Nån som kollat american sniper och vill panga här nu på en gång!?

Den va ju bara hemsk...

//Simon. Fint skare va serru

ser inte vad american sniper kan ha med jägarexamen att göra..

ser inte vad american sniper kan ha med jägarexamen att göra..

 

Obs! det har inte med trådskaparen att göra, men när jag såg rubriken kom jag att tänka på min vän som är provledare och fick ett par hetsiga förfrågningar. Det va två killar som ville skjuta med "sniper-gevär" och jägarexamen va enklast vägen till vapenägande. Nu genomskådade han dom och sa att de får räkna med drygt ett års läsning innan uppskjutning   jag tror de valde air-soft/luftgevär istället eller om de fick nyss om någon snabbkurs kanske jag vet inte... well well nog om OT.  

Teorin går utmärkt att läsa in "på en helg", det vet jag eftersom jag gick en terminslång studiecirkel där jag i princip fick gnugga artkunskapen (dvs särskilda kännetecken hos olika gås- och andfåglar...) och därtill få lite praktisk info om hur man jagar olika vilt, vad man ska tänka på vid vapenköp, olika ammunitionsslags verkan, licensansökansförfarandet och annat matnyttigt som iofs inte alls var relevant för själva provet. 

 

Problemet är väl närmast, som sagt, att det är knepigt med uppskjutning vintertid - om man nu inte råkar ha bra kontakter med föreningar/provledare med tillgång till vinteröppna banor. 

Tog själv och pluggade som fan för o klara provet via jägareförbundets eskola. Var sådär smart då det blev ytligt inlärt.

Alla är vi olika. Jag läste igenom boken i lugn och ro och sen skrev jag provet, inte något idiitpluggande direkt.

Det var kryssfrågor och det mesta gick att resonera sig fram till när man såg svarsalternativen. Inte ett recept för att ha alla rätt men god marginal för att klara provet.

/Markus

Det är tyvärr ett ämne som klyver medlemmarna lika effektivt som Moses delade på Röda havet.

Tror en del bara anser det vara lite finare med snabbutbildning och är avundsjuka, andra gick en jättebra utbildning med fantastiskt engagerade ledare på lokala skytteklubben och tror att det är likadant överallt. En 3:e falang är de som själva håller i traditionella kurser och tycker att dom gör det jättebra, andra ser bara till pengen det kostar och tycker att det är lite lurendrejeri över det.

Jag tycker inte att jag hör så mycket negativt från de som gått intensivkurser faktiskt. Kan bero på att de är mycket nöjda eller att det inte är så många som gör så?

Jag personligen anser att det kvittar, har du bra lärare så har du och har du dessutom motivation och intresse blir det bra oavsett om det tagit 3 dagar eller 8 månader.

/Markus

 

Jag anser med rätt god insikt att snabbkurserna enbart godkänner någon att börja jaga, har mer än en handfull vänner som inte jagat/bott på landet/haft skogsvana som när det i yrket blev "rätt" att jaga snabbt tog sig jägarexamen,

 

genomgående för dessa är att de är akademiker, humanister, allmänbildade och med en god portion av självinsikt osv. Deras egna kommentarer var rätt unisona, visst jag får jaga men jag vet inte hur, sen kom följdfrågan, kan du lära mig?

 

I dagens Sverige kommer i varje fall 6 av 10 som börjar att jaga från en bakgrund där jakt, vapen, viltvård, ekologi inte är något som följt med från födsel, vilket då föranleder ett stilla påpekande om att det krävs rätt mycket informationsintag och under en lite längre tid än 36 timmar för att i någon mån ens vara orienterad i allt som är av betydelse för enbart de mer centrala delarna av jaktens utövning.

Jag påstår med rätt gott på fötterna att på 3 dagar lär man sig inte lika bra på en kurs som omfattar 8 träffar om 2-3 timmar med självstudier mellan, eller som jag minns det från 86, att det var 12 träffar om 2-3 timmar på torsdagskvällarna.

 

Avund gentemot att någon, vissa köper sig en snabbare väg, ja det kan säkert förekomma men jag hyser inga sådana känslor, det jag känner för är viltet och jakten. /Christian

Mycket intressant tråd det här. Funderade själv mycket över det här för drygt ett år sedan. Till slut valde jag den lite långsammare vägen med 10veckors kurs. Har inte ångrat det en sekund! Nu hade vi en kursledare som förkroppsligade ordet engagemang, var det nån som tyckte teorin var svår hjälpte han till med extra tillfällen. För den som hade problem med hagelskyttet var det bara att komma hem till honom och öva extra.

Jag tror att problemet med intensivkurserna är att det delvis lockar till sig "fel" folk. Vill du inte lägga tiden på en "riktig" kurs för att sedan få ett helt jägarliv är ju frågan om du verkligen har viljan. Tålamod är ju en av de viktigare egenskaperna hos en jägare.

Har egentligen bara diskuterat detta ämne med en kille som gått intensiv. Han hamnar helt klart i kategorin Christian skriver om. Han har jaktbilen, jaktkläderna, jaktvapnen, jakttillbehören och till och med jaktmarken MEN han har inte jaktintresset.

För sisådär 20år sedan var det golf som var grejen och en del mindre lämpliga golfare hamnade på banorna. Det är ju ingen större fara även om en missriktad golfboll kan ställa till det.

Konsekvenserna av en missriktad kula kan bli långt mycket allvarligare.

Jag tror det är väldigt viktigt att reflektera över vad man som jägare ämnar göra nämligen avsluta livet på en annan varelse. Undrar hur mycket reflektion man hinner få in under 48

timmar...

Jag vill avluta med att säga att jag inte tror att alla som gått en intensivkurs är sämre jägare men det ställer kanske ännu högre krav på individen att komplettera med kunskap från andra källor.

En sak till förresten, är det någon som vet nån som misslyckats med en intensivkurs?

Marknadsföringen är ju lite åt "Kom och ät gott, sov väl och lämna oss som jägare..."

Det är väl knappast någon som idag säger emot om man påstår att Jägarexamen inte är det samma som att man är en färdig jägare. Jag protesterar inte om någon vill påstå att intensivkurserna är något lite mer fokuserade på själva examen och att de längre kurserna lyckas få in ett litet uns extra av vad som behövs för att bli en Jägare. Det är nog egentligen ganska få som säger emot? Men man bör nog passa sig för att överdriva skillnaden.

Jag tänkte här skriva om mina erfarenheter från olika system inom dykutbildning. Men det blev lite känslosamt. Låt oss stanna vid att jag är 100% övertygad om att det viktigaste är att förstå svagheterna i den egna utbildningen. Tror man sig vara mer "färdig" än man är så är det långt mycket värre än att börja ett kvarts steg bakom.  

Rent mekaniskt kan man nog få igenom en "jägarexamen" på kort tid men det är extremt snäva marginaler.

Jag har tagit jägarexamen tre gånger t ex.

 

En gång i tidernas begynnelse. En gång när jag emigrerade till England, fast de har en helt annan modell där borta som i bästa fall "bara" tar 7 år.

När jag sen flyttade hem till Sverige igen så hade jag slarvat bort mina papper på min jägarexamen och fick lite problem med att få nya licenser på mina vapen jag hade med mig tillbaka så jag satte mig i skolbänken igen och gick en traditionell kurs och det var nog det bästa jag har gjort som jägare, för nu bodde jag i Skåne och kände inte en kotte eller hade koll på flera nya viltslag, och förutom förnyade kunskaper så träffade jag även nya vänner - vara en som jag kan titulera "bästa vän", och de har man inte många av!

 

Har man uppsiktjagat sedan man var spoling så kan det kanske vara motiverat med en snabbkurs men för mig som till 99% jagar helt ensam så känner jag mig aldrig fullärd och jag läser fortfarande på om lagar och bestämmelser samt ständigt söker mer kunskaper om vår flora och fauna.

 

Just nu är det horribla licenstider i landet och för att vara på den säkra sidan bör du nog bjuda in någon vän med adekvata licenser så du kan uppsiktsjaga. Det kommer ju fler säsonger framöver också

 

Jag är helt ok med att det skall få ta lite tid att skaffa de första licenserna och bli "jägare", men 7 år som det tog i England att få en öppen licens var lite väl häftigt...

Fördelen, som jag ser det, med en intensivkurs är att man får möjlighet att skaffa sitt eget vapen att lära sig skjuta med och man kan fördjupa sig i den typ av jakt man är mest intresserad av. Ska man t.ex bara jaga vildsvin så måste man kanske inte lära sig alla änder och gäss. Men det lägger ju väldigt mycket ansvar på individen att man faktiskt tränar på att skjuta på banan innan man ger sig ut och jagar.

Vad Solblomman skriver är väldigt sunt och belyser samt reflekterar det jag skrev ovan på ett bra sätt. /Christian 

Knepigt ämne men till syvende sist är det individen som räknas om det är en bra eller dålig grej - om ni frågar mig.

 

Jag är ett betongbarn och har varit lika intresserad av naturen som de flesta är av att färglägga toalettborstar.

 

För 3 år sedan kunde jag skilja skata från koltrast, resten var fåglar. Älg från björn men om det var en kalv eller... Jag tror ni förstår!

 

Efter ett bra tag i livet, efter det att det grå håret vid tinningarna trätt fram, så satt jag på en gård med en ny kvinna - med hästar, katter, hundar, rävar, bävrar, rådjur, älg, vildsvin - och en massa "djur" (och "fåglar").

 

Naturintresset började ta vid, skogen och djuren började bli lite intressanta. Hackspetten på morgonen som förgäves försökte göra hål i elstolpen utanför sovrumsfönstret, bävern som fördämmer ån ut till hagarna och...

 

Ganska snart inpå blir en hund riktigt sjuk, någon form av astma och hunden har levt på övertid de senaste 6-7 åren med tillhörande veterinärbesök.

 

Denna gång är det dock inte längre någon idé, hunden måste få gå vidare så bonden kontaktas. Bonden kommer en stund senare och medan jag får hålla ned hunden mot marken skjuter bonden den rakt i nacken.

 

Omsorgsfullt försöker man packa ned en 45 kilos hund i svarta sopsäckar, klorna gör långa revor i plasten - matte står 50 meter ifrån och gråter.

Efter flera sopsäckar lyckas man ändå att skyla hunden och man kan bära iväg den, hunden skall begravas på gården.

 

Flera kommer och säger att vi nog borde ha en jägare i närheten, tänk på de gamla hästarna eller de andra djuren - skall de lida tills en veterinär kan komma och avliva dem? Dessutom förstör bävrarna vattentillförseln till hästarna och grisarna bökar sönder potatislanden...

 

Jag tar på mig rollen, jag gillar tanken på att jaga - inte bara för jakten utan för naturupplevelsen (och skall sanningen fram är det rätt skönt att rymma familjen, och djuren, några timmar då och då).

 

Jag anmäler mig till en intensivkurs - en 4 dagars ca 2 månader framåt i tiden. Köper litteraturen och börjar plugga, stenhårt. Läser igenom boken 4 ggr, gör tester på nätet minst en timma per dag tills kursen startar.

 

Får lära mig än mer under kursen och efter fyra dagar har jag jägarexamen - har skjutit mycket i mina dagar, främst med enhandsvapen men en del även med kulgevär, hagel var dock mer eller mindre nytt för mig men det gick som en smäck.

 

Glad i hågen med några bössor i skåpet några månader senare behövde jag inte avliva något djur på gården - men en hel del naturupplevelser fick jag, om även med en bössa på ryggen.

 

Nu, en bra tid senare i livet vet jag att jag inte är, trots en massa jakttillfällen, den bästa jägaren på något sätt - men jag vet att det inte kostar något att avstå ett skott.

 

Har jag inte vad jag tror vara ett perfekt tillfälle för skott så avstår jag. De gånger jag skjuter så stannar viltet på plats eller med minimalt antal meters förflyttning efter skott - självklart med eftersöksekipage, ett tryck på jaktradions sändknapp, nära till hands.

 

Är jag en sämre jägare bara för jag tog en intensivkurs? Nej, jag tycker inte det - så länge man vet sina begränsningar!

 

Är du den bästa föraren dagen efter du tagit ditt körkort?

 

För mig är natur och jakt en sak jag upptäckt sent i livet, idag skulle jag inte välja bort den för något annat - ångrar jag att jag tog en intensivkurs?

 

Nej, faktiskt inte - jag lär medans jag går och så länge jag har insikten i att jag inte är bäst, fungerar det verkligen bra för mig!

 

Jag har inte haft en farfar och en far som jagat i de norrländska skogarna i generationer innan mig - jag har dock nu ett genuint intresse, viljan att lära och självinsikten att kunna avstå ett skott om jag inte är säker.

 

Om inte det duger p.g.a.. en "intensivkurs"? Ja, då vetefan vad - då jag ofta träffat "generationsjägare" med laddade gevär i bilen och en syn på jakt likt Rambo 8.

http://www.vildmarken.se/

 

Intensivkurser året runt på min hemmabana.

Möjlighet till boende på banan om man behöver.

En intensivkurs är toppen, om du redan "är" jägare och behöver formalia för att gå i skogen själv. Är även bra för tex en fru/sambo osv som kanske har jakt i familjen och vill kunna följa med ibland.(där övrig info om jakten/viltet fås vid jakttillfället av anhörig. Typ uppsiktsjakt, fast själv på passet...)

 

Men tämligen en dålig ide för de som börjar från noll och vill lära sig jaga och hantera vapen på egen hand. Då krävs det rätt mycket mer kött på benen än vad en 36 timmars kurs kan ge. Även om den är informativ och tekniskt bra. Men det finns inte en chans att du kan lära dig att smyga på dov, ta dig in på ett älgstånd, göra ett gömsle där änderna sträcker och kunna skjuta, hitta rätt harpass, läsa spår/gnag/spillning för att bedöma vad som är jaktbart på marken. osv......

Hur bär jag mig åt för att få ett bevis om jägarexamen så snabbt det bara går?

Jag tog min examen på www.jägarexamen.se.

3 dagar och kanontrevligt!

Även om jag var jägare -85 när jag tog min jägarexamen så tyckte jag det som intressant kurs o vi hade turen med en bra kursledare.

Han skötte skogen o jakten på en större gård utanför Jönköping vid det tillfället så han ordnade med vilt av olika slag som vi fick lära oss att flå o stycka.

Det var hare, rådjur, fälthöns o tjäder. Han hade även med sig en räv vid ett tillfälle som skulle flås o att vi skulle vara så rädda om skinnet som möjligt för det skulle sparas.

Vi hade föreläsning om kulvapen av en f.d Major från A6, Jönköping, o det viktigaste var det var en bra grupp o där kursledaren var grundlig i det han lärde oss.

Körde själv en egen intensivkurs medans jag jobbade natt(onsdag - onsdag).

 

Lånade böckerna på en torsdag Läste igenom dom 2 ggr.

 

Var till banan på söndagen och sköt en serie på skeetbanan med instruktör.

 

Skrev teoriprovet på måndagen.

 

Gjorde grundprov kula och hagel på tisdagen och högvilten på onsdag.

 

Enda jag hade lite problem med var älgbanan, då jag aldrig testat det innan, klarade av det på sista löpet under sista serien, sköt 3/4 inom träffområdet 5-6 ggr irad .

 

Hade skjutit lite veckorna innan med brorsan, och säker vapenhantering fick man lära sig som liten redan när man övningssköt med farsans 22'a.

 

Allt som allt kostade det mig en tusenlapp eller nått sånt.

 

Så inte speciellt svårt att fixa.

 

/Baner