Ring upp de som dömt jaktproven och fråga hur hunden, förhållanden, marker m.m var under provet. Gärna de som dömt tidigare avkommor också.

En hund som presterar halvbra under dåliga förhållanden kan vara en stjärna när förhållandena är de rätta. En annan hund med bra resultat kan ha haft perfekta förhållanden men klarar ingenting under dåliga förhållanden.

Något att tänka på är att jaktprov med ståhundar m.fl raser som är en "dresyr" jakt kanske inte alla gånger visar vad DU som valpköpare kommer att få för hund. Alla har vi olika tid att dressera hunden.

När jag var valpköpare.

Jag läste stövarprovsprotokoll i sängen på kvällarna. Efter massa undersökande hittade jag en uppfödare som hade nåt på G. efter en mycket bra tik. (och hane)  Beställde en valp och i det stora hela blev det bra. Det som inte gick att få reda på innan var att hon hade ''dåliga'' tassar och att hon hade epilepsi. Vi var hunduppfödare då och inte blev det någon parning för hennes del. Jag köpte en annan ras nästa gång det var dags.

Vår egen ras då ? Str tax ? Jag fick i födelsedagspresent en tikvalp av absolut värsta stammen, en dyr valp med stora förväntningar på sig. Hon blev ingenting. Psyket höll inte ens för att hon skulle våga jaga ensam utan mig. Hon blev sällskapshund, avlades inte på och lullade i köket i  14 år.

Jag vågar påstå att jag var ganska duktig ''injagare'' efter alla hundar vi hade köpt eller valpar vi sparat åt oss själva. Men finns inte förutsättningarna så funkar inte jakten.

Så kan det gå, fast man letar noga.

När vi var valpsäljare.

Vi har levererat 55 valpar från ett antal kullar. I genomsnitt på en valpkull på 5-6 valpar, blir en riktigt bra, en ''dålig'' och resten tillräckligt bra för en normaljägare.

Dit valpen hamnar, där avgörs det mesta om hur valpens jaktliga framtid blir. Att det i botten finns bra föräldrar är ju alltid ett plus, men så här i efterskott vet man varför vissa valpar inte lyckades jaga så bra. Även om man är jättenoga med vart valpen hamnar så kan det bli som exe. här.

Valpen fick följa med matte till skogen, för ''skogsvana'' hade de ju läst att en hund skulle ha. Det var bara  det att matte var så rädd att valpen skulle ''komma bort'' så hon ropade på den så fort den gick ur synhåll.

Den hunden sökte aldrig ut när det skulle börja jagas, husse var inte så glad.

Mycket minnen.........har lärt mig iaf att inget går att garantera i aveln, varken som hunduppfödare eller som numera travhästuppfödare.