Du tänker antagligen då att du är beredd att betala för att åka ut på en kväll som du bestämmer och jaga lite gris sålänge du känner för det? Sådan jakt har jag heller inget emot att betala för, det handlar då om ordinarie jakt som förvisso kan kombineras till viss del med skyddsjakt.
Skyddsjakt handlar dock inte om att åka ut på jägarens vilkor och jaga utan om att sitta natt efter natt dom hetaste perioderna och vakta, se till så grisarna inte får chans att orsaka skada är då högsta prioritet inte att faktiskt fälla en gris. Dom perioder då det inte behövs konstant bevakning är det bra att iaf punktmarkera åkern på något sätt, förslagsvis via lokala tidningsbud, busschaufförer etc som är ute i tid och otid och då måste också skyddsjägaren vara redo att rycka ut om någon ringer och larmar kl 0300 på natten för att jaga bort grisarna. Sådan jakt, alltså riktigt skyddsjakt betalar jag aldrig för medans vanlig jakt som sker då jag har tid och lust att åka ut är självklart jakt jag kan betala för.
Problemet som jag sett hos många av dom jag pratat med är att jakten är utarrenderad medans markägaren brukar marken, då det sker skador så är markägaren på jägarna om att nu får ni lov att ge er ut, dom sitter ett par nätter men det blir liksom inte så mycket som behövs för dom orkar inte, då markägaren tröttnar på att tjata ut dom så kanske han börjar snacka om att plocka in ett par som sköter skyddsjakten men då blir det liv på gubbarna i jaktlagen, att plocka in andra jägare på marken är ett känsligt ämne och bönderna vill inte bli av med ordinarie jaktlag. Ibland så inser bönderna direkt att det är en känslig fråga och tar således inte ens upp den för att undvika konflikter. Det finns folk som kan organisera bra skyddsjakt i landet men då måste såväl lokala jaktlag som markägare släppa skyddsjakten till dessa personer.