Jag har en hel del kontakter och diskussioner med tidigare kollegor inom LRF om det här med viltskador. Det är många gånger väldigt intressanta diskussioner och ganska lärorikt för båda parter och det är nog en dialog som jag tror många jägare skulle finna väldigt lärorikt!

Just nu är det ganska mycket höjda röster om vildsvinen här i småland och jag märker ett i många fall ganska oroande "vi-och-dom" tänkande. Många jägare förstår nog inte allvaret med de skador vildsvinen orsakar och framförallt, de inser inte vad som kan komma att hända med deras jakt i framtiden.

Man hör också många gånger att flera jägare anser att lantbrukarna bara gnäller och att de faktiskt får betalt för att arrendera ut jakten och att det ger os jägare rätt att jaga som vi vill och hur vi vill. Man kan ju leva med den åsikten, men man får nog i framtiden då vara beredd att på att leta ny marker ganska snabbt. För många lantbrukare är det frågan om kostnader på ett antal hundratusen varje år. Säg t ex att man efter20meter med slåtterkrossen så rasar hela skiten på grund av en uppbökad sten och du får reparationer på några tiotal tusenlappar, då räcker inte 100SEK/ha så långt!

Fick ett exempel på från en lantbrukare i småland i går,där han nu allvarligt överväger att sluta med spannmål och helt enkelt lägga ner sin verksamhet på grund av vildsvinen. Han berättade att de verkligen jagade vildsvin aktivt. De hade 6 torn på hans 76ha (tror jag det var). De var 7 stycken som satt så ofta de kunde och orkade. Själv var han 60-65 och orkade ju själv inte sitta utan hade tagit in flera. De sköt en hel del gris och även grannmarkerna sköt en hel del. Han hade även två fällor som de också tog en och annan kulting i. Han var ganska upprörd och uppgiven. Han har verkligen försökt att med alla möjliga medel at minimera skadorna, men inte lyckats. Det var frågan om åtskilliga kronor vildsvinen kostade per år och kostnaden bra ökade!

Mina värsta farhågor är att vi nog kommer få fler och fler liknande händelser om vi jägare inte inser allvaret. Samråd och samsyn i alla ära, men frågan om det funkar överallt? Jämför t ex Sörmland och Småland och se hur snitt arealen är för en spannmålsåker ser ut och fundera över hur många jägare de skulle behövas för att hålla koll på dessa? Eller fundera på hur många markägare i småland det skulle involvera att få till ett 2-3000ha stort skötsel område? Det är ganska stora skillnader i ägarstrukturen!

Även markägarna måste se till att ta sitt ansvar! De måste vara mer selektiva i sitt urval av vem de arrenderar ut sin jakt till. Jag tror att många långväga arrendatorer kommer att bli av med sina arrenden till förmån för lokala, yngre jägare som orkar och vill ägna sig åt det ganska oglamorösa vakandet på små havrestycken.

Så vad vill jag säga med detta långa inlägg? Jo, att vi jägare nog kanske måste fundera en gång extra på varför lantbrukarna ondgör sig över vildsvinen. Deras levebröd är kanske rent av hotat på grund av att vi vill ha många grisar i skogen för vår hobbys skull. Det kanske till och med är så att vi har passerat möjligheten till samråd och samsyn på en del ställen? Jag är övertygad om att på vissa ställen kommer vi jägare få krav på oss att skjuta fler grisar och att markägaren även i andra avseenden kommer att skruva åt sina arrendekontrakt. Men vi kommer nog se ökade möjligheter för yngre och nya jägare att få komma in och ägna sig åt att vaka på vallar och spannmålsåkrar. Det kommer nog till och med att finnas de som får betalt för att jaga vildsvinen.

Så för framtida relationer med din markägare, välj en gris före en bock på söndag!

Ska ta och cementera "vi och dem" tänkandet lite

Hade en diskussion med en jordbrukare för någon månad sedan i ämnet. Han var som vanligt skitsur över grisarna och gnällde rätt hårt över dem. Hans marker var väl inte speciellt hårt ansatta på något sätt men han hade skador i alla fall.

Berättade just detta för honom att jo så brukar det låta, jordbrukarna gnäller över grisarna osv men då man erbjuder sig att jaga dem så.. nja.. nej det får nog vara.. Grisen har ju ett värde även den och jordbrukarna släpper ogärna in folk på markerna.. Vill inte stöta sig med det föråldrade jaktlaget som inte bryr sig om viltet osv.

Jordägarna äger problemet som jag ser det, vill de inte ha hjälp gratis när man erbjuder sig så ser jag ingen anledning att ta just detta gnäll på allvar.

Men visst kommer det att öka lavinartat! Tror det kan vara bra faktiskt, det kommer nog att tvinga jaktlag att plocka in ungdomar som orkar hålla på och jaga på nätterna om de vill ha kvar kontrakten.

Mvh!

Tja det är ju lätt att peka med hela handen på jägaren,

det finns massor att göra med

utformningen av odlandet,

samarbetet mellan marker/bönder,

samt jaktens utförande,

min personliga uppfattning baserad på en del kontakter med bönder är att de för mycket vill "äta kakan och behålla kakan",

dvs man skall få betalat för skador på säden, betalt för att få det jagat på marken och samtidigt vill man inte öppna för för mycket jakt eller intrång.

Nya grepp är svåra för äldre bönder/personer.

Hur kan det finnas ett vi och dom, de flesta bönder jagar väl trots allt?

/Christian

ja både max och hipshot har väl rätt.Jag var tills för 3 år sedan lantbrukare i södermanland och håller nu till i sollefteå men har ju en del kontakter både med lantbrukare och jägare kvar och många börjar nog vara rådlösa dels med det gamla jaktlaget (dom orkar inte) och dom yngre har oftast något som dom måste kliva upp till på morgonen och däför orkar inte dom heller och det är klart att vakjakt minskar inte heller stammen däremot så håller det grisarna borta ett tag. Jag vet om markägare som fakturerar jaktlaget för grisskador och det är väl där frågan kommer snart vem som skall betala vem. Så någon form av samförstånd och samarbete måste någ finnas för man är nog i behov av varandra.

Ska ta och cementera "vi och dem" tänkandet lite

Hade en diskussion med en jordbrukare för någon månad sedan i ämnet. Han var som vanligt skitsur över grisarna och gnällde rätt hårt över dem. Hans marker var väl inte speciellt hårt ansatta på något sätt men han hade skador i alla fall.

Berättade just detta för honom att jo så brukar det låta, jordbrukarna gnäller över grisarna osv men då man erbjuder sig att jaga dem så.. nja.. nej det får nog vara.. Grisen har ju ett värde även den och jordbrukarna släpper ogärna in folk på markerna.. Vill inte stöta sig med det föråldrade jaktlaget som inte bryr sig om viltet osv.

Jordägarna äger problemet som jag ser det, vill de inte ha hjälp gratis när man erbjuder sig så ser jag ingen anledning att ta just detta gnäll på allvar.

Men visst kommer det att öka lavinartat! Tror det kan vara bra faktiskt, det kommer nog att tvinga jaktlag att plocka in ungdomar som orkar hålla på och jaga på nätterna om de vill ha kvar kontrakten.

Mvh!

Ungefär det exemplet man brukar får höra från många jägare, och som inte är mindre sant för det!

Personligen ser jag att den markägare du pratat med, inte är att innefatta i de som har problem. Men han kommer säkert att få problem inom en snar framtid.

Sen finns det många markägare/lantbrukare som sitter i en fomr av gisslan situation. Dvs de äger och brukar sin egna mark. Jakten byter de bort till någon granne i utbyte mot att de för bruka de åkrar grannen har. Om nu denna lantbrukare vll sätta krav på den som har jakträtten, så kontrar helt sonika denne med att " Jaha.. då kan du glömma att bruka mina åkrar".. Och så är man tillbaka på ruta ett och vem äger problemet då?

Men i de fallet du beskriver så hoppas jag att markägaren sätter press på jaktarrendatorn och att denne tar saken på allvar.

Lyssnar inte de jägarna eller om de inte försöker, så har du nog snart ett samtal med vädjan om hjälp.

Tja det är ju lätt att peka med hela handen på jägaren,

det finns massor att göra med

utformningen av odlandet,

samarbetet mellan marker/bönder,

samt jaktens utförande,

min personliga uppfattning baserad på en del kontakter med bönder är att de för mycket vill "äta kakan och behålla kakan",

dvs man skall få betalat för skador på säden, betalt för att få det jagat på marken och samtidigt vill man inte öppna för för mycket jakt eller intrång.

Nya grepp är svåra för äldre bönder/personer.

Hur kan det finnas ett vi och dom, de flesta bönder jagar väl trots allt?

/Christian

Jag vet inte om man pekar med hela handen, men vi jägare är väl oftas de som tar på oss ansvaret för avskjutningen och i vildsvinens fall, även utfodring och åtling?

Nej, alla bönder jaga inte och alla jägare är inte bönder heller och där i är en del av problemet.

Att ändra sin utformning av odlandet, i val av gröda och var man odlar är nog ganska begränsat för många av de mindre bönderna här i småland. Samtidigt kan man ju fråga sig om man som markägare ska anpassa sitt odlande och/eller sina intäkter för vi jägare ska bedriva vår hobby?

Nya grepp, samråd etc.. Det fungerar inte överallt och är absolut ingen universal lösning. Då man på många håll trots, kontrollerad åtling och utfording, samjakter och nära samarbete med grannar ändå har stora skador, vad gör man då?

Det är precis det jag menar, att det finns ställen där dessa "universaltips" inte fungerar så vad gör man då? Och kanske kan ju det vara en lite väckarklocka till andra att undvika att hamna i samma läge?

Dina erfarenheter av lantbrukar som snåla och vilja tjäna pengar överallt, låter också som en bild jag har av de flesta småföretagare. Av någon anlednign så vill, till och med en elektriker ha täckning för sina kostnader även om jag betqalar för jobbet! Finns ju även de som inte ens producerar något handgripligt och har mage att ta betalt för sin arbetstid! Skämt å sido, så vill ju de flesta ha betalt då de säljer något som marknaden vill betala för. Men som jag skrev ovan, så komemr detta med säkerhet att ändras.

Inget lätt problem.

Jag som både markägare och jägare har ju ett ganska stort ansvar att åtmindstånde försöka hälla grisarna borta från grödorna.

Eftersom jag inte lider någon direkt ekonomisk skada av att vildsvinen går i gröorna är det ju lätt för mig att säga att det är lantbrukarens problem, men om han har problem så kommer han ju givet att vända sig till mig som markägare i första hand och då blir problemet mitt. Han betalar för att bruka mina åkrar, kan han inte göra det av olika skäl som nu att grisarna förstör så blir det ju inget fortsatt arrende och jag blir utan pengarna, inget jag vill.

Alltså måste jag på något vis försöka hjälpa mig själv genom att hjälpa honom att skydda grödorna, orkar jag inte själv så måste jag be om hjälp av andra. Eftersom dagens jaktlagstiftning är utformad som den är så ska det skjutas några vilda djur så måste jägarna göra det, alltså måste jägarkåren utföra detta utan eller mot betalning.

Jag har idag inget problem med att få olika jägare att hjälpa mig med problemen(som inte är så stora än) men frågan är hur det går när alla runt om mig har problem i grödorna och antalet jägare tryter.

lantbrukaren måste även förstå att genom att hjälpa jägarna hjälper de sig själva, te.x genom att bistå med foder till foderspridarna så att det finns gått om mat vid sidan om åkrarna. Även genom att slå kanter på åkern och ev skjutgator.

Små åkrar soml igger fel kan sås och där kan man tillåta att grisarna härjar istället för att springa på de mera produktiva åkrarna.

Problemet med markägare som även är jägare här nere i min grannskap är att de är gammla (60-70) och inte orkar eller vill vara ute på nätterna och jaga. Vidare kan det finnas div gammalt groll som gör att man inte kan samarbeta mellan gårdarna på ett bra sett.

Om inte vi jägare ställer upp och hjälper lantbrukarna vem ska då göra det?

/Lasse

Samtidigt kan man ju fråga sig om man som markägare ska anpassa sitt odlande och/eller sina intäkter för vi jägare ska bedriva vår hobby?

Gör du inte en tankevurpa här? Om vi lämnar därhän hur grisarna tagit sig tillbaka så bygger detta resonemang på att vi föder upp kultingar i parti och minut samt pluttrar ut i markerna. Möjligen att det finns jaktlag och gods som får se över sin foderhantering, producerar man mer gris än vad man skjuter?

Blir ju som vargdebatten detta, grisarna är här och vi har dem. Nu är det upp till oss att förvalta. De finns inte här enbart och uteslutande för vår hobbys skull utan de finns här för att de är ett vilt som förekommer i våra skogar.

Knepigt att beskriva men förstår du vad jag menar? Vi kan inte som jägare komma fram till en dag att.. nu väljer vi bort grisarna och ett år senare är sista klöven skjuten, varken med älg, rådjur, varg eller gris.

Mvh!

Jag håller absolut med dig i mångt och mycket MaxW! När det gäller inhemskt vilt, och dit har nu Riksdagen bestämt att vi skall räkna vildsvin, så kan man inte räkna med att man skall ha noll produktionsbortfall inom skogs- eller jordbruk. Har man sina marker i de värst utsatta delarna när det gäller skador så kan man inte hävda någon slags rätt att odla ärtor utan att behöva vidta en massa åtgärder för att inte få allt uppätet innan det ens har spirat. Och det kan omöjligen vara jägarkårens ansvar att helt utan ersättning hålla lantbrukaren skadeslös. När man började få bättre betalt för spannmålet för några år sedan hörde man plötsligt helt nya tongångar även där det inte finns vildsvin; tidigare var det närmast ointressant om älgen klev ut och mumsade litet i åkrarna, men plötsligt hörde man åsikter som "tar de ett steg ut i åkern ska de bort!"

Vi måste bli oerhört mycket bättre på att få till detta; jag håller HELT med dig! Och jag förnekar inte att skadorna är helt absurda på sina håll. Innan man släpper någon form av fundamentalistisk nollvision när det gäller skador och anklagar jägarkåren för att det finns vilda djur i skogen lär vi dock inte komma framåt. Och inte heller innan man inser att det är att j..a jobb att hålla vildsvin borta från åkrarna...

Samarbete efter de riktlinjer du diskuterat här förut är den enda rimliga vägen framåt... men det blir nog inte enbart en enkel resa!

När jag skrev anpassa odlandet var det inte för jägarnas/jaktens skull,

det är klart att det kunde läsas så.

Som bonde måste/bör man ju anpassa odlandet så att odlingarna blir mindre intressanta för vildsvinen,

samt ev att man faktiskt kan jaga i fälten, vilket då är en anpassning för avskjutningen men inte så mycket för jägarna per se.

Om jag har förstått rätt är det med en liten fri slagen kant mindre attraktivt för grisen att kliva ut, exponera sig, om det är en eller ett fåtal skjutgator genom fälten där man har sparat på att så,

vidare vet jag per uppgift att man kan genom att med elstängsel tillfälligtvis stängsla av en del av tilträdet till ett fält nå stor framgång med att styra viltet.

Det som skall uppnås är harmoni mellan stam och skada och det kan man bara göra i samarbete, eller hur?

/Christian

Gör du inte en tankevurpa här? Om vi lämnar därhän hur grisarna tagit sig tillbaka så bygger detta resonemang på att vi föder upp kultingar i parti och minut samt pluttrar ut i markerna. Möjligen att det finns jaktlag och gods som får se över sin foderhantering, producerar man mer gris än vad man skjuter?

Blir ju som vargdebatten detta, grisarna är här och vi har dem. Nu är det upp till oss att förvalta. De finns inte här enbart och uteslutande för vår hobbys skull utan de finns här för att de är ett vilt som förekommer i våra skogar.

Knepigt att beskriva men förstår du vad jag menar? Vi kan inte som jägare komma fram till en dag att.. nu väljer vi bort grisarna och ett år senare är sista klöven skjuten, varken med älg, rådjur, varg eller gris.

Mvh!

Förstår nog lite hur du menar och jag var nog lite oklar och möjligen något tillspetsad.

Jag menar inte att vi jägare egenhändigt står för produktionen av kultingar. Det hoppas jag vildsvinen själva klara av. Men precis som du säger så kan vi bidra till en på vissa håll kanske onormal födotillgång, som i sin tur gör att det föds flera kultingar än vad som vore normalt. I kombination med en liten och kanske obefintlig avskjutning så resulterar det i en ganska snabb ökning av vildsvin.

Personligen så uppskattar jag att jaga på vilttäta marker och jag ser gärna att det finns mycket vildsvin på de marker jag jagar och jag tror nog många jägare delar den åsikten. Men (och här kommer jag till vad jag menar) vi kan inte tillåta våra intressen av en stor viltstam komma före lantrbrukarens möjlighet att få en inkomst till sitt företag. Och då det verkar som vi jägare på många fall har en helt annat bild av vad viltstammar i balans med omgivande intresse är, har vi ju t ex fått väldigt många som numera fångar vildsvin i fälla och flera nya fällor på gång. Hade vi motsvarat markägarnas krav, hade vi nog inte haft några tankar på fällor.

Givetvis är det vårt ansvar att förvalta, men är det efter våra egna tyckande och önskemål eller ska de som ska leva av jordbruket och i mågna fall äger marken som ska få ha en åsikt?

När jag skrev anpassa odlandet var det inte för jägarnas/jaktens skull,

det är klart att det kunde läsas så.

Som bonde måste/bör man ju anpassa odlandet så att odlingarna blir mindre intressanta för vildsvinen,

samt ev att man faktiskt kan jaga i fälten, vilket då är en anpassning för avskjutningen men inte så mycket för jägarna per se.

Om jag har förstått rätt är det med en liten fri slagen kant mindre attraktivt för grisen att kliva ut, exponera sig, om det är en eller ett fåtal skjutgator genom fälten där man har sparat på att så,

vidare vet jag per uppgift att man kan genom att med elstängsel tillfälligtvis stängsla av en del av tilträdet till ett fält nå stor framgång med att styra viltet.

Det som skall uppnås är harmoni mellan stam och skada och det kan man bara göra i samarbete, eller hur?

/Christian

`

Det är bra förslag och de funkar bevisligen på många ställen.

Problemet är att det funkar inte här. Säg att en markägare har kanske 10-15 åkrar om 0,5-2 ha på olika ställen Ska du stängsla, göra skjutgator, öppna kantzoner så blir det inte mycket kvar att skörda.. Det funkar på de stora åkrarna och för det stora producenterna, men inte för de småbönder som finns i t ex småland el blekinge.

Så givetvis behöver vi samråd och samarbete för att komma någonstans, men vi behöver olika lösningar på olika ställen. Det som funkar på ett ställe funkar inte på nästa och det är svårt att nå harmoni då det saknas förståelse för varandras åsikter och förutsättningar och det är ngo lite av problemet på många ställen. Och det gälelr inte bara oss jägare utan även markägare och lantbrukare måste få en ökad kunskap och som Skurebo skrev, kanske engagera sig i åtling, utfodring osv.

men vi har en bit kvar dit, är jag rädd för.. :/

MaxW- så vad man kan konstatera är att vissa är mer skadekänsliga i sin odling än andra,

är det inte då man måste släppa positionerna och inse att svinen skall jagas kollektivt inom ett större område?

I varje fall under en period av året.

Jo jag vet att det inte är så lätt som att säga det men man måste komma med idéen först.

/Christian

Jag tror att det kommer landa i att markägare ger vildsvin en särställning i arrendeavtalen och förehåller sig rätten till vildsvinsjakt enligt eget godtycke efter 21:00 (åteljakt, belyst åtel) och sedan kommer man att ta in andra jägare för den jakten.

När detta sker kommer vi att få gott om arbetslösa icke-jägare som skulle ta chansen att skjuta vildsvin - på vilka håll och i vilka lägen som helst - nattetid. 2000 spänn svart för ett skjutet vildsvin skulle få rätt många att sitta ute på kvällarna...

MaxW- så vad man kan konstatera är att vissa är mer skadekänsliga i sin odling än andra,

är det inte då man måste släppa positionerna och inse att svinen skall jagas kollektivt inom ett större område?

I varje fall under en period av året.

Jo jag vet att det inte är så lätt som att säga det men man måste komma med idéen först.

/Christian

Jag tror att man skulle kunna säga att om man ser till den procentuella andelen skador är det nog ganska lika, då det gäller hur känsliga en del är för skador. Och en mindre lantbrukare, vilket de flesta här i småland är, är alltså känslgiare än de större lantbruken.

Jag tror inte det är så enkelt att göra det heller. Samjakter över större områden är ju sällan effektivt i jämförelse med vakjakt om syftet är att skjuta gris. Men att samordna insatser för att minimera skador på gröda borde kunna funka bättre än vad det gör idag. I Småland vet jag det kommer hända saker framöver och hoppas innerligt att det förvaltas väl av oss jägare och även att det nyttjas av de som brukar jorden.

Det görs en hel del försök, men det finn sju tjurskallar på alla håll. jägare som inte vill vara med granne på grund av gamla oförätter osv osv.. Det är ett stort hinder!

Jag tror att det kommer landa i att markägare ger vildsvin en särställning i arrendeavtalen och förehåller sig rätten till vildsvinsjakt enligt eget godtycke efter 21:00 (åteljakt, belyst åtel) och sedan kommer man att ta in andra jägare för den jakten.

När detta sker kommer vi att få gott om arbetslösa icke-jägare som skulle ta chansen att skjuta vildsvin - på vilka håll och i vilka lägen som helst - nattetid. 2000 spänn svart för ett skjutet vildsvin skulle få rätt många att sitta ute på kvällarna...

Låter som en rimlig slutsats. Hörde för lite sen om ett ställe där jägarna får rabatt på nätkommande års jaktarrende beroende på hur de kan förhindra skador och hur många grisar det skjuter.

Ett annat ställe har bönderna avstått jaktarrende mot att de gör en avstämning med skadorna vid årets slut.

Komemr dyka upp mer eller mindre kreativa lösningar..

Jag tror att det kommer landa i att markägare ger vildsvin en särställning i arrendeavtalen och förehåller sig rätten till vildsvinsjakt enligt eget godtycke efter 21:00 (åteljakt, belyst åtel) och sedan kommer man att ta in andra jägare för den jakten.

När detta sker kommer vi att få gott om arbetslösa icke-jägare som skulle ta chansen att skjuta vildsvin - på vilka håll och i vilka lägen som helst - nattetid. 2000 spänn svart för ett skjutet vildsvin skulle få rätt många att sitta ute på kvällarna...

Ett problem i din teori är. Vem ska då sköta ev eftersök som sträcker sig inpå dagen?

Här hos mig har vi påbörjat ett samarbete över markerna som innebär att vi ska hjälpas åt med ev nattjakt i gröda där grisarna finns och gör skada. markägaren/jakträttsinnehavaren blir den samordnande för sin mark så det inte sker någon jakt utan dennes tillstånd.

/lasse

Där jag bor har vi ett högt tryck av gris. Många bönder har satt upp elstängsel och helt blivit av med skadorna. Dock så behöver ju grisarna mat och går då på nya grödor. Här är det dessutom på följande vis att det är bönderna själva som bildar jaktlaget och såhär i skördetider finns det ingen bonde som har tid att sitta uppe och vaka när han har jobbar från 05:00 till 23:00.

Här äger ju helt klart markägaren problemet helt och hållet. Förra året sköts det 180 grisar på ca 8000 ha, i år är skadorna större än någonsin tidigare. Ännu är det dock för tidigt att säga något om statistiken i avskjutningen. Själv kan jag höra vildsvinen beta varje natt utanför sovrumsfönstret i majsåken. Min fru har nyligen haft ihjäl sitt andra vildsvin på ett år. Bägge med bilen som tillhygge.

Där jag bor har vi ett högt tryck av gris. Många bönder har satt upp elstängsel och helt blivit av med skadorna. Dock så behöver ju grisarna mat och går då på nya grödor. Här är det dessutom på följande vis att det är bönderna själva som bildar jaktlaget och såhär i skördetider finns det ingen bonde som har tid att sitta uppe och vaka när han har jobbar från 05:00 till 23:00.

Här äger ju helt klart markägaren problemet helt och hållet. Förra året sköts det 180 grisar på ca 8000 ha, i år är skadorna större än någonsin tidigare. Ännu är det dock för tidigt att säga något om statistiken i avskjutningen. Själv kan jag höra vildsvinen beta varje natt utanför sovrumsfönstret i majsåken. Min fru har nyligen haft ihjäl sitt andra vildsvin på ett år. Bägge med bilen som tillhygge.

Det verkar som att det är ganska lika på många håll.. dvs att stammen har ökat ganska rejält från förra året. Men däremot så ska det blir lite intressant och se om åteljakten med belysning komemr ge några effekter på avskjutningen. Säg att man tidigare kunde jaga 100 dagar i månaden på grund av ljusförhållande så är det ju numera ytterligare 265 dagar som gör att man kan sitta och vaka på natten.

Säg att man tidigare kunde jaga 100 dagar i månaden på grund av ljusförhållande så är det ju numera ytterligare 265 dagar som gör att man kan sitta och vaka på natten.

Måånga dagar blir det!!

Tycker man glömmer en viktig del och det är att de flesta bönderna som fotfarande är aktiva mjölkbönder i Småland och på andra platser arrenderar den mesta av sin mark och kan därmed inte själva bestämma hur man ska tackla grisproblemen på dessa markerna.

Vet själv av erfarenhet då den ena marken jag jagar på ägs av en mjölkbonde och där klarar vi grisarna rätt enkelt genom att använda hundarna som störningsmoment. Men på marker han arrenderar där får han mycket skador i havren och markägaren vill inte att vi släpper hundar efter grisarna.

\mats

Måånga dagar blir det!!

Sen finns det ju andra faktorer som har kanske påverkar, men dock; Möjligheten finns!

Ju mer jag läser om vildsvinen, ju gladare är jag att jag inte har dom på mina marker.

Jag har en hel del kontakter och diskussioner med tidigare kollegor inom LRF om det här med viltskador. Det är många gånger väldigt intressanta diskussioner och ganska lärorikt för båda parter och det är nog en dialog som jag tror många jägare skulle finna väldigt lärorikt!

Just nu är det ganska mycket höjda röster om vildsvinen här i småland och jag märker ett i många fall ganska oroande "vi-och-dom" tänkande. Många jägare förstår nog inte allvaret med de skador vildsvinen orsakar och framförallt, de inser inte vad som kan komma att hända med deras jakt i framtiden.

Man hör också många gånger att flera jägare anser att lantbrukarna bara gnäller och att de faktiskt får betalt för att arrendera ut jakten och att det ger os jägare rätt att jaga som vi vill och hur vi vill. Man kan ju leva med den åsikten, men man får nog i framtiden då vara beredd att på att leta ny marker ganska snabbt. För många lantbrukare är det frågan om kostnader på ett antal hundratusen varje år. Säg t ex att man efter20meter med slåtterkrossen så rasar hela skiten på grund av en uppbökad sten och du får reparationer på några tiotal tusenlappar, då räcker inte 100SEK/ha så långt!

Fick ett exempel på från en lantbrukare i småland i går,där han nu allvarligt överväger att sluta med spannmål och helt enkelt lägga ner sin verksamhet på grund av vildsvinen. Han berättade att de verkligen jagade vildsvin aktivt. De hade 6 torn på hans 76ha (tror jag det var). De var 7 stycken som satt så ofta de kunde och orkade. Själv var han 60-65 och orkade ju själv inte sitta utan hade tagit in flera. De sköt en hel del gris och även grannmarkerna sköt en hel del. Han hade även två fällor som de också tog en och annan kulting i. Han var ganska upprörd och uppgiven. Han har verkligen försökt att med alla möjliga medel at minimera skadorna, men inte lyckats. Det var frågan om åtskilliga kronor vildsvinen kostade per år och kostnaden bra ökade!

Mina värsta farhågor är att vi nog kommer få fler och fler liknande händelser om vi jägare inte inser allvaret. Samråd och samsyn i alla ära, men frågan om det funkar överallt? Jämför t ex Sörmland och Småland och se hur snitt arealen är för en spannmålsåker ser ut och fundera över hur många jägare de skulle behövas för att hålla koll på dessa? Eller fundera på hur många markägare i småland det skulle involvera att få till ett 2-3000ha stort skötsel område? Det är ganska stora skillnader i ägarstrukturen!

Även markägarna måste se till att ta sitt ansvar! De måste vara mer selektiva i sitt urval av vem de arrenderar ut sin jakt till. Jag tror att många långväga arrendatorer kommer att bli av med sina arrenden till förmån för lokala, yngre jägare som orkar och vill ägna sig åt det ganska oglamorösa vakandet på små havrestycken.

Så vad vill jag säga med detta långa inlägg? Jo, att vi jägare nog kanske måste fundera en gång extra på varför lantbrukarna ondgör sig över vildsvinen. Deras levebröd är kanske rent av hotat på grund av att vi vill ha många grisar i skogen för vår hobbys skull. Det kanske till och med är så att vi har passerat möjligheten till samråd och samsyn på en del ställen? Jag är övertygad om att på vissa ställen kommer vi jägare få krav på oss att skjuta fler grisar och att markägaren även i andra avseenden kommer att skruva åt sina arrendekontrakt. Men vi kommer nog se ökade möjligheter för yngre och nya jägare att få komma in och ägna sig åt att vaka på vallar och spannmålsåkrar. Det kommer nog till och med att finnas de som får betalt för att jaga vildsvinen.

Så för framtida relationer med din markägare, välj en gris före en bock på söndag!

Jag måste ju berätta en story som kanske häpnar många men nu för tiden så baxnar jag inte lngre..!

För två somrar sedan hade vi i vårat jaktlag ett uppehåll under sommaren. När vi kom tillbaka till markerna för att förbereda inför kommande jaktsäsong så hade bonden, som vi arrenderar av givetvis, odlat pellets-hampa på vår viltåker som ingår i avtalet. Där vi även hade en åtel för grisarna. Diskussionerna som följde var av lite hätsk karaktär. Efter en lång tids envägs-kommunicerande så köpte vi läget och satt självfallet och vakade vid vår nya pelletsåker!

Efter julen när vi kom tillbaka hade bonden rivit vår åtel vid pelletsodlingen, utan förvarning..!?

Som vanligt stoppade bonden huvudet i sanden och ville varken diskutera eller resonera.

Nu i våras hyrde bonden ut sina marker mm till en ridskola, så det var bara att dela skogen och fälten med en massa tjejer som inte har någon förståelse för vad vi gör eller respekterar de varningsskyltar vi sätter upp vid VARJE jakttillfälle på marken samt vid "entréerna" till marken. Detta verkar vi ska göra även under den stundande säsongen.

När jag i slutet av maj och början av juni var ute och tittade efter fejningar och röjde ris i skogen inför bockpremiären nu i augusti så tror ni inte på F-N att bonnj****n har eldat upp mitt jakttorn!!!

Hur ska vi göra för att komma överens med vår arrendator?

Vi har ju iallafall lyckats tyda signalerna att vi inte är välkomna men han vill samtidigt inte säga upp avtalet.

En i jaktlaget har jagat på samma marker sedan mitten på 60-talet, stackarn är ju förtvivlad!

Är det någon som har ett hett tips? Kom inte med "grannfejden" då loggar jag ur!

// S

Jag har en hel del kontakter och diskussioner med tidigare kollegor inom LRF om det här med viltskador. Det är många gånger väldigt intressanta diskussioner och ganska lärorikt för båda parter och det är nog en dialog som jag tror många jägare skulle finna väldigt lärorikt!

Just nu är det ganska mycket höjda röster om vildsvinen här i småland och jag märker ett i många fall ganska oroande "vi-och-dom" tänkande. Många jägare förstår nog inte allvaret med de skador vildsvinen orsakar och framförallt, de inser inte vad som kan komma att hända med deras jakt i framtiden.

Man hör också många gånger att flera jägare anser att lantbrukarna bara gnäller och att de faktiskt får betalt för att arrendera ut jakten och att det ger os jägare rätt att jaga som vi vill och hur vi vill. Man kan ju leva med den åsikten, men man får nog i framtiden då vara beredd att på att leta ny marker ganska snabbt. För många lantbrukare är det frågan om kostnader på ett antal hundratusen varje år. Säg t ex att man efter20meter med slåtterkrossen så rasar hela skiten på grund av en uppbökad sten och du får reparationer på några tiotal tusenlappar, då räcker inte 100SEK/ha så långt!

Fick ett exempel på från en lantbrukare i småland i går,där han nu allvarligt överväger att sluta med spannmål och helt enkelt lägga ner sin verksamhet på grund av vildsvinen. Han berättade att de verkligen jagade vildsvin aktivt. De hade 6 torn på hans 76ha (tror jag det var). De var 7 stycken som satt så ofta de kunde och orkade. Själv var han 60-65 och orkade ju själv inte sitta utan hade tagit in flera. De sköt en hel del gris och även grannmarkerna sköt en hel del. Han hade även två fällor som de också tog en och annan kulting i. Han var ganska upprörd och uppgiven. Han har verkligen försökt att med alla möjliga medel at minimera skadorna, men inte lyckats. Det var frågan om åtskilliga kronor vildsvinen kostade per år och kostnaden bra ökade!

Mina värsta farhågor är att vi nog kommer få fler och fler liknande händelser om vi jägare inte inser allvaret. Samråd och samsyn i alla ära, men frågan om det funkar överallt? Jämför t ex Sörmland och Småland och se hur snitt arealen är för en spannmålsåker ser ut och fundera över hur många jägare de skulle behövas för att hålla koll på dessa? Eller fundera på hur många markägare i småland det skulle involvera att få till ett 2-3000ha stort skötsel område? Det är ganska stora skillnader i ägarstrukturen!

Även markägarna måste se till att ta sitt ansvar! De måste vara mer selektiva i sitt urval av vem de arrenderar ut sin jakt till. Jag tror att många långväga arrendatorer kommer att bli av med sina arrenden till förmån för lokala, yngre jägare som orkar och vill ägna sig åt det ganska oglamorösa vakandet på små havrestycken.

Så vad vill jag säga med detta långa inlägg? Jo, att vi jägare nog kanske måste fundera en gång extra på varför lantbrukarna ondgör sig över vildsvinen. Deras levebröd är kanske rent av hotat på grund av att vi vill ha många grisar i skogen för vår hobbys skull. Det kanske till och med är så att vi har passerat möjligheten till samråd och samsyn på en del ställen? Jag är övertygad om att på vissa ställen kommer vi jägare få krav på oss att skjuta fler grisar och att markägaren även i andra avseenden kommer att skruva åt sina arrendekontrakt. Men vi kommer nog se ökade möjligheter för yngre och nya jägare att få komma in och ägna sig åt att vaka på vallar och spannmålsåkrar. Det kommer nog till och med att finnas de som får betalt för att jaga vildsvinen.

Så för framtida relationer med din markägare, välj en gris före en bock på söndag!

Tänk om alla var så kloka som du....då skulle världen se bättre ut ;-)

/kettukiller...bonde å jägare....dock utan vildsvin på marken..som tur är...