Ja,Skooog,dom gubbarna som du nämner,det är ju ´fullblodsproffs å jägare,dom vet nog fan vad dom håller på med,de spelar i en helt annan division,men det kommer en ny generation"messersmittar"läs besserwisser,som enbart går prov,precis som du säger,å jävlar va kittade dom e,och vad blir det för hundar?kanske sånna som vänder på bron när det regnar å ska ha täcke på sig i tid å otid?nä fy fan!

När det gäller som du säger slagen,då är väl 1 km.väl stort,men att en hund lätt som en plätt drar 1km. om det är nåt intressant det är inte vad jag uppfattar så onormalt.Skaffa dig en Garmin så får du se.

Jagar man på fjället å det oönskade sker vid kontakt med ren,ja då kan det ju bära långt åt helvete,ja så långt så visselpipan inte hörs.Då hade de ju varit bra att ha med sig en sån där "messersmitt"ha,ha,

Men personligen vill jag inte ha söket mer än 100-200 m beroende på terräng,det blir ett jävla springande annars

Ett sök ser jag som nåt de gör utan att ha nåt intressant i snoken och då är en kilometer mkt, sök och förföljande är olika saker.

Jaha don, vi tycker nog ungefär lika. Jag har en Astro min brukar ligga på mellan 100-150m i mellansvensk ganska tät skog.

Håller med strävhår i skillnaden mellan sök å förföljande.

Jag föredrar faktiskt en hund som också kan agera självständigt. Oftast så dirigeras dom här "kanonhundarna" med båda armarna, händerna och signal och jag

har undrat var föraren brukar ha sin bössa.

Varför är denna dirigering negativ? Det är väl rätt mycket bättre än det vanliga "hit hundjävel" som ekar över fjälltopparna medan hunden vallar renar över norska gränsen.

Ja,Skooog,dom gubbarna som du nämner,det är ju ´fullblodsproffs å jägare,dom vet nog fan vad dom håller på med,de spelar i en helt annan division,men det kommer en ny generation"messersmittar"läs besserwisser,som enbart går prov,precis som du säger,å jävlar va kittade dom e,och vad blir det för hundar?kanske sånna som vänder på bron när det regnar å ska ha täcke på sig i tid å otid?nä fy fan!

När det gäller som du säger slagen,då är väl 1 km.väl stort,men att en hund lätt som en plätt drar 1km. om det är nåt intressant det är inte vad jag uppfattar så onormalt.

Inom den svenska vorstehvärlden är det inte många hundar som enbart går på prov. Det har nog att göra med att de flesta vorstehägare värnar om rasen och vill bevara dess ursprung som en allsidig jakthund och därmed inser vikten av praktisk jakt. Och varför skulle hundar som går många prov bli "mesiga" som du antyder? I ärlighetens namn så tror jag snarare att de hundarna får vara mer ute i regn och rusk än en hund som inte går prov.

Gällande en hund som går en km efter något intressant så är det fullt normalt, om ägaren varit alltför lat för att jobba med hunden. En vorsteh som är normalt injagad och dresserad (på fågel) jagar MED föraren och drar därför inte iväg 1 km. Används hunden som klövviltshund så är det givetvis en annan sak även om jag anser att en km är för långt också om hunden nu skulle användas som kortdrivare..

Det är intressanta diskussioner som förs här måste jag säga. Faktiskt med såna åsikter som jag inte hört på säkert 10 år, typ "dressera inte hunden för mycket, då jagar den dåligt".

Jag tycker det är tråkigt att många inte kommit längre. Faktum är ju att de flesta köper en hund för att jaga tillsammans med. Det handlar om ett samarbete men för att nå dit så måste man vara beredd att lägga ner några timmars jobb i veckan. Halverar man tiden för slösurfandet på kvällarna så har nog många fått lös hundträningstid så det räcker.

När det gäller prov så är det en nödvändighet för att upprätthålla en sund avel. Med hjälp av proven så kan vi identifiera de hundar som har DET och avla på dessa. Om vi inte hade proven så skulle ju alla valpköpare lita på uppfödarens "jo, men visst. hunden jagar jäääättebraaa", för vilken uppfödare skulle säga att föräldrarna jagar dåligt om de vill ha valparna sålda.

Slutligen vill jag säga att man självklart inte ska gå på prov om man inte vill men man bör i alla fall lägga ner tid på hunden. Det är inte svårt, hunden blir inte en skoputsare och den kommer gå ut fast det regnar. Dessutom får du en hund att jaga tillsammans med och inte en jycke som i princip bara är ett jaktredskap som jagar för sig själv.

Varför är denna dirigering negativ? Det är väl rätt mycket bättre än det vanliga "hit hundjävel" som ekar över fjälltopparna medan hunden vallar renar över norska gränsen.

Inom den svenska vorstehvärlden är det inte många hundar som enbart går på prov. Det har nog att göra med att de flesta vorstehägare värnar om rasen och vill bevara dess ursprung som en allsidig jakthund och därmed inser vikten av praktisk jakt. Och varför skulle hundar som går många prov bli "mesiga" som du antyder? I ärlighetens namn så tror jag snarare att de hundarna får vara mer ute i regn och rusk än en hund som inte går prov.

Gällande en hund som går en km efter något intressant så är det fullt normalt, om ägaren varit alltför lat för att jobba med hunden. En vorsteh som är normalt injagad och dresserad (på fågel) jagar MED föraren och drar därför inte iväg 1 km. Används hunden som klövviltshund så är det givetvis en annan sak även om jag anser att en km är för långt också om hunden nu skulle användas som kortdrivare..

Det är intressanta diskussioner som förs här måste jag säga. Faktiskt med såna åsikter som jag inte hört på säkert 10 år, typ "dressera inte hunden för mycket, då jagar den dåligt".

Jag tycker det är tråkigt att många inte kommit längre. Faktum är ju att de flesta köper en hund för att jaga tillsammans med. Det handlar om ett samarbete men för att nå dit så måste man vara beredd att lägga ner några timmars jobb i veckan. Halverar man tiden för slösurfandet på kvällarna så har nog många fått lös hundträningstid så det räcker.

När det gäller prov så är det en nödvändighet för att upprätthålla en sund avel. Med hjälp av proven så kan vi identifiera de hundar som har DET och avla på dessa. Om vi inte hade proven så skulle ju alla valpköpare lita på uppfödarens "jo, men visst. hunden jagar jäääättebraaa", för vilken uppfödare skulle säga att föräldrarna jagar dåligt om de vill ha valparna sålda.

Slutligen vill jag säga att man självklart inte ska gå på prov om man inte vill men man bör i alla fall lägga ner tid på hunden. Det är inte svårt, hunden blir inte en skoputsare och den kommer gå ut fast det regnar. Dessutom får du en hund att jaga tillsammans med och inte en jycke som i princip bara är ett jaktredskap som jagar för sig själv.

Ingen har sagt att det är negativt med dirigering, men jag tycker att när dressyren har kommit dithän att när hunden tappar synkontakt med föraren sätter sig och inväntar nästa komando, "vad skall jag göra nu" då anser jag att hunden inte kommer till sin rätt beträffande goda jaktanlag.

Det finns också ett reportage från ett vorsthprov där dommaren förundrad kommer fram till ett stånd och hunden, en av "storfräsarnas", sitter lugnt i stället för att stå normalt som en stående fågelhund.

Det är vad man kan åstadkomma med dressyr.

Håller med er allihop,till vissa delar,tycker det skrivna har i vissa fall missuppfattats,det är väl ingen här som tror att man får en sämre jakthund om den är dresserad,det är ju helt underbart med en hund som går att dirigera,men helt klart är att man kan, om man har otur , minska hundens självkänsla med för mycket å hård dressyr,här kan jag komma med ett ex.visserligen för många år sedan och det gällde travhästar,SH Johansson,den store travlegenden,berättade för en god vän å tränare att han lejt en mycket skicklig fyrspannskusk å tränare att köra in å unghästträna en årskull,när min gode vän frågade Johansson om hur det hade funkat så fick han till svar,jo mycket fina djur,står still på gången när vi selar dom,behöver inte ens binda upp dom,men springa kan dom inte,har ingen killerinstinkt kvar.

Trovärdigheten i vad som sagts håller jag mycket högt.

Självklart är det viktigt med prov för att kunna sålla agnarna från vetet i avelsarbetet,men det finns faktiskt tävlingskufar som går prov på prov och har utvecklat det till en sport,en del av dessa har inte ens jägarexamen,det har iochför sig inte jag heller,det fanns inte på den tiden,men då tycker jag att det gått snett nånstans.Jag skulle kunna namnge iallafall en handfull sådana personer,men det har ju egentligen inte med detta att göra.

Att sedan en hund med stark jaktinstinkt,även om det är en väldresserad fågelhund,drar iväg med nåt,ja det händer även den bäste förr eller senare.

Håller också med om att detta är ett mycket intressant forum,som avslutningsvis,det lilla mobbningssticket som de flesta V.ägare säkert har fått sig tilldelat.Hur känner man igen en V.ägare utan hund på fjället?Jo,han är illröd i ansiktet å han är så hes så han kan inte tala!

Ni vänder kappan efter vinden ni grabbar..

Nyss hade duktiga dressörer inga bra hundar som fungerar på jakt. Bara på prov.

Men nu har dom det?

Nä,du wallen,inte ja inte,vänder kappan efter vinden alltså, för då har du allt missuppfattat saker o ting,men klart att det är en jävla skillnad på en hund somJAGAR mycket mot en hund som bara gått prov,om du nu jagat ett antal år så borde du väl se att ibland får man använda innovativa metoder,det går inte att titta i boken sidan 456 andra stycket eller nåt i den stilen,när du står inför faktum.det är under de riktiga jakterna med kanske svåra förhållanden som jägare å hundar utvecklas ,så jag kör mitt race å sen får var å en köra sitt,men kör inte i diket,det kan va hårt!

Ingen har sagt att det är negativt med dirigering, men jag tycker att när dressyren har kommit dithän att när hunden tappar synkontakt med föraren sätter sig och inväntar nästa komando, "vad skall jag göra nu" då anser jag att hunden inte kommer till sin rätt beträffande goda jaktanlag.

Det finns också ett reportage från ett vorsthprov där dommaren förundrad kommer fram till ett stånd och hunden, en av "storfräsarnas", sitter lugnt i stället för att stå normalt som en stående fågelhund.

Det är vad man kan åstadkomma med dressyr.

Nej det kan man inte åstadkomma med dressyr, däremot kan man åstadkomma det med dålig och felaktig dressyr. Stor skillnad.