Jag fick under dagen ett pm från en medlem här på jaktsidan där jag ombads starta en tråd och berätta lite om vilken linje vettigt folk inom SRF vill driva, eftersom jag tyckte det lät som en bra idé pratade jag ihop mig lite med några vänner inom SRF.

 

Detta blir en liten blandning av flera personers åsikter och mina egna tankar kring SRF och dess framtid.

 

Det finns flera personer i SRF både jägare och ickejägare som är trötta på det hat som finns bland värnare mot alla som man uppfattar som fiender däribland jägare. Denna grupp av medlemmar anser inte att värnande av varg måste gå hand i hand med motstånd mot jakt och har inget principiellt mot jakt varken på varg eller andra djur, vissa av dom korkar väl kanske inte ur champagnen då vargjakten startar direkt men förstår endå att förr eller senare måste det till en populationsbegränsande jakt på varg och man accepterar det.

 

Viljan hos dessa medlemmar är att forma SRF till en förening som värnar rovdjur och arbetar med att skapa acceptans för dessa och lösa dom problem som rovdjuren orsakar, detta gäller då inte bara vargen utan alla rovdjur och även rovfåglar.

 

Lite egna tankar kring det hela.

 

Jag är rätt ny som medlem i SRF men jag har länge varit engagerad i debatten kring varg och lodjur och har länge haft vänner inom SRF, jag har alltid sett dom som en bra och sansad förening något som tyvär ser ut att vara påväg att ändras.

Jag har under ett par år önskat mera samtal över åsiktsgränserna något som visat sig vara lättare sagt än gjort med det var just den önskan och den oönskade förändringen av SRF som fick mig att gå med i föreningen, jag lär knappast kunna förändra något genom att kritisera utifrån tänkte jag utan förändring uppnår jag nog bästa genom att engagera mig i föreningen och jobba mot dom krafter som vill dra SRF närmare organisationer där jakthat är viktigare än att värna rovdjuren.

Det här låter ju lugnt och sansat.. det sjuka i detta är att krasst sett så skulle de flesta jägarna kunna vara med i SRF.. eller om man vänder på det, SJF jobbar för en liten men frisk vargstam, givet detta så skulle inte SRF behövas.

 

Hur som, sett lite för mycket av den här människan Ann Dahlerus för att på allvar se SRF som något sunt och vettigt.

Men visst är det en intressant tanke. Tänk om man kunde få SRF att besluta att arbeta för tex ett intervall på 170-270 inom vilket den totala svenska vargstammen skall hålla sig!

Fast med nuvarande beslut har vi ju ett golv på 270, tror det golvet blir svårt att sänka till 170 och jag tror också det blir svårt att sätta ett tak oavsett vem som arbetar för det, att sätta ett tak för något djur är ju rätt känsligt öht.

 

Däremot ett golv på 270 och ett förvaltningsmål på 330 är nog närmare verkligheten. Däremot så är väl knappast antalet det som egentligen är viktigt? Det är väl tätheter och problem som egentligen styr hur många och vart vi vill ha varg?

Med ett uns av självkritik i jägarkåren skulle det vara en självklarhet att det även inom värnarsidan finns vettiga resonabla personer precis som det bland jägare finns både  oresonabla varghatare och sansade debattörer.  Problemet ligger väl dels i att man (delvis ivrigt påhejat av media) målar upp en bild av motpolen som fanatisk, oresonlig och omöjlig att komma överens med och dels att det faktiskt är de som gapar högst som hörs mest och de som gör det är kanske per definition inte de mest konstruktiva debattörerna.

Tanken att man bara kan förändra inifrån är helt rätt, bra där! Det är lika rätt det som Hippen påpekar om SRF kontra SJF. När det gäller det så faller det nog ändå på att det kan vi tycka ur ett jägarperspektiv, förvaltningsmålen skulle med all säkerhet se HELT annorlunda ut om SRF fick diktera villkåren.

 

Det jag funderar på är vad TS vill med tråden? Är det ett upprop för att vi ska engagera oss i SRF? ytterligare en debatt om rovdjursförvalting? eller en rent informativ tråd om att vi inte ska ge upp tanken på en konstruktiv dialog med SRF för att det faktiskt börjar hända saker inom SRF som gagnar en gemensam sak?

 

Jag menar med detta inte att vara kritisk mot TS, tvärtom, jag är bara så trött på att så mycket av debatten tenderar att föras med argumentet: "du måste ändra dig och tänka som jag, förstår du inte det är du dum i huvudet." Det senaste lysande exemplet på det var gästspelet häromdagen från Mattis som endast var här och berättade för alla hur vi ska tänka och göra, för att sedan retirera till sin egen grupp och förklara att jägare inte går att prata med. Återigen en massa goda intentioner men erbarmligt taffligt utfört.

 

Bra initiativ hursomhelst, det vore väl en dröm om SRF och andra värnarorganisationer (varför finns det så många??) kunde kännas som naturliga organisationer för vilken jägare som helst att engagera sig i.

Nu är jag lika skyldig till den här tråden som trådskaparen. Detta då jag ställde frågan och önskade ett utlägg om vad de vettiga inom srf egentligen ville driva för linje. Så om någon undrar vad syftet med tråden var så var det allyså att stilla min nyfikenhet. Och så tror jag att jag inte är helt ensam om att fundera på detta.

För min del är det delat i flera delar, henkes PM var det som födde idén men till stor del är det nog just ett informativt inlägg om att det finns personer inom SRF som arbetar för att förändra föreningen till det bättre eller som vi ser det hindra den från att bli en jakthatande förening. Det skulle naturligtvis vara väldigt kul om det genererade vettiga engagerade medlemmar till föreningen men det är inte det primära syftet.

 

Jag är helt med dig i att diskussionen kring rovdjursförvaltningen idag är alldeles för kompromisslös, från båda håll ska då sägas. Ofta har dom diskussioner som varit mellan värnare och jägare ramlat på just att ingen vill kompromissa utan man vill att motparten ska ge med sig på alla punkter.

 

Jag har också funderat på varför det finns så många organisationer, antagligen har man inte varit nöjd med dom som finns och då startat en ny.

Nu börjar det lite granna vända sig i magen här..

 

"..hindra den från att bli en jakthatande förening"

 

Jag skulle drista mej till att säga att alla dessa rovdjursföreningar oavsett form i prinicp bygger på jakthat. Sen kan man ju tjafsa om vilket som kom först, hönan eller ägget.. Målsättningen måste nog bli, lite mer korrekt beskrivning, att mildra jakthatet. Och då menar jag inte att man ska inbilla sig att det stämmer när de här och var uppger sig vara för jakt i största allmänhet.

 

"..alldeles för kompromisslös,.."

 

Vi har kompromissat, gått från en förmodligen ganska utbredd nollsvision till att acceptera en mindre frisk stam. Hur mycket har Värnarna kompromissat antalsmässigt? Hur många skyddsjakter har kramargrupperna sagt ja till? 

Enligt mig så fyller inte Svenska Rovdjursföreningen något gott syfte, utan som de flesta sådana här enfrågeföreningar/partier, så har man inget att komma med när det gäller hela ”bilden”. Det enda som de koncentrerar sig på är i detta fall rovdjur och då synnerligen vargen.

 

Nu efter Bagdad Bobs senaste uttalande om att varför man jagar lodjur, så minns jag att han på en direkt fråga om han var emot jakt, svarade att det var han inte, så länge stammen var jaktbar. Fast har man följt honom och andra på den sidan, så lyser det ganska snart igenom att de helst av allt vill se en helt orörd natur likt Yellowstone.

De är bara väl medvetna om att de snabbt skulle marginaliseras ännu mer om de gick ut med att de var emot jakt, så det är något de passar sig för att säga.

 

Jag skulle istället rekommendera trådstartaren att lämna SRF och istället satsa sin tid på att påverka Svenska Naturskyddsföreningen, som jag tror är en mycket viktigare spelare i det här sammanhanget. Att få in fler personer där som har kunskap om vad svensk jakt verkligen är, skulle säkert göra mycket ner nytta än att lägga ner samma tid i SRF.

 

Det är vad jag tror...

Finns där någon som har kunnskap och insikt nog i SNF för att starta en beskrivande tråd om den så tackar jag och tar emot

Nu börjar det lite granna vända sig i magen här..

 

"..hindra den från att bli en jakthatande förening"

 

Jag skulle drista mej till att säga att alla dessa rovdjursföreningar oavsett form i prinicp bygger på jakthat. Sen kan man ju tjafsa om vilket som kom först, hönan eller ägget.. Målsättningen måste nog bli, lite mer korrekt beskrivning, att mildra jakthatet. Och då menar jag inte att man ska inbilla sig att det stämmer när de här och var uppger sig vara för jakt i största allmänhet.

 

"..alldeles för kompromisslös,.."

 

Vi har kompromissat, gått från en förmodligen ganska utbredd nollsvision till att acceptera en mindre frisk stam. Hur mycket har Värnarna kompromissat antalsmässigt? Hur många skyddsjakter har kramargrupperna sagt ja till? 

 

Ser man till SRF så har dom ju inget principiellt mot jakt vilket också påpekats av bland annat deras ordförande i diskussioner inom föreningen, det finns också en hel del medlemmar inom föreningen som faktiskt inte har något emot jakt och en del som är aktiva jägare, åsikterna inom föreningen kring jakt är alltså blandade däremot så går det åt fel håll och jakthatarna inom föreningen har på senare tid fått mer inflytande i föreningen och det är vad vi jobbar mot. Jag ser inte riktigt hur värnande av rovdjur måste bygga på jakthat snarare tvärtom så har jag svårt att se hur man på ett effektivt sätt ska kunna värna och bevara rovdjuren utan jakten.

Då det kommer till kompromissviljan så finns det förvisso en hel del som lämnat noll, det finns även gått om värnare som lämnat 600-1000-5000-6000 osv. Det finns också många värnare som anser att överklagningen av senaste jakten och överklagningarna av flera skyddsjakter är felaktiga, många värnare var också positiva till att prova den proppen som röstades igenom senast.

Så det finns folk på båda sidor som är villiga att kompromissa men det blir en jäkla skillnad då man väl sätter sig ner och ska komma överens om något officiellt, då är kompromissviljan ofta mycket lägre än då det bara diskuteras. Antalet är heller inte den punkt som brukar vara svårast utan det som är svårt är jakten, hur och när den ska bedrivas är en fråga som är svår att komma överens i.

 

Enligt mig så fyller inte Svenska Rovdjursföreningen något gott syfte, utan som de flesta sådana här enfrågeföreningar/partier, så har man inget att komma med när det gäller hela ”bilden”. Det enda som de koncentrerar sig på är i detta fall rovdjur och då synnerligen vargen.

 

Nu efter Bagdad Bobs senaste uttalande om att varför man jagar lodjur, så minns jag att han på en direkt fråga om han var emot jakt, svarade att det var han inte, så länge stammen var jaktbar. Fast har man följt honom och andra på den sidan, så lyser det ganska snart igenom att de helst av allt vill se en helt orörd natur likt Yellowstone.

De är bara väl medvetna om att de snabbt skulle marginaliseras ännu mer om de gick ut med att de var emot jakt, så det är något de passar sig för att säga.

 

Jag skulle istället rekommendera trådstartaren att lämna SRF och istället satsa sin tid på att påverka Svenska Naturskyddsföreningen, som jag tror är en mycket viktigare spelare i det här sammanhanget. Att få in fler personer där som har kunskap om vad svensk jakt verkligen är, skulle säkert göra mycket ner nytta än att lägga ner samma tid i SRF.

 

Det är vad jag tror...

 

Vad JanB säger ger jag inte mycket för, jag har hört honom själv säga att han är emot jakt, det är ju dock en sak att säga det i en liten grupp som vi var då och helt öppet men orden kom fortfarande ifrån honom.

 

SNF har jag varit med i tidigare men drog då dom lade sig i vargfrågan, vet inte riktigt hur du kan få för dig att SNF skulle vara bättre än SRF?

Ser jag till dom jag känner inom SNF så är dom absolut inte jaktvänliga och har ett väldigt gått öga åt rewildningprojekt av olika slag, kan inte komma på någon jägare jag känner som är med i SNF men kan komma på tre som är med i SRF, jag kan komma på en som jag känner i SNF som är neutral till jakt och åtminstone ett tiotal i SRF som är neutrala eller positiva till jakt. Nu är ju det enbart min krets, du kanske har en annan insyn?

Då det kommer till kompromissviljan så finns det förvisso en hel del som lämnat noll, det finns även gått om värnare som lämnat 600-1000-5000-6000 osv. 

 

Nja vi har väl i praktiken inte sett slutet, ännu så länge så ligger fältet fritt för 1000-5000-6000.. 

 

Så länge desssa föreningar trummar på, skiter i att de som drabbas åker på tunga kostnader samt inte bryr sig ett skvatt om att jakten totalsaboteras för många så har jag svårt att tillmäta dem någon form av vikt, värde eller respekt. Vidhåller att tex SJF är ett "värnar"förbund, det enda rimliga.

Fast med nuvarande beslut har vi ju ett golv på 270, tror det golvet blir svårt att sänka till 170 och jag tror också det blir svårt att sätta ett tak oavsett vem som arbetar för det, att sätta ett tak för något djur är ju rätt känsligt öht.

 

Däremot ett golv på 270 och ett förvaltningsmål på 330 är nog närmare verkligheten. Däremot så är väl knappast antalet det som egentligen är viktigt? Det är väl tätheter och problem som egentligen styr hur många och vart vi vill ha varg?

 

Antalet är ju rätt viktigt om vi ska ha nån älg kvar att jaga överhuvudtaget. Men som du säger är ju tätheten det stora problemet samt beteenden. Jag menar, 10 individer kan ju ställa till med mer problem än hundratals beroende på var de håller till och vad för beteende de har.  

Ser man till SRF så har dom ju inget principiellt mot jakt vilket också påpekats av bland annat deras ordförande i diskussioner inom föreningen, det finns också en hel del medlemmar inom föreningen som faktiskt inte har något emot jakt och en del som är aktiva jägare, åsikterna inom föreningen kring jakt är alltså blandade däremot så går det åt fel håll och jakthatarna inom föreningen har på senare tid fått mer inflytande i föreningen och det är vad vi jobbar mot. Jag ser inte riktigt hur värnande av rovdjur måste bygga på jakthat snarare tvärtom så har jag svårt att se hur man på ett effektivt sätt ska kunna värna och bevara rovdjuren utan jakten.

Då det kommer till kompromissviljan så finns det förvisso en hel del som lämnat noll, det finns även gått om värnare som lämnat 600-1000-5000-6000 osv. Det finns också många värnare som anser att överklagningen av senaste jakten och överklagningarna av flera skyddsjakter är felaktiga, många värnare var också positiva till att prova den proppen som röstades igenom senast.

Så det finns folk på båda sidor som är villiga att kompromissa men det blir en jäkla skillnad då man väl sätter sig ner och ska komma överens om något officiellt, då är kompromissviljan ofta mycket lägre än då det bara diskuteras. Antalet är heller inte den punkt som brukar vara svårast utan det som är svårt är jakten, hur och när den ska bedrivas är en fråga som är svår att komma överens i.

 

 

Vad JanB säger ger jag inte mycket för, jag har hört honom själv säga att han är emot jakt, det är ju dock en sak att säga det i en liten grupp som vi var då och helt öppet men orden kom fortfarande ifrån honom.

 

SNF har jag varit med i tidigare men drog då dom lade sig i vargfrågan, vet inte riktigt hur du kan få för dig att SNF skulle vara bättre än SRF?

Ser jag till dom jag känner inom SNF så är dom absolut inte jaktvänliga och har ett väldigt gått öga åt rewildningprojekt av olika slag, kan inte komma på någon jägare jag känner som är med i SNF men kan komma på tre som är med i SRF, jag kan komma på en som jag känner i SNF som är neutral till jakt och åtminstone ett tiotal i SRF som är neutrala eller positiva till jakt. Nu är ju det enbart min krets, du kanske har en annan insyn?

Svenska Naturskyddsföreningen är en mycket större och bredare organisation som jobbar inom de flesta områden vad gäller frågor inom miljö och natur. Detta gör i sig att de har större möjlighet att påverka sin omgivning och därigenom utgöra ett större hot mot t ex den svenska jakten.

 

Du var inne på det själv SNF är på väg åt helt fel håll, och det kan i förlängningen skada jakten mycket mer än vad en ev. liten enfrågeförening kan göra. Därför är det viktigare att personer som du, istället lägger din kraft och tid där istället för hos SRF.

 

För i en framtid där vi har ett mer förnuftigt SNF, så kommer små skrikande föreningar likt SRF få allt mindre betydelse.

Kruxet med rovdjursfrågan är att den är 100% politisk, och därmed 0% biologiskt eller faunamässig.

 

Vi har en "balans" mellan jordbruk, skogsbruk, jakt och "biologiska värden". En balans som kanske inte var direkt önskad eller ömsesidigt respekterad.

 

In i den balansen eller ekvationen kastade man politiskt sett (notera detta) ökade rovdjursstammar - dvs INTE bara varg.

 

Politiskt sett duckar man och säger egentligen att "vi är tvungna, vi kan inte göra något - det är inte vårt fel" och tacksamt nog faller det inom det som numera är Bryssels fogderi så politiker här kan verkligen ducka här hemma lilla fina svedala.

 

Å andra sidan har inga värnare (än ska tilläggas) börjat "värna" om det "öppna landskapet" vilket kräver bete, vilket kräver betesdjur vilker lirar lite halvrisigt med större rovdjursstammar. Här pratar mao "politiken" med en mycket kluven tunga, och värnarna visar att de har noll koll på hur det ser i svensk natur.......

 

Att i den här politiska sörjan fetvägra förvaltning av alla rovdjur är lite som om facket skulle gå ut en avtalsrörelse och kräva 25% lönelyft, 6 timmars arbetsdag OCH 14 veckors semester. De flesta inser att det skulle inte gå.......... Det skulle bli dramatiska förändringar i antingen skatteuttaget ur företagandet ELLER så packar verksamheterna ihopa mer eller mindre direkt.

 

Å andra sidan är allt tjafs om "nollvision" lika fruktbar som att tro att lönen ska ner med 25%, bara två veckors semester OCH borttagen arbetsgivaravgift. Visst - det skulle förmodligen bli 0% arbetslöshet.

 

Det som just här som "stridslinjen" är ju generellt sett mellan jägarna / får och rennäringen som vill ha mindre rovdjur och värnarna som vill ha massor. men det är ju knappast där problemen egentlgen ligger - det ligger i det enkla faktumm att det inte är jägarna som styr viltstammarna. Det gör markägarna. Och det är där det liksom går fel...... Som jägare är vi förmodligen de som tillbringar mest tid av alla i skog och mark. Vi, om några, ser vad som händer i naturen år från år. Vi ser konsekvenserna av avskjutningar, nya brukarmetoder inom skog och jordbruk och därmed har vi och naturvärnarna en fenomenalt stor gemensam grund.

 

Kruxet blir att markägarna gillar rovdjuren i mycket stor omfattning. Men kruxet är mest att de enorma ekonomiska intressen som skogs och jordbruk besitter gör det hopplöst omöjligt att ha viltstammar som tåler både rovdjur OCH jakt i ett revir. Sett över riket är det liksom inget problem - vi har älg och hjort i överflöd. Men rovdjuren är inte fördelade "över hela riket" med ett exakt lika rovdjurstryck. Ett tokvärnande innebär då bara att klövviltet kollapsar och balanseras av rovdjuren och jakten som vi känner den "is long gone" i vargreviren - en situation vi ser i dag i varglänen.

 

Att tro att det kan accepteras av jägarna är ganska korkat i min lilla värld - klövviltsjakt är ryggraden i svensk jakt tillsammans med löshundsjakt. Så alla lösningar som innebär att klövviltsjakten eller löshundjakten försvinner är vår fasa. Att då likt Mattisvargen presentera tankar på rovdjursstammar som innebär ett slut på löshundsjakt och klöviltsjakt är inte att diskutera - det är att intellektuellt förolämpa sin motpart. Sånt lär man sig att det inte funkar redan i 10-årsåldern normalt sett....

 

En försvårande omständighet i sammanhanget är att framförallt SJF har haft många ledande personer med "dubbla intressen" dvs de har haft intressen inom jakten OCH inom framförallt skogsbruket eller jordbruket. Därför har vi som jägare egentligen aldrig lyft frågan på formen - gärna varg, men dubbelt så tät vinterstam på älg och hjort där vargen ska vara.....

 

Det är tydligen redan så att de låga stammarna älg i varglänen nu används som argument för att LST måste bevilja större avskjutning eftersom det i varglänen är mycket mindre stammar och de har mycket mindre beteskador. Bla bla bla....

 

Men så länge vi reglerar vargens födobas av ekonomiska skäl kan vi aldrig släppa rovdjurstammarna utan populationsreglerande jakt. 

 

Lösningen på vargfrågan är inte en fråga om att staten ska betala staket och jägarna acceptera att de har fått en konkurent om bytet - för det är så snacket går "på andra sidan kullen". Problemet är att vargen i kombination med skogsbruket i princip omöjliggör jakt om inte rovdjursstammen hålls ännu lägre än älgstammen. Och därmed är frågan till 100% politisk, och lösningen politisk. Men så länge jägare och rovdjurkramare låter bli att lyfta frågan med hur mycket vilt vi ska ha skogen för skog och jordbrukets skull så kommer det liksom inte att komma en lösning som funkar.

 

Frågar ni mig så ligger en "balanspunkt" i intervallet 150-200 vargar i hela Sverige (givet att björn och lo INTE ökar) givet dagens älgstam. Ska det vara mer rovdjur måste skogsindustrin och jordbruket tåla mer beteskador. Då kan vi SAMTIDIGT klara av det där öppna landskapet med bete även staket krasst sett blir en ekonomisk belastning för betesnäringen..... Ska renbetesnäringen ha kvar sin särställning så sjukner antalet ner mot 100-150 vargar. I snitt över året.....

 

Ska man diskutera rovdjurspolitik ska man inte vara biolog eller entusiast - man ska vara nationalekonom och/eller politiker. Att komma dragande med önskedrömmar och fantasier Mattisvargens 1000 vargar eller nolltolerandårarna kommer ALDRIG att bli verklighet. För priset för rovdjuren är avkastning på marken, och det SKA vara markägaren som ska stå den frågan. Markägaren SKA befrämja viltstammarna och det öppna landskapets växter och djur - även sådana som vi INTE jagar. Men det pratar man MYCKET tyst om - det är mer skitsnack om det miljövänliga svenska jorbruket eller sommarlov i bergottfabriken.

 

Jag är offer för mycket motstridiga känslor kring just den gode Mattisvargen - jag vet inte om han är svagt begåvad eller bara ute efter att provocera fram min magsyra. Är det förstnämda ska man inte läxa upp honom för hårt - "förlåt dem herre ety de veta icke vad de göra", är det senare så är full laddning i den retoriska kanonen - och då är nåd eller begränsning inget ord jag kommer att förstå. Då är målet krossa, utplåna och stampa ner virrpannan så djupt att han ägnar sig åt frimärksamlande i stället.

 

Men som sagt - jag vet inte riktigt var jag har honom och hans gelikar......

Antalet är ju rätt viktigt om vi ska ha nån älg kvar att jaga överhuvudtaget. Men som du säger är ju tätheten det stora problemet samt beteenden. Jag menar, 10 individer kan ju ställa till med mer problem än hundratals beroende på var de håller till och vad för beteende de har.  

 

Då är ju antalet egentligen inte det viktiga, ska vi bara ha varg i värmland lär vi ha betydligt färre än om dom ska finnas spritt över hela riket.

 

Svenska Naturskyddsföreningen är en mycket större och bredare organisation som jobbar inom de flesta områden vad gäller frågor inom miljö och natur. Detta gör i sig att de har större möjlighet att påverka sin omgivning och därigenom utgöra ett större hot mot t ex den svenska jakten.

 

Du var inne på det själv SNF är på väg åt helt fel håll, och det kan i förlängningen skada jakten mycket mer än vad en ev. liten enfrågeförening kan göra. Därför är det viktigare att personer som du, istället lägger din kraft och tid där istället för hos SRF.

 

För i en framtid där vi har ett mer förnuftigt SNF, så kommer små skrikande föreningar likt SRF få allt mindre betydelse.

 

Fast jag har inte möjligheten att påverka inom SNF på samma vis som inom SRF, jag tror att inom SNF kommer jag inte komma någonvart. Inom SRF tror jag mig kunna påverka rätt mycket och rätt snabbt, blir det sedan ordning på SRF så hoppas jag att dom ska kunna påverka SNF och andra föreningar/organisationer. 

 

Kruxet med rovdjursfrågan är att den är 100% politisk, och därmed 0% biologiskt eller faunamässig.

 

Vi har en "balans" mellan jordbruk, skogsbruk, jakt och "biologiska värden". En balans som kanske inte var direkt önskad eller ömsesidigt respekterad.

 

In i den balansen eller ekvationen kastade man politiskt sett (notera detta) ökade rovdjursstammar - dvs INTE bara varg.

 

Politiskt sett duckar man och säger egentligen att "vi är tvungna, vi kan inte göra något - det är inte vårt fel" och tacksamt nog faller det inom det som numera är Bryssels fogderi så politiker här kan verkligen ducka här hemma lilla fina svedala.

 

Å andra sidan har inga värnare (än ska tilläggas) börjat "värna" om det "öppna landskapet" vilket kräver bete, vilket kräver betesdjur vilker lirar lite halvrisigt med större rovdjursstammar. Här pratar mao "politiken" med en mycket kluven tunga, och värnarna visar att de har noll koll på hur det ser i svensk natur.......

 

Att i den här politiska sörjan fetvägra förvaltning av alla rovdjur är lite som om facket skulle gå ut en avtalsrörelse och kräva 25% lönelyft, 6 timmars arbetsdag OCH 14 veckors semester. De flesta inser att det skulle inte gå.......... Det skulle bli dramatiska förändringar i antingen skatteuttaget ur företagandet ELLER så packar verksamheterna ihopa mer eller mindre direkt.

 

Å andra sidan är allt tjafs om "nollvision" lika fruktbar som att tro att lönen ska ner med 25%, bara två veckors semester OCH borttagen arbetsgivaravgift. Visst - det skulle förmodligen bli 0% arbetslöshet.

 

Det som just här som "stridslinjen" är ju generellt sett mellan jägarna / får och rennäringen som vill ha mindre rovdjur och värnarna som vill ha massor. men det är ju knappast där problemen egentlgen ligger - det ligger i det enkla faktumm att det inte är jägarna som styr viltstammarna. Det gör markägarna. Och det är där det liksom går fel...... Som jägare är vi förmodligen de som tillbringar mest tid av alla i skog och mark. Vi, om några, ser vad som händer i naturen år från år. Vi ser konsekvenserna av avskjutningar, nya brukarmetoder inom skog och jordbruk och därmed har vi och naturvärnarna en fenomenalt stor gemensam grund.

 

Kruxet blir att markägarna gillar rovdjuren i mycket stor omfattning. Men kruxet är mest att de enorma ekonomiska intressen som skogs och jordbruk besitter gör det hopplöst omöjligt att ha viltstammar som tåler både rovdjur OCH jakt i ett revir. Sett över riket är det liksom inget problem - vi har älg och hjort i överflöd. Men rovdjuren är inte fördelade "över hela riket" med ett exakt lika rovdjurstryck. Ett tokvärnande innebär då bara att klövviltet kollapsar och balanseras av rovdjuren och jakten som vi känner den "is long gone" i vargreviren - en situation vi ser i dag i varglänen.

 

Att tro att det kan accepteras av jägarna är ganska korkat i min lilla värld - klövviltsjakt är ryggraden i svensk jakt tillsammans med löshundsjakt. Så alla lösningar som innebär att klövviltsjakten eller löshundjakten försvinner är vår fasa. Att då likt Mattisvargen presentera tankar på rovdjursstammar som innebär ett slut på löshundsjakt och klöviltsjakt är inte att diskutera - det är att intellektuellt förolämpa sin motpart. Sånt lär man sig att det inte funkar redan i 10-årsåldern normalt sett....

 

En försvårande omständighet i sammanhanget är att framförallt SJF har haft många ledande personer med "dubbla intressen" dvs de har haft intressen inom jakten OCH inom framförallt skogsbruket eller jordbruket. Därför har vi som jägare egentligen aldrig lyft frågan på formen - gärna varg, men dubbelt så tät vinterstam på älg och hjort där vargen ska vara.....

 

Det är tydligen redan så att de låga stammarna älg i varglänen nu används som argument för att LST måste bevilja större avskjutning eftersom det i varglänen är mycket mindre stammar och de har mycket mindre beteskador. Bla bla bla....

 

Men så länge vi reglerar vargens födobas av ekonomiska skäl kan vi aldrig släppa rovdjurstammarna utan populationsreglerande jakt. 

 

Lösningen på vargfrågan är inte en fråga om att staten ska betala staket och jägarna acceptera att de har fått en konkurent om bytet - för det är så snacket går "på andra sidan kullen". Problemet är att vargen i kombination med skogsbruket i princip omöjliggör jakt om inte rovdjursstammen hålls ännu lägre än älgstammen. Och därmed är frågan till 100% politisk, och lösningen politisk. Men så länge jägare och rovdjurkramare låter bli att lyfta frågan med hur mycket vilt vi ska ha skogen för skog och jordbrukets skull så kommer det liksom inte att komma en lösning som funkar.

 

Frågar ni mig så ligger en "balanspunkt" i intervallet 150-200 vargar i hela Sverige (givet att björn och lo INTE ökar) givet dagens älgstam. Ska det vara mer rovdjur måste skogsindustrin och jordbruket tåla mer beteskador. Då kan vi SAMTIDIGT klara av det där öppna landskapet med bete även staket krasst sett blir en ekonomisk belastning för betesnäringen..... Ska renbetesnäringen ha kvar sin särställning så sjukner antalet ner mot 100-150 vargar. I snitt över året.....

 

Ska man diskutera rovdjurspolitik ska man inte vara biolog eller entusiast - man ska vara nationalekonom och/eller politiker. Att komma dragande med önskedrömmar och fantasier Mattisvargens 1000 vargar eller nolltolerandårarna kommer ALDRIG att bli verklighet. För priset för rovdjuren är avkastning på marken, och det SKA vara markägaren som ska stå den frågan. Markägaren SKA befrämja viltstammarna och det öppna landskapets växter och djur - även sådana som vi INTE jagar. Men det pratar man MYCKET tyst om - det är mer skitsnack om det miljövänliga svenska jorbruket eller sommarlov i bergottfabriken.

 

Jag är offer för mycket motstridiga känslor kring just den gode Mattisvargen - jag vet inte om han är svagt begåvad eller bara ute efter att provocera fram min magsyra. Är det förstnämda ska man inte läxa upp honom för hårt - "förlåt dem herre ety de veta icke vad de göra", är det senare så är full laddning i den retoriska kanonen - och då är nåd eller begränsning inget ord jag kommer att förstå. Då är målet krossa, utplåna och stampa ner virrpannan så djupt att han ägnar sig åt frimärksamlande i stället.

 

Men som sagt - jag vet inte riktigt var jag har honom och hans gelikar......

 

Nu glider vi lite åt ännu en tråd om rovdjursförvaltning.

 

Mycket av det du tar upp är ju frågor som jag och flera med mig inom SRF vill förändra, vi vill inte att det ska vägras jakt på rovdjur varken populationsbegränsande eller skyddsjakt, vi vill att det ska tas hänsyn till övrigt vilt och dom människor som påverkas, det är tokvärnandet vi vill ha bort från både SRF och helst hela debatten kring rovdjuren.

 

Då det kommer till Mattisvargen tror jag inte han kommer visa sig på detta forum något mer, han och jag delar heller knappast särkilt mycket åsikter kring vargen annat än att den ska få finnas i Sverige. Han har jag heller inte sett någonsin tidigare i frågan så han är nog en rätt ny i det hela.

 

Nu glider vi lite åt ännu en tråd om rovdjursförvaltning.

 

Mycket av det du tar upp är ju frågor som jag och flera med mig inom SRF vill förändra, vi vill inte att det ska vägras jakt på rovdjur varken populationsbegränsande eller skyddsjakt, vi vill att det ska tas hänsyn till övrigt vilt och dom människor som påverkas, det är tokvärnandet vi vill ha bort från både SRF och helst hela debatten kring rovdjuren.

 

Då det kommer till Mattisvargen tror jag inte han kommer visa sig på detta forum något mer, han och jag delar heller knappast särkilt mycket åsikter kring vargen annat än att den ska få finnas i Sverige. Han har jag heller inte sett någonsin tidigare i frågan så han är nog en rätt ny i det hela.

 

Nja - det ligger väl lite i sakens natur att den som vill ge ett vettigt intryck i debatten också måste se på frågan från alla perspektiv. Det i sig blir "konfliktladdat" eftersom du ALDRIG kommer att kunna tillfredsställa alla. Mit tsyfte med inlägget var mer att belysa VAR konfliktlinjerna egentligen går - och visa lite exempel.

 

Att vargen (och övriga rovdjur för det hänger ihop lite) är här för att stanna råder det väl knappast någon större fråga kring - vad det handlar  om är antalet, antalet, antalet OCH antalet.

 

Att vi jägare (liksom rennäringen och fårägarna)  har att lära oss att leva med och jaga trots vargen är i min värld inte det minsta kontroversiellt - men grundbulten är om det är lönt att jaga eller inte. Vilket gör att rovdjursfrågan egentligen är samma sak som all annan viltförvaltning. Vilket leder till frågan hur alla inblandade i den här saken ser på viltförvaltning i stort. Att gagga rovdjur utan att se till stammarna av hjort och älg blir i mitt tycke en fråga om att diskutera vilken färg man ska ha på glassen man ska köpa innan man vet om man har råd att köpa glassen.

 

Så frågan är inte hur SRF ser på vargen, frågan är hur SRF ser på viltförvaltning överhuvudtaget......

 

/T

Jag är lite nyfiken på hur "sektliknande" Svenska Rovdjursföreningen är i praktiken. Det man ser på FB har drag av sekt men inte lika mycket som andra mer extrema värnarsidor.

 

Wikipedias inledande meningar om sekt belyser lite av det jag menar:

 

Med sekt menas en grupp människor som är sammanbundna med någon ideologi eller någon/några ledare. Ordet sekt kan härledas till latinets secta (princip; parti; filosofisk skola; ideologi; partiprogram)^[1]. Sekter finns inom religiösa respektive icke-religiösa ideologier. Sekter kan vara politiska, religiösa eller vara andra grupper eller föreningar. Somliga sekter kan påverka människors liv mycket, sina medlemmar, men även andra människor.

 

En sekt kan också karaktäriseras av:

 

 

1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.

 

Farliga sekter har drag av fyra "a":

 

Aggression (intern kritik accepteras inte)

Aversion (mot utomstående)

Alienation (stänger av samhället utanför)

Absolut sanning.

 

 

Samtliga dessa saker tycker jag man ser drag av i större eller mindre utsträckning på SRFs FB sida, men hur är föreningen egentligen?

Jag använder inte FB längre, men fortfarande om man kollar in på deras hemsida, så ser det faktiskt vildare ut än det gjorde förr. De verkar ha väldigt konstiga regler för hur de modererar sin FB-sida. 

 

Hörde ryktes vägen att de t o m blockerat Kerstin Fredin, en av de om man får säga det, mer seriös medlem. Hon satt t o m i styrelsen förr vill jag minnas.

Jag är lite nyfiken på hur "sektliknande" Svenska Rovdjursföreningen är i praktiken. Det man ser på FB har drag av sekt men inte lika mycket som andra mer extrema värnarsidor.

 

Wikipedias inledande meningar om sekt belyser lite av det jag menar:

 

En sekt kan också karaktäriseras av:

Farliga sekter har drag av fyra "a":

 

 

Samtliga dessa saker tycker jag man ser drag av i större eller mindre utsträckning på SRFs FB sida, men hur är föreningen egentligen?

 

Många av dom man ser på FB-sidan är inte ens medlemmar och av dom som är medlemmar så är det ytterst få som är några aktiva medlemmar. FB-sidan är alltså inte på något vis representativ för hur föreningen ser ut i stort, jag skulle nog snarare kika på den grupp av extremvärnare som finns, dessa sträcker sig genom flera föreningar och partier men dom är endå en gemenskap där det inte riktigt är ok att ifrågasätta allt eller att tycka annorlunda.

 

Jag använder inte FB längre, men fortfarande om man kollar in på deras hemsida, så ser det faktiskt vildare ut än det gjorde förr. De verkar ha väldigt konstiga regler för hur de modererar sin FB-sida. 

 

Hörde ryktes vägen att de t o m blockerat Kerstin Fredin, en av de om man får säga det, mer seriös medlem. Hon satt t o m i styrelsen förr vill jag minnas.

 

Kerstin Fredin var blockad ett tag på SRFs FB-sida, detta var ett eget initiativ från JanB och blocken är nu hävd. Han satt i styrelsen ett tag och var även ansvarig för någon stängselgrupp, numera har hon hoppat av SRF då hon tröttnade på den skit som finns inom föreningen.

 

Dom har inga egentliga regler för hur dom modererar sidan utan JanB modererar den själv lite efter eget tycke, något jag vänt mig mot dels för att det inte fungerar och dels för att han inte har tiden som krävs.

Kerstin är faktiskt en människa som jag kan ha någon form av utbyte med..

Sent from my iPhone using Tapatalk

Har en kompis som definitivt är värnare. Han har surrat omkring en del på Rovdjursföreningens FB sida men även en del andra grupper. Eftersom han har ett ben i historievetenskaperna drar han alltid en lans för källkritik. Dvs påstående måste kunna beläggas av oberoende källor för att tillmätas ett värde. Denna inställning har fått honom utslängd från var och varannan grupp. Han har till och med råkat ut för att en av de mer aktiva värnarna stalkar honom och plockar fram så mycket information han bara kan om min kompis. Men i samma ögonblick som han ställer beviskrav så blir han en nagel i ögat på rätt många av de värnare som orerar i olika FB grupper. Nu finns såklart samma fenomen på andra håll också, men här handlade det ju om Rovdjursföreningen mfl. Detta bidrar såklart till att skapa min bild av Rovdjursföreningen oavsett om de som skriver och agerar så är medlemmar eller ej.

 

Kort sagt. Rovdjursföreningen bör, om de skall ha en FB sida, sköta den bättre och mer aktivt än nu.

Hörde att de försöker att få det till att det är vargjakten, som är del i att en del vargar drabbas av skabb.

Vargarna ska bli stressade av jakten, och därigenom få sämre immunförsvar.

Tydligen ska detta ligga ute på deras facebook.

Hade vi vetat detta för 30-40 år sedan, så hade vi sluppit utsätta rävarna för denna hemska parasit.

Nja, det är en medlem som lägger fram teorin i en tråd som handlar om skabbangripna vargar.

De postar under sitt konto vad man kan se.