agree 

tufft av dig ändå att hmmmmm Krypa till korset låter inte helt rätt men du förstår nog andemeningen.

//Roggman66

jo, jag förstår ....

jag hade verkligen inte haft såna här känslor tidigare...men jag fattar PRECIS hur ni menar nu...just nu känns jakt så hemskt lång bort...ingen vilja eller lust alls...hade sett fram emot en helg med lite blandad jakt...men nu känns det inte alls så....vill inte ens tänka jakt just nu....

Jag förstår numer exakt era känslor...

Man kommer till insikt när saker och ting händer en.

Ta det lugnt och tänk att du känner dig själv lite bättre nu. Ett puckat misstag som förde något med sig!

Det har inträffat.....

Just i skrivadets stund mår jag jävligt dåligt....fan, jag darrar om händerna...

Jag körde tidigare idag över en tjäder med bilen....i akt och mening...förjävla helidiotoskt...men i en början var jag nöjd....jag hade fått min första tjädertupp....på fel sätt, men den hänger iaf där i all sin prakt på väggen....kommer att hanma i stekpanna.....men fan,,,, hur i helvete kude jag komma på tanken att köra in i den med bilen ???....tänk om det bara hade snuddat och den flugit iväg....fan, NU känner precis det känslor ni beskirvit i tråden tidigare.....Allt jag skirvit hittils i denna tråd kan fara åt h-vete...fan vad illa jag mår... :-[ :-[

/Fredrik

Har irriterat mig tidigare på vad du skrivit men nu sitter jag bara och tycker om dig! Vet vad du känner och lider med dig, det svider men det fostrar. Tyvärr är smärtkänsla en absolut nödvändighet för lärande på det känslomässiga planet.

Gå vidare och må dåligt så länge det behövs, det känner ju bara du, gå ur det som en bättre, mer tänkande och ansvarsfull jägare!

Starkt av dig att stå upp i detta läge! Många hade inte gjort det utan krupit undan. Stor respekt för det!

själv började jag må dåligt senare i åren vid kråk och trutjakt. I unga år small man på dem och de som levde när de kom ner klubbade man direkt, numera känns det vemodigt då man skammar en fågel och måste nacka den, även om det är en trut. Man kan liksom känna den skräck fågeln måste känna när den ligger på marken och ser en komma mot den.

Däremot perfekta träffar i fågeln skänker bara jaktglädje.

Ni kan tro att jag grämde mig när jag "bommade" på rådjuret eftersom jag inte med 100% säkerhet kunde veta att det var en bom, trots eftersök med hund. sen när jag nu skjöt denna och inser att det troligtsvis var den jag skjöt på tidigare ger det blandade känslor, glad att jag fick avsluta lidandet men skärrad över skadan. Tänk om jag inte hade skjutit den igen? Hur hade dess framtid sett ut mot vintern, näää fy

Har nu lovat mig att hädanefter är det skärpning innan det smäller.

Det du beskriver Fredde om bilen och tjädern låter precis som mig i 18-20 års åldern. Gräm dig inte så mycket över det som hänt. Ibland flyger djävulen i en och man tänker efter senare, man växer bara av sådana händelser. Du ser ju nu, du mår piss av det och skriver om det här, alltså hade det en bra effekt.

Ju mer år som går desstå mer respekterar man viltet, jag säger inte rävfan, minhelvetet elelr liknande som jag sa när jag var yngre. Numera respekterar man alla djur och man känner sig ödmjuk och tacksam att man får leva i en värld där det fortfarande finns vilda djur.

På något vis kan man tycka lite synd om dem ibland, djuren gör ingen skada vare sig på människan eller naturen medans de själva får allt mindre plats att leva på, blir utsatta för miljögifter och annat skit. Med de tankarna i skallen så blir man ödmjuk när man tycker på avtryckaren.

Men jakt är roligt, nyttigt och en enorm naturupplevelse...... dessutom naturligt, bra mer naturligt än kommersiell uppfödning för den breda massan  8)

Du ska se fredde, snart säljer du Audin för du vill inte längre köra mer än max 110 om ens det. Det brukar komma med ålder eller när man får barn och inser att livet inte är så självklart alla gånger och att hastighet dödar. Seså sälj nu å köp en drabant  ;D

Jag tänker egentligen inte skriva nånting endast dessa rader.. Fredde är MAN för sitt handlande,inga andra ord behövs förutom att han får en feting till puss !!!!

:-*

värre straff går nog inte få..bli upp hånglad av telge uhhhhhh :-*

värre straff går nog inte få..bli upp hånglad av telge uhhhhhh :-*

Vänta bara.... ;D

Det har inträffat.....

Just i skrivadets stund mår jag jävligt dåligt....fan, jag darrar om händerna...

Jag körde tidigare idag över en tjäder med bilen....i akt och mening...förjävla helidiotoskt...men i en början var jag nöjd....jag hade fått min första tjädertupp....på fel sätt, men den hänger iaf där i all sin prakt på väggen....kommer att hanma i stekpanna.....men fan,,,, hur i helvete kude jag komma på tanken att köra in i den med bilen ???....tänk om det bara hade snuddat och den flugit iväg....fan, NU känner precis det känslor ni beskirvit i tråden tidigare.....Allt jag skirvit hittils i denna tråd kan fara åt h-vete...fan vad illa jag mår... :-[ :-[

/Fredrik

Och hur fan hade du tänkt att få ner en överkörd tjäder i stekpannan?

Läg den istället i våffeljärnet sen är det bara att klämma till med ett hamburgerbröd runt om, glöm inte att plocka den först.

Roggie  ;D vars fn får du allt från.

Sen har jag sett freddes bilkörande, he går så snabbt så tjädern dog av vindtrycket 

Roggie  ;D vars fn får du allt från.

Sen har jag sett freddes bilkörande, he går så snabbt så tjädern dog av vindtrycket 

en blåst tjäder med andra ord. ;D ;D

Tänkte skriva en sak till innan man skall möta Hr.Blund.. Läste dptrappers inlägg som var mycket bra och talande ifråga om avlivning av skammade trutar samt jakten i sin helhet..ja lite bilar fanns även med

Som säkert många redan känner till så uppskattar jag bla.duvjakten rätt mycket och där händer det då och då att fågeln inte riktigt är död när den faller ner. Man klubbar inte en duva,man nackar den inte heller !!! Man lyfter upp vingarna och sluter sina händer runt duvans bröst och känner hjärtat slå....Sen sluter man sina händer lite tätare...

Efter ett tag slutar hjärtat slå.....Man känner detta,tittar man noga så ser man även ögonlocken falla ihop.

Vördnad och respekt !

Ni är ju för sköna! Våfflad tjäder.. Fredde som hittar en själ någonstans bland spilloljan i kroppen och riskerar att bli upphånglad av Telge.. Undrar vilket man skulle må sämst av? Medvetet roadkilled tjäder eller se Telges läppar på nära håll? Torde vara ungefär samma upplevelsen som Dp far efter, hur en skammad trut upplever Dp med träklubba i handen på intåg..

Mvh!

Ni är ju för sköna! Våfflad tjäder.. Fredde som hittar en själ någonstans bland spilloljan i kroppen och riskerar att bli upphånglad av Telge.. Undrar vilket man skulle må sämst av? Medvetet roadkilled tjäder eller se Telges läppar på nära håll? Torde vara ungefär samma upplevelsen som Dp far efter, hur en skammad trut upplever Dp med träklubba i handen på intåg..

Mvh!

Glasklar paralell  ;D ;D ;D

Ni är ju för sköna! Våfflad tjäder.. Fredde som hittar en själ någonstans bland spilloljan i kroppen och riskerar att bli upphånglad av Telge.. Undrar vilket man skulle må sämst av? Medvetet roadkilled tjäder eller se Telges läppar på nära håll? Torde vara ungefär samma upplevelsen som Dp far efter, hur en skammad trut upplever Dp med träklubba i handen på intåg..

Mvh!

                       

detta har jag grubblat på många gånger. ibland har man dödat ett djur och känt att det känns bra,men vissa gånger....

min motivering är:

jakt behövs.viltvård, mat, m.m

sen är jakt mer än dödandet. man har hundar, gemenskap, eldande, närhet till natur. och man ser välmående djur fritt i skogen.

själva dödandet: detta är djur som mått bra. dom har strövat fritt, och levt bra liv (jämfört med t ex köttkreatur/nötkreatur som står inlåsta och trängs å väntar på att bli kottletter, även här finns undantag, tex fritt gående köttkreatur)

så man kan äta köttet med bra samvete, tycker jag. om djuret dog innan det hann fatta vad som hände känns ju det bättre, men ALLA jägare misslyckas, inget att skämmas över.

däremot kan man nästintill känna en klump gråt i halsen när djur behandlas dåligt av dåliga jägare, som inte verkar ha som avsikt att döda snabbt.

låt mig igen säga att även den bästa jägaren bommar och skadeskjuter.

men jag känner igen detta. jag kommer nog att jaga så länge jag lever, men ta t ex första älgen jag sköt. när den föll ihop efter första skottet kände jag "aw!!!! SWEET!!!", men i bakhuvudet gnagde känslan att "nu har jag dödat detta magnifika djur, som jag sett på korntegen framför en rosa sommarkvällshimmell och".. a ni fattar.

detta är ett ämne jag kan grubbla länge om, så låt mig sluta här..

har bläddrat runt på denna chat och insett hur känsligt detta ämne är. dels vill man inte göra nån förbannad eller uttrycka sig klumpigt samtidigt som man är rädd för "kärring stämpeln.". är man från norrland ska man vara matcho (lite av en john wayne) dygnet runt, så att skriva att man får en klump gråt i halsen är väl lite svårt, men för mig är det sant. har varit med om det.

Tja, du skrev ungefär som jag känner det, Ox´n..

Att anse att man ska lägga bössorna på hyllan bara för att man känner ånger ibland efter ett skott, njaa..varför det?

Är jag nån sämre jägare för det då?

Jag kommer nog också i fortsättningen av mitt jaktliv känna både glädje och visst vemod över vilt jag dödat, tror inte att jag jagar sämre för det, snarare bättre, då jag inte behöver skjuta på allt jag ser, bara för att jag kan..

Mvh janne

..och vad gäller ev. "kärringstämplar" och "John Wayne"-krav, Ox`n, så är det de som sätter och kräver detta som har problemen, inte du.

Skit i vad dom andra tycker, var dej själv och gör det som du känner är rätt för dej!

Det som kan få mig så illa berörd av dödandet inom jakten att man för en period inte vill befatta sig med det är jägare utan omdömme, som utan att tveka tar ett skott som dom vet (antar jag) inte kan sluta bra. Som saknar omdömme vad gäller val av djur, och även där utan att tveka pangar modern för ungarna osv. Dom flesta har nog träffat någon där det åtminstånde låter så på snacket, då blir jag SNE.

Friskt, är vad jag kallar det att känna något. Aldrig kul när något gått fel (fel djur, dålig träff osv), och många som det verkar (migsjälv inräknat) får sig en tankeställare.

Men sen kommer ju suget tillbaka, man vill ut i skogen med bössan igen. Och så länge suget efter skogen, djuren, jaktkamrater och jakten finns så kan jag inte ha annat än respekt för dom som tänker en gång eller två.

Det är såna jag vill vara på jakt med.

För livet med naturen, jakten och fisket som jag inte skulle vilja byta mot något annat.

MVH David.

Jag har fått klump i halsen av hur andra har betett sig mot djur, och kanske allra mest av att se människor jag i övrigt respekterar och tycker om, bete sig - i mina ögon - illa på jaktstigen...

Att jag skulle känt någon klump, eller blivit ledsen vid ett av mig själv fällt vilt, har jag dock aldrig upplevt. Och ärligt talat så skulle jag nog sluta jaga den dagen - jag utsätter mig ju inte frivilligt för något som gör mig ledsen?

Jag har En gång i mitt liv snurvlande och gråtande letat efter ett av mig skadskjutet rådjur i 8 timmar utan att finna det, och Då var det nära att jag sålde av hela vapengarderoben.

Ett allvar, däremot, känner jag alltid när jag kommer fram till viltet, och det är en känsla jag vill ha.

Det Är allvarliga saker vi håller på med, och det skall inte göras lättvindligt.

Självfallet har man mått dåligt vid en skadskjutning liksom då jag i ungdomens dagar sköt ett rådjurskid på fem meter med hagelbössa efter ansmygning..Kändes lite barnarov efteråt..Sedan har jag iofs nödgats till åtgärder som andra tyckt varit läskiga som jag dock själv inte tänkt två gånger om. Min kusin tyckte att "du kunde ju åtminstone dra ut kniven" efter att jag avfångat en dovhjort med min Isaki Järvenpää..Hjorten låg och sparkade och jag hade då inte snabbfäste på bössan varför det mest såg ut som en ryamatta i kikarsiktet. Likaså har jag vid ett tillfälle sprungit ifatt en skadskjuten råbock i ett hallonsnår och medelst kniv (samma Järvenpää) tagit denne av daga..Att fyra på med bössa i ett tätt buskage med en hund någonstans därinne kändes inte som ett alternativ..Bocken kreperade tämligen på stört men det var en obskyr känsla att känna varmt blod pulsera mellan fingrarna och adrenalinet pumpa. Måste vara så nära man kan komma det ursprungliga rovdjuret inom en..Otäckt måhända, nödvändigt, utan tvekan...

Många verkar se det så fruktansvärt svart eller vitt i denna tråd. Så fort vissa säger något om att man reagerat lite underligt och funderat efter ett skott mott ett djur, så säger dom andra att man ska sätta bössan på väggen och sluta jaga??...

I dom flesta fall verkar det inte som att jägaren varit LEDSEN över att han dödat djuret, utan funderat på olika saker bara och känt någon typ av vemod.

Bara för den sakens skull ska man väl inte kallas kärring o bli uppmanad att sluta jaga?

missförstånden här i tråden är alltså (åtminstone enligt min uppfattning) :

Dom som tycker att dom aldrig får några vemodskänslor eller funderingar förutom lycka och stolthet efter skott, så tycker att dom som får sådana känslor ibland, bör sluta jaga och börja knyppla istället.

Dom som känner vemod i vissa situationer efter skott, tycker och tror att alla som påstår sig inte ha några problem alls med sådant, är iskalla råmördare typ.

Saken är ju att skillnaden på att vara "knypplande kärring" och iskall "mördarjägare" är ganska stor. Finns väääldigt stort mellanting därimellan som har missats här.

Med detta sagt så vill jag hålla med personer från "båda sidor" i denna "debatt". Jag är inte iskall och kan fundera till efter att jag skjutit rådjur ibland. Men inte blir jag ju ledsen och bör vara hemma och virka grytlappar för det. Och inte heller är jag så respektlös mot det fällda djuret att jag drar det i lera osv osv. Jag känner stor lycka och stolthet över att jag fällt ett rådjur t.ex, samtidigt som jag ändå inte är på något vis som en "jänkarjägare" eller vad jag ska kalla det.. Faen blev svårt att förklara detta.

mvh C-A

Noterade att detta var ganska svårläst och lätt att missförstå.

Vill tillägga att dom flesta verkar ligga där mitt i mellan "kärring" och "iskall" verkar det som, men att vissa verkar inte uppfatta sina funderingar över det döda djuret som vemod. Vemod vetefasen om ens är rätt ord. "fundering" tror jag passar bättre.

För skulle man vara helt utan känslor och mänsklighet så skulle man ju säga "JAAA JAG FICK DEN JÄVELN!!" varje gång man skjuter ett djur, oavsett art. Hur många av er gör så? Se det inte så konkret det där sistnämnda. Menar ju inte att man behöver använda just dom orden eller ens säga det högt..

äääh pfff.. blir mer o mer svårförståeligt det jag skriver nu. häjj.

jo, säkert kommer även ditt skrivande att missförstås

men jag tror jag vet vad du menar. man bör känna något, men blir man rent deprimerad av jakt är det illa.

dom flesta har ett mellan ting.

säkert kommer mitt skrivande missuppfattas, som dom flesta skrifter i heta debatter gör

Ox'n jag känner att du förstår vad jag menar. Det känns bra.

mvh C-A

Hej!

Jag har skjutit MÅNGA djur.

Främst tamboskap, grisar och hästar.

Men aldrig haft dåligt samvete, däremot

de gånger jag avlivat hundar o katter känns det ruttet.

Även om djuren varit gamla el. sjuka, vet inte vad detta beror på..?