Läser runt lite i diskussionerna kring händelserna med vargen i Tierp, och många som är skeptiska till att vargen avlivades tycker att man kunde sövt den med bedövningsvapen och flyttat den.

Jag vet mycket lite om bedövningsvapen, men har fått för mig att det det är en typ av luft/CO-gevär som skjuter ganska tunga projektiler. Möjligt skjutavstånd måste vara mycket begränsad.
Gissar också att det krävs speciell utbildning för att få använda den här typen av vapen och att det är få personer som har sådan utbildning, och att det blir praktiskt omöjligt att söva ett djur i sådana här situationer.

Är det någon som vet mer om det här och kan berätta vad som gäller, eller länka till relevant information?

EDIT:
Immobilisering var sökordet jag behövde. 

Här finns en hel del att börja grotta i: http://www.vetroken.se/wp-content/uploads/2015/06/Forutsattningar-for-immobiliseringskursen-2015.pdf

Visst hade det gått, som det låter. Men varför? De som är skeptiska borde inte bara fundera över varför vargen var kvar i området, utan varför den jagade inne i Tierp till att börja med. Ska vi ha vargar ska de vara skygga för människor...

1 minute ago Outdoorsman sa:

Visst hade det gått, som det låter. Men varför? De som är skeptiska borde inte bara fundera över varför vargen var kvar i området, utan varför den jagade inne i Tierp till att börja med. Ska vi ha vargar ska de vara skygga för människor...

Jag ville inte skapa en diskussionstråd om det hade varit en möjlighet att söva vargen i Tierp eller inte. 
Låt oss hålla tråden till vad som gäller regelmässigt för att söva vilda djur med immobiliseringsvapen.

Sammanfattningsvis så verkar det hela väldigt krångligt, och man får definitivt inte ut något i en handvändning som kan söva vilt. Man kan ju undra hur många personer det finns i Sverige som har alla papper och all utrustning för att göra sånt? Knappast nåt som kommunviltvårdare eller eftersöksjägare vanligen har.

Jag tycker det är bra att lära sig mer om detta. Stöter man på någon som ifrågasätter varför man avlivar vilt så kan man bemöta det med fakta, och förklara varför det inte är möjligt att söva ner och flytta djur i såna här situationer.

I Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) beslutade den 26 juni 2002, anges i 21 § Injektionsvapen eller andra anordningar för immobilisering av vilt får användas vid jakt i vilthägn, vid jakt på uppdrag av polis, länsstyrelse och kommun samt vid jakt på uppdrag av viltforskningsprojekt. Sådan jakt får endast bedrivas av den som genomgått utbildning enligt krav i Jordbruksverkets föreskrifter (LSFS 1986:31, Vb 11) om utbildning för innehav av injektionsvapen, vilket även innefattar avlagd jägarexamen för kulgevär avsedda för patroner i klass 1.

Följande gäller för jakt enligt första stycket:

1. Jakten skall bedrivas under överinseende av en veterinär som besitter kunskaper om immobilisering av vilt.

2. Alla erforderliga åtgärder skall vidtas för uppletande och tillvaratagande av skjutna injektionspilar; inga injektionspilar skall således lämnas kvar i naturen.

3. Varje injektionspil skall märkas med tillståndshavarens initialer och pillöpnummer samt med varningstexten "VARNING! TAG EJ I KANYLEN. Kan innehålla gift. Ring (eget tel. nr) eller polisen (polisens tel. nr)."

4. En för uppspårning av vilt lämplig hund skall medföras under jakten.

5. Djur som förolyckas under jakten skall obduceras av veterinär, varvid histologiskt material i formalin och en beskrivning av händelseförloppet samt utförlig obduktionsrapport snarast skall skickas till viltavdelningen vid Statens veterinärmedicinska anstalt.

Vi som forskar på vilt har normalt någon eller några på våra institutioner som har gått utbildningen. Själv har jag lekt med tanken medan jag dessutom varit på Jägareförbundet, men inte kommit till skott.

Bedövningsmedlet är olika effektivt på olika djur; människor är rejält mer känsliga än klövvilt. För människor dödliga doser används, vilket är en anledning till hårda regler. Men det är ju för all del inte nyttigt att bli skjuten rent generellt, så egentligen är det inte så märkvärdigt jämfört med annan jakt...

17 minutes ago Outdoorsman sa:

 så egentligen är det inte så märkvärdigt jämfört med annan jakt...

Det bör väl finnas en viss skillnad i den bemärkelsen att effektivt skjutavstånd om man jämför med tex en klass1 bössa så får väl metoden ses som starkt begränsad ?

10 minutes ago Järven sa:

Det bör väl finnas en viss skillnad i den bemärkelsen att effektivt skjutavstånd om man jämför med tex en klass1 bössa så får väl metoden ses som starkt begränsad ?

Upp till 60 meter anger den här återförsäljaren. Upp till 130m för en modell men det låter väldigt långt för ett luftvapen.
http://www.daninject.se/

Jag undrar vad som är praktiskt möjliga skjutavstånd? Ska vi gissa på hagelavstånd upp till ca 30m?

Lite kortfattad beskrivning av immobiliseringsvapen och dess begränsningar: 

Själva grundtanken med ett konventionellt vapen är ju att göra tillräcklig skada för att det man skjuter på ska dö så snabbt som möjligt (vid jakt då utan att helt och hållet gå sönder) så projektilerna kan utformas för att hålla maximal precision med en god kulbana. 

När man skjuter bedövningspilar är ambitionen istället att djuret ska se exakt likadant ut efter träff som innan (förutom ett nålstick då). Pilarna (laddade med sövningsmedel) väger såpass mycket att man måste skjuta med ganska låg hastighet för att inte få ett för hårt anslag i djuret (anslagsenergi = massa x hastighet^2). Det innebär att precisionen blir lidande, ofta skiljer träffläget 20-30 cm mellan 25 m och 30 m avstånd. 

Vilken pil (vikt) och hastighet man kan skjuta med beror mycket på art. Ett lodjur tex är väldigt skört med ganska små muskelgrupper och förhållandevis sköra ben som kan gå av vid en för hård träff / dålig träff. En björn å andra sidan har stora muskelgrupper och är inte alls särskilt skör. 

Immobiliseringsgevären drivs antingen av lösa .22 lr patroner eller gastryck. krutgevären kan skjuta på längre avstånd men ger alltid högre anslag. Med någorlunda bibehållen precision skulle man kunna skjuta på kanske 50-60 m med ett sådant (efter mycket träning). Dock bör det vara ett stort och tåligt djur för att det ska var hyfsat säkert (visent tex borde fungera). 

Med gasdrivna gevär kan man finjustera trycket och skjuta på allt mellan 2 och 35 m. Längre än så blir det väldigt svårt att träffa. I och med att pilarna är förhållandevis långsamma och stora blir de också vindkänsliga, det behövs inte mycket vind för att pilen ska träffa 20-30 cm i sida på 25-30 m.

I tillägg tar det såpass lång tid från poffet när pilen avfyras tills den når fram att djuren kan hinna undan innan pilen träffar om de är alerta och uppmärksamma på skytten (ett reaktionssnabbt djur som en katt kan hoppa undan på 10-12 m avstånd).

Sammanfattning - det är skitkrångligt att skjuta bedövningspilar. Även om man plockat ihop den bästa utrustningen för ändamålet så kan man lätt missa även på nära håll för att man missbedömmer avståndet litegrann, det blåser lite mer än man trodde eller något annat som Murphy hittar på. 

Så 30 m är en ganska realistisk maxgräns. För att träffa på 130 m måste man lobba ordentligt en vindstilla dag och målet bör vara en elefant eller motsvarande.  

 

 

 

Är det någon som har koll på vilket/vilka läkemedel som används? 

Detta känns som en fråga DrKrall borde kunna utreda med tanke på hans profession.

 

Får jag spåna fritt så tror jag ett hunddjur är så pass segt att det är en klar svårighet att söva denna jämfört med ett klövdjur oaktat avståndet.

 

Vargar som agerar som vanligt utan att människans närvaro inverkar på dess beteende skall vi inte ha!

Det finns en uppsjö av läkemedel att välja mellan. Ofta blandar man två olika typer av läkemedel där man, lite förenklat, kan säga att det ena är ett lugnande medel och det andra slår ut nervsignalerna till musklerna. Vad man väljer beror på art, syftet (hur länge den ska vara sövd tex), mm.

Det finns en mängd kombinationer av preparat som använts till varg. I Skandinavien sövs de alltsomoftast med antingen enbart Zoletil (består av två komponenter: zolazepam och tiletamine) eller en kombination av Zoletil och medetomidine. Men det går att söva dem med massa olika saker.

Det har inte så stor betydelse vad det är för djurgrupp med avseende på effekten av pilen. Vad som skiljer är hur lätt det är att träffa rätt och hur de de ska hanteras när de är sövda. Idisslare tex producerar mängder av gas och måste ligga så att de lätt kan rapa upp den, annars bildas en "ballongmage". 

 

 

Kan det bli problem av att zoletil inte uppnår full effekt förrän efter en halvtimme? Det känns som att djuret skulle kunna gå undan en bit på den tiden. Jag har t.ex. för mig att det var en (eller två?) varg (-ar) som gick ner sig i ett vattendrag och drunknade efter att ha blivit skjutna med ”bedövningspil” för några år sedan. 

Annars låter ju kombinationen av ett ketamin-liknande läkemedel och en bensodiazepin som ett ”humant” sätt att söva någon i ett lugnt läge. Frågan är hur ett stressat djur reagerar?

Jo, det är ganska krångligt att söva vilda djur. Det stämmer bra att de är stressade och reagerar annorlunda än tex djurparksdjur (som ju inte är direkt tama de heller). 

Man doserar så att djuren ska somna efter 4-8 minuter ungefär. Olycksfall är väldigt sällsynta men när de uppstår är det oftare när djuren vaknat och gått iväg än under tiden mellan pilträff och tills de somnat. Om man tex skjuter från helikopter går man upp på hög höjd och kontrollerar att inget händer med dem innan de lägger sig ner. Tror inte att någon varg drunknat efter pilträff men jag är inte säker. Däremot går det för många arter tyvärr inte att kontrollera djuren efter att de vaknat. Arter som inte är alltför "lättstressade" och som man fångat i fälla kan man annars lägga tillbaka och låta dem vakna där. Sen släpper man ut dem när de är tillräckligt återhämtade.

 Det var två vargar som drunknade för några år sedan efter att ha vaknat upp och lämnat märkningsplatsen, kanske är det dem du tänkte på? 

Här finns massa detaljerad info om sövning av de fyra stora rovdjuren i Skandinavien:

https://brage.bibsys.no/xmlui/handle/11250/2444409

4 hours ago Irbis sa:

Det var två vargar som drunknade för några år sedan efter att ha vaknat upp och lämnat märkningsplatsen, kanske är det dem du tänkte på? 

Så kanske det var. Olyckan går ju ändå att koppla ihop med sövningen även om det var efter de vaknat som de drunknade. De skulle ju inte ha drunknat om de inte blivit sövda. 

På 2019-01-31 at 16:33 Sun Flower sa:

Kan det bli problem av att zoletil inte uppnår full effekt förrän efter en halvtimme? Det känns som att djuret skulle kunna gå undan en bit på den tiden. Jag har t.ex. för mig att det var en (eller två?) varg (-ar) som gick ner sig i ett vattendrag och drunknade efter att ha blivit skjutna med ”bedövningspil” för några år sedan. 

Annars låter ju kombinationen av ett ketamin-liknande läkemedel och en bensodiazepin som ett ”humant” sätt att söva någon i ett lugnt läge. Frågan är hur ett stressat djur reagerar?

Det kanske var myskoxen som drunknade i en liten vattenpöl efter immobilisering i Härjedalen för nåt 10-tal år sen, som du tänker på?

https://www.jaktjournalen.se/tva-vargar-dog-efter-markning/

https://www.jaktojagare.se/kategorier/rovdjur/tva-bjornar-dog-efter-sovning-201

 

På 2019-01-31 at 11:10 Sun Flower sa:

Är det någon som har koll på vilket/vilka läkemedel som används? 

Bl.a Ketalar och blandningar med Ketalar. Förr brukade man använda en mix av Ketalar och Rompun på laboratoriedjur... Har varit med och sövt ett försvarligt antal makaker.

Jo, det har skett ett antal olyckor och dödsfall genom åren i samband med sövningar. Menade absolut inget annat och alla är såklart orsakade av att djuren sövdes, även om olyckan sker under tiden mellan att djuret vaknat och tills det är fullt återhämtat som det dör.

Som med allt annat är media mest intresserat av olyckor. Just rovdjur drar till sig uppmärksamhet av journalister, och en del av dem har starka åsikter i frågan som de gärna vill föra fram. Det finns inget nyhetsvärde i att Skandinaviska björnprojektet genomfört tusentals sövningar och att informationen från halsbanden gör studien till den som tagit fram mest kunskap om brunbjörn i världen. Men om en björn dör under sövning blir det genast en nyhet. Diverse jakttidningsjornalister (företrädesvis som inte gillar rovdjur), djurrättskämpar (framförallt de som gillar rovdjur) mm kommer helt plötsligt vara överens i en sakfråga och beklaga sig över hur djuren hanteras och många kommer sucka över vilka klantskallar som far runt och har lekstuga i naturen. Exakt vad som hände saknar tyvärr värde då det har ett större nyhets / klickvärde att få det att se ut som att djuren hanterats illa eftersom det upprör mer. 

Japp, som Irbis säger. Att sedera/söva djur är alltid en viss risk, även tama djur på klinik. Vilda djur ännu mer så. T.ex drar generellt en vild älg ungefär dubbla mängden sederande medel jämfört med en djurparksälg.

Irbis och Krall, ni verkar ju ha lite koll på det här. Hur är det med djurens ålder? Finns det ökade risker och kanske därmed tom direktiv angående mycket unga/gamla djur? Typ, hur gamla vargar söver (sederar, ni får ursäkta lekmannalingo.) man normalt i ett forskningsprojekt? Skillnad mot älg och björn? (Björn som jag fått för mig är ett väldigt ”tåligt” djur) 

Jag antar att de yngsta djuren inte behöver sövas för att ta prover osv. Dessutom vill man väl ändå inte ha en sändare på typ tremånaders björnunge...

Jag har inte immobiliseringsutbildning, så har inte järnkoll på vilda djur/rovdjur. Men generellt är det en ökad risk med sedering/narkos hos äldre djur, ffa om de har någon systemisk sjukdom. Idisslare generellt är ganska lättsederade med sk alfa2-agonister (t.ex klassikern xylazin/Rompun). Men artskillnader finns där också. T.ex är myskoxar 'läskiga' att sedera. Har varit med som 'officiell veterinär' (exportintyg) vid export av myskoxar till Norge från Härjedalen vid ett flertal tillfällen genom åren (dock då ej som ansvarig för själva immobiliseringen, det är en annan 'besättningsveterinär' som gör). De tål mycket innan de går omkull, men samtidigt lätt att det kan bli 'för mycket'. Detta gäller t.ex också kallblodiga hästar jämfört med halvblod/varmblod.

Stämmer bra som Krall skriver att äldre (och sjuka / skadade såklart) djur är känsligare.

Det går tyvärr inte att svara kort på om man undviker gamla djur. Oftast vill man studera ett representativt urval av populationen, så allt från unga till gamla av bägge kön. Men i vissa fall kan man vilja följa några individer hela deras liv för att se hur de ändrar beteende. Tex har man följt några björnar tills de blivit någonstans 24-28 år gamla om jag minns rätt. 

I alla forskningsprojekt där man vill göra någon form av djurförsök (fånga dem, sätta på halsband osv räknas alltihop som djurförsök) måste man ha ett etiskt godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. Så om man riktar fångsten mot gamla djur får man beskriva det och hur man tänker gå tillväga för att se till att de inte utsätts för onödiga risker samt motivera varför man anser att eventuellt förhöjda risker är värda att ta (alltså vad man kan lära sig). Nämnderna är noggranna och godkänner inte ansökan om upplägg och motivering inte är bra nog. Så fångsten är ganska väl uppstyrd, sen i slutändan är det såklart fältpersonalen som skjuter pilen som bestämmer vilket djur som ska sövas.  

I många fall kan man inte avgöra hur gammalt djuret är innan man sövt det, ja såvida det inte är så skröpligt att det har två klövar/tassar i graven - då kan man såklart ana sig till åldern. För att ytterligare komplicera finns det en del fällor som man inte kan släppa loss djuren ur utan att söva dem. 

Så även om man skulle försöka undvika gamla djur är det inte säkert det går.

Det stämmer att det är sällan man sätter halsband på riktigt unga djur, och om man gör det så kan jag inte komma på någon art som sövs. T.ex. så märks rådjurskid i ung ålder (max några veckor) med små halsband som expanderar allteftersom de växer. Hanteringen är snabb och kiden sövs inte. Syftet är främst att studera dödsorsaker (räv, lo, slåtter osv). 

Tackar för infon. Intressant. Hur är det med ”återsövning”. Tex för att uppdatera sändare/batteri. Då vet man ju ålder. Har det blivit någon praxis i förhållande till ålder där? 

Jag frågar lite för att jag funderar på det där med statistik på dödsorsaker. Det var jätteintressant det där med sändare på kid. Men jag funderar på samma sak på de äldre djuren. 

21 hours ago Dr Krall sa:

Det kanske var myskoxen som drunknade i en liten vattenpöl efter immobilisering i Härjedalen för nåt 10-tal år sen, som du tänker på?

Nja, helt säker på att det var vargar jag tänkte på men nu när du nämner myskoxen så minns jag att jag hört om den också. Att en myskoxe dör måste vara ett rätt stort procentuellt slag mot den svenska stammen. Typ i klass med när Kain dräpte Abel (eller om det var tvärt om?)

19 hours ago qvarnhill sa:

Bl.a Ketalar och blandningar med Ketalar. Förr brukade man använda en mix av Ketalar och Rompun på laboratoriedjur... Har varit med och sövt ett försvarligt antal makaker.

Ketalar är bra skit! Har ”bara” använt det på människor men där funkar det ju väldigt smidigt och bra!

Det här blev en riktigt intressant tråd. Tack alla som bidragit!

 

Fan, vad man krånglar till det! Verkar ändå lättast att söva dem med en vanlig .308 eller liknande ?