Jupp frågan är befogad och iofs hanterad i Hippens jaktdagbok som häromdagen.
Nåja, förutsättningarna är att jag var ensam på jaktmarken i helgen, praktiskt sett min sista med det jaktlaget och jag ville njuta o hinna med så mycket som möjligt,
har förresten sett ett kid som inte var mer än timmar gammalt, har även haft chansen att hålla ett öga på vetet som nu börjar att komma upp,
vildsvinen har börjat visa ett stort intresse och det sköts en galt i 80 kilos klassen för två veckors sedan.
Nåväl efter en stund på pass,
road av en ung pinnbock, så såg jag en skugga på andra sidan vetefältet , iofs resonerade jag att det var en ren synvilla.
Men en kvart senare kom det två vuxna grisar rakt ut på vetet och med kurs mot mig,
en av dem kom att bli kvar på plats, Fyra klövar i vädret i skottet, just det de var båda galtar.
Premiärviltet med 308:an som Robban byggt.
Nåväl, det var en ok gris, 70 kilo kanske inte vet jag, med 500 meter att släpa så insåg jag att jag hade en del arbete framför mig.
Medan jag står där med röven upp o donar med att lägga rem för att dra ut den så kom resten av familjen ut för att dinera,
8 vuxna grisar och 12-15 brödrostar.
Det är här som man, läs jag borde tänkt till men det gjorde jag inte, eller i varje fall inte tillräckligt,
en av de 8 vuxna var lite mindre än den mindre av de två suggorna och det var en galt,
så när den gav mig en bred sida så tände jag på.
Gris nr två ligger på plats, 130 meter ut i ett lerigt vete.
Nåja, det tog lite tid och var lite småjobbigt men till slut hängde båda, lite så där temporärt o urtagna.
Nåväl insikten jag har kommit till, en gris i taget, skjut den minsta av två och framför allt, om någon erbjuder sig att komma o hjälpa till, så är det ok att låta dem göra det.
Just det, jag har haft tillfället, nöjet och glädjen att jaga med ett otroligt fint gäng under det gångna jaktåret, tack till er alla, vi har bidragit till en jaktklubb som kommer att blomstra länge och väl.
/Christian