Samma bekymmer här, typ noll besök de sista 14 dagarna på 5 olika åtlar... ?

Full fart på åteln nu de senaste veckorna. Vi har kört på med äpplen och det verkar vara uppskattat.

Dagtid är det mycket kråkor på åteln just nu. 

Vi har skjutit kring 2-4 grisar per 1000 ha inom mitt vvo de senaste åren. Detta jaktår har vi i mitt lag skjutit 2 grisar i veten, det är fler än tidigare år. Till skillnad från tidigare år så har vi i princip inget bök i skogen, täntke först att det berodde på torkan men inte heller nu när ekollonen kommit igång har vi inte mer än sporadiska spår. 

Och åtlarna då (vi har 3 i mitt lag, ca 1100 ha mark)?

I princip inga grisbesök sedan midsommar. 

Var? Södra västergötland. 

På 2018-09-26 at 09:45 Carl A sa:

När tar det slut med ekollonen, så nassarna går in på åteln igen...
 Hade en grupp 7 meter från mig i helgen som mumsade på ekollon. De var helt ointresserade av majset/ärtorna på åteln 30 meter bort.
Under sista månaderna har det varit ganska få besök på åteln, som var ytterst välbesökt fram till maj/juni. Fast det är mkt gott om gris i området.

 

Du får väl jaga dom under ekarna då?!

I kväll gick det bra. På plats klockan åtta, doven gick iväg tio över och grisen kom kvart över. Halv nio tog jag bilden. Liten galt på ca 50 kg. Nu är äntligen julskinkan fixad.

På ‎2018‎-‎09‎-‎27 at 20:46 strävhår sa:

Du får väl jaga dom under ekarna då?!

he, he - klok synpunkt; finns så gott om ekar bara så blir så stort o spritt område och dåligt med ljus; för inte kan man väl hävda att 15 "områden" á 1 ha är åtlar som man får lysa upp. - blir också dyrt lysa upp - fast de e klart, en egen kärnreaktor har länge varit en dröm...

Om vi lämnar det... - på "mina" åtlar såväl i Västmanland, som i Östergötland verkar nassarna alltjämt inte så ofta gå på åtlarna; fast det synes finnas gott om dem i markerna.

1 hour ago Carl A sa:

he, he - klok synpunkt; finns så gott om ekar bara så blir så stort o spritt område och dåligt med ljus; för inte kan man väl hävda att 15 "områden" á 1 ha är åtlar som man får lysa upp. - blir också dyrt lysa upp - fast de e klart, en egen kärnreaktor har länge varit en dröm...

Om vi lämnar det... - på "mina" åtlar såväl i Västmanland, som i Östergötland verkar nassarna alltjämt inte så ofta gå på åtlarna; fast det synes finnas gott om dem i markerna.

Denna vecka har det varit fullt påställ från megalampan uppefrån, inget emot åtel men betydligt roligare att smyga runt efter dom.

OK, inget särskilt eller märkvärdigt i sig men en väldigt, personlig befrielse... Efter nära 4 månaders total gristorka kom natten till idag ÄNTLIGEN ett gäng grisar till åteln och redan nu är de tillbaka för "second servings".

 

Gått trögt på åteln, bara sporadiska besök, men nu när snön kom så har dom varit framme två kvällar på raken.

Passade på och sätta mig igår kväll, efter tre timmar så dök det upp gris.

Första och sista gången den här grisen fick åka pulka.

 

Grisarna har lyst med sin frånvaro ett tag, men det hänger kanske ihop med att det var drevjakt i söndags både på vår mark och på grannmarken som gränsar till vår och som ligger rätt nära åteln.

Men jag börjar fundera på om inte kajorna har lärt sig hur man plundrar foderautomaten? Kanske dags att sätta dit det där gallret igen?

De finns, spåren talar om för oss att de är där men inte när vi är på plats.

tidigare i höst såg bara någon enstaka pga. ekollonen som fanns överallt.

Vi har ingen åtelkamera då vi har åteln väldigt nära samhället vid ett gärde som hundägare rastar sina jyckar.

Det är en chansning dvs. tur om vi får någon med oss hem.

Igår var det en råget med kid som var på plats, trevligt i och för sig!

 

jag hade från nov 17 - maj 18 mkt regelbundna besök på åteln (Söderköping). fram maj - nov 18 typ 2-4 besök. Sista månaden kanske 5-8 besök.
 Men vad som är lite intressant, samma dag som 2 av de 5-8 besöken (besöken har varit på kvällen runt kl 18-23 i huvudsak)  varit senaste månaden har det varit drevjakt på marken - eller främst markerna runtomkring, men drevet kan mkt väl ha gått på min lilla markplätt om 25 ha.

29 minutes ago Carl A sa:

men drevet kan mkt väl ha gått på min lilla markplätt om 25 ha.

Jag jagar också i närheten av Söderköping. Grisarna här verkar inte bry sig om att det jagas frekvent på markerna.

 

Det som påverkar besöken vid åtlar är nog mera en slump... även om just "mina" grisar har varit jagade så måste dom ju ändå äta... eller så har vi bara så onödigt mycket gris som vandrar mellan markerna så vi inte märker om en familjegrupp håller sig borta några dagar.

Kom precis en bild från en av åtlarna... Den inringade grisen är i vart fall inte liten!

Grisarna är märkliga. Får fasen ingen koll på hur de rör sig i mitt område. Det verkar variera välderliga år från år. Hur som helst, jag har nu igång två mobila miniåtlar, dvs lite tjära, en rulltunna och lite spridd jäst majs (samt kamera).

Den ena miniåteln har jag hemmavid, invid en känd viltväxel där grisarna rör sig. Men har det hjälpt? Nej, sporadiska besök sedan midsommar men ingen systematik och de flockar som dykt upp har inte återkommet mer än en gång.

Den andra har jag placerat nedåt byn och bygdegården till där det setts rätt mycket gris. Men det tog över en månad innan jag fick lite systematiska bilder.

När vi jagat älg har vi i delar av området fått upp gris, men det är långt upp i skogen och där kan de ju hållas utan att vi nödvändigtvis skall fälla de vid skogsåtlar. 

Hur som helst. Senaste dagarna har det rasslat till, bilderna har strömmat in. 

I söndags gjorde jag ett första försök och det blev en, den gick dock en bit så jag fick plocka fram hunn för att hitta den. inga problem vilket såklart gladde mig. Det var en gylta som höll på att byta ut mjölktänderna. 

Den andra var under den gågna natten. En liten galt som inte heller den bytt sina mjölktänder. Men den bara säckade ihop som de brukar. Hunn fick dock lugga grisen ändå, hon behöver peppas vad gäller gris. 

Vi har inte haft gris på marken speciellt många år och de flesta i jaktlaget står rätt handfallna, jag antar att ni känner igen snacket där jagande jordbrukare gnäller men inte tar sig för något? Nåja, vi är i alla fall ett par som ägnar griarna lite intresse och själv tänkte jag att jag skulle visa att det inte på något vis är omöjligt. Så jag håller igång ett par miniåtlar, dvs små dunkar med majs som jag placerat på platser där jag noterat att grisarna passerar. Kombinerar detta med kamera så jag vet när de passerar så kan jag på ett ganska effektivt sätt hålla koll. Skall vi prata siffror så har vi på marken skjutit totalt 12 grisar de senaste 3 åren, av dem så har jag fällt 8 varav 3 under 2019, som ni ser av siffrorna så befinner vi oss i något som skulle kunna kallas etableringsfas. 

Hur som helst. I lördags mitt under melodifestivalen så plingade telefonen, till min stora lättnad, till och det fanns gris på plats på den närmaste miniåteln. En grupp med mindre grisar åtföljd av en stor sugga. Jag smög ut. 

När jag närmade mig såg jag sisådär 7 eller 8 grisar i snön borta vid tunnan. De höll på för fullt och jag kunde utan problem smyga in på sisådär 35 m håll. När gruppen delade på sig och friställde en mindre gris så sjönk jag ner på knä och placerade den gula triangeln i bogen på grisen. Knallen med nya RCC S50VAK var inget jag reflekterade över, inte heller bländades jag av någon mynningsflamma vilken ju kan vara jobbigt på natten. 

När krutröken skingrats och de tjoande grisarna försvunnit i fjärran var platsen tom. Efter en kort stunds sökande såg jag blod, min spontana gissning var lever men jag är ju ingen expert på detta så det kunde vara fel men blod var det i vart fall. 

Istället för att stöka omkring på skottplatsen så gick jag och hämtade Essa, min löpande kh vorsteh. Hon brukar vara duktig på att snabbt reda ut sådant här men denna gång gick hon bet. Så här i efterhand skulle jag inte tagit ut en löptik på detta jobb, men man lär så länge man lever. Vi spårade i två omgångar ut från skottplatsen. Första gången gick hon S-SV, först i ett spår (utan blod) sedan i nysnö, vi bröt spårandetet efter 300 m utan några klövspår alls. Omtag och denna gång åt NV, upprepning och bara en massa nysnöspårning. Så jag tog hem henne och ringde grannen som är väldigt intresserad av sådant här. Där gick vi med först hans ena hund sedan den andra. Samma resultat igen, fruktlöst. Bara en liten blodfläck vid en stenmur. Efter 3 timmars spårande (totalt) gav vi upp och bestämde oss för att återkomma i dagsljus. 

I dagsljus spårade vi från blodfläcken vid muren. En grupp om ett halvdussin grisar hade gått åt det hållet. Efter ca 1 km kom vi till ett parti med högt gräs vilket innebar att grisbukarna släpat i snön. Här fanns gott om grissmuts i snön men inget blod, den påskjutna grisen måste ligga någon annan stans tänkte vi. 

Ny strategi. Vi gick tillbaka till skottplatsen, som nu var 13 timmar gammal. Båda hundarna släpptes i ett desperat sista försök på frisök. De stökade runt lite på åteln, sedan drog de iväg O-SO. Men bara in bakom en gran 15 m bort där den ena började skälla. Och visst. Där låg grisen, en brun och trind galt på 39 kg levandevikt. 

Skottet hade tagit långt bak i lungorna och passerat levern på vägen ut. Jag tog omhand om den så får vi se vad av köttet som är OK när den styckas om 10-14 dagar. Slaktvikten var 20 kg.

Lärdom 1: undvik att spåra med löptik, hon är inte pålitilig och det stör efterkommande hundar.

Lärdom 2: vad var det för blod vid muren? En rikoschettskada på en av de andra grisarna - kanske men jag tror inte det för då borde vi sett blod i spåret. Löpblod från Essa - tror inte det för hon har hittills bara släppt "prickar". Blod från suggan som kan ha grisat nyss - det är min personliga gissning men man vet ju inte.

Inte en åtel i ordets rätta bemärkelse men väl en foderplats för rådjuren som även grisarna utnyttjar och därmed även jag och andra jägare för att komma åt svinen! Fick ett tydligt bevis för att de inte är särskilt ängsliga... En skotare samlar upp lämningarna efter Alfrida och kom väldigt nära och jag blev ganska förvånad att inom en timme var grisarna framme igen trots att skotaren kör för fullt i det absoluta närområdet.

Årets första pyjamasgrisar!

 

En fråga till experterna.

 

Vi har en grupp randiga småttingar som kommer till åteln dagtid och tidiga kvällar mest? Kan suggan skicka fram dem och undvika åteln själv eller är de själva och isf kan de klara sig då?

Tiderna är som sagt inte vanliga gris tider och någon sugga är aldrig med framme!

 

//Danielj

4 minutes ago danielj sa:

En fråga till experterna.

 

Vi har en grupp randiga småttingar som kommer till åteln dagtid och tidiga kvällar mest? Kan suggan skicka fram dem och undvika åteln själv eller är de själva och isf kan de klara sig då?

Tiderna är som sagt inte vanliga gris tider och någon sugga är aldrig med framme!

 

//Danielj

Mamma går inte nödvändigt vis fram och äter, man borde se henne men hon kan gott och väl hålla sig vid sidan av och vakta området åt småttingarna. Men visst, de kan vara moderlösa och lite vilsna, är de inte för små så kan de klara sig ändå, mest tack vare din åtel som de ju uppenbarligen hittar till.

23 hours ago danielj sa:

En fråga till experterna.

 

Vi har en grupp randiga småttingar som kommer till åteln dagtid och tidiga kvällar mest? Kan suggan skicka fram dem och undvika åteln själv eller är de själva och isf kan de klara sig då?

Tiderna är som sagt inte vanliga gris tider och någon sugga är aldrig med framme!

 

//Danielj

Nån som har skjutit en "stor jävla galt"!

19 hours ago strävhår sa:

Nån som har skjutit en "stor jävla galt"!

inte vad vi hört, men det borde väl krypa fram. Fördelen med små samhällen (byar) det mest kommer fram!

 

//Danielj

En flock större grisar har varit vid åteln på sistone. Ingen sugga med smågrisar än så länge

Natten mellan onsdag/torsdag kom han, mindre än 45 minuter efter att björnen senast visade upp sig på åteln... Vill verkligen tippa omkull honom! Så, avstår hockeyn i kväll och ordnar effektivt så att ABSOLUT inget av mello når varken mina ögon eller öron...