Som NS så riktigt påpekade så tolkas vek/hård egenskaper som har med inlärning att göra och det du beskriver handlar mer om låg/obefintlig dådkraft och jakt/kamplust.

Petimetern RW

PS som jag skrev i mitt inlägg så ska vi kanske lägga ner...

Vi kommer ingenstans .

Då hällde jag citron i vattnet & det fungerade ett tag - Nu har den fan lärt sig att uppskatta citronvatten .

Precis som vi människor nästan. Tidigare fann det bara "vatten" att dricka och nu så springer var och varannan människa runt med en flaska "citronvatten".

Vad ni överdriver!

Förstår ni inte att det är på grund av den här inställningen Hundsverige delas in i olika läger?

"De onda - de goda", "hårt - mjukt", "köttbullar - misshandel", "glada hundar - kuvade hundar".

Jag börjar tröttna på alla debatter kring träningsmetoder, för folk är så otroligt insnöade och envisa kring sin tro. Numera ids jag aldrig fortsätta en diskussion där en "klickerhuligan" hävdar att allt går att lösa med lite leverpastej. På samma sätt som ett Cesar Millan-fan som bara pratar om ledarskap och korrigering förlorar min respekt illa kvickt.

Herregud, vi lever i modern tid - fram med lite ödmjukhet. Det gäller bägge sidor!

Det är omodernt att bygga allt på ryck och slit i kopplet, alfarullning och fysisk korrigering i tid och otid. Det är korkat att kämpa med problembeteenden i åratal och tro att köttbullar är lösningen.

Jag glömde bort att redovisia min egen position. Jag är, som vanligt, mittenextremist.

Jag tror att man effektivast lär hunden vad den ska göra - med köttbullar och mjuka metoder. Jag tror vidare att man effektivast lär hunden vad den INTE skall göra med ledarskap och - jämfört med köttbullar - hårda metoder.

För att ingen skall ledas i tron att jag vet vad jag talar om kan jag poängtera att jag har ingen som helst pli på min hund...

Oavsett vilken metod som avses och används för fostran och lydnad så vill nog i alla fall jag ha en hund som lyssnar när jag kallar in den även om det är under fullt drev. Lusten att vilja komma till mig oavsett omständigheter ser jag som viktigt och har varit en stor del av fokuset för min träning med min hund.

Jag kan inte dömma ut klicker, godis, kel eller köttbullar som metod för en inlärning... alla hundar är individer precis som vi människor... vissa människor klarar helt enkelt inte av att vara auktoritära och då blir det nog svårt för den personen som inte är auktoritär att vara "ledartypen" eller alfadjuret i flocken... där kanske en köttbulle eller ett klick funkar bättre.

Jag har alltid belönat gott beteende med nån godbit eller med kel och bus och kopplat dåligt beteende med en snabb tillrättavisning med ett fast NEJ.

Min hund är ju nu bara 16 månader och har inte fått någon träning på jakt förutom viss apportering och lite eftersöksträning i kombination med lydnadsdressyr med inkallning och vanliga vardagskommandon.

Nyfikenheten och viljan att följa vilt finns men hunden frågar alltid mig om hon får jaga efter det som är intressant och hon respekterar ett NEJ likväl som om jag säger "ta kattfan".

Jag kanske missuppfattade trådens mening från början kommer jag på nu så här i efterhand... men menade trådskaparen att inlärning med köttbullar gör en jakthund sämre eller blandar man ihop jakthundar med sällskapshundar?

Jag fick lära mig en bra sak när jag skaffade min första egna jakthund och det var "-man får den hund man förtjänar".

Med det menade hon att att ni som ekipage blir så bra som du är beredd att anpassa dig till hunden och hur mycket hunden är beredd att slita för dig eller något i den stilen.

Det jag lägger mest krut på med mina hundar är lydnad.

Jag avviker aldrig en millimeter, även om jag knappt tar mig ur sängen så står jag där i ösregn tills de gör rätt vad gäller just lydnaden! (de skall ju jobba under hagelbössan och ett felsteg kan betyda hemskheter...)

Men att de har som största hobby att äta ankbajs och springa i 100 knyck genom vall och ris när jag egentligen bara ville att de skulle ut och kissa kan jag inte ta ifrån dem!

Har aldrig godis eller ätbart i fickan. Mina hundar uppskattar allra mest (som jag känner det i alla fall) husses glädje och kramar när de gör någonting bra! (och det snålar jag inte med!)

Olika metoder är bra för olika hundar och olika ägare och jag ser inget rätt eller fel så länge det inte handlar om att fysiskt tillrättavisa hunden. (om den inte gör någonting helt galet som att bita någon eller liknande. Att trycka ner hunden och hålla fast den är det jag menar med fysisk tillrättavisning, inte att slå eller liknande.)

Jag är totalamatör vad hunduppfostran och träning betyder och jag lyssnar på vad många säger men skapar mig min egen uppfattning och teori om detta.

Gör jag fel så får jag ta det också och då acceptera att hundarna även gör fel.

När hund och förare jobbar som ett team för samma mål så har man nått målet, inte hur man kan "lura" en hund att göra diverse tricks mot belöning - men det är min teori och den funkar bra för "mitt" team.

Efter en dag med jakt eller träning som har gått bra så kan belöning komma efteråt i form av ägg, kött eller andra godsaker som tillägg till maten och när jag ger dem det så ser jag på dem att de på något sätt är stolta över det hela. (ja, i de max 10 sekunder det tar för dem att äta upp i alla fall )

Jag ser stora likheter och synergieffekter av Barbro Börjessons metoder och de terapimodeller man använder på Autistiska barn så jag kör med liknande "kommandon" till både barn och hundar och vet ni vad, det funkar skitbra för alla!

Lydnad är en parameter i det sociala samspelet och jag känner ett bra socialt samspel med mina hundar och känner att vi närmar oss en del aspekter av det där "teamet" jag nämnde.

Det var mina 5 öre och det som funkar för oss funkar inte för alla osv och vad som är rätt eller fel måste ligga i våra olika personligheter men i slutändan får man den hund man förtjänar.

Du är nog på rätt spår Wizzard, det enda spår jag egentligen ser som helt fel är att bli totalt frälst i en metod och tro stenhårt på den som någon slags universalmetod. Har en hund här i grannskapet, en dvärgpincher som ägs av en fanatisk mjuka metoder person och denna lilla vovve är nog en av dom värsta hundarna jag mött, det är aggressiv och kan komma springandes på ett par hundra meter och börja hugga i byxbenet men eftersom man inte ska straffa hunden så måste ju ägaren ignorera det aggressiva beteendet och belan jycken då han ledsat att bråka med mig (jag lutar mig över honom och morrar, då "ledsnar" han) denna hund kräver en stabil ledare som talar om när det är dags att plocka fram aggressiviten och som möter främlingar och tar ställning åt hunden.

Min kära mor är omvänt Cesar milan freak, vår förra hund krävde en fast hand så mycket av hans principer var bra under uppfostran av den hunden. Den hund vi har nu kryper ihop i en darrande hög och man höjer rösten och råkar nudda henne samtidigt, det är rentav vansinnigt att gå på hårt på en sådan hund utan där är mjuka metoder som gäller om man inte vill få en livrädd hund vilket mor min tack och lov inser, nu har vi byggt upp lite psyke på den hunden också så det iallafall går att säga nej och höja rösten men överlag är det fortfarande mjuka metoder som fungerar bäst på den hunden.

Slutligen så borde nog alla hundägare läsa lite grundläggande etologi för att verkligen förstå varför olika metoder fungerar på olika hundar och varför det inte finns någon universalmetod.

Syfte med tråden..

Tja.. i min värld klarar alla hundar korrigering bara vi talar till den som den hund den är.

Den ena jycken tål inte ens en hård blick o nästa får man ta i ordentlgt, menar givetivsi inte fysiskt våld...

Men en arg blick ett nej är en korrigering det oxå, likaväl som, ett vrål o ta jycken i nackskinnet o ruska om en stund..

Ett förbud helt enkelt.

Med mjukismetoden ska alla fostras efter parollen ignorera felbeteende o beröm det hunden gör rätt.

Eller klicka o ge köttbulle.

Fungera precis lika fint med ett glatt Bra o en köttbulle om man nu vill.

Speciellt valpar, unghundar och vid inlärning så blire så mycket lättare med mutor.

Min ståndpunkt i det är att anpassa sig efter det man har i kopplet.

Men är min enda metod mjukis så klarar jag inte av att fostra en jaktidiot.

Vill dock inte påstå att jag har lydiga hundar... de som läst mina trådar har nog insett det vid de här laget...dock har jag alldrig koppel på jyckarna vid ut o ingång till jakten, typ från huset till bilen. Wachteln har jag inte koppel på i skogen heller.

Plottfia.. tja det skull nog gå men jag orkar inte ligga på topp i kontroll hela tiden..

Fast jag lider lite av att jag tycker vissa idiotgrejer som hundarna gör bara är charmiga.... å bryr mig inte så mycket om de snott brödet eller tömt fruktskålen, tuggat sönder pappersinsamligen eller ätit hundskit o spyr på köskgolvet..

Eller min finemanginkallning på plottfia där det ingår att stå på löpan med utsträckta armar o göra en målvaktsräddning...

Fast i grishägn kommer hon på stört vid första visslingen vilket alltid imponerar på omgivningen...

Men ..frun o jag är inte på samma våglängd va som e chamigt o va som är ofog......

Hur som så har jag svårt för dehär med o konstla till något som hundfolk o jägare känt till o använt sig av länge.

Nu är det visserligen en j-dra skillnad på kravet på lydnad på tex drivande hundar, ståndhundar på älg o fågelhunden.

Värsta/sämsta hundförarna brukar va ståndhundsförare o de drivande jyckarnas hussar..

De går finmang o jaga med odresserade hundar i dessa jakter, fast de blir ju ofta innefektivt när man måste vänta på att huden bryter självmant o kommer hem.

Men jaga över en helt odresserad fågelhund funkar dåligt även om det går att fälla fågel över en knallappotör o eftergångare oxå.

Som redan nämnts så handlar nog debatten i slutänden om pengar..

Kör man kurser, skriver böcker osv så är givetvis den metod man förespråkar den enda rätta o allt annat tokfel..

Till sist..

Hundar är hundar och ska behandlas som hundar.

De är inga mäniskor/barn o ska inte behandlas som sådana.

Enkelt eller hur .. ?

Problemet som jag inbillar mig är att totala mjukismetoden kan påverka våra jakthundar om man ser långt i framtiden.

De som kräver "hund"fostran minskar i antal eftersom det är fult o oetiskt att fostra på de viset.

De kan bli problemhundar och tas bort o för inte sina gener vidare men mjukis/köttbulle/klicker jycken för sina gener vidare.

Problem ser vi redan idag i flertalet raser. med minskad jaktlust o lättförda hundar.

Behöver jag nämna raserna ??

Varför det blivit så skulle kunna ha o göra med att gemene man inte klarar av rejäl jaktlust....

NS, jag håller med till fullo. Jag har en Münster tik på 13 månader hemma med en rejäl portion jaktlust. Den som lyckas stoppa henne efter några veckor med köttbullar får gärna visa mig hur det går till. Hon är faktist rätt lydig nu, stannar när haren/fågeln går upp & kommer alltid på inkallning och jag har nästan aldrig haft henne i koppel. Men för att nå dit har jag fått vara ganska hård . Självklart skulle jag hellre dresera en hund den mjuka vägen men inte på bekostnad av mindre jaktlust. Det jag har svårt att förstå i den här debatten är fördelen för hunden med en mjuk godisuppfostran? Jag har aldrig sett en tik ta fram en köttbulle till sin valp när den gjort rätt, däremot har jag vid flera tillfällen sett tikar som lessnar när valpen inte lyder & den korrigeringen är mils mycket hårdare än vad jag är mot min hund vid en fysisk korrigering. Hunden mår som jag förstår det bra av att vara hund och behandlas som en sådan.

Som många har sagt redan så finns det ingen universalmetod.

Det finns avarter både på den "mjuka" och "hårda" sidan... Man måste kunna läsa sin hund och jobba med den utifrån de förutsättningarna.

Som Wizard nämnde så måste vi kunna jobba med våra jakthundar i sammanhang där det kan gå mycket illa om hunden inte lyder. Det kräver mycket arbete, och vi måste kunna ställa höga krav på våra hundar.

"Mjuka" metoder funkar, det gör "hårda" också, men det beror på individen, och för de allra flesta handlar det nog om att kombinera dessa.

Ja!!! sett tråden hur den växt, såg även ett program på SVT24 i veckan handlar om hund TV, träffat de flesta i panelen irl, var väl tur man inte var där jag går inte och hånler åt folk utan säger som det är!

Att göra pengar på hundar är ingen konst,sen kan du hitta på nån metod som att laga avgasrör med olika medel, världen är inte bättre än så!

Fostran-Inlärning-krav-Belöning!

Ingen ger väl godis till sina barn för att de inte skitit på köksgolvet!

Problemhantering följer till 99,9% samma mönster för det saknas!

Lär er tänka o fungera som en hund så fixar det mesta sig. En hund måste ha en RÄTTVIS flockledare uten terror fasoner. Har haft ett flertal kurser för labbe ägare vars hundar inte velat lämna av apporten till sin matte/husse. Fixat på en apport. Dessa hundar har ej sett sina ägare som flockledare utan som lekkamrater. Trist. Köttbullar kan aldrig få en hund att blint lyda sin flockledare

Intressant och läsa alla åsikter.

Har man hittat något som funkar på just den hunden,så kör på de.

Annars får man prova något annat.

Jag har provat det mesta med drevern,men hon äter ju fan ingenting.

Men jag tycker som många av er andra,det är blandning.

Tobbe

Vänta bara snart är den friuppfostran på mode även för hundar dem ska givetvis få vara sig själva och utvecklas som individer, ryck i koppel eller tag i nackskinnet blir det dagsböter på

Nä allvarligt är det väl så enkelt att man ska använda alla knep som fungerar köttbullar kan funka till vissa medan rena krav moment kan behöva lite tuffare tag.

Värsta/sämsta hundförarna brukar va ståndhundsförare o de drivande jyckarnas hussar..

Det här har jag också upplevt ibland och eftersom jag själv skaffat en drivande hund så har jag klurat mycket på det här. Det jag upplever är att det är den urgamla myten? om att lydnadsträning skulle påverka jaktlusten negativt. Man är skiträdd att hunden inte ska jag ordentligt och därför tar man det säkra före det osäkra och lägger mindre vikt på lydnad.

Som ny hundägare är det svårt att hitta bra information och tips från erfarna hundförare angående just lydnadsträning med drivande/ställande hundar, tips som "träna inkallning" ger inte så mycket, utan mer specifika övningar vore bättre och lättare att ta till sig.

Personligen är jag väldigt glad att jag till slut hittade en bra kille som kör hundträning efter "Barbro metoden", vilket har varit till mycket hjälp med min "idiot".

Nu vid ett års ålder är oron över att min hund inte ska jaga obefintlig, däremot önskar jag att jag kört ännu mer grundlydnad redan tidigare istället för att gå och peppa honom i spårlöpor.

Det blev lite off topic det här, men jag efterlyser duktiga löshundsförare som tipsar om lydnadsträning eller ännu bättre, skriver en bok. Jag hade köpt den i alla fall.

Fostran-Inlärning-krav-Belöning!

Ingen ger väl godis till sina barn för att de inte skitit på köksgolvet!

Problemhantering följer till 99,9% samma mönster för det saknas!

+1

Dock är det så att man måste (oftast) ha ägt en hund som inte går att uppfostra med köttbullemetoden innan man förstår att det är hunden inte föraren som sätter gränserna..

/Håkan

Är nog en av de som är lite tveksam till att absolut appell dressyr går att kombinera fullt ut med jakt & jaktlust.

Ett par saker tycker jag är nödvändiga då det gäller drivande hundar, inkallning - koppling & att gå bra i koppel.

Detta är vad jag koncentrerar mig på men då skall det sägas att mina hundar går ingen vidare i koppel.

Däremot ställer jag mig frågande till detta att man hela tiden skall kunna ha hund lös vid skogspromenader mm.

Denna appeldresyr anser jag höra hemma på appellplan & i stan men inte i skogen.

Det stilla faktumet är att jag har inte stött på någon bra jakthund som varit någon dressyr stjärna.

En dag kanske jag kommer att göra det men inte hittills.

Det vanligaste felet som jag stöter på är trångt sök & då har ofta har husse eller matte omedvetet dödat hundens sök.

Det har blivit på mode att gå skogpromenader med hunden lös istället för koppel, man skall kunna ha hunden lös på tomten även så om man inte har staket osv.

Hur uppnår man detta ?

Jo för det första så fixar man till en absolut inkallning, sedan lär man hunden att gå fot.

Efter detta är det dags att gå med hunden lös på skogspromenader, så fort hunden tar ett steg utan för stigen som han går på kommer inkallningen,

så fort hunden befinner sig tio steg från husse eller matte kommer inkallningen, så fort hunden drar i vind eller snusar i ett viltspår kommer inkallningen.

Detta är precis vad man gör för att få en sällskapshund att låta bli att jaga.

Vad blir resultatet ?

Jo söket dör, hunden lär sig snabbt att inte lämna husse eller matte.

Hur skall en hund veta att ena stunden skall jag svansa vid husses fötter nästa gång skall jag söka ut.

Ett av de stora problemen med många hundar speciellt de lite mindre raserna är att få dem att söka ut man skall inte förstärka detta.

Fram tills det att hunden själv förstår vad jakt eller inte är så håll den kopplad i skogen utom på jakt.

//Lasse D

Är nog en av de som är lite tveksam till att absolut appell dressyr går att kombinera fullt ut med jakt & jaktlust.

Ett par saker tycker jag är nödvändiga då det gäller drivande hundar, inkallning - koppling & att gå bra i koppel.

Detta är vad jag koncentrerar mig på men då skall det sägas att mina hundar går ingen vidare i koppel.

Däremot ställer jag mig frågande till detta att man hela tiden skall kunna ha hund lös vid skogspromenader mm.

Denna appeldresyr anser jag höra hemma på appellplan & i stan men inte i skogen.

Det stilla faktumet är att jag har inte stött på någon bra jakthund som varit någon dressyr stjärna.

En dag kanske jag kommer att göra det men inte hittills.

Det vanligaste felet som jag stöter på är trångt sök & då har ofta har husse eller matte omedvetet dödat hundens sök.

Det har blivit på mode att gå skogpromenader med hunden lös istället för koppel, man skall kunna ha hunden lös på tomten även så om man inte har staket osv.

Hur uppnår man detta ?

Jo för det första så fixar man till en absolut inkallning, sedan lär man hunden att gå fot.

Efter detta är det dags att gå med hunden lös på skogspromenader, så fort hunden tar ett steg utan för stigen som han går på kommer inkallningen,

så fort hunden befinner sig tio steg från husse eller matte kommer inkallningen, så fort hunden drar i vind eller snusar i ett viltspår kommer inkallningen.

Detta är precis vad man gör för att få en sällskapshund att låta bli att jaga.

Vad blir resultatet ?

Jo söket dör, hunden lär sig snabbt att inte lämna husse eller matte.

Hur skall en hund veta att ena stunden skall jag svansa vid husses fötter nästa gång skall jag söka ut.

Ett av de stora problemen med många hundar speciellt de lite mindre raserna är att få dem att söka ut man skall inte förstärka detta.

Fram tills det att hunden själv förstår vad jakt eller inte är så håll den kopplad i skogen utom på jakt.

//Lasse D

Detta har jag funderat mycket på och jag köper helt klart det resonemanget. Jag har skaffat en gråwachtel som första hund och dressyren går väl sådär, men jag har kommit fram till att det får helt enkelt bli koppel i skogen när det inte ska jagas, för hur ska jag kunna träna på att ha honom lös när det roligaste som finns är att spåra älg och grävling, utan att jag på köpet tränar ur honom det jag vill att han ska göra i skogen när vi jagar. Det jag också får möjlighet till då är att lära honom ett "sakta" kommando när han går för fort, det hoppas jag kan komma att löna sig vid spårning och så småningom eftersöksträning.

Sedan är jag inte helt i mål när det gäller inkallningarna ,men han är fullständigt ointresserad av köttbullar när det finns älgspår. Jag har ändrat taktik och börjat med apportträning som samarbetsövning och hoppas att ett bättre samarbette i förlängningen ska ge resultat även på inkallningar.

Håller inte med om att lydnad påverkar jaktlusten. Men har du en jaktligt ljum hund så väljer den givet den enklaste vägen. Det är precis lina odugligt att tvångsappotera med en vek hund som att godis träna en hård hund. Det blir fel vilket som! Konsten är nog att kunna läsa sin hund och anpassa träningen.

Det är två olika egenskaper det är frågan om. En vek hund med liten jaktlust påverkas av en sträng fostran. En vek hund med stor jaktlust påverkas däremot inte på samma sätt. Så mitt tips är att kolla vad ni har i snöret och anpassa träningen där efter. Plättlätt eller hur?

Plättlätt eller hur?

Värsta/sämsta hundförarna brukar va ståndhundsförare o de drivande jyckarnas hussar..

Är böjd att hålla med, fast jag räknar mig inte till den skaran heller trots att jag har både älghundar och allrounddrivare

Kan iofs ha att göra med mitt förflutna som lydnads och vallhundsmänniska misstänker jag eftersom det innebär att jag kräver en del av mina hundar rent hur de uppför sig, men samtidigt har de ganska fria liv och det funkar för oss i alla fall och hundarna är alltid med hem från skogen och går finfint att ha okopplade på vägen till och från bilen utan problem

De hundar jag har haft i mitt liv är hundar av raserna : tax, drever, diverse terriers plus en & annan stövare till fostran.

Inte direkt hundar utan jaktlust, likväl vidhåller jag att överdriven apellträning i skogen mycket väl kan ha en dämpande effekt på söket.

Att han hunden lös på vägen tillbaka till bilen efter jakt är en annan sak för här har du en enkel & otvetydig markering

"Nu är jakten slut".

Det enda egentliga måttet som finns på hur bra / dålig en hundförare är hur bra hans eller hennes hund är i skogen.

//Lasse D.

Jag ser ingen motsättning alls mellan att ha en bra vardagslydnad på sin hund och att samma hund är en bra jakthund. Jag tom föredrar att ha en bra vardagslydnad på mina jakthundar. Det gör livet så mycket enklare!

Vad har hundföraren med hundens nedärvda jaktegenskaper att göra egentligen?

Jag ser ingen motsättning alls mellan att ha en bra vardagslydnad på sin hund och att samma hund är en bra jakthund. Jag tom föredrar att ha en bra vardagslydnad på mina jakthundar. Det gör livet så mycket enklare!

Vad har hundföraren med hundens nedärvda jaktegenskaper att göra egentligen?

En hel del, av den enkla andledningen att mycket av vardagslydnaden går ut på att dämpa konsekvenserna hundars nedärvda jaktegenskaperna.

Tex försöker jag med hjälp av vardagslydnad få taxen att sluta tugga på grannens katt.

Försöker också få hundarna att sluta rusa i kopplet varje gång som vi går på ett rådjur hemma i villa kvateret.

Detta behövde jag inte lära min barndoms pudel.

//Lasse D.

Det enda egentliga måttet som finns på hur bra / dålig en hundförare är hur bra hans eller hennes hund är i skogen.

//Lasse D.

Där håller jag inte alls med dig! Det är två saker som spelar in: hundens anlag och hur du förvaltar dem. En hund utan jaktlust kan inte bli lika bra som en hund med mycket jaktlust. Men gör du fel får du klart den hund du förtjänar.