Då så,
efter att min far bjudit in så kom jag att i söndags medverka under en liten impromptu vildsvinsjakt, om därav blev intet,
men på pass och efter en stund kom jag att få sällskap av en sparvhök som likt en messerschmidt störtade fram mellan träden, helt klart påställd och i jaktmode,
på den för mig uppfattade tredje vändan hörde jag som en ett halvhögt lite fuktig ljud och sedan en koltrast som började att pipa gällt. Den gråa jaktpiloten landade mindre än 8 meter från mig på den skogsbilväg där jag passade av,
under vad jag helt felaktigt och väldigt romantiserat kommer att kalla för ett tyst samförstånd efter att höken sett mig och godkänt min närvaro, så delade vi en måltid, han åt med otrolig effektivtet och jag tittade på.
Känslan när höken efter 3-4 min flög vidare, fortfarande med trasten i klorna var att jag som jägare, står mig ganska slätt mot höken och att ödmjukhet, något som inte är min starka sida var motiverat för resten av dagen.
För att skaka av mig en händelselös vildsvinsjakt övergick jag till att decimera fulfågelstammen runt hus och hem på gården, det blev några skjutna och sedan kom en liten för mig rolig surprise och för våra hästar/hagar mindre bra sådan, vi har fått kaniner, inte en, många...
Efter ett lite rådslag inom familjen är det numera stående order på att det skall skjutas kaniner som är i hagarna men i övrigt skall dessa vara fredade.
Just det, vi fick en dovkalv också för en vecka sedan, mjölkbilen klapp den över bakbenen och ryggen fick en smäll, så vid eftersöket fann man den en bit in på familjens mark.
/Christian