Ny tråd eller denna? Hagel tog inte jag upp först, jag bara ifrågasatte om det var rätt tråd.

Tycker inte vi skall prata bort folks olika åsikter utifrån hur vi ser det. Utveckla görna dina egna tankar istället, antar att din comfortzone skiljer sig från min och inte ser jag ner på den utan att ens veta hur den ser ut. Men eftersom du startade tråden antar jag att du har en fast övertygelse, och att den skiljer sig från min dessutom.

Inte rätt tråd men om inte du tar upp det så gör någon annan det...som ett brev på posten

Om jag ska referera till förra årets hagel och drevjakt med kula så ser den ut så här.

Avstod kvällsjakt efter sträckande and på gotland för vakjakt efter kanin med 22hornet.

Hörde kompisarnas skottlossning tydligt och kunde snabbt konstatera att antal byten inte stod i proportion själv hade jag 100% på kanin.

Sköt 1kråka1duva och 1morkulla med varsitt skott=mitt samlade flyktskytte förra säsongen.

Sköt ett knippe kaniner med hagel,minns inte hur många eller träffprocent men den var sannolikt inte 100.

Var på tre större drevjakter och lossade skott mot ett stillastående rådjur.

Min målsättning är alltid 100% vad jag än gör,vissa saker kan jag medvetet välja bort då jag vet att jag inte kommer att klara av det.

Min målsättning i morgon bitti är att med 100% sannolikhet ta mig med bil till jobbet i tid,dock vet jag inte med säkerhet att det blir så men har jag en välservad bil och är en van och duktig förare och inte drar mig i sängen för länge så kan jag i princip garantera det

Min målsättning är vidare att kunna avge fullt kontrollerade skott vid jakt upp till 400m

Hur jag gör mina val i livet är något jag måste leva med och ingen annan,dock tänker jag inte pracka på någon min livssyn eller mitt sätt att tänka.

Alltså jag tänker inte säga vilken procents träffsannolikhetsgrad som är acceptabel vid endera den ena eller den andra jaktformen då jag själv inte är perfekt......tyvär

Vad jag kan konstatera är att jag hade 100% på klövvilt med kula förra året.....och kanin men som vanligt inte med hagel och det får jag leva med.

/Micke

Jag tror aldrig att jag fällt något vilt på över 100 meter om jag skall vara ärlig..

Jag röstade max 100. Men jag har egentligen inga belägg för det. För jag har aldrig värderat min förmåga. Jag är dock säker på att träffa på 80 meter. Jag återkommer i ärendet i december då jag troligen har med mig egen erfarenhet.

Jag svarade 200 men hade lika gärna kunnat svara 100 eller 400 för den delen.

Jag älskar smygjakt och det finns inget roligare än att komma in på avstånd runt 10 meter från djuren. Visst, de går knappt att skjuta då men går man in så nära har man i princip redan bestämt sig för att inte trycka av utan bara att njuta.

Egentligen så vill jag nog skjuta mitt vilt inom 40-60 meter för att vara säker på att allt är kurant runtomkring djuret, dock har jag ett undantag. Björn vill jag ha på lite längre håll eftersom nallarna springer avsevärt snabbare än jag

Annars är nog min praktiska gräns på jakt när frysarna är fulla

Hej,

jag vill börja med att slå fast att jag inte fördömer någon jaktform så länge som den håller sig inom lagens råmärken. Jag vet vilka slutsatser jag har kommit fram till och varför jag har kommit fram till dessa slutsatser, det är också det jag försöker förmedla. om mina slutsatser är relevanta för andra skyttar och jägare vet jag inte utan det är upp till var och en att bedöma. Att ändra jägare på grund av en annan jaktlig verklighet och andra preferenser dragit andra slutsatser är helt naturligt och en förutsättning för en bra debatt. Jag kan egentligen bara lägga fram mina åsikter och redovisa har jag har resonerat när jag kommit fram till dessa slutsatser.

Jag skall dock försöka redovisa min syn på ett antal av de synpunkter som redovisats här i tråden.

Till att börja med är det självklart att vilket avstånd man kan och bör avlossa skott på för det första är helt individuellt baserat dels på de egna kunskaperna och färdigheterna men också på utrustningen som sådan och den jaktliga situationen. Det gäller såklart inte bara långhållskytte utan samma resonemang gäller på drevjakter, flyktskytte och all annan jakt. Det räcker att gå till älgbanan eller skeetbanan ett par kvällar för att konstatera att nivån på skyttet varierar något alldeles otroligt mellan olika skyttar.

Det finns dock en sak som allt skytte har gemensamt nämligen att övning ger färdighet och att det med tillräckligt mycket kvalitativ övning kan man förbättra sina resultat väldigt mycket. Problemet är bara att all den nödvändiga träningen dels kostar en hel del pengar men också tar en väldig massa tid i anspråk. Jag övningskjuter själv lite drygt en gång per vecka utslaget på helåret vilket givetvis är alldeles för lite för att bli riktigt bra inom flera olika skyttedicipliner, jag har därför valt att inrikta i princip allt mitt övningskytte på kulvapen där min träning ser ut på följande sätt:

• Jag torrklickar 2-3 gånger per vecka året om
  
• Det blir minst ett loggat 22 LR pass per vecka året om
  
• Till detta kommer det ca 15-20 övningspass med klass 1 eller klass 2 bössor.
  
• Inskjutning, bänkskytte eller att ta fram laddningar räknas inte som skytte träning.
  

Med denna nivå på träning så ligger jag hyfsat still på min nuvarande nivå för att öka nivån skulle jag egentligen behöva dubblera träningsdosen vilket inte är möjligt med min nuvarande livssituation och de prioriteringar jag gjort i livet..

När det gäller hagelskyttet så ligger jag nog på en 3-500 skott per år fördelat på några jaktstigar, lite skeet och ett par sportingstigar och den träningsdosen är alltför låg för att jag skall känna mig tillfreds med att skjuta med hagelbössan annat än några gånger per år under duvjakten. När jag sköt som mest hagel så sköt jag ca 2-3000 skott per år

Slutsatsen för mig blev följdaktligen att satsa all den tid jag har för skytteträning på kuljakten. Att andra skyttar drar andra slutsatser har jag inga som helst problem med.

Om vi sedan går över på de olika parametrar som påverkar vilket resultat vi kan förvänta oss om vi ägnar oss åt långhållskytte är det givetvis så att avståndet som sådant påverkar resultatet, även den mest drivne skytt presterar givetvis bättre resultat på 100m än vad han gör på 400m. Det spelar ingen roll om det är skytte mot tavla eller mot vilt, med ökande avstånd ökar svårigheten att placera kulan där den hör hemma. Det finns i princip två saker att tänka på för att hantera detta "problem", för det första går det alldeles utmärkt att genom träning och lämplig utrustning förbättra sina resultat. Micke är egentligen ett bra exempel på detta (hoppas att han tillåter att jag använder honom som exempel ). När Micke började intressera sig för långhållskyttet hade han halvtaskig teknik och en utrustning som inte var optimal för ändamålet mellan tummen och pekfingret vill jag påstå att han var en giftig 200m skytt men vid längre håll fick han problem och på 300m låg träffbilderna på över 10 cm vilket innebar att han inte tog några skott på detta avstånd. Genom att han fick ordning på sin skytteteknik, skaffade sig bättre utrustning och började träna långhållskytte så har han idag nått en nivå där hans 300m träffbilder börjar närma sig 50mm och dessutom är de placerade betydligt bättre på tavlan vilket gör att han utan att darra på manschetten och med fullgod etik kan skjuta vilt på detta avstånd om förutsättningarna i övrigt medger att skott lossas.

Det handlar dock inte bara om att höja sin förmåga utan kanske i ännu högre grad om att känna sin förmåga och att ha dokumeterat den, i vart fall för sig själv. Det funkar inte att bortse från en del skott som "läskskott" eller "avfyrningsfel" när man summerar resultatet utan alla skott räknas och det är först när du klarar av att sätta alla skotten inom den gräns du sätter upp som tillräcklig på ett visst avstånd som du kan säga att du klarar av att skjuta på det avståndet. Givetvis innebär ändrade förutsättningar att ditt maxavstånd ändras. Som jag har sagt tidigare så vill jag kunna placera mina skott inom en snusdosa för att jag skall skjuta, det innebär att jag i stående skytte har en gräns på ca 60m, sittande i torn på ca 200m och liggande med benstöd på ca 300m. Givetvis finns det vilt som är så hyggliga mot oss att de exponerar en betydligt större träffyta som t ex älgar och då kan man förlänga avståndet en del.

Vinden är nästa utmaning, problemställningen påminner väldigt mycket om avståndet. Med det menar jag att det givetvis är svårare att skjuta ju mer det blåser men även här går förmågan att träna upp och nyckeln ligger i att dokumentera sin egen förmåga i olika vindförhållanden. För egen del har jag inga problem att hantera vindar på 3-4 m/s men blåser det kraftigare en så kommer jag att minska på mitt maximala skjutavstånd trots att jag har ett fullgott stöd. Samtidgt är det bara att konstatera att om det blåser kraftigt kommer du rätt sällan att se att viltet exponerar sig på stora öppna ytor och därmed så är det betydligt smartare att under dessa förhållanden söka viltet där skotthållen per automatik blir betydligt kortare.

Nästa stötesten är att under den tiden det tar för kulan att nå fram till viltet hinner viltet flytta på sig. Självklart är det så och med längre avstånd hinner viltet självklart flytta sig en längre sträcka, om vi då antar att när viltet tar ett steg framåt så sker detta med en hastighet av 0.5m/s (normal promenadtakt för en människa är 1.5 m/s) så kommer det att innebär att på 100m tar kulan 6 cm "fel" på 200m tar den 12 cm "fel" och på 300m tar den 19 cm "fel". För mig innebär det att detta problem är något man måste ta hänsyn till även på avstånd som inte betraktas som särskilt långa. Fördelen man har när man jagar på lite längre håll är att djuren oftast är ostörda vilket gör att det som regel finns tid att obervera dem och få en känsla för om de är lugna eller stressade. Du får också möjligheten att "tajma" in ditt skott på ett annat sätt för att minimera risken för att djuret rör sig i skottögonblicket. Att göra dessa bedömningar blir enklare om du har en stor viltvana och jag kan bara konstatera att jag aldrig skulle skjuta på ett vilt som jag bedömer som stressat på lite längre håll. Återigen kan jag konstatera att jag faktiskt aldrig bommat eller förorsakat en skadeskjutning på avstånd över 100m, detta trots att jag med generös marginal skjutit ett tresiffrigt antal klövvilt på dessa avstånd. Jag bommade en räv på 170m på grund av att jag felbedömde situationen och han tog ett skutt för att fånga en sork just som jag sköt men det är 5-6 år sedan nu och sedan dess har det blivit 30-40 rävar utan ytterligare intermezzon, jag lärde mig då att man genom ett muspip kan få räven att stå still de 2-3 sekunder som krävs.

I grund och botten handlar trots allt även detta om att vi som jägare måste ha omdöme att bedöma de skottsituationer som vi ställs inför och inse att det är bättre att avstå från att skjuta än att ångra ett skott om situationen känns tveksam.

Nästa fundering är det här med att det är mer jägarmässigt och en större spänning att skjuta sitt vilt på kortare avstånd. Hur man söker sin spänning och sina adrenalinkickar här i livet varierar givetvis från person till person och visst förstår jag tjusningen i att adrenalinet strömmar genom kroppen och pulsen stiger, problemet är bara att just dessa omständigheter får oss att bli sämre skyttar och minskar vår förmåga att bedöma situationen på ett korrekt sätt. Jag minns fortfarande när jag sköt mitt allra första rådjur som om det var igår ,trots att det nu är 25 år sedan. Avståndet var inte mer än ca 65-70m och jag hade perfekt stöd där jag satt i ett jakttorn, problemet var bara det att jag hade så hög puls och var så skärrad att jag trodde att bössan klickade i skottet och jag var helt övertygad om att den lilla bocken försvann från platsen eftersom jag inte kunde se honom när jag repeterat in en ny kula i loppet. Darrande av adrenalin gick jag fram till skottplatsen där det till min stora förvåningen låg en väldigt död bock med två genomskjutna bogblad. Vi har nog alla varit med om skyttar som haft väldigt svårt att redogöra för vad som verkligen hände på skottplatsen när vi kommit dit, jag har varit med om kalvar som blivit till pinntjurar, kor som blivit till kalvar, smaldjur som på ett mirakulöst sett blivit till bockar etc.. gemensamt dför alla dessa situationer är att skytten blivit så stressad och haft så höga adrenalinhalter att han eller hon inte kunnat bedöma situationen på ett riktigt sätt utan ställt till med större eller mindre problem. När vi sedan kommer till själva skyttet är det ännu tydligare att stress och hög puls är något av det värsta man kan vara med om om man eftersträva att träffa det man skjuter på. Att behöva ta beslutet om man skall skjuta och var man skall skjuta under kraftig tidspress kan förvisso ge en större kick men ingen skall försöka inbilla mig att det blir bättre och mer jägarmässiga beslut under dessa förutsättningar.

Att sedan riskan att djuren upptäcker dig via något av sina sinnen och bestämmer sig för att hals över huvud fly fältet kan väl knappast heller vara något positivt för resultatet?

Baserat på mina egna erfarenheter och med en strävan att i mesta möjliga mån minska antalet tillbud som jag är upphov till så har jag kommit fram till de grundregler som jag redogjorde för tidigare nämligen:

• Undvik jakt med hagelvapen
  
• Undvik skott mot löpande vilt
  
• Undvik situationer som ger alltför korta skotthåll (d v s under 50m)
  
• Undvik skott på frihand om möjligt
  
• Eftersträva skotthåll på 100-200m så finns det marginal både för längre och lite kortare håll.
  

Sedan jag i möjligaste mån försökt efterfölja dessa enkla grundregler har jag haft en betydligt bättre statistik och trots en årlig skottlista på 20-30 klöviltså har jag inte förorsakat någon skadeskjutning på klövvilt på 4-5 år (då jag buksköt en liten galt under drevjakt i Polen).

Observera att detta är MINA förhållningsregler och att alla måste skaffa sig egna tumregler baserat på hur deras jakt ser ut och vilka förutsättningar som det innebär för individen. Däremot har jag väldigt svårt att acceptera ett tankesätt att det skulle vara OK med skadeskjutningar under vissa jaktformer men inte under andra? Anledningen till att jag förändrat min jakt är i o f s delvis att jag allt mer uppskattar att jaga ensam men också att jag sökt mig till jaktformer där möjligheterna till urvalsjakt är större och där risken för skadeskjutningar minimeras.

//Henrik

Jag har skjutit rådjur på lite över 300m & räv på runt 250. Det är väl min praktiska gräns. Men jag fick tänka efter på vilka håll jag skjutit på.

För dom djuren som jag kommer ihåg bäst är dom jag istället smygit på, fått lägga ner till tid & energi för att komma nära dom .

Även om jag sen inte avlossat ngt skott så minns jag själva smygjakten bättre än när jag satt i ett torn o sköt en räv på 250m.

Sen är det upp till var o en hur man vill bedriva "sin" jakt.

Hejsan!

Jag röstade på 300 meter då jag vet att jag kan och har skjutit fåglar på det avståndet med den bössa som jag använt till min fågel jakt. Men jag vill fram häva att det inte är något jag eftersträvar att ständigt skjuta på långa håll.

Jag är mycket mer mallig för det andra personliga avståndsrekordet jag lyckades med i vinter, nämligen att smyga mej på en ätande orre som jag lyckades komma så nära som 41 meter innan jag sköt den. Det ni tycker jag är en bedrift i sej när det kommer till toppjakt Att det sedan tog mej över 40 minuter att komma så nära fågeln är en annan sak.

Hur som haver var det mycket kul att bevisa för sej själv att jag kunde utan att skrämma bort den.

Mvh Jocke

Jag röstade på 300 meter, då jag har fällt en räv på 219 meter - dock vill jag nog framhålla att det är en jädrans skillnad att skjuta en räv på 219 meter, och samma räv på 300 meter - satt här i onsdags och siktade på en rävvalp på 254 meter, med fenomenalt bra stöd framtill, men det var inte läge att skjuta, den var alldeles för "på språng" för att jag skulle våga ta skottet.

Sköt senare bom på en räv på 50 meter på frihand, riktigt klantigt - men det var helt i linje med Henriks tips ovan, för snabbt, för dåligt stöd = ett dåligt beslut av mig Fällde till slut en tikvalp på 150 meter med bra stöd, och det tog perfekt i framkant på bogen, tricket är att ta sig tid för att jobba igenom skottet innan man skjuter så man vet vad man pysslar med, vilket jag bevisligen inte gjorde på det snabba 50 metersskottet som teoretiskt borde vara minst 3 ggr så enkelt som 150 metersskottet..

Sen en sak som många hakat upp sig på här. "varför är det ok att skjuta på en räv på 200 meter men inte en älg" t.ex..

Jag tycker inte älgen är mera värd osv.

Men däremot så när man skjuter på en älg på det avståndet är det större risk att det blir en allvarlig skada på älgen.

Drar kulan iväg lika mycket på en räv så blir det bom. O en räv skadskjuts ju i stort sett inte om man inte träffar den i tassen eller nåt.. Tycker dom iallafall är otroligt lätta att döda..

så tycker jag. gonatt

Med det resonemanget är det alltså mer ok att skjuta älg på 700 än 300 meter, för då är ju sannolikheten till en helbom större än en skadeskjutning?

Snacka om haltande resonemang...

Med det resonemanget är det alltså mer ok att skjuta älg på 700 än 300 meter, för då är ju sannolikheten till en helbom större än en skadeskjutning?

Snacka om haltande resonemang...

Där är vi inte överens. vem skjuter över huvudtaget på 700 meter? Men dom som gör det så får väl resonera så då.

Det jag menar i huvudsak är att en räv DÖR oavsett var man träffar den. En älg dör INTE om man träffar den lite tokigt.

DÄRFÖR tycker jag att man kan chansa mera på ex. en fågel eller räv på långa avstånd. För tar det, då dör dom. Tar det däremot i älgen så är det inte sagt att man får byte med sig hem.

Haltar det fortfarande tycker du?

Där är vi inte överens. vem skjuter över huvudtaget på 700 meter? Men dom som gör det så får väl resonera så då.

Det jag menar i huvudsak är att en räv DÖR oavsett var man träffar den. En älg dör INTE om man träffar den lite tokigt.

DÄRFÖR tycker jag att man kan chansa mera på ex. en fågel eller räv på långa avstånd. För tar det, då dör dom. Tar det däremot i älgen så är det inte sagt att man får byte med sig hem.

Haltar det fortfarande tycker du?

jag tycker det haltar, träffen ska sitta i träffområdet tycker jag och jag vet flera rävar som plågats en hel del pga dåliga träffar och levt nog mycket för att komma undan vid eftersöket fast halva bakpartiet är borta.

fåglar också för det.

Detta beror ju också på förstås vilken typ av kula man använder. Vid all rådjursjakt och rävjakt osv.. så använder jag blitzking. Och då trillar rävarna om dom får en konturträff var som helst i kroppen. Så även med rådjuren men där strävar jag ju såklart efter att träffa i vitaldelarna!(strävar efter det så även på räven men där gör det ju inte så mycket om det tar nån annanstans)

Men jag förstår precis hur ni menar med detta nu och jag lägger mig i detta o håller med er!

Fast jag kommer nog att fortsätta "chansa" på mindre djur med mina blitzare. Däremot inte med helmantelkula så att säga.

jag har 200 som min gränsjakt men min lilstudsare,222rem, sitter en fin 4-12x kikare på så med den träffar jag helt fint me under 200 även någotlunda på 300,

men med älgstudsarn har jag bara ett 1,5-4,5x förstorning, så med den skjuter jag på max 150m,

men sen om det kommer besked om en beskjuten älg , så om jag ser den på 250 m så kommer jag nog försöka fälla den.

jag tog 200 meter då jag inte är säker nog på o träffa för att våga mig på ett skott på över de avstånden, räv har jag skjutit på ett ganska så fööörlångt avstånd men fick den ändå. dock börja man tänka efter. fan om man hade skadeskjutit den.

men efter de så har de blivit en hel del skjutning på 200 meter o mkt mer kommer de bli nu med 222:an, 300 meters banan kommer oxå besökas väldigt ofta när jag har "pillat" klart med vapnet,

mvh//Marcus som mår lika dåligt när han skadeskjuter en kråka som ett rådjur