Nu har väl broder Mats sagt det mesta i frågan, men han har en jävligt stor poäng i vad herr instruktör betyder.....
Ett tag i tidig forntid då undertecknad bar uniform var jag stundligen "the last resource" under skytteutbildningen (läs PEK) och fick där "ta hand om" de omöjliga - allt från KB-eleven Petersén till G-skalle Olsson. Alla med "defekten" att de inte kunde reda ut det där med sikte och korn.... Och - med all ödmjukhet - så lyckades jag med dem alla, vissa tog bara lite mer tid men de flesta kom loss efter ett eller två pass på skjutbanan..... Det finns inga omöjliga fall, bara de som har extremt lång uppförsbacke och som man inte ska förvänat sig underverk av ens efter lång och trägen träning.
För det är nämligen så här: de flesta "instruktörer" lär ut som de själva skjuter och de ser bara de problem de själva haft eller har och kan förstå, i vissa fall är det tokfel och totalt åt helvete. Det blir en blind och dövstum som verbalt leder andra på vägen som bär åt helvete till..... En bra instruktör lär inte ut skytte, han guidar eleven till att lära sig själv. För skytte kan inte läras ut - bara läras in.
Att någon samlar bra med "för lågt" kan nu bero på två saker:
1 han riktar lågt
2 han ser annorlunda och måste skottställas högre
På en normal skyttepluton på 80-talet var det inte ovanligt att plutonen låg inom 2-3 dm @ 100m med en gamla kära Ak4:an om man testade pangarna. Det är en skillnad mellan Pelle och Anders - ofta märks den knappt, men i vissa fall kan två verkligt goda skyttar diffa med 30cm..... Så att envisas med att "bössan tar rätt, du skjuter fel" kan vara ganska dumt. Det kan vara rätt, men inte automagiskt......
För de som sprider över hela tavlan beror det på taskiga avfyringar, möjligen i panik för att man håller uppe för länge. Och taskiga avfyrningar brukar i 99 fall av 98 bero på att skytten "rycker" eller har lärts att "trycka av" - det dummaste av alla dumma instruktioner som finns. Man "trycker" aldrig av ett skott som nybörjare för det blir ett ryck, man låter skottet komma till sig - krama öka trycket på avtryckaren tills det säger pang. Det får ta den tid det tar.....
Vad då göra? Lite beroende på möjligheter och förutsättningar samt hur illa det ser ut bland eleverna, nu har nog ett par av dem lärt in fel så det kan bli onödigt svårt. Bra hörselkåpor är som Mats skriver en grundläggande förutsättning, de ska passa och muffarna ska vara max 1 år gamla (annars ska de bytas omedelbums, torra muffar försämrar dämpningen med upp till 75% - fråga Peltor). Det andra är att försöka undvika kikarsiktena om möjligt, de gör det för exakt och man lockas att "trycka av" när krysset är där det ska vara. Ska man ha kikare, ska den ställas så lågt i förstoring det bara går..... Därefter är det liggande skytte med alla tänkbara stöd som finns tills avfyringarna sitter där, då tar man succesivt bort stöden och avancerar uppåt i ställningarna. Men utan rena avfyrningar så kommer ingen skytt någonsin att klara av stående.....
Förr kunde vi som jägare leva på att "folk" lärde sig skjuta under värnplikten, i dag måste jägarexamen faktiskt innehålla grundläggande skjututbildning. Och sett hur den bedrivs på vissa ställen så kan jag bara beklaga att eleverna ges sämre förutsättningar än nöden kräver.
Sedan kan problemen för en skytt vara nått helt annat än man tror vid första anblick.... Jag hade en KB-elev på tidigt 90-tal som var extremt rekylrädd - så var han diagnosticerad.... Jag tog ut honom till banan och det visade sig att han sköt relativt bra med den lilla 22:an jag hade, med Ak5:an missade han gevärstavlan på 50m. Så ytterligare studium av skytten visade att han hade en förmåga att blinka i skottet, med Ak5:an i varje skott..... Ett skott med Ak5:an och han blundade ett par serier med 22:an. Men började han med 22:an sköt han bra, tills han bytte.
Jag satte då en AK4 i handen på honom, han var likblek och påstod att han skulle dö - på fullt allvar. Han var livrädd för rekylen som han "visste" var "enorm". Ett par rundor utan skarpa pilar i pangen satte jag i en pil i bössan och gav den till honom (ovetande om att den var laddad), tittade noga på ögat - pang, han tittade genom skottet. Förvånat tittade han upp och sa - det var inte alls farligt.... Nu var jag honom på spåren, för nu hade jag en vag ide om vad det var som störde... Jag bad honom sikta lugnt och fint, när han gjorde så så knackade jag på siktet med fingret - han knep ihop båda ögonen nått jävulskt. Det som triggade honom var att han "såg" slutstyckshandtaget på Ak5:an röra sig och hylsan kastas ut - det framkallade blinkreflexen fullt ut vilket gjorde att han aldrig såg genom skottet, Ak4:an med elefantpungen har ju inget som rörde sig. Men han var itutad att han var extremt rekylrädd så allt fokus från hans sida låg på det - rekyl, REKYL, REKYL! Men det var han inte alls, han sköt bra med den grövsta pangen jag hade då, en 9,3:a och en rälig 30-06 med..... Men han tålde inte att något rörde sig i närheten av ansiktet, då kom blinkreflexen som amen i kyrkan. Lösningen blev en pappersremsa i mössan som hängde ner till höger om bössan och som maskade bort högra sidan på pangen där det levde om och rörde sig..... Han sköt sedan bra under resten av sin tjänstgöringstid, riktigt bra tom. Men alltid med sin lilla pappersremsa.
Man ska krama avtryckare och flickor, man rycker i växelspakar (i alla fall om man ha en gammal Volvo). Men man rycker aldrig i flickor eller avtryckare..... Och man ska titta på flickor men genom skottet, inte blunda när det är som bäst.
/T