Jag är lite lätt fundersam över hur uppfattningen är i vårt vackra land om att sälja valpar till icke jagande familjer. Sitter ni hellre med valpar i flera månader eller kan ni tänka er att sälja en valp tex till en blivande jagande familj?

Jag som föder upp hundar vill ju självklart att mina valpar ska hamna hos aktiva hem där dom får den stimulans dom behöver för att utvecklas och bli den hund familjen vill ha den till. Jag är positiv till valpköpare som vill jaktmeritera hundarna men jag nekar för den skull inte icke jagande för köp av valp.

Men vem säljer jakthundar till ickejägare som däremot tränar för jakt?

Är det en allmän uppfattning av jakthundsuppfödare att man inte vill beblanda sig med "fel" sortes folk för att dom är rädda för konkurrens?

Visst, mina hundar duger gott och väl till praktisk jakt, det kan jag garantera. Men då många av förståsigpåare menar på att en tyngre typ av hund (ca 28-30kg) inte duger till jakt i skog eller fält.

Vad jag förstår så grundar all jakt på träning och åter träning och gärna på skogs/fält/fjällträning beroende på vilken biotop man ska jaga på. Men köpa hund, det duger man inte till om man inte jagar. En del åker över till Norge och köper en jaktmeriterad hund för att den sedemera ska bli en soffliggare för att husse/matte inte haft tid att träna. Är det inte bättre då att sälja till folk som är intresserade av att komma igång?

Tydligen inte enligt vissa.

Tror ni verkligen att det gagnar er uppfödning och ger bra renommé hos valpköpare om ni beter sig som stolpskott??

Kort hur jag skulle fundera...(Har inte haft valpar än..)

Tänker jag att mina jakthundar/uppfödning ska generera pengar. Då vill jag nog att alla avkommor blir jaktmeriterade osv. För då har jag fler köpare som i framtiden är beredda att betala mer för just mina hundar, för att alla vet att dom funkar bra till jakt.

(Jaktträning är just bara träning, det är praktiskt som du ser vad hunden går för. Det finns många hundar som är bra på dom konstlade träningarna men inte funkar tillräckligt bra praktiskt. Dock är träning en mycket bra väg att gå för att få en praktisk fungerande hund.)

Har jag valpar för att jag själv vill ha en valp, då är det nog viktigare att valparna får ett aktivt liv. Då inte nödvändigtvis jaktliv.

Edit:

"Sen måste man som säljare skapa sig en uppfattning om köparen. Är det en helt okänd person så är det till att avväga vad den säger. Du kan ha en köpare som säger att den ska träna mm, 7 dagar i veckan osv. Men träna för den personen är kanske i verkligheten att hunden får gå ut och pinka. Medans någon annan säger att dom har lite för lite tid till träning och det blir förmodligen inte mer 1-2 i veckan. Men för den personen är träning tex 3-4 timmar/gång. Och en promenad på 1 timme varjedag + lite dressyr är ju vad alla ska göra för att ha hund, så träna ligger utanför det.

Det är inte alltid en säljare gör rätt bedömningar av folk som vill köpa. Känner du uppfödaren eller har bra referenser så är det nog lättare att bli trovärdig"

Har enbart sålt till jägare.

För mig som inte tagit någon kull på någon av mina tre tikar så skulle det viktigaste av allt vara att hunden inte blev sittande ensam i någon hundkoja hela sommaren och vintern för att plockas fram som något jaktredskap under hösten. Kort sagt så länge hunden är älskad som en familjemedlem och blir behandlad därefter så skulle jag inte bry mig om hur många rosetter det hängde på väggen. Men en setter likaväl som en annan hund ska ha stimulans både fysiskt och psykiskt. Jag hade nog haft ett helvete att sålla ut de jag inte vill ska ha hund och sovit dåligt om jag valt fel.

jag smyger in en lite förfrågan här när vi ändå snackar om hundar, det e så att jag just tagit jägarexamen och skulle vilja ha en hund av model beagle för att jaga rådjur med. är det nån som känner till en bra uppfödare av den rasen?

sorry att jag hoppar in så här.

jag smyger in en lite förfrågan här när vi ändå snackar om hundar, det e så att jag just tagit jägarexamen och skulle vilja ha en hund av model beagle för att jaga rådjur med. är det nån som känner till en bra uppfödare av den rasen?

sorry att jag hoppar in så här.

Kolla i tråden för drivande hundar...

För mig som inte tagit någon kull på någon av mina tre tikar så skulle det viktigaste av allt vara att hunden inte blev sittande ensam i någon hundkoja hela sommaren och vintern för att plockas fram som något jaktredskap under hösten. Kort sagt så länge hunden är älskad som en familjemedlem och blir behandlad därefter så skulle jag inte bry mig om hur många rosetter det hängde på väggen. Men en setter likaväl som en annan hund ska ha stimulans både fysiskt och psykiskt. Jag hade nog haft ett helvete att sålla ut de jag inte vill ska ha hund och sovit dåligt om jag valt fel.

Vad skönt att det är fler som tänker som jag då. Jag vill helst att valparna ska vara en älskad familjemedlem och bli aktiverad för att må bra. Då man har en ras som får uppåt 10 valpar är det lite svårare att pytsa ut till bara en viss sorts valpköpare. Det är hård konkurrens och tikvalpar går åt som smör i solsken. En del uppfödare sitter med sina hanvalpar i flera månader och vägrar sälja till folk som inte jagar pga prestige. Där ställer jag mig frågande, vad utmärker just uppfödare A som inte säljer till ickejagande valpköpare, från uppfödare B som gärna säljer valpar till ickejagande trots välmeriterade jaktlinjer?

Vem tror ni får valpköpare? Den som håller sin valp (jakt med championföräldrar) på flera månader eller den som har leveransklara valpar (jakt med championföräldrar) om ca 2 veckor som inte tycker att det spelar roll?

hmmm

nää, all jakt grundar sig inte på träning, det underlättar oerhört om hunden har jakt i generna. däremot så bygger man sedan på med träning...

det viktigaste för jaktvalpköpare är att man kan lita på att uppfödaren säljer en valp som har jakt i generna - inte en sällskapshund som man "kan" jaga med...

tyvärr finns det mindre seriösa uppfödare som av okunskap, girighet eller naivitet inte har fattat det utan beter sig som ett stolpskott..

vänligen nils

jakthundar ska bara jägare ha.

Vad skönt att det är fler som tänker som jag då. Jag vill helst att valparna ska vara en älskad familjemedlem och bli aktiverad för att må bra. Då man har en ras som får uppåt 10 valpar är det lite svårare att pytsa ut till bara en viss sorts valpköpare. Det är hård konkurrens och tikvalpar går åt som smör i solsken. En del uppfödare sitter med sina hanvalpar i flera månader och vägrar sälja till folk som inte jagar pga prestige. Där ställer jag mig frågande, vad utmärker just uppfödare A som inte säljer till ickejagande valpköpare, från uppfödare B som gärna säljer valpar till ickejagande trots välmeriterade jaktlinjer?

Vem tror ni får valpköpare? Den som håller sin valp (jakt med championföräldrar) på flera månader eller den som har leveransklara valpar (jakt med championföräldrar) om ca 2 veckor som inte tycker att det spelar roll?

Vi lever i ett fritt samhälle, på princip samma sätt som du är fri att sälja till vem som helst, så är du fri att neka den köpare som du inte vill ska köpa en hund av dig. Valpar från jaktmeriterade hundar är uppfödarens resultat av lång och ihärdigt arbete. Därför vill dessa inte sälja till personer som inte har tänkt jaga. Dessa valpar har medvetet avlats fram för att bli så bra jakthundar som möjligt. Och därför väljer dessa att sälja till de personer som de är säkra att de ska användas till jakt. Jag förstår att du tycker att detta är irriterande, men är inget som vi kan göra något åt.

Vad har du för vision för din uppfödning, vad är ditt mål med dina hundar?

Visionen för de som har kvar sina hanvalpar, har kanske en vision att få fram alla sina valpar till jaktchampionat och då vill inte de sälja till ovana eller icke jägare. Detta stärker ju deras varumärke som uppfödare och är ju den affärside de har för att kunna avla fler kullar.

/Irländaren

Vi lever i ett fritt samhälle, på princip samma sätt som du är fri att sälja till vem som helst, så är du fri att neka den köpare som du inte vill ska köpa en hund av dig. Valpar från jaktmeriterade hundar är uppfödarens resultat av lång och ihärdigt arbete. Därför vill dessa inte sälja till personer som inte har tänkt jaga. Dessa valpar har medvetet avlats fram för att bli så bra jakthundar som möjligt. Och därför väljer dessa att sälja till de personer som de är säkra att de ska användas till jakt. Jag förstår att du tycker att detta är irriterande, men är inget som vi kan göra något åt.

Vad har du för vision för din uppfödning, vad är ditt mål med dina hundar?

Visionen för de som har kvar sina hanvalpar, har kanske en vision att få fram alla sina valpar till jaktchampionat och då vill inte de sälja till ovana eller icke jägare. Detta stärker ju deras varumärke som uppfödare och är ju den affärside de har för att kunna avla fler kullar.

/Irländaren

Jo, nog har jag räknat ut att det är en industri det handlar om. Men gagnar en industri för hunduppfödning aveln?

Jag vet att man inte måste vara en jägare eller ha jägarexamen för att komma till provtillfällen.

SISK har ju som mål att få flera att starta på jaktprov för att följa avelsmålen. Som medlem i SISK följer jag deras avelsmål fast jag inte har "rena" jaktlinjer.

Pratade med en annan jaktsetteruppfödare igår och han höll med om att settern är uppdelat i två raser, och det är väl inte uppfödarna som ska förändra rasstandarden utan det är uppfödarens ansvar att förvalta rasstandarden som den är.

Jag vet att det är många av er som är ifrågasättande till min avel, då jag inte kör med rena jaktlinjer. Jag ligger i gränslandet och det är ett stort jobb att hålla upp fågelintresse hos irländare genom att välja ut rätt avelsmaterial. Jag är väl medveten om att inom vissa uppfödningar har man avlat bort fågelintresset helt och hållet och dom har heller inget ståndanlag. Det ligger inte i mitt intresse att avla bort den delen.

Jag vet att det är hård konkurrens på proven och vet att det är hårdavlade jaktsettrar som vinner, för den skull ska man inte glömma bort att 99% av hundarna är bara medelmåttor.

Jag vet att för 2 år sen startade en av mina kollegers hundar på jaktprov i norge. Han hamnade på 16:e plats av 63 startande av alla kontinentala raser och det är rena showlinjer den hunden har.

Jag vet vad jag har för nåt och vet också vad jag inte ska använda mig av.

Börjar ha lite pejl på läget och är väldigt glad över de råd jag fått av dessa underbara uppfödare som inte tänker innanför boxen fullt ut även om dom hårdavlar vissa jaktlinjer.

Jag säljer själv till aktiva hem och är medveten om att flera av mina uppfödningar hamnat i praktiskt jagande hem såväl i hem där dom är soffpotäter, men älskade och fullvärdiga familjemedlemmar.

Jag tycker frågan skall ställas omvänt, varför skall man köpa jakthundar om man inte skall jaga?

/Håkan H

bra svar håkan H!

det bästa vore ju om jägare med jagande hundar sålde till jägare och icke jägare höll sig till just icke jagande hundar...men där är det väl redan försent ..och det är stor skillnad på vad en icke jägare anser vara jakt och vad en jägare anser vara jakt. mvh jonas

En annan motfråga är,

vad rör det dig om du gör genomtänkta val vid försäljning att andra tillämpar striktare selekteringsregler för sina försäljning(läs val av köpare) för sina hundar.

Jag vet att när vi sålde kattungar, (Burmor) så krävde vi att få träffa köparen i vårt hem och i deras, samt att vi gärna såg att de kom på flera besök hos oss fram tom leverans.

Vi hade en köpare på totalt 5 kullar och 17 kattungar som ångrade sig, den katten köpte vi åter.

Det är något lite besynnerligt över att en uppfödare, relaterar till andras verksamhet som "industrin" och samtidigt söker en position där man anser att de gör något som inte är bra,

att konstatera i detta är att vissa håller strikt på skiljelinjen jakthundar o andra jyckar och det är knappast fel i sig men visst alla hundar som har psyke för det skall vara med i familjen och vara aktiva,

vill minnas att det var Mr Marlin här inne som beskrev det hela på ett särskilt bra sätt.

"först o främst är de familjemedlemmar och sekundärt är de jaktkamrater" löst återrelaterat.

Nåväl så är det nog.

/Christian

En annan motfråga är,

vad rör det dig om du gör genomtänkta val vid försäljning att andra tillämpar striktare selekteringsregler för sina försäljning(läs val av köpare) för sina hundar.

Jag vet att när vi sålde kattungar, (Burmor) så krävde vi att få träffa köparen i vårt hem och i deras, samt att vi gärna såg att de kom på flera besök hos oss fram tom leverans.

Vi hade en köpare på totalt 5 kullar och 17 kattungar som ångrade sig, den katten köpte vi åter.

Det är något lite besynnerligt över att en uppfödare, relaterar till andras verksamhet som "industrin" och samtidigt söker en position där man anser att de gör något som inte är bra,

att konstatera i detta är att vissa håller strikt på skiljelinjen jakthundar o andra jyckar och det är knappast fel i sig men visst alla hundar som har psyke för det skall vara med i familjen och vara aktiva,

vill minnas att det var Mr Marlin här inne som beskrev det hela på ett särskilt bra sätt.

"först o främst är de familjemedlemmar och sekundärt är de jaktkamrater" löst återrelaterat.

Nåväl så är det nog.

/Christian

Mig rör det inte vem folk säljer sina valpar till. Hade bara en fundering som jag ville lufta.

Och jag håller med fullständigt att valparna är först och främst familjemedlemmar.

Allt för många hundar sitter trots allt fortfarande ute i hundgårdar och kommer ut 2 veckor innan jaktperioden istället för att bo inne hos familjen.

Det var inte jag som drog upp industri, utan det var någon annan som relaterade det till det. Jag har hittills inte gjort pengar på aveln då jag inte använder mig av månadens blomma utan tittar på det jag har och vad det är som passar mina linjer.

Självklart blir det en industri då man tar kull på kull utan eftertanke om vilka mål man har.

Däremot vet jag att många valpköpare är besvikna över att dom inte får köpa valp av vissa linjer oavsett ras för att dom inte jagar praktiskt idag. Jag tror ändå att man ska titta på helheten, om det finns möjligheter att tända intresset för valpköpare för jakten, för då är det ändå en blivande jägare man säljer till.

Jag klankar inte på andras uppfödningar. Alla får stå för sin uppfödning oavsett om det blir bra eller dåligt. Ibland har man tur och ibland inte. Hur det än är så är det ett brinnande hundintresse som står för att man fortsätter att avla. Det gäller att förvalta det materalet man har. Sen är kraven olika på valpköpare. Självklart ska blivande valpköpare besöka oss några gånger så vi får känna på pulsen på valpköparen, men vi backar sällan redan vid ett telefonsamtal.

""Jag är lite lätt fundersam över hur uppfattningen är i vårt vackra land om att sälja valpar till icke jagande familjer. Sitter ni hellre med valpar i flera månader eller kan ni tänka er att sälja en valp tex till en blivande jagande familj?""

De allra bästa valparna av jaktstam är påtingade ca 2 år före en parning. Så att bli sittande med valpar är inte ens tänkbart .

( Obs detta gäller settervalpar av yppersta jaktkvalite)

Jag tror ändå att man ska titta på helheten, om det finns möjligheter att tända intresset för valpköpare för jakten, för då är det ändå en blivande jägare man säljer till.

Tror nog att det är en ovanlig väg att gå.... De flesta börjar med jägarexamen och skytte. Sen följer man med någon som har en duktig jakthund, som man får se "live". Sen skaffar man sig en jakthund!

Men visst, skaffa tex en apportör och träna och gå prov med. Kanske det tänder ett intresse och nästa hund bli en jakthund... Men jag ser det som mycket ovanligt.

För övrigt så verkar det som alla jakthundsraser har idag två linjer. En linje för jakt. En för utställning, i bästa fall även till bruks.

Vill man då ha en jakthund, så är det ett "säkrare" kort att köpa från jaktlinjerna även om det förekommer utställningshundar som funkar till jakt.

Jag vill nog hålla med tidigare debattörer som tycker att jakthundsraserna ska få vara jakthundar. Det är det dom är framavlade för i från början....

Vill man ha en hund till andra uppgifter så finns det andra raser att tillgå.(Varför smitta ner en jakthundras för att få fram linjer som inte jagar? Det kommer ofrånkommligt att ske korsningar mellan linjerna och jakten i jaktlinjen kan försvagas. Vem vill ha en jakthund med mediokert jaktintresse?)

""Jag är lite lätt fundersam över hur uppfattningen är i vårt vackra land om att sälja valpar till icke jagande familjer. Sitter ni hellre med valpar i flera månader eller kan ni tänka er att sälja en valp tex till en blivande jagande familj?""

De allra bästa valparna av jaktstam är påtingade ca 2 år före en parning. Så att bli sittande med valpar är inte ens tänkbart .

( Obs detta gäller settervalpar av yppersta jaktkvalite)

Nänä.. den går jag inte på! Blev erbjuden att köpa en hane igår av yppersta jaktkvalitet. Har man rätt kontakter så kan man få köpa en valp i alla fall.

Tror nog att det är en ovanlig väg att gå.... De flesta börjar med jägarexamen och skytte. Sen följer man med någon som har en duktig jakthund, som man får se "live". Sen skaffar man sig en jakthund!

Men visst, skaffa tex en apportör och träna och gå prov med. Kanske det tänder ett intresse och nästa hund bli en jakthund... Men jag ser det som mycket ovanligt.

För övrigt så verkar det som alla jakthundsraser har idag två linjer. En linje för jakt. En för utställning, i bästa fall även till bruks.

Vill man då ha en jakthund, så är det ett "säkrare" kort att köpa från jaktlinjerna även om det förekommer utställningshundar som funkar till jakt.

Jag vill nog hålla med tidigare debattörer som tycker att jakthundsraserna ska få vara jakthundar. Det är det dom är framavlade för i från början....

Vill man ha en hund till andra uppgifter så finns det andra raser att tillgå.(Varför smitta ner en jakthundras för att få fram linjer som inte jagar? Det kommer ofrånkommligt att ske korsningar mellan linjerna och jakten i jaktlinjen kan försvagas. Vem vill ha en jakthund med mediokert jaktintresse?)

Det är ingen som har talat i att försvaga jaktintresset hos rasen.

Det är möjligt att solskensbönder som jag i grunden går andra vägar. Alla har inte haft samma möjlighet att följa med jägare från barndomen även om man är infödd i en jägarsläkt där majoriteten har jägarexamen och jaktmarker. Ett problem jag mött är att jag är en kvinna och jakten är vikt för karlarna. Jag vet att det är fler kvinnor idag som jagar och intresset ökar.

Visst finns det ide att inte skita ner linjerna, men har man linjer som fungerar i skog och fält så ska man inte behöva skämmas för det. Och dessa hundar som jag föder upp kan man faktisk sälja till nybörjare då stora uppfödare av jakthundar inte säljer till nya jägare som knappt skjutit en fågel i sitt liv. Utan oss mindre nybörjare hade ni inte fått sälja era elithundar till erfarna jägare. Man måste trots allt börja nånstans eller?

Det är ingen som har talat i att försvaga jaktintresset hos rasen.

Det är möjligt att solskensbönder som jag i grunden går andra vägar. Alla har inte haft samma möjlighet att följa med jägare från barndomen även om man är infödd i en jägarsläkt där majoriteten har jägarexamen och jaktmarker. Ett problem jag mött är att jag är en kvinna och jakten är vikt för karlarna. Jag vet att det är fler kvinnor idag som jagar och intresset ökar.

Visst finns det ide att inte skita ner linjerna, men har man linjer som fungerar i skog och fält så ska man inte behöva skämmas för det. Och dessa hundar som jag föder upp kan man faktisk sälja till nybörjare då stora uppfödare av jakthundar inte säljer till nya jägare som knappt skjutit en fågel i sitt liv. Utan oss mindre nybörjare hade ni inte fått sälja era elithundar till erfarna jägare. Man måste trots allt börja nånstans eller?

Problemt är att veta vilken linje ickejagande uppfödare har. Som dessutom säljer sina valpar till både jägare och utställare. Vilket gör det omöjligt att avgöra om avkommorna är bra. Får du 10 valpar och säljer 5 till jägare och 5 till utställare. Då kanske 3-4 visar sig vara goda jakthundar(Alla blir inte bra jakthundar även från jaktlinjer). 6-7 blir inte meriterade som jakthundar, för dom jagar inte. Då har uppfödaren säg 3/10 dvs 30% avkommor som bevisligen fungerar till jakt. Resten antags vara odugliga till jakt. Ska jag köpa jakthund så vill jag nog gärna se att linjen ger minst 70% jaktdugliga avkommor. Så vid nästa kull du tar från linjen som gav 30% jaktdugliga hundar, blir jag inte intresserad om det finns någon som presterar bättre avelsresultat.

Sen om du har en jakthund som det pratas om på byggden och du parar den med en annan hund som är känd för att vara duktig i skogen. Fram för allt för att du själv vill ha en valp, så är det troligt att du får sälja dina valpar från omeriterade föräldrar till folk som känner till föräldrarna. Blir det någon över i det fallet så skulle jag hellre se till att en valp får ett aktivt hem, än att jag måste avliva valpen.(Även om den inte blir jakthund)

Jag ser två aspekter i det hela, varför man ska sälja jakthundar till jägare.

Det ena är att hunden ska få ägna sig åt det den är avlad till.

Det andra är att jaktprovsmeriter behövs för att utvärdera aveln och främja rasen.

Främja rasen är ju (ska vara!) anledningen till att man avlar. Man kan inte tvinga folk att gå jaktprov, det är bara en liten del som har intresse i det, men man kan åtminstone se till att hunden får jaga. Sedan om husse/matte är äldre, rutinerade jägare eller unga nybörjare, är ju mindre viktigt. Alla börjar någonstans. Det jag inte kan förstå är resonemanget att det är okej att sälja jakthundar till sällskap. Blir man inte av med valpar finns bevisligen inte efterfrågan till ändamålet just då.

Avlar jag för att få fram bra jakthundar skulle valpar aldrig säljas till annat än jägare då faller ju allt man försöker åstadkomma med sin avel. Precis samma logik att man inte köper en sällskapshund om man önskar en jakthund.

Givetvis vill man sälja till dem som ger hunden ett värdigt liv men där ser jag bara jägare som ett plus en jakthund som inte får jaga blir knappast lyckligare av att få ligga i husse/mattes säng varje natt och äta sig fet på köttbullar.

Sedan råder marknadskrafterna på precis samma sätt som med allt annat även på hundar. Har man goda jakthundar att avla på står det jägare som verkligen brinner för sina hundar på kö för att få köpa och man kan välja och vraka bland köparna.

Avlar jag för att få fram bra jakthundar skulle valpar aldrig säljas till annat än jägare då faller ju allt man försöker åstadkomma med sin avel. Precis samma logik att man inte köper en sällskapshund om man önskar en jakthund.

Givetvis vill man sälja till dem som ger hunden ett värdigt liv men där ser jag bara jägare som ett plus en jakthund som inte får jaga blir knappast lyckligare av att få ligga i husse/mattes säng varje natt och äta sig fet på köttbullar.

Sedan råder marknadskrafterna på precis samma sätt som med allt annat även på hundar. Har man goda jakthundar att avla på står det jägare som verkligen brinner för sina hundar på kö för att få köpa och man kan välja och vraka bland köparna.

Ni svarar fortfarande inte på frågan om vilka hundar nybörjare inom jakt ska köpa?

Det råder fortfarande överskott på hanhundar i år vad jag vet oavsett jaktlinjer eller showlinjer.

hmmm

nybörjare ska inte prånglas på en sällskapshund som "kan jaga".

en nybörjare som tänker jaga ska ha en hund som med lite extern hjälp kan jaga av sig själv.

naturligtvis behöver hunden inte vara ett championämne men den ska vara enkel att arbeta med.

så som svar på din fråga: alla hundar som säljs som jakthundar till nybörjare skall ha välmerierade föräldrar. detta för rasens rykte, avelsbasen och den oerfarna jaktvalpköparens skull.

när det gäller irländare så är det jättenoga att vi håller jaktlinjerna rena, den smala avelsbasen av bra hundar gör att vi tar in norskt blod.

irländarna har tidigare lidit av dåligt rykte som jakthund pga att folk jagat med showhundar.

den hanhundsägare som struntar i pengarna, utan väljer vilka tikar han vill para med, ska ha all heder.

vänligen nils

hmmm

nybörjare ska inte prånglas på en sällskapshund som "kan jaga".

en nybörjare som tänker jaga ska ha en hund som med lite extern hjälp kan jaga av sig själv.

naturligtvis behöver hunden inte vara ett championämne men den ska vara enkel att arbeta med.

så som svar på din fråga: alla hundar som säljs som jakthundar till nybörjare skall ha välmerierade föräldrar. detta för rasens rykte, avelsbasen och den oerfarna jaktvalpköparens skull.

när det gäller irländare så är det jättenoga att vi håller jaktlinjerna rena, den smala avelsbasen av bra hundar gör att vi tar in norskt blod.

irländarna har tidigare lidit av dåligt rykte som jakthund pga att folk jagat med showhundar.

den hanhundsägare som struntar i pengarna, utan väljer vilka tikar han vill para med, ska ha all heder.

Det är viktigare att nybörjaren inom jakten får ett riktigt bra ämne än att den erfarne får det, i nybörjarens fall är det nog ofta så att det är hunden som lär ägaren att jaga i stället för tvärtom. Den nye jägaren som får ett mediokert ämne att jobba med ger nog lätt upp, kanske både hund och jakt.

vänligen nils