Narcissus...vet du vad..jag tycker vi röker fredspipa,tycker du skall vara stolt över ditt SM-guld och andra framgångar

Vem vet kanske vi träffas en dag 8)

mvh Björn

"Puff" "Puff" "Puff" "Bolma" röker för fullt här.

/Micke

Härligt.... Hörs i nya trådar godnatt..

Björn

;D Nu när Mr Mauser o Telgetok rökt fredspipa kan vi återgå till ämnet  ;D

Ni som har erfarenheter av detta med hagel. Hur mkt påverkar vilka choker man använder?

Tror inte många har riktig koll på detta, inkl mig själv.

Sen e de ju mkt beroende på när på året o till vilket vilt o avstånd förstås.

Skulle va kul att höra era erfarenheter o vad ni tror/vet händer med felaktigt chokval.

De jag hört många säga är "Så öppet de går annars blir de massa hagel i köttet".

Detta resonemang borde leda till en hel del skadskjutningar, eller? Åtm på längre håll, 15-25m.

Öppna chocker och inte över 30meter är nog bäst för att hålla nere skadskjutningarna.

Men jag erkänner att då jag själv jagade tex. sjöfågel var det halv/extra full som gällde för att få dom där långhållen :-[ tyvvär resoner dom flesta så :'(

jag gjorde ett test förra året på alla choker 15m 20m 25m 30m var avstånden. försökte hitta mina anteckningar men hittar dom inte min dotter kräver uppmärksanhet jag ska göra ett försök ikväll.

kontentan blev vad jag minns att kvartschoken täckte bäst resultatet var ohyggligt dåligt på alla choker på 30 m. testade 6 olika fabrikat

av dom funkade Rottweil Wadmannsheil bäst. det var ett ganska dyrt test men väl spenderade kronor.

Hagelbössan är ett flyktskyttevapen, det är inte kulvapnet( i varje fall inte för mig).

För mig är det då "svårare" att skjuta i flykten, med fler bommar och skadskjutningar som följd...!!

Kan ej tänka mig att börja jaga för stående hund med ett kulvapen även om jag vore bäst i världen på att skjuta : ;)

Hagelbössan ska användas till det den är till för, om inte blir det ännu mer skadskjutningar...( kulvapen i stället då????) ???

Eloge till maddog för denna utvärdering. En självklar reflektion blir: Går en kulskytt någonsin ut och jagar utan att ha kontrollerat hur kulan går genom ordentlig testskjutning? Tror knappast det. Hur ofta utvärderar hagelskyttar sin ammo/choker/bössa på samma sätt? Ytterst sällan skulle jag tro. Hoppas denna diskussion kan leda till mer av detta!

Hagelbössan är ett flyktskyttevapen, det är inte kulvapnet( i varje fall inte för mig).

För mig är det då "svårare" att skjuta i flykten, med fler bommar och skadskjutningar som följd...!!

Kan ej tänka mig att börja jaga för stående hund med ett kulvapen även om jag vore bäst i världen på att skjuta : ;)

Hagelbössan ska användas till det den är till för, om inte blir det ännu mer skadskjutningar...( kulvapen i stället då????) ???

Flyktskyttevapen, javisst det har nog ingen bestridit. Det är anledningarna till varför och hur det kan minimeras som förhoppningsvis skall komma fler till del av en sån här tråd som är ev "vinsten" av diskussionen.

Att sedan iallafall jag ofta hamnar i en diskussion huruvida det är mkt skadskjutningar eller ej beror på att beklämmande få hageljägare erkänner för andra (och sig själva?) att det generellt verkligen är mkt skadskjutningar med hagel. En eloge till alla här som erkänt det.

Att konstatera "svårare att skjuta i flykten, med fler bommar och skadskjutningar som följd...!!" och nöja sig med det är ett sätt att bidra till att spika på kistan för den framtida hageljakten!

Som ansvarig över denna tråd (jag har följt den ett tag) så tycker jag att ni sköter er bra och det är skönt att ni kan lösa era debatter på ett bra sätt, även om jag tycker att det är bättre att ni tar ett glas whiskey än att röka pipa.

Puss på er...

Första inlägget för mig på detta forum efter en längre tids smygande  ;D

Jag är en utpräglad teoretiker som ogärna experimenterar med något över huvudtaget innan jag fått en hyffsat klar bild för mig hur det hänger ihop teoretiskt. Därför har jag haft ett mörker när det kommer till jakt med hagel då vettiga förklaringar till varför man ska använda en viss hagelgrovlek och trångborrning är lätträknade. Men jag har hittat en och kanske kan den hjälpa någon på traven då det gäller val av trångborrning och hagelgrovlek, mitt jaktskytte har aldrig gått bättre än i år.

Enligt en undersökning gjord av C. Burrard ("The modern shotgun" 1950) kräver en fasan 4 hagel i US6 för att bli på platsen. Och i boken "Praktiskt jaktskytte" (finns att köpa hos www.jagareforbundet.se) finns det angivet att en fasan har en effektiv träffyta på 140 kvadratcentimeter. Detta har jag utgått ifrån och är på absolut inget sätt en sanning och det är upp till var och en att värdera följande om resonemang är vettigt eller inte.

Jag sysslar mest och helst med uppflogsjakt på skogsfågel. De som provat det vet att hållen varierar kraftigt och det är ofta snabba skott det handlar om. Alltså vill jag ha en så stor hagelsvärm som möjligt för att ha störst chans att träffa utan att den ska bli för gles och orsaka skadskjutning. Mitt maxavstånd vid hagelskytte är 30m så experimentet är genomfört med 30m mellan mig och tavlan.

Sagt och gjort provsköt jag min hagelbössa (beretta u-light) med cylinderborrning och remington 36 gram US5 (OBS! Remingtons US5 har en diameter om 2.9mm). Svärmen mätte jag upp till 120cm i diameter. Detta ger mig en effektiv svärmarea på 11310 kvadratcentimeter. I praktiken innebär det att det ryms 80 orrar i min svärm.

36 gram US 5 med diametern 2.9mm rymmer 248 hagel vilket i min svärm skulle ge 3,1 hagel/orre (248x140/11310), givetvis förutsatt att haglen är jämnt fördelade.

På samma sätt skulle det med 36 gram US6 bli 3.7 (294*140/11310). Detta är enligt Burrard för få så det var bara att gå upp i trångborrning.

Jag gjorde samma experiment med 1/4-borrning med samma patron (remington US5) och fann att svärmdiametern då blev 105cm på 30 meter. Detta ger en svärmarea 8659 kvadratcentimeter och med min patron med 248 hagel gav 4.01 hagel/orre vilket är precis på gränsen. Stoppar jag då i en 36 grams sexa får jag 4.75 hagel/fågel istället vilket borde ge tillräcklig marginal för att klara skotthåll upp till 30 meter.

Till saken hör att de fyra haglen som Burrard redovisade sitt resultat för var engelska sexor med en diameter av 2.61 mm vilket gör att "min" uträkning har viss marginal.

Hoppas som sagt att någon blir hjälpt av det. Själv höll jag på att jaga mig blodig efter en förklaring av denna typ. Att träna är en självklarhet, men varför läggs det så lite energi på att försöka få en uppfattning om vad man tränar med?

I år blev det kombinationen US6 samt cylinder/kvart fram till lövfällningen - efter blev det US6 kvart/kvart givetvis 36 grams. Det har aldrig gått bättre.

Det torde avlossas betydligt fler hagelskott än kulskott unde jaktåret, och bara det medför ju fler skadskjutningar med hagel.

När det gäller choker och hagelammo, så rersonerar jag så här:

Jag eftersträvar god täckning för det vilt som jagas. D.v.s. hagelsvärmen skall ha fin symmetri och medelavståndet mellan haglen skall vara ett visst önskat på ett visst avstånd. Om vi håller oss till t.ex. orre, så vill jag vid en centrerad träff på 20 m håll att minst 6-7 hagel skall täcka den yta fågeln ger. Det ger fågel på plats. Det finns lite marginal ut åt 25 m, kanske 30 m vid enkla skott.

Svärmen skall dessutom vara så stor som möjligt, d.v.s. jag vill ha många hagel. Det förenklar skyttet, under förutsättning att täckningen fortfarande är god.

Hagelstorleken skall vara sådan att haglen vid mitt max skjutavstånd m.a.p. täckning, fortfarande har tillräcklig fart.

För mig gör detta sammantaget att jag jagar allt småvilt utom rådjur (räv och grävling har jag inte gett mig på än) med 6:or och skeetchoker, undantagsvis 5:or. För små pippifåglar (järpe) borde jag egentligen gå ned till 7:or, men än så länge har de alltid blivit på plats vid skott på 30-35 m (stillasittande fågel). De är ju inte direkt seglivade.

Stålhagel har jag ingen erfarenhet av annat än att 7:orna krossar lerduvor utan problem.

Med denna kombination får jag mycket god täckning och "stor" svärm, med få randhagel. En 30 g blysexa innehåller ungefär 250 st hagel och är rätt snäll mot axel och öron. Täckningen är god ut till 25-30 m för allt vilt jag jagar. Företrädesvis använder jag filtförladdad ammunition, men inte alltid.

Det värsta man kan jaga med är ett ltrångborrat vapen (läs gamla Bettan) tillsammans med för grova hagel i plastkopp. Träffar man ordentligt bli det skit av det man skjuter på, vid ett dåligt skott har man hur många randhagel som helst som genererar skadskjutningar av typen "ett hagel i ickevital del". Typiskt är skadskjutningar på korta håll vid snabbt skytte (randhagelträffar).

när jag mätte täckningen hade jag en 7 cm cirkel som jag sökte hål i svärmen med. det blev ganska många sådana hål i några fall.

på längre avstånd var det i regel väldigt många. vissa patroner trivdes i olika choker också. en trängre chok kunde tex ge mycket dålig täckning (många hål)

Precis. Det blir "klungor" med hagel och därmed "hå", och många randhagel. Helt förkastligt.

på 30m kan det nog gå hur som helst om det är liten träffyta kan man ha otur det är i längsta laget för att få fin täckning. testade 56 g femmor på långt avstånd för någon månad sedan inte ens dom hade godtycklig täckning fast det var 30m och några steg till. rekylen var gruvlig på dessa patroner.

på 30m kan det nog gå hur som helst om det är liten träffyta kan man ha otur det är i längsta laget för att få fin täckning. testade 56 g femmor på långt avstånd för någon månad sedan inte ens dom hade godtycklig täckning fast det var 30m och några steg till. rekylen var gruvlig på dessa patroner.

Precis. Mycket hagel och trång borrning är ingen garanti för att det ska bli bra träffbilder. Däremot kan man bilda sig en uppfattning om hur många hagel man behöver för den jakt man bedriver, sätta ett maximalt skjutavstånd och sen testa vilken patron som ger bäst täckning.

Upplevelsen vid slamtavlan gav kalla kårar. Att under 10 år springa runt med ammunition som ger hål stora som A4-ark i svärmen känns verkligen inte bra. Nu är det över och i år har de "oförklarliga bommarna" upphört.

Flyktskyttevapen, javisst det har nog ingen bestridit. Det är anledningarna till varför och hur det kan minimeras som förhoppningsvis skall komma fler till del av en sån här tråd som är ev "vinsten" av diskussionen.

Att sedan iallafall jag ofta hamnar i en diskussion huruvida det är mkt skadskjutningar eller ej beror på att beklämmande få hageljägare erkänner för andra (och sig själva?) att det generellt verkligen är mkt skadskjutningar med hagel. En eloge till alla här som erkänt det.

Att konstatera "svårare att skjuta i flykten, med fler bommar och skadskjutningar som följd...!!" och nöja sig med det är ett sätt att bidra till att spika på kistan för den framtida hageljakten!

Håller med dig, menar förståss inte att det är ok med skadskjutningar, det är åt h-vete för mkt skadskjutningar i all jakt...

Men det är inte hagelbössans fel...

Tycker att det är lite märkligt att det ska vara så viktigt med skjutkrav när man jagar älg, verkar som att det inte är så noga med "småviltet".

Menar att det borde vara lika viktigt vid all jakt, att man kan skjuta någotsånär och att vapnet passar just mig...

De som skapar regler och skjutkrav ger knappast nån signal för att "småviltet har samma betydelse"

Tyvärr är det så att det skadskjuts väldigt mkt med hagelvapen.                                                                                                                                                                    Det krävs otroligt mkt av en jägare med hagelgevär för att snabbt fatta rätt beslut och att ha omdömme samt god etik.

Är själv skjutledare på en skeetbana och ser väldigt sällan nya skyttar..

Vad ska man göra för att lyfta fram vikten av hagelskytte och framförallt omdömme ??? ???

Skjutkrav :-,skjutmärken(finns väl nåt redan tror jag fast jag aldrig sett ett) :-. ???

Precis. Mycket hagel och trång borrning är ingen garanti för att det ska bli bra träffbilder. Däremot kan man bilda sig en uppfattning om hur många hagel man behöver för den jakt man bedriver, sätta ett maximalt skjutavstånd och sen testa vilken patron som ger bäst täckning.

Upplevelsen vid slamtavlan gav kalla kårar. Att under 10 år springa runt med ammunition som ger hål stora som A4-ark i svärmen känns verkligen inte bra. Nu är det över och i år har de "oförklarliga bommarna" upphört.

Jag har haft liknande problem med min tjuga,svärmen liksom klumpar sej på vissa ytor,och det har funnits stora hål i täckningen.

Har haft ingående samtal med en skribent på Robsoft om detta ,vidare har jag talat med andra vapentekniker om problemet.

Vad som händer är tydligen att förladdningen inte hinner täta, så att gastrycket smiter ut. Detta gör att täckningen blir allt annat än jämn och fin,ser mera ut som kaos när man skjuter på tapetrullar eller slammad tavla. Tänker nu inte gå in på alla detaljer jag fått lära mej,vill nån veta vad jag lärt mej så får ni gärna fråga,men vill inte uppta denna tråd med dessa trivialiteter. Dock är det som det är sagt,bössor kräver sina patroner,inte en bössa är likadan. Som en en skribent skrev tidigare,testa just ditt vapen med olika ammo då inga skjuter lika...

finns ett litet test i ett gammalt nr av jakt och vapen där man skjuter på sittande tjädertupp för att visa hur hårdskjutna dom är. nä hagelbössan tycker ja inte är något för gammelgråben iaf, kanske ungfågel men definitivt inte ngt större...

Om jag inte minns fel sköt man på en farmad gammtupp placerad på kvist på 35 m. Satt kvar efter smällen...

På 20 m stöp han i.

Tomas Johansson gjorde repotaget.

Det här med testskjutning av olika ammo/choker etc för att se hur svärmen ser ut verkar vara en MYCKET viktig faktor för famgångsrikt hagelskytte med minimerad skadskjutning (förutsatt att de självklara faktorerna grundträning och omdöme är med alltså). Tack för den informationen!

Om jag inte minns fel sköt man på en farmad gammtupp placerad på kvist på 35 m. Satt kvar efter smällen...

På 20 m stöp han i.

Det stämmer väl överens med min egen erfarenhet. Att skjuta en gammal tjädertupp i luften på 25-30 meter är inga problem; ska man ta dem stillasittande anser jag att 20 meter är i längsta laget. Därför släpas det numer på en finkalibrig Tikka T3 just för de få tillfällen då sådana skott blir aktuella 

Kul att läsa alla tankar och all forskning ni gjort bakom valet av borrning och patron! Seriöst jobbat!

Undrar om Mr Mauser lanserar sina tankar i ämnet förövrigt  ;D

Jag har grubblat i detta ämne rätt mycket men mer och mer slutat med det och använder i stället ett koncept som funkar för mej. Sen tycker jag kanske att ni glömmer en viktigt grej.. och det är bössan. Stämmer kolven osv? Vad hjälper en aldrig så seriöst framtestad kombination av borrning och hagel om man sätter skotten lite fel varje gång? Sen kanske en ännu större felkälla, avståndsbedömningen!

Idag använde jag halv trångborrning och 28 grams laddad blytrap och sköt ruskigt bra. Inte en fågel inom det avstånd där de brukar komma ned klarade sig. Tidigare så trodde man att man minsan tog såna här seglande trutar på 45 meter osv osv men jag är nu mera ruskigt osäker på det. Stod och lekte med en laseravståndsbedömare och lasrade flygade trut och fåglar som seglade över mej på ett avstånd där jag inte ville skjuta visade sig ligga på runt 35 meter. På det avståndet har jag med halv trånborrning och us 5-6 tillräcklig kraft och täckning för att lätt döda en trut. Slutsatsen som jag drog av detta var att även om man har kraft och teckning i patron osv så är det *betydligt* svårare att träffa en fågel på längre håll än inom säg 25-30 meter. Flyger sen fågeln fort så krymper det avståndet. Där kan nog Mr Mauser lägga ut texten, det krävs nämligen lite mer än instinkt för att uppskatta framförhållning på dessa avstånd.

Det har jag lärt mej på sportingbanan förövrigt..

Kul ämne iaf!!

Mvh!

Det stämmer väl överens med min egen erfarenhet. Att skjuta en gammal tjädertupp i luften på 25-30 meter är inga problem; ska man ta dem stillasittande anser jag att 20 meter är i längsta laget. Därför släpas det numer på en finkalibrig Tikka T3 just för de få tillfällen då sådana skott blir aktuella 

???? Är personligen övertygad om att detta med att det går bättre att skjuta på flygande än sittande är en "konstgjord" sanning. Vingarna är uppe. Visst 50% av tiden, 50% är de nere täcker, dessutom skjuts ju de flesta flyktskott rakt bakifrån med hals/huvud mer eller mindre helt skyddat. Tror inte det ger bättre förutsättningar för framgång, snarare tvärtom. På stillasittande skjuter man dessutom perfekta kärnträffar vilket torde kompensera de ev nackdelarna som jag för övrigt inte förstått vilka de skulle vara.

"Om jag inte minns fel sköt man på en farmad gammtupp placerad på kvist på 35 m. Satt kvar efter smällen...

På 20 m stöp han i."

Men är detta förvånande? Inte tycker jag det iaf. Jag resonerar så här:

På 20 m fäller du en sittande tjädertupp med 24 gr blytrapammo likaväl som 30 gr 3:or. Med fäller menar jag att han blir på platsen, kanske död, kanske krävs avfångning.

En utökning av avståndet till 35 m är nästan en fördubbling, en mycket stor skillnad. Skjuter du på detta avstånd med klena hagel är det tveksamt (jag vet inte hur "hårdskjuten" en tjäder är på detta avstånd) om de behåller nog med energi, även om täckningen skulle vara acceptabel. Omvänt; använder du grövre hagel, låt säga 3:or, är täckningen inte alls tillfredställande på 35 m håll. Alltså är det inte ett smack förvånande om fågel satt kvar efter det första skottet. Förmodligen sköt man med ammunition som inte gav nog med täckning på detta avstånd.

Ännu mindre förvånande är det att han stöp på 20 m oavsett använd ammunition.

???? Är personligen övertygad om att detta med att det går bättre att skjuta på flygande än sittande är en "konstgjord" sanning. Vingarna är uppe. Visst 50% av tiden, 50% är de nere täcker, dessutom skjuts ju de flesta flyktskott rakt bakifrån med hals/huvud mer eller mindre helt skyddat. Tror inte det ger bättre förutsättningar för framgång, snarare tvärtom. På stillasittande skjuter man dessutom perfekta kärnträffar vilket torde kompensera de ev nackdelarna som jag för övrigt inte förstått vilka de skulle vara.

Det är inte jag. Min erfarenhet säger att upp till 30 meter tar jag en tjädertupp i luften om jag får in en åtminstone hyffsad träff med 36 gram US6 och cylinderborrning. Därutöver är det ytterst osäkert. Träffar i hals och huvud är inte vad jag eftersträvar heller utan att få in så många hagel som möjligt i fågeln. Har du turen att hitta en tjädertupp stillasittande utan hund inom hagelhåll säger min erfarenhet att det sällan finns tillräckligt med tid att sikta ordentligt nog för perfekt kärnträff. Så att du skulle få in en kärnträff varje gång betvivlar jag starkt. Tänk även på att fjädrarna viks i flera lager som ett dragspel när de sitter. Dock är det alltid roligt att höra andras åsikter/erfarenheter Vad baserar du dina påståenden på?