Så här gick snacket för flera år sedan... Och vad har hänt? Inte har det blivit mindre gris för det, snarare en ökning. De enda skillnaderna är att vissa områden har mindre med gris än andra och det beror på jakten, oavsett om den sker på 50ha, eller 5000ha. Totalt sett har grisstammen ökat och det gör den för varje år hur vi än vänder och vrider på avskjutningsreglerna...

Jag försvarar inte de med små marker som har åtlar och skjuter mycket gris, men eftersom de kan göra det är stammen alldeles för stor i området och klarar inte de andra av uppgiften, so what... Dialog, jovisst..!

Om det fortsätter, blir det en reglering där grisarnas antal minskar och då också, intresset.

Parollen är; Mycket gris - många som jagar! Lite gris, ja då minskar intresset!

Åteljakten står för de flesta skjutna grisar i Sverige och jag har följt de förändringarna med gristillgång under många år. Till en början skulle alla bege sig ut i skogen och skjuta gris och det anlades åtlar som växte upp likt svampar i jorden.. Stammen sköts snabbt ner till en lägre nivå och då tappade många åteljägare intresset. Grisarna förökade sig snabbt och de jägare som mer eller mindre slutat med grisjakt, börjar igen. Ytterligare en nergång, men inte så mycket som förra gången... Många har också lärt sig vilka grisar de kan skjuta, utan att äventyra stammens tillväxt.

Nu har intresset för åteljakt falnat en hel del för många och jag tror att vi kan vänta en anstormning av grisar de närmaste åren.

Visserligen tog ett par vintrar hårt i de olika bestånden på en del håll, men med grisens extrema föryngringstakt, är jag inte orolig det minsta!

Utan extrem utfodring ingen extrem föryngringstakt .

//Lars D

Utan extrem utfodring ingen extrem föryngringstakt .

//Lars D

Sanning med modifikation! Grisarna klarar sig bra utan vår utfodring och påverkar dem bara marginellt.

Detta gör att stammen har minskat snarare än ökat, lokalt där man fortfarande kör med åtlar kan det fortfarande finnas mycket gris.

//Lars D.

Överlag har stammen ökat, inte minskat!

På tal om normal tillväxt, brunst osv har dessa två vintrar kastat omkull alla påstådda teorier om "normalt".

Jag upplever en kaos iom att brunsten blivit fel 2 år på rad. Nu har jag grisar i alla åldrar under hela året och i relativt stora mängder. Tidigare var det lätt att följa upp grupperna och det vi kallar normalt!!

Sanning med modifikation! Grisarna klarar sig bra utan vår utfodring och påverkar dem bara marginellt.

Nej påverkar kan faktiskt vara radikal, lägre utfodring så får du normala brunstcyklar.

Normala brunstcyklar innebär att kulting föds senare på året dvs mot slutet av mars början av april, på barmark.

Det innebär också att endast äldre suggor i ett område brunstar unggyltor brunstar inte.

Äldre suggor biter ihjäl ung gyltors kultingar.

Detta är betenden som är välkända i länder där utfodring är förbjuden.

Föryngrings takten bland gris är ordentligt lägre i tex Tyskland än i Sverige, trots att de naturliga förutsättningarna är bättre.

Då Sovjet bröt samman & därmed kollektiv jordbruken försvann så försvann spillsäden på fälten & gristammen i stora delar av Ryssland försvann.

Det är inte så att det inträffar någon massdöd av vuxna grisar men deras betenden ändras.

Med andra ord utfodring påverkar gris & det är välkänt.

//Lars D.

Ps det finns väldigt många riktiga jägare i Sverige

Har mycket svårt att tro att tillgången på foder inte skulle påverka en viltart.

Har mycket svårt att tro att tillgången på foder inte skulle påverka en viltart.

Nu skall vi skilja på naturligt foder och artificiellt foder!

Nej påverkar kan faktiskt vara radikal, lägre utfodring så får du normala brunstcyklar.

Det är inte så att det inträffar någon massdöd av vuxna grisar men deras betenden ändras.

Med andra ord utfodring påverkar gris & det är välkänt.

//Lars D.

Ps det finns väldigt många riktiga jägare i Sverige

Det första köper jag inte och håller fortfarande på marginell förändring. Vi har haft normala brunstcykler här fram tills förra vintern, men nu råder det kaos.

Att utfodring påverkar, ja det är självklart, men inte i den utsträckningen som många tror.

Tur att det finns så många riktiga jägare i sverige...

Nu skall vi skilja på naturligt foder och artificiellt foder!

Foder som foder.

Har ett vilt tillgång till mat så ökar det.

Desto mer det kommer över desto större kullar och mer överlevnad.

Med den vinter vi haft här så påverkar det enormt om grisen har en åtel eller foderplats o gå till eller inte.

Verkar påverka halvårsgrisar mest.

Vet om 10 st nu bara i min by som varit extremt undernärda.

4 lever iofs än..

Gvietvis har grisar det lättare där åteljakten forfarande jobbas med.

Att man inte skjuter så magra grisar på åtel är väl inte så konstigt egentligen?

Skulle vara intressant om man helt slutade åtla nått år på tex din mark Fontier o se om där finns mer eller mindre med gris om något år.

Fast avskjutningen ska ju ligga lika för att det ska kunna jämföras o det blir kanske lite svårt utan foder på åtlarna.

Foder som foder.

Har ett vilt tillgång till mat så ökar det.

Desto mer det kommer över desto större kullar och mer överlevnad.

Skulle vara intressant om man helt slutade åtla nått år på tex din mark Fontier o se om där finns mer eller mindre med gris om något år.

Fast avskjutningen ska ju ligga lika för att det ska kunna jämföras o det blir kanske lite svårt utan foder på åtlarna.

Vi hade en hel del snö här denna vintern som också var kallare än normalt. Ändå var inte grisarna intresserade av några foderplatser..

Jag följde upp 2 sådana platser med stora mängder sockerbetor och INTE en enda gång under vintern såg jag några grisspår på de platserna... Rådjur och älg hade däremot försett sig!

Om jag slutar att åtla något år, har ringa betydelse, för att egentligen säga, ingen betydelse alls. Den lilla mängden jag portionerar ut, ger inte några fler grisar!

Ja, avskjutningen skulle minska drastiskt om där inte fanns något lockfoder. En del grisar hade ändå blivit skjutna iom trätjäran..

Vi hade en hel del snö här denna vintern som också var kallare än normalt. Ändå var inte grisarna intresserade av några foderplatser..

Jag följde upp 2 sådana platser med stora mängder sockerbetor och INTE en enda gång under vintern såg jag några grisspår på de platserna... Rådjur och älg hade däremot försett sig!

Om jag slutar att åtla något år, har ringa betydelse, för att egentligen säga, ingen betydelse alls. Den lilla mängden jag portionerar ut, ger inte några fler grisar!

Ja, avskjutningen skulle minska drastiskt om där inte fanns något lockfoder. En del grisar hade ändå blivit skjutna iom trätjäran..

Jepp jag har oxå sett sockerbetshögar utan grisspår men det betyder ändå inte att grisen inte far illa.

Ska den äta i sockerbetshögen så är ju förutsättningen att den hittar högen.

Är snödjupet över 50cm så rör de sig inte så långt.

Teoretiskt R-max är högre generellt i Tyskland än i Sverige, skiljer uppåt 30% enligt SLU. Skillnaden stavas såväl klimat som födotillgång (läs majs) Historiskt styrde ollonåren reproduktionstopparna i Tyskland trots oreglerad utfodring, den är idag underordnad odlingen av majs. Man kan säga att dom åtnjuter ollonårens toppar konstant. Dock har vintern slagit ut mycket även där i år.

Att utfodring har betydelse slår samma forskare fast, utfodringen slår i princip ut alla klimatskillnader söder om dalälven. Det går hårdast åt grisstammen i pereferiområderna, där finns inte samma utfodringskultur just pga att det inte finns en jaktbar stam. Moment 22 för spridningen av stammen.

Jepp jag har oxå sett sockerbetshögar utan grisspår men det betyder ändå inte att grisen inte far illa.

Ska den äta i sockerbetshögen så är ju förutsättningen att den hittar högen.

Är snödjupet över 50cm så rör de sig inte så långt.

So far, so good!

Jag vet att grisarna stannar upp när de har det besvärligt att ta sig fram. Här låg max 50 cm vid något tillfälle, men 35-40 cm var det mer överlag en längre tid. Jag blev klart förvånad varje gång jag besökte foderplatserna och inte fick syn på något grisspår.

De grisarna jag skjutit i vinter har varit i gott hull och jag har inte märkt att de skulle vara undernärda av något slag.

Kollade kartan jag har i burken och de tio utmärglade grisar jag vet om är alla inom en radie på 7.5 km.

Alla verkar som sagt va i samma ålder.

4 hade suggan med resten utan observerad.. sugga.

Finns en del åkrar/vall men det odlas bara på ett ställe resten är skog.

Tror att faller mycket snö o tjäle osv när kultingarna ska avvänjas så får de svårt att klara sig.

var och jagade älg utanför rottne sista helgen i februari med hunden tänkte att det blir nog första gången hon kommer i kontakt med gris för de sa att det fanns mängder där men på åtlarna fanns inte ett spår mest rådjur är nog som folk säger de har inte rört sig mycket i vinter samma med älg (tror jag) fanns knappt nåt älgspår sen kom upptaget och då hade hon ställt 7 älgar bara sprutade ut älg ur såten tycker att det är lite konstigt rådjur utnyttjar foderplatser som man skapar till dom men inte älg och gris nån som har samma uppfattning

Har mycket svårt att tro att tillgången på foder inte skulle påverka en viltart.

Fodertillgången styr helt klart .. kan ta som exempel ett vildsvinshägn som jag har haft att göra med där ägaren efter många års drift fick tillgång till obegränsat med foder någon spillprodukt från något företag.. Och där såg man en radikal förändring med obegränsat med foder då antalet småkultingar fördubblades i och med den ökade fodermängden ..

Ägaren förbannade sig över att han inte kommit på det tidigare det innebar ju fördubblad mängd slaktsvin ... Och en helt annan lönsamhet...

samma fenomen har jag sett i det vilda på ett antal ställen ...

Efter ha läst mer va ni skrivit så kan man ju lugnt konstatera att de råder en del oenigheter bland jägarkåren om antal gris per ha

Utgångsfrågan är ju vad det är lämpligt att skjuta per 100ha. Även om kanske lagen kan tillämpas i extremfall så finns inga sådan riktlinjer, utan sunda förnuftet lär gälla.

Inom vårt område har vi allt ifrån 10/100ha ner till under 0,5 på enskilda marker ingående. Årliga snittet i området ligger mellan 1,5 och 2,5 senaste 5 åren. Tror att man i ditt område inte behöver skämmas för att skjuta 5/100ha förutsatt att man skjuter räntan och inte kapitalet samt bidrar till utfodringen.

Hur stor är din mark?

Fodertillgången styr helt klart .. kan ta som exempel ett vildsvinshägn som jag har haft att göra med där ägaren efter många års drift fick tillgång till obegränsat med foder någon spillprodukt från något företag.. Och där såg man en radikal förändring med obegränsat med foder då antalet småkultingar fördubblades i och med den ökade fodermängden ..

Ägaren förbannade sig över att han inte kommit på det tidigare det innebar ju fördubblad mängd slaktsvin ... Och en helt annan lönsamhet...

samma fenomen har jag sett i det vilda på ett antal ställen ...

Det går aldrig att jämföra hägngrisar med frilevande. Stänger vi in grisar stör vi deras naturliga beteenden och även det fodersök de har. Tillgången till naturligt foder i ett hägn är rätt så begränsat och då är det inte så konstigt att de äter sig feta på det som läggs ut.

"samma fenomen har jag sett i det vilda på ett antal ställen"... Jovars..!!

intressant att resonemanget skiljer sig så. henrik bortsett så lyfts flera viktiga aspekter. men för att svara på din fråga skaneman:

mark 1 som ligger i bland de gristätaste områdena vi har kring färingtofta/örkelljunga skjuter vi ca 15 grisar på 1000ha/år

mark 2 strax norr om växjö skjuter vi ca 10 grisar på 2500 ha/år

Utgångsfrågan är ju vad det är lämpligt att skjuta per 100ha. Även om kanske lagen kan tillämpas i extremfall så finns inga sådan riktlinjer, utan sunda förnuftet lär gälla.

Inom vårt område har vi allt ifrån 10/100ha ner till under 0,5 på enskilda marker ingående. Årliga snittet i området ligger mellan 1,5 och 2,5 senaste 5 åren. Tror att man i ditt område inte behöver skämmas för att skjuta 5/100ha förutsatt att man skjuter räntan och inte kapitalet samt bidrar till utfodringen.

Hur stor är din mark?

Den är 23 hektar, ungefär hälften skog hälften åker lite bete också

Den är 23 hektar, ungefär hälften skog hälften åker lite bete också

Då skulle jag säga att utan att avtalat något med grannarna, 1 eller 2 grisar.

Det går aldrig att jämföra hägngrisar med frilevande. Stänger vi in grisar stör vi deras naturliga beteenden och även det fodersök de har. Tillgången till naturligt foder i ett hägn är rätt så begränsat och då är det inte så konstigt att de äter sig feta på det som läggs ut.

"samma fenomen har jag sett i det vilda på ett antal ställen"... Jovars..!!

Ja trot om du vill... men om du har fri fodermängd till grisarna så krävs inget större fodersök så skillnaden är inte så stor från dom hägnade...

Det skjuts motsv 200 /1000ha och mer på dessa marker varje år ..

Ja trot om du vill... men om du har fri fodermängd till grisarna så krävs inget större fodersök så skillnaden är inte så stor från dom hägnade...

Det skjuts motsv 200 /1000ha och mer på dessa marker varje år ..

"...fri fodermängd till grisarna så krävs inget större fodersök..." Det kan jag hålla med om när det gäller instängda/hägnade grisar... Inte annars! Klart att grisarna kan stanna upp i kortare perioder på foderplatser med lite varierat foder.

Deras naturliga fodersök är ärftligt och det är bara för att grisarna skall få i sig alla de näringsämnen de behöver.

Vid goda ollonår förser sig grisarna med detta i stora mängder, men de letar hela tiden efter annat också som kompensation till vad de behöver för att fungera. Det är samma sak med oss människor, men vi en valmöjlighet och vi vet vad som är skadligt för oss. En alltför ensidig kost är aldrig bra och hur konstigt det än låter har djuren detta inbyggt och stannar ofta inte länge på våra foderplatser. De kan mycket väl besöka dem ofta, men det är inte samma sak som att de äter sig mätta där, vilket de aldrig gör.

Att det kan samlas många grisar som dras dit till de platserna från när och fjärran, är då inte så konstigt!

Foderplatser och ibland våra åtlar är magneter under vissa tider på året, men tro inte att grisarna väljer dessa för att de inte har någon annan mat.

Skjuts det 200 grisar på 1000ha så har det dragits dit gris milavis ifrån om där nu finns flera stora foderplatser. Det är inte den mängden gris som fötts upp i det området!!!

Det är ingen tvekan om att utfodring påverkar såväl reproduktionstakten som överlevnaden. Dessutom koncentreras viltet. Vildsvin rör sig ofta mellan olika matplatser, naturliga eller anlagda utfodringsplatser, men självfallet håller de sig gärna i ett område med god tillgång till foder och skydd. Störs de kraftigt kan hela flocken sticka flera mil, och därefter hålla sig i ett annat område en stund. Visst finns det alltså "rotation" i systemet, men det är helt klart att utfodringen påverkar stammens tillväxt och fördelning.

"...fri fodermängd till grisarna så krävs inget större fodersök..." Det kan jag hålla med om när det gäller instängda/hägnade grisar... Inte annars! Klart att grisarna kan stanna upp i kortare perioder på foderplatser med lite varierat foder.

Deras naturliga fodersök är ärftligt och det är bara för att grisarna skall få i sig alla de näringsämnen de behöver.

Vid goda ollonår förser sig grisarna med detta i stora mängder, men de letar hela tiden efter annat också som kompensation till vad de behöver för att fungera. Det är samma sak med oss människor, men vi en valmöjlighet och vi vet vad som är skadligt för oss. En alltför ensidig kost är aldrig bra och hur konstigt det än låter har djuren detta inbyggt och stannar ofta inte länge på våra foderplatser. De kan mycket väl besöka dem ofta, men det är inte samma sak som att de äter sig mätta där, vilket de aldrig gör.

Att det kan samlas många grisar som dras dit till de platserna från när och fjärran, är då inte så konstigt!

Foderplatser och ibland våra åtlar är magneter under vissa tider på året, men tro inte att grisarna väljer dessa för att de inte har någon annan mat.

Skjuts det 200 grisar på 1000ha så har det dragits dit gris milavis ifrån om där nu finns flera stora foderplatser. Det är inte den mängden gris som fötts upp i det området!!!

Ja det må så vara att deras fodersök är ärftligt och att det krävs varierad kost men flera av dessa marker jag tänker på ligger så till geografiskt att en större invandring av gris inte vore möjlig och den populationstätheten skulle inte vara där om det inte vore för fodret... Jag stannar gärna vid att vi inte är av samma uppfattning men det jag anger har jag sett med egna ögon... Det må kanske inte vara vetenskapligt grundat men åtminståne erfarenheter byggt på empiriska faktorer...