheter som rapporterades av herrar som Layne Simpson, Kenny Jarret och Steve Timm. Effekten på viltet var det i vart fall inget fel på utan jag var väldigt nöjd med både bössan och laddningen.

Nu har jag inte för avsikt att ladda 140 grains kulor till några 900 m/s i en eventuell kipplauf utan målsättningen ligger snarare på runt 870 m/s vilket känns fullt tillräckligt. Detta skall i såfall jämföras med målsättningen för en 7x65R nämligen att skjuta 150 grains kulor i låt oss säga 880 m/s. Som parentes kan nämnas att micke har definitivt en poäng i att för mina applikationer är 7x57R begränsad till 140 grains kulor medan 7x65R klarar av att hantera kulor mellan 140-160 grain.

Nåväl, om vi då gör en liten jämförelse mellan dessa båda kontrahenter så ger en simulering följande resultat-

Om vi börjar med att titta på 7x57R och laddar en 140 grains accubond till 870 m/s som vi skjuter in med 5 cm överslag på 100m vilket är lite av standard för mig så krävs det 8 klick för att träffa rätt i på 300m (kulan har då fallit knappt 25 cm). Tittar vi sedan på rekylen så får vi en rekylhastighet på 3.9 m/s och en rekylenergi på 23.8 joule (givet en vapenvikt på 3.1 kg).

Motsvarande siffror för 7x65R och en 150 grains Scirrocco laddad till 880 m/s blir korrektionen fortfarande 8 klick (kulfallet blir knappt 23 cm). Rekylen med samma vapenvikt blir 4.3 m/s rekylhastighet och 28.3 joule i rekylenergi.

Slutsatsen blir alltså att för att skjuta 150 grains kulor istället för 140 grains så betalar man ett pris på 19% ökad rekyl, vilket kanske inte känns så oöverstigligt. En del av ökningen beror såklart på att den större hylsvolymen hos 7x65R kräver en större krutladdning för att uppnå samma hastigheter.

Vad sjutton kan man då dra för praktiska slutsatser av dessa teoretiska utsvävningar? Egentligen bara att skillnaderna inte är så dramatiska utan att 7x65R är kapabel att skjuta lite tyngre kulor än vad 7x57R är, priset man betalar för detta är knappt 20% ökning av rekylen men det var ungefär vad samtliga inlägg i tråden har konstaterat

Still confused but on a higher level,

Henrik

Hej Henrik

Det jag tycker vi, och då menar jag vi, glömmer bort lite grand är vilket typ av vilt som ska nedläggas.

Erfarenheten gällande 7x57R går från orre till älg.

En lättare kula (140 gr) med högre hastighet är optimalt till rådjur och räv och fungerar oxå till älg och gris om skottet tar där det ska, vilket det givetvis gör då detta är enkelskottarens grundtanke.

En tyngre kula (175 gr) är mer optimalt till älg och gris med sin bättre djupverkan (tvärsnittsbelastning) och fungerar oxå bra till rådjur och räv på rimliga avstånd.

Efter att ha använt drillingen med ovanstående som ledstjärna fick jag helt enkelt skjuta in drillingen med den kulvikt som säsongen /jaktutövningen dominerades av.

Detta ver i förlängningen ohållbart då man dessutom hade helmantel (150 gr) att ta hänsyn till beroende på fågeljakten. Så kompromissen blev helt naturligt 150 grains kulor där man hade en halvmantel av något slag och en helmantel som sköt lika. Vilken kula man sen ska välja finns det många teorier om och det valet lägger jag helt i händerna på utövaren. Personligen är jag just nu inne på Oryx och Normas helmantel. Har använt mycket Nosler Partition och Speer GS. Dock alltid hemladdat med betoning på precision för vapnet ifråga.

Jag har använt PT 160gr och X 160gr i min 7x57 laddad till ca 750 m/s. Detta har funkat kanonfint med lagom expansion från 8m till ganska långa håll på allt från räv till kron... Väldigt liten köttförstöring och alltid fina femkronors utgångshål, som jag vill ha det. Jag ser faktiskt ingen vits med 800m/s+. Jag vet min kulbana och kulan expanderar lagom med bra effekt. Jag vill inte ha sönderskjutna rådjur framförallt. Numera är dessa kulor slut och jag har sedan tidigare testat fram en tätskjutande laddning med Hornady Interbond 154 så den kommer att göra tjänst från och med nu. Jag sköt sista skottet med X-kulan idag på en räv utanför huset... så nu måste jag ut och kontrollskjuta nya laddningen snabbt! Den är expansionstestad i våta kataloger och den har visat sig ngt mjukare än PT så vi får se hur den funkar framöver. Bör i vart falkl vara fin för rådjur och hjort.

I min drilling har jag använt Oryx 170gr och jag har skjutit ett par rådjur och rävar med den, från 25-120m. Den har naturligtvis sett till att rävarna dött rejält, men rådjuren har fått fina hål rakt igenom sig. Nu har jag även till denna en snäll laddning relativt sett- den ligger nog bara strax över 700 m/s men jag har inte testat exakt. Jag hör ju till skolan med så tunga kulor som möjligt i varje kaliber och därmed låga hastigheter för att minimera köttförstöring och få genomskott. Nu skjuter jag inte heller på vansinnigt långa håll (bara skapligt långa) heller så problem med för liten expansion har jag aldrig haft.

Henrik- jag har till min 7x57R laddat en del och därunder vid jakt och på tavla testat en del kulor, SGK HP 160 grains, Hornady IB 175 RN, AB 160 grain, SGK SPBT 160 grains, samt S&B 167 grains.

Att konstateras är att Sierra och Nosler sköt mycket bra, att Hornadyn hade en otroligt trevlig skottverkan i vilt mycket beroende på blygsam anslagshastighet, att SGK HP är en långhållskula avsedd för saker man inte vill äta allt av har visat sig klart, jag har bland annat lyckats att göra sönder en räv helt, övriga resultat kom från skjutbanan där det visade sig att jag .

S&B vill jag inte ens lämna ett omdöme om, jag försökte i ett drag av smålsnålhet att ladda om hylsorna vilket ledde till oanande bekymmer.

Idag är det bara Norma hylsor ( de som är stämplade med Norma) som går i läget och det sker helt utan bekymmer.

Dina tankar om AB i 140 grains verionen verkar vara väl genomtänkta.

Hastighetsmässigt verkar det för mig som du eldar för kråkorna att gå upp till x65R hylsan, att kostnaderna stiger en hel del till för verktyg och hylsorn är kanske inget avgörande för dig men det hade varit det för mig.

Följer tråden med stort intresse, jag är synnerligen intresserad av vad en 5,6x50R kommer att prestera.

/Christian

Utan att veta säkert misstänker jag att rätt många använt fabriksladdad ammunition i 7x57R vilken givetvis är laddad med hänsyn till att kunna skjutas i alla typer av vapen. Bland brytvapen finns det en hel del olika konstruktioner och de har väldigt olika toleransnivåer med avseende på tryck. Både ålder, skick och konstruktion spelar så klart in och detta måste ammunitionsfabrikanterna förhålla sig till och ladda ammunitionen därefter. Norma uppger 795 m/s som utgångshastighet för sin Oryx men i verkligheten har jag aldrig uppmätt hastigheter på över 770 m/s för dessa laddningar.

Konsekvensen av detta blir såklart både att rekylen blir ganska snäll men också att patronen får klara begränsningar när det gäller det praktiskt längsta avstånd där patronen funkar bra.

I en modern Kipplauf med kippblock som t ex Merkel K1 eller Blaser K77 och K95 finns inte dessa begränsningar utan det är vapentyper som laddats i 300 Weatherby och andra hemskheter (man kan fundera på hur den människa är skapt som skjuter en 300 weatherby i en liten kipplauf på 2.5 kg komplett med krokig kolv a la germanska traditioner). vi kan därfor tryggt anta att vapenkonstruktionen klarar de tryck som dessa patroner ger.

Nästa fråga man kan ställa sig är såklart om hylsorna i 7x57R klarar ett lägre tryck än vad deras randlösa kusiner gör? jag har tidigare frågat om det finns några skillnader mellan Normas 7x57R och 7x57 hylsor och fick då svaret att den enda skillnaden var randen. För ett par år sedan roade jag mig med att såga isär hylsor för att mäta skillnaderna och jag kunde inte mäta upp några skillnader i t ex godstjocklek mellan 7x57R och 270 Win. Av detta har jag dragit slutsatsen att det är i vart fall inga avgörande skillnader när det gäller vilket tryck hylsorna som sådana klarar av.

Jag har förhållandevis blygsam erfarenhet av 7x57R eftersom jag bara haft den i en drilling som jag använde under 3-4 säsonger. Den laddade jag med Hornadys 154 grains blyspets till ca 800 m/s och sköt huvudsakligen rådjur men även ett par älgar utan några större överraskningar. Däremot så jagade jag rätt intensivt med en liten rem seven i 7-08 improved (för övrigt den enda bössa jag verkligen ångrat att jag gjort mig av med ). Vad har då detta med 7x57R att göra frågar sig vän av ordning, hylsvolymen på en 7-08 imp är faktiskt i princip densamma som 7x57R så jämförelsen är utan tvekan relevant. Jag laddade 140 grains partition till drygt 900 m/s, det är ett tilltag som jag inte skulle göra om idag men det var dessa utgångshastigheter som rapporterades av herrar som Layne Simpson, Kenny Jarret och Steve Timm. Effekten på viltet var det i vart fall inget fel på utan jag var väldigt nöjd med både bössan och laddningen.

Nu har jag inte för avsikt att ladda 140 grains kulor till några 900 m/s i en eventuell kipplauf utan målsättningen ligger snarare på runt 870 m/s vilket känns fullt tillräckligt. Detta skall i såfall jämföras med målsättningen för en 7x65R nämligen att skjuta 150 grains kulor i låt oss säga 880 m/s. Som parentes kan nämnas att micke har definitivt en poäng i att för mina applikationer är 7x57R begränsad till 140 grains kulor medan 7x65R klarar av att hantera kulor mellan 140-160 grain.

Nåväl, om vi då gör en liten jämförelse mellan dessa båda kontrahenter så ger en simulering följande resultat-

Om vi börjar med att titta på 7x57R och laddar en 140 grains accubond till 870 m/s som vi skjuter in med 5 cm överslag på 100m vilket är lite av standard för mig så krävs det 8 klick för att träffa rätt i på 300m (kulan har då fallit knappt 25 cm). Tittar vi sedan på rekylen så får vi en rekylhastighet på 3.9 m/s och en rekylenergi på 23.8 joule (givet en vapenvikt på 3.1 kg).

Motsvarande siffror för 7x65R och en 150 grains Scirrocco laddad till 880 m/s blir korrektionen fortfarande 8 klick (kulfallet blir knappt 23 cm). Rekylen med samma vapenvikt blir 4.3 m/s rekylhastighet och 28.3 joule i rekylenergi.

Slutsatsen blir alltså att för att skjuta 150 grains kulor istället för 140 grains så betalar man ett pris på 19% ökad rekyl, vilket kanske inte känns så oöverstigligt. En del av ökningen beror såklart på att den större hylsvolymen hos 7x65R kräver en större krutladdning för att uppnå samma hastigheter.

Vad sjutton kan man då dra för praktiska slutsatser av dessa teoretiska utsvävningar? Egentligen bara att skillnaderna inte är så dramatiska utan att 7x65R är kapabel att skjuta lite tyngre kulor än vad 7x57R är, priset man betalar för detta är knappt 20% ökning av rekylen men det var ungefär vad samtliga inlägg i tråden har konstaterat

Still confused but on a higher level,

Henrik

Nu var det dags för kvällens inlägg från min sida

Ulf, jag köper i och för sig din tabkegång men min lösning är en annan. De senaste tio åren har jag i allt större utsträckning gått över till att använda för kalibern lätta kulor.

De tre patroner som jag använt allra mest frekvent under denna period har varit 6.5x55 där jag har använt mig av 120 grains BT till bockjakten, den laddningen har jag använt i snart 20 år med i huvudsak goda erfarenheter.

Patron nummer två är 9.3x62 där jag har använt mig av 250 grains kulor, antingen Barnes X/TSX eller Ballistic Tip. Fördelen med denna laddning är dels att den skjuter ganska flackt med ett Vo på 800 m/s, dessutom har den givit väldigt bra effekt i alla vilt jag har använt den i. Som grädde på moset har den samskjutit perfekt med Normas Jaktmatch.

Den tredje patronen är också den patron som jag fällt ojämförligt mest vilt med nämligen 308 win, för femton år sedan började jag exprimentera med att använda lite lättare kulor i min 308:a. Jag började med att gå ned till 165 grains kulor för att sedan ta steget fullt ut och numera endast använda mig av 150 grains kulor, min tanke är att kulans konstruktion har en större inverkan på både pentration och resultat än vad någon annan parameter har inklusive kulvikten. Jag har numera skjutit ett tresiffrigt antal klövvilt med min 308:a och 150 grains kulor av olika slag. Normalt sett har jag använt mig av TSX kulor och då endast återfunnit en kulan genom åren, i de situationer då det varit viktigt att minimera flyktsträckan (eller när jag räknat med att skjuta dov) har jag istället använt mig av Scirroccon i samma kulvikt. Träffläget är detsamma så det går bra att växla hur som helst.

Oavsett om jag väljer att jaga med en 7x57R eller en 7x65R så kommer jag att välja en kulvikt och i denna kulvikt ta fram lite olika laddningar med olika kulor. En av fördelarna när man jagar med kipplauf är såklart att det går enkelt och tyst att byta patron i loppet om det skulle visa sig att ett annat vilt än det tänkta dyker upp framför pipan. Låt oss säga att jag väljer en 7x57R, då skulle jag satsa på 140 grains kulor i ca 870 m/s enligt följande:

Vid jakt på gris eller älg så satsar jag nog på en 140 grains TSX som jag vet kommer att ge tillräcklig penetration oavsett om träffen skulle råka sitta i bogen. Denna laddning har också fördelen att man minimerar köttförstöringen.

Ett annat alternativ till ovanstående vilt och en bra allroundkandidat är nog en 140 grains Accubond, jag har skjutit en del med 150 grains accubond i 308 win med goda resultat. Här tror jag för övrigt att Hippen har skapligt bra erfarenheter?

För rådjur och dov så skulle jag vilja prova en 139 grains SST, med rätt skottplacering tror jag på den kombinationen, jag är dessutom ganska säker på att den ger en imponerande effekt på eventuella rävar som smyger förbi

Problemet med 140 grains Sellier & Belliot helmanteln är att den förmodligen är alltför spetsig för att kunna användas till matfågel, så här finns det ett problem.

Christian,

du har givetvis en poäng i att jag eldar för kråkorna när jag går upp till en 7x65R men samtidigt skall man ha i åtanke att de laddningarna jag har diskuterat för 7x57R ligger i snuddar vi gränsen för maxladdningarna medan det finns en del i övrigt att plocka ur en 7x65R. Om jag väljer en 7x65R så kan jag också välja 160 grains kulor vilket nog kan vara en fördel i en del situationer även om jag som du förstått anser att det inte är ett avgörande handikapp att skjuta såpass lätta kulor som 140 grains. Visst blir förmodligen effekten marginellt bättre med tyngre kulor men enligt min egen erfarenhet så är de lätta kulorna "good enough".

Som parentes så ser jag att både Christian och Ola verkar ha fått bra precision med interbond vilket jag inte lyckats med i de kalibrar och kulvikter jag har testat (dock inte i 7mm), kanske skulle jag testa en 154 grains interbond eftersom de interbond jag provat haft ett rätt trevligt uppträdande i viltet.

Precis som Ulf delvis är inne på så tycker jag att med en Kipplauf så ser skottsituationerna lite annorlunda ut, jag strävar givetvis alltid efter att placera skotten optimalt men med endast ett skott till förfogande kommer detta att ytterligare accentueras. Sedan rätt många år försöker jag undvika skott mot vilt i rörelse eftersom risken för att saker går fel ökar exponentiellt när viltet rör sig i skottögonblicket. Sitter man på pass med en liten kipplauf så vet man att det är första skottet som gäller och kanske avvaktar man då en ännu bättre skottchans en den man först fick? Precis som vid all annan jakt handlar det om att ta reda på vilka begränsningar jag och det valda vapnet har och sedan agera därefter.

Slitligen vill jag passa på att tacka alla som bidragit med intressanta inlägg, det är genom argumentation som denna man tvingas fundera på sin egen inställning och försöka hitta stöd för sin egen ståndpunkt

Go kväll mina herrar!

Henrik

Min första tanke på ditt sista inlägg är att jag skulle välja den längre hylsan för att hålla nere trycket. Sen finns det ju lite mer marginal på den hylsan om du skulle önska.

Hej Henrik!

Jag har ju hafft fördelen att betänka dina kipplauf problem med tillhörande kaliberproblematik ett tag nu. Julledigheten har gått i "Henriks kipplauf´s" tankar.

Rent spontant så tänkte jag dirket att 7x65R och 5,6x50R mag. är din grej. Men destomer jag har tänkt på det destomer har jag övergått till att tycka att du bör satsa på 7x57R och 5,6x50R mag.

Varför?

Därför att jag anser att man bör öva en hel del med båda piporna ifall man tänkt att använda de båda på längre håll. Detta resulterar i att 7x57R gynnas kraftigt av att ha en förtjänst på -20% i rekylkraft.

Jag tror dessutom att med dessa lugnare skotten som en kipplauf är ämnad för så kommer en 7x57R och en 140grs TSX att räcka för allt vilt som kommer i din väg.

Lycka till! Så ringer jag dig till helgen och hör vilka tankebanor du går i

MVH/Jocke

För att skynda på processen lite.....

http://www.egun.de/market/item.php?id=2064311

Gott Nytt Jaktår.

/Ulf

För att skynda på processen lite.....

http://www.egun.de/market/item.php?id=2064311

Gott Nytt Jaktår.

/Ulf

Ja jävlar vilken gullig grej. Man får ju snuskiga tankar. Synd att Europeiska dollarn ligger så högt. Vad kostar en sån i sverige?

I och med klass 2 så skulle jag tro att det hamnar på ungefär samma pengar. Runt 15.000 SEK.