Leaderboard

Som sagt.. Plottväder Sköt själv en årsgris för Blackie se film http://youtu.be/uwBGLN3WN3I Sen sköt husse till en av Blackies valpar en årsgris för Amigo, 7 månader Blackies son alltså. Wachteln Alice hjälpte till iofs, blev ett havltaskigt förstaskott så det blev stopp under en gran. En hund på var sida som öste på sen kunde han avsluta. Blev ju skitbra för unghunden, allt för tidigt egentligen men vi visste ju storleken på grisen. Behöver jag nämna att Amigos husse va själaglad Kommer en filmsnutt Amigos gris oxå va det lider. Håller på att ladda upp på tuben.

Jag har skummat igenom tråden, och min uppfattning är som sådan, att jag utgår ifrån att de vilt jag jagar har förmågan att både känna smärta och ångest inför det som jag avser att utsätta dem för när jag tar sikte på dem. Därför chansar jag aldrig på ett skott, eller rättare sagt så är jag så säker som jag någonsin kan vara att det blir en direkt dödande träff innan jag trycker av. Jag är av ett flertal här i mina trakter ansedd som något av en blödig mes när det kommer till jakt och djur, både tama och vilda, och har fått mycket skit för skott jag hållit inne, speciellt då på älgjakten, när jag var yngre kändes det så där, men numera så berör det mig inte, de får tycka vad de vill om den saken, för jag skjuter inte i orena och för mig för snabba lägen, med risk att utsätta djur för mer lidande utöver de sekunder de tar för dem att dö efter en bra träff.

@Beatless...mitt resonemang var lite tillspetsat för diskussionens skull...och det lyckades ju... Jag äter också gärna KRAV-produkter. Även om det regelverket i början inte kom till för djurskyddets skull i första hand, har de idag (efter ganska mycket tillrättavisaden från veterinärhåll) en bra policy för djurhållning. Helst köper jag dock närproducerat (KRAV eller inte spelar ingen större roll)...det jag inte förser mig själv av via jakt. Jag försöker undvika utländska lantbruksprodukter... inte för djurskyddets skull i första hand... utan mer för att stödja svenska bönder! B-) ...och därigenom svenska veterinärer... ka-ching! Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Nej! Nu tenderar du att 'humanisera' djurens begreppsvärld. Min klara uppfattning är att våra vanliga fyrfota däggdjur inte har denna förmåga till abstrakt tänkande kring döden. Det har varit uppe tidigare i tråden. De kan bli rädda och stressade av en obehaglig SITUATION och till viss del minnas denna. MEN de har inte, hävdar jag, ett begrepp om, eller en rädsla för, DÖDEN i sig. Detta baserar jag på empiri efter att ha sett åtskilliga tiotusentals djur bedövas och avlivas under normalslakt. Många gånger då också i grupp där djuren tas en efter en men fullt synligt för de övriga i gruppen (vilket är mindre stressande för flockdjur än att försöka separera dem på ett tidigare stadium). Efter pauser i slakten är det aldrig några problem att tillsynes utan stressreaktioner ånyo leda in djur i bedövningsfållan igen...trots att de var där före pausen och bevittnade avlivning av artfränder. Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Jag gluttade lite på dina tidigare frågor och fortsätter gärna på utrustningssidan: 1) Köp INTE kinesiska kikarsikten! 2) Läs ovanstående en gång till. 3) Och nä, inte ens om de har vackra, västerländska namn. 4) Aktiva hörselskydd är ett måste. I skogen föredrar jag Sordin eftersom ljudkvalitet och riktningskänsla är bättre än Peltor, dock dämpar de för lite för banan... 5) ITAB gör alldeles utmärkt prisvärda kläder. Visst är Härkila, Chevalier m.fl. bättre men det är en försvarlig prisskillnad... 6) Köp INTE en stolsryggsäck, alla är ren skit på alla sätt: obekväma både att bära och sitta på, lever om, klena... Ska du sitta länge på samma ställe så tar du med en bekväm, stadig campingstol som du kan handla för en hunka eller så på Clas Ohlson, Jula m.fl. butiker. 7) Granris. Da Shit för att slippa kalla fötter på pass. 8) Reservknivar. Till nöds en Mora, men helst såna med vettig stålkvalitet. Det finns rätt billiga knivar som duger, fråga mig för tips... 9) Första förband. 10) Skjutkäpp. Hugg en tunn (du ska kunna greppa runt både den och bössan) slyasp/björk och kvista av - sikta på nån i spannet 2,5-3,5 meter och kapa den till din egen kroppslängd eller strax över. Kan göras på plats men görs med fördel i förväg när man passröjer... 11) Sill & Bäjkåns ammunition är billig, ögon och vapen är dyra. Undvik. Lite teknik också: 1) TORRTRÄNA!!! Gör provanläggningar, torrklick och repetitioner hemma i vardagsrummet, prova skjutställningar med stöd av kroppen eller ryggsäck, käpp m.m. Ofta! Det är HELT överlägset träning med ammunition, eftersom du nöter in korrekta rörelser i muskelminnet utan negativ inverkan av rekyl och knall - dessutom är det helt, totalt gratis. 2) Skjut in bössan med den skjutställning du kommer använda i skogen! Klass 1-bössor har en betydande skillnad i träffläge mellan olika ställningar och .22 LR är också hemsk... Skjuter du in över bänkstöd så kan du räkna träfflägesskillnaden mot stående i decimeter redan på 100 meter... 3) Skjut ALLTID med båda ögonen öppna, oavsett förstoring. Det är inga som helst problem för NÅGON oavsett ögondominans men kan vara en träningssak, så fuska inte! Ifall du blundar med ena ögat så ser du sämre med det andra också pga muskelspänningar, plus att det tar oändligt mycket längre tid att hitta målet och du tappar vansinnigt mycket av synfältet - t.ex. den andra hunden som kommer in från vänster, eller den thailändska bärplockarröven som plötsligt ploppar upp i skottlinjen... 4) Basic Rifle. 5) Träna avståndsbedömning. En bra avståndsmätare är guld värd, även en billig kines är värd silver... I brist på sådan rekommenderar jag måttband och stegning (du måste självklart mäta hur långa steg du tar med olika gångstilar och i olika terräng, samt ALDRIG på kortare sträckor än i alla fall 100 meter). När stegmåtten sitter där kan du öva varenda gång du är ute: hur långt är det till nästa lyktstolpe, hur långt till den där björken, är den där ouppfostrade mattesläparboxern skjutbar eller ej... Gissa först och stega sen. Lär dig hur ögat luras över öppen terräng, hur svackor och backar och rågångar ger synvillor som kan fördubbla eller halvera avståndet du gissar... 6) Lär dig läsa vind. Se inte bara riktningen utan bedöm vindstyrkan utifrån hur löv, gräs, kvistar och småträd rör sig. Om de stora träden rör sig kan du ändå glömma skott på längre än spottloskeavstånd... 7) Sa jag Basic Rifle? 8) Övningsskjut med en polare. Främst för säkerheten om du t.ex. inte lyssnade på mitt förmanande om Skit & Blä-ammo, men det kan vara riktigt givande med feedback emellanåt - speciellt om han eller hon är mer erfaren... Har du vägarna förbi Ume är du välkommen att hänga på. 9) Sitt still och håll käften på pass. Elda bäst du vill, men håll käften. Och sitt still. Det finns en massa mer, men det här är nog de viktigaste bitarna. -- Mats

Bullshit, Dr. Krall Den veganska hands-off-idén är som den första raden i Internationalen... det låter ju fint, men det går åt helvete om man drar resonemanget till sin spets. Det roliga är nämligen att jag ALDRIG har träffat en hardcorevegan som inte anser sig vara utilitarist, att man skall göra en bedömning av vad som orsakar mest lycka och minimerar lidande till största grad... ...och så kommer de fram till att det är fel att skjuta ett djur... ...varvid man frågar om det är värre att bli ihjälbiten än ihjälskjuten... ...och de går med att det är så, men motvilligt för att de anar en retorisk fälla... ...och man konstaterar att lidandet av att än räv skjuts är mindre än ihjälbitandet av de 100 harar räven dödar under sin levnad... ...varvid man konstaterar att det enda utilitarisktiskt korrekta är att skjuta räven så att hararna inte blir ihjälbitna... ...varav de säger att det är rävens naturliga drift att jaga... ...och man undrar om de tar biologipositionen i genusdebatten också (VARNING: det kan smälla här).... ...vilket de naturligtvis inte gör... ...så man kan gott fråga om de är kristna, eftersom de verkar tro att människan är väsensskiljd från djuren... (här är de rätt så förvirrade - läge att gå in för en coupe de grace) ...påstå att "vi har enats om att det är utilitaristiskt bättre att skjuta en räv än att låta räven bita ihjäl 100 harar"... ...VARFÖR I HELVETE JAGAR DU INTE RÄV DÅ, OM DU ÄR ETISK VEGAN?... ...här kommer de med någon lam ursäkt... ...avsluta med att "OK, så lidande betyder inget om du inte ser det. Jag är jägare och jag VET att rävar tar harar, det ingår i min uppfattning om hur naturen fungerar. Jag utgår från biologin och din uppfattning om viltets individuella rättigheter klarar ding inte ens igenom en diskussion om rävar och harar". Game over.

Vad har jägarexamen med denna fråga att göra, det handlar inte om säker vapenhantering eller artkännedom? Det här är ingen balansering av motstående intressen, detta är att medvetet verka för begränsningen av jakten i Sverige, utan att det finns någon som helst uppsida. /Christian

GO JRF och Livsmedelsverket, nu har ni eliminerat ett ickebekymmer och sett till att "döda" en hel näring, eller tillsvidare och till den dagen ni har lärt upp en ny generation jägare som bara tar skallskott på vilt, ni vet det där oetiska och omöjliga skottet. Henrik- viltuppköparna kan inte laborera med den formen av avvägningar, jag skrev för en tid sedan i en tråd på RS om skallskottets varande, om detta ovan, blev totalt idiotförklarad, hotat till min bakre oskuld och lite övrigt, men sanningen står skriven på väggen. Nej det här är inget jag är glad åt. /Christian

Men kalibervalets betydelse är ju mindre än ett avrundingsfel i den jaktetiska diskssionen.

http://www.racerback.se/cabelas/

Visst är det så...det är väl på inget sätt någon speciellt anmärkningsvärd slutsats. Tycker du att detta faktum innebär att vi bör ändra hur vi i gemen bedriver jakt i Sverige idag...alltså om vi håller oss till de lagar och regler och etiska förebud från våra jägareorganisationer som gäller i nuläget...eller vart vill du komma!?

Intressant, så om man har fel om en enskild fakta baserad omständighet har man helt fel i övrigt? Där Eberhardt fegade ur var i frågan om det moraliska, jag kan forfarande se allmän nyttan med fler donationsorgan, ett resultat av mindre hjälmbärande, det är bara det enkla att det är inte tillåtet att offentligt resonera så i trygghetens Sverige, mycket bättre med en stor del nästan döda paket efter trafikolyckor, men tänk de har ju klarat sig. Trygghetens Sverige där blyet i ammon måste bort, att koppar är giftigare för kroppen, att stålhagel i vilt knäcker fler tänder, att viltuppköpare måste gå i konken en vända bara för att ta ett par exempel är kostnader att acceptera, bara så länge vi inte har bly i ammon. Det bakomliggande syftet att så småningom förbjuda/omöjligöra jakt genom att göra det allt mer marginellt och dyrt är så uppenbart att jag som tidigare påpekat undrar varför ingen talar om den bokstavliga "rosa elefanten i rummet". Avskjutning kommer att bli ett arbete, hårt reglerat, enbart för ett fåtal, jakt som vi menar det kommer inte att existera. Men det är klart, det är bättre att vi kör den svenska metoden i detta, lägga sig platt och hoppast på att skorna på dem som trampar på en inte är för skitiga, ty som en dörrmatta lär man hanteras. Så mycket annat som har kommit att bli på det sättet så varför inte jakten? /Christian

För att parafrasera Heinlein: "One moose, one death - sooner or later". Den etiska diskussionen behandlar lämpligen om man kan beröva viltet den tid det har kvar till dess att det skulle dö av ett annat sätt, inte om det gör ont och är otäckt att skjutas eller ej. För vi är väl alla granska ense om att skjuten-av-jägare-döden är mildare än dö-av-naturen-i-naturen-döden? Alla kalibrar/kulor som tar livet av en älg inom en minut, typ, vid ett skott enligt älgklockan är - i jämförelse med älgens alternativ - lidandemässigt bättre.

Korrekt Blir nog minimal break-in - har ingen större lust att stå och gegga med frusen Sweet's 7,62 på banan ändå Blir dock klinisk rengöring varje gång bössan kommer hem.

Va har du själv i kalsongerna?det är inte alltid lätt å styra!

Det märkliga är ju att forskning visar att jägare har lägre halter av bly i blodet än ickejägare. En forskningsrapport som inte fick några större applåder av beställaren.

Inatt har jag letat vorsteh hela natten. Han stack från bron när jag var på väg att släppa in hela packet. Har letat till klockan sju i morse men när jag gick och la mig så krafsade det på dörren. Förbaskade hanhundar!

Var det inte så att du throatade den för att lägga 130 VLD:er i bommarna? Nåja det verkar som om det är mer mickel med dessa större 6,5 mm kalibrar än vad som är fallet med exempelvis 6,5x47L, som verkar vara/är mycket plug and play, rådet är helt klart att börja om, med en erkänd kula, lämpligt krut, sätt kulan i bommarna och kör på. /Christian

Att diskutera etik ur ett kosthållningsperspektiv ger sällan samsyn oavsett hur upplysta diskussionsparterna är - ofta tenderar ämnet kastas fram och tillbaka, hållbarhetsverktyg och närproducerat vältras och i mångt är det lätt att likställa med religion. Var och en är sin tro salig och det är få gånger man möter en öppensinnad profet. Jag har hittills aldrig mött någon "äldre" som inte fått omvärdera sina ideal i takt med att kunskaperna om hur det förhåller sig växt. Det intressanta är att det är den egna insikten som förbättras. "Yngre" är ofta trofastare och verkar ofta tro att man försöker sälja på dem sina ståndpunkter... Roligt eller sorgligt är en diskussion jag hade med en aktivist som skydde pälshandeln som pesten. Ingen hållbar dialog då personen bar dunjacka med pälskrage och skinnskor. Fast åsikten är likväl viktig. Var och en är fri att tro och tänka som de finner bäst. Jag kan bli oerhört provocerad då jag går på grönsaksavdelningen i en matvaruaffär, eller köttdisken för all del, och ser att varor klassas som närproducerade när jag samtidigt vet att potatisstackarna åkt lastbil genom halva sverige och tillbaka igen innan de hamnar i butik. Vet dock inte om butikerna själva äger märkning, eller om detta sker från någon central funktion. Kanske t.om är okunskap. Men känner man som jag transportören som fraktat potatisen så svider det lite. Min fru som inte känner till allt kring hur det förhåller sig, och som är medveten handlar glatt potatisen. Hon är vegetarian i den bemärkelsen att hon slutade att äta kött då hon var 9år gammal. Inga ideal inblandade men hon tappade smaken för köttet. Finns säkert en benämning på den kategori hon tillhör som jag inte känner till. Vad jag uppskattar är dock hennes tankegång och ifrågasättande. Numera så påverkar jag miljön mer eftersom vi oftare åker till gårdsbutiker för att handla. Allt finns såklart inte, men enligt mitt vetande handlar vi större delen av våra förnödenheter som är lokalproducerade. Möjligen är mina tankar oväsentliga i sammanhanget. Men helheten är viktig! Jag säger inte att mamman som handlar i tron att produkten är närpoducerad är lurad, hon litar på butiken och gör "sin" insats. Vad gäller jakten instämmer jag med Henrik, och försöker bedriva min jakt så effektiv som möjligt. Ekvationen är inte lätt då det är vilda djur det handlar om. Allt kan hända vilket gör att jag måste väga alla scenarion innan jag friar eller fäller. När jag fäller vill jag få ut så mycket som möjligt av viltet vilket ger fördelar och nackdelar. En diskussion som går in i en annan - huvudskott, halsskott eller lung/ hjärtskott. Olika förutsättningar ger olika avslut. Ingen jag diskuterat detta med har funderat kring djurets eventuella lidande - snarare har man funderat kring hållbarheten (inte bäst före datum på produkten) utan de vilda djuret i skogen i området där jag bor. Prima råvara, frilevande uppväxt etc. Jag är uppväxt med jakt men blev inte "jägare" förrän jag fyllde 32, fram tills dess har jag gladeligen tagit del av vad naturen har att erbjuda i form av svamp, nötter, frukt och bär. Det är en fantastisk känsla att hitta ett nytt svampställe och på samma sätt känns det väldigt bra att fälla en hjort eller vilket annat vilt som helst. På vilket sätt man värderar ett dödande skott mot ett vilt djur i naturen kontra hur ett industriproducerat djur avlivas på ett slakteri kan gå på ett ut. I båda avseendena är syftet att på effektivaste och skonsammaste sätt avliva djuret i syfte att äta upp detsamma. Lider de vilda djuret mer än de industriproducerade? Visst de vilda djuret bedövas inte innan jägaren avfyrar de dödande skottet. Jag kramar av skottet och då accepterar jag samtidigt följden av mitt agerande. Vill jag äta vilt får jag antingen handla i butik, då har någon annan fattat ett beslut. Eller så gör jag det själv med den kunskap och de verktyg jag har att förfoga över och accepterar de förutsättningarna som följer med avslutet. Jag äter inte slaktkyckling - jag är väl insatt i den industriella processen kring slaktkycklingproduktion, precis som svin, nöt, lamm etc. Jag äter inte heller min mors husbehovskycklingar som lever ett fantastiskt liv. Smaken hos kyckling tilltalar mig inte. Däremot uppskattar jag kalkon, fasan, gås, anka och and. Man kan vända och vrida på allt ur olika perspektiv. Ett fällt vilt har troligen haft ett "lyckligt" liv, som om jägaren som fäller det avslutat så effektivt som möjligt. Jag väljer gärna att förenkla djurs tankeförmåga för det hade inte känts bra att fälla en deprimerad bambi, eller det kanske hade varit bra förresten för vem ordinerar bambi lyckopiller M

Detta kan bli rätt intressant, nu är jag inte uppdaterad när det gäller nya riktlinjer från livsmedelsverket (bortsett från de lite flummiga "riktlinjer" som kom i somras). vi väntar väl fortfarande på lite mer konkreta riktlinjer angående hur mycket som skall skäras bort runt en skottskada etc. Mike's rapport från viltuppköparen kan dock ändå bli rätt intressant eftersom en hel del av de jaktmarker som håller riktigt täta viltstammar säljer rätt mycket vilt till viltuppköparna. När dessa inser att de får väsentligt mindre betalt för vilt skjutna med "normala" skottplaceringar och blyammunition kommer man nog med all säkerhet att börja fundera på hur man kan minimera dessa förluster. Nu vet jag i o f s inte hur stora delar av kroppsskjutet vilt som viltuppköparna fått riktlinjer om att kassera? Intressant... Henrik

Varför är denna dirigering negativ? Det är väl rätt mycket bättre än det vanliga "hit hundjävel" som ekar över fjälltopparna medan hunden vallar renar över norska gränsen. Inom den svenska vorstehvärlden är det inte många hundar som enbart går på prov. Det har nog att göra med att de flesta vorstehägare värnar om rasen och vill bevara dess ursprung som en allsidig jakthund och därmed inser vikten av praktisk jakt. Och varför skulle hundar som går många prov bli "mesiga" som du antyder? I ärlighetens namn så tror jag snarare att de hundarna får vara mer ute i regn och rusk än en hund som inte går prov. Gällande en hund som går en km efter något intressant så är det fullt normalt, om ägaren varit alltför lat för att jobba med hunden. En vorsteh som är normalt injagad och dresserad (på fågel) jagar MED föraren och drar därför inte iväg 1 km. Används hunden som klövviltshund så är det givetvis en annan sak även om jag anser att en km är för långt också om hunden nu skulle användas som kortdrivare.. Det är intressanta diskussioner som förs här måste jag säga. Faktiskt med såna åsikter som jag inte hört på säkert 10 år, typ "dressera inte hunden för mycket, då jagar den dåligt". Jag tycker det är tråkigt att många inte kommit längre. Faktum är ju att de flesta köper en hund för att jaga tillsammans med. Det handlar om ett samarbete men för att nå dit så måste man vara beredd att lägga ner några timmars jobb i veckan. Halverar man tiden för slösurfandet på kvällarna så har nog många fått lös hundträningstid så det räcker. När det gäller prov så är det en nödvändighet för att upprätthålla en sund avel. Med hjälp av proven så kan vi identifiera de hundar som har DET och avla på dessa. Om vi inte hade proven så skulle ju alla valpköpare lita på uppfödarens "jo, men visst. hunden jagar jäääättebraaa", för vilken uppfödare skulle säga att föräldrarna jagar dåligt om de vill ha valparna sålda. Slutligen vill jag säga att man självklart inte ska gå på prov om man inte vill men man bör i alla fall lägga ner tid på hunden. Det är inte svårt, hunden blir inte en skoputsare och den kommer gå ut fast det regnar. Dessutom får du en hund att jaga tillsammans med och inte en jycke som i princip bara är ett jaktredskap som jagar för sig själv.

En gammal kompis kom hem till mig en dag när vi slaktade kyckling, hon blev chockad och sa hur kan du göra så mot de stackars kycklingarna? Jo för att det är så jobbigt att äta dom levande, det var fel svar så jag provade med att men du äter ju kött!! Svaret var att jag äter inte kött från djur, jag äter bara kött som ligger i plast på affären :wallbash: :wallbash:

@Holz... japp, 'livslidande' är det många filosofer som nämner när djurs lidande skall värderas. En viktig aspekt att ta med i kalkylen enligt mig. Vill man vara totalt konsekvent får man se till att bli den mest extrema variant av vegan* (vilket jag fullständigt respekterar eftersom man då gjort ett fullvärdigt och ärligt val**)...eller så får man acceptera att vi tagit oss rätten att utnyttja djuren...vilket naturligtvis skall ske på bästa möjliga sätt utan att bibringa mer än 'nödigt' lidande...dvs ett lidande vi etiskt kan acceptera i förhållande till nyttan vi har av djuren. *allt hållande av sällskapsdjur (möjligen med undantag av hundar) blir i konsekvensen av detta också ohållbart! ** halvmesyrer som t.ex är mot jakt och inte äter kött men t.ex äter glass (mjölkprodukter) eller godis (gelatin) mm har inte alls min respekt, tvärtom! Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Jag tycker att man i dessa diskussioner glömmer bort ett fundamentalt faktum: naturlig död i skogen sker utan smärtlindring, kurator och familj som håller handen. Det är svårt att döda ett djur på ett taskigare sätt än det alternativ som står till buds för viltet som skjuts. Så... Om djuret nu har förmåga att känna ångest och skräck (vilket jag är övertygad om) lär det bli en bra dos av detta när benbrottet, vargen, svälten, hjärnmasken eller vad det nu kan vara tar död på djuret i stället. Så min fråga är: är man som jägare ansvarig för ALLT lidande djuret upplever när det skjuts, från nollpunkten och uppåt i lidandets skala? Trots att noll aldrig var ett alternativ? I mina ögon är det orimligt - vilket leder mig till 2 slutsatser.. HerrBergs 1:a jaktetiska tes: jakt skall bedrivas så att den inte utförs på ett för viltet taskigare sätt än de möjligheter till död som naturen själv erbjuder. HerrBergs 2:a jaktetiska tes: justa jägare jagar så att det jagade viltets lidande är betydligt mindre än så.

Enklast är väl en standard 6,5x55 STR;Tikka,Sako mm finns massa välskjutande standardbössor laddar man själv går det ofta att plocka ur bra precision. Men klart att ett precisions bygge i tex 6br,6XC eller 6,5x47 är bättre om det är bra componenter hopsatta av en bra smed, så frågan är bara hur brottom man har och vilka slantar man kan lägga på bössan. Sedan som du säger är den svagaste länken för svåra skott skytten men även här kan bössan hjälpa en välbyggd 6br kräver betydligt mindre av skytten för att träffa orrar på 300 än en standard 6,5x55 rekyl och jaktliga stöd ställer höga krav på skytten!

Vi har haft en grävling som trotsat vädret och gäckat oss, den har på de mest konstiga tider besökt en av vildsvinsåtlarna och försett sig. På varje åtel finns en blå plasttunna som har fått en lucka i sidan, man kan lägga i lite bröd eller andra godsaker, stänga luckan och rulla tunnan så luckan kommer neråt, på så vis lurar man (normalt) grävlingarna och inte minst fiskmåsar och annan skräpfågel. När jag kom till åteln idag för att kolla den såg jag genast att grävlingen varit där, han har inte lyckats rulla runt hela tunnan men delvis och fullt tillräckligt för att kunna förse sig med godsakerna. Jag ska ta tag i tunnan för att fylla på och lägga till rätta, precis som jag ska köra in handen i öppningen får jag se... Bakdelen på en grävling!? Kikar på pälsen en god stund och ser att grävlingen i vart fall är vid liv, pälsen häver sig upp och ner i andetagen... F*******n, har ju ingen bössa med! Smyger mig därifrån och åker till jaktgrannen och ber att få låna hans dubbla, han såg lite skeptisk ut när jag förklarade vad jag skulle ha bössan till och visst, det hela låter ju som ett första aprilskämt. Tillbaks till åteln, nu beväpnad och ger tunnan en känga... Trodde jag ja! Ingen reaktion och jag sparkar igen men nädå, ingen grävling kommer utfarande. Rullar runt tunnan helt så att jag kan vika undan locket och den bryskt, nyväckta grävlingen bara glor på mig med förebrående i blicken, jag måste faktiskt hälla grävlingen ur tunnan. Knappt någon reaktion alls, grävlingen bara ligger där i snön och glor på mig, numer så vilar den i grävlingshimmelen. Detta är min hittills mest konstiga jakthistoria och jag har svårt att tänka mig att jag får uppleva det igen, bara att få skjuta en grävling första advent och det är 20 cm snö och 12 minusgrader ute, detdär med att den låg och sov i tunnan är mest som bonus.

Har du aldrig varit så mätt att du bara vägrar röra på dig, det händer mig nästan varje gång det är Rådjur eller Älggryta hemma

Och sen är agillity en bra träningsform för en jakthund. finns ju dom som cyckeltränar trots att det är en jakthund ]

Beatless, jag svarar här så slipper folk hoppa mellan trådar. Jag själv, och jag tror många med mig, anser att en viktig del i mänsklig ångest och panik ofta (inte alltid) har en koppling till vilka framtida konsekvenser ens eget eller andras handlande kommer att få. Eller för all del rena slumpfaktorer. Förmågan till abstrakt tänkande, liksom att tänka sig in i framtida konsekvenser, är så vitt jag vet fortfarande något man anser skiljer människan från övriga djur (åtminstone kvantitativt, och kanske kvalitativt). Därmed menar jag att mycket av vad man medvetet eller undermedvetet tolkar in i begreppen inte gäller för andra djur än människan. Ta termen "dödsångest", till exempel. I detta läser jag in att man som människa (bland annat) tänker sig in i att man själv dör, relaterar till vilka konskevernser detta skulle få för en själv men kanske mest för ens nära och kära, och mår dåligt över detta. Kan djur uppleva något helt motsvarande? Nej, menar jag. Därmed anser jag att användandet av dessa termer utgör en helt onödig antropomorfism, som bara leder till problem när det gäller att fatta beslut om etik och moral. Ett enligt mig analogt problem som jag regelbundet får värja mig mot är när media och allmämheten försöker prata om "älgbarn" eller att djur "blir kära". Inget gott kommer av detta... såvida man inte köper Disneyfieringen fullt ut med hull och hår. Det är inte alls lika uppenbart när det gäller "ångest" och "panik", men jag ser inte vad det tillför att använda dessa begrepp på djur? Självfallet känner djur smärta. Själv tycker jag även att det är självklart att säga att djuren kan bli skrämda. Så snart man börjar säga att djur blir rädda börjar jag dock dra öronen åt mig... det är mina subjektiva bedömningar, förstås. När det gäller så pass viktiga saker som att diskutera etik och moral när det gäller jakt, slakt, avlivning osv vill jag så långt möjligt ha vad som känns som mer neutrala termer. Jag som biolog skulle bestämt hävda att djur kan känna smärta, och att de kan uppleva olika grader av stress. Vad du benämner som panik och ångest skulle jag alltså benämna som att de upplevde stark stress. Spelar det någon roll? Jag tror det...

Browning åkte till japan för att läxa upp tillverkaren av browningkopiorna (Miroku). När dom åkte därifrån hade man skrivit kontrakt med Miroku att tillverka Browning i Mirokus fabrik Så imponerade var dom av tillverkningen. Grattis till ett bra köp //Blyström

Swift A-frame? Vad har du för utgångshastighet på din 200gr Oryx?

"Kvävningsdöden"...tjaaa...om jag mot förmodan skulla vilja ta livet av mig skulle jag ju helt klart välja att skjuta mig själv i skallen med hagelbössan framför att hänga mig Ursäkta ironin...men dina långa teoretiserande inlägg får mig att känna att du 'fiskar' efter något...osäker på vad Död genom syreskuld/CO2 överskott ger antagligen upphov till en viss stress och ångest jämfört med att blåsa bort hjärnan...det är inte direkt raketvetenskap. Intressant kan dock vara att notera hur mycket lugnare grisar under normalslakt 'somnar' av CO2-bedövningen när de utsätts för gasen ostressat i grupp i lösbox jämfört med en och en i gasvagga. Jag tror att människan som varandes i stånd till abstrakt tänkande per automatik läser in stress/ångest bara vid tanken på "kvävningsdöden". Människor som överlevt situationer där de ovetandes utsatts för syrebrist, tex vid arbete i trånga utrymmen, beskriver ofta att 'de bara somnat' utan någon speciell stressreaktion de kunnat komma ihåg. Syreskuld kan alltså inte enligt mig per automatik sammaställas med svårt upplevd stress eller ångest. Det är inte alls orimligt att anta att djur har förmåga till grundläggande känslor liknande våra! Det är det nog ingen som har djurvana något över det allra sparsammaste som tvekar över! Vad har du för djurvana själv!?? Veterinärer tenderar se människan som ett djur i raden av alla andra och inte alls någon säregen varelse stående för sig själv i evolutionstrappan. Däremot är min uppfattning att få (inga?) andra djurslag har människans utvecklade förmåga till abstrakt tänkande och logik. Vissa högt stående primater kan komma en bit på vägen men inte ens de är i samma härad. Att delfiner eller andra valar skulle vara överdrivet intelligenta tror jag också är en myt...sånt fabulerande lämnar jag åt Douglas Adams Av de fyrfota 'vanliga' sällskaps/lantbruksdjuren håller jag grisar för 'smartast' Vad gäller våra 'vanliga' fyrfota sällskaps- och lantbruksdjur samt även det vilt vi jagar i Sverige, är min uppfattning att visst kan de känna stress, rädsla och till viss del ångest. Den förmågan ligger till bas för den evolutionärt så framgångsrika 'fight or flight' responsen, som du säkert är bekant med. De har även en förmåga att minnas sådana situationer och anpassa sig för att undvika situationerna i framtiden (det har även ganska lågt stående djur). Vad gäller ångest är det ett svårare begrepp. Ångest kan ju definieras som att känna en stark påträngande känsla av rädsla, oro och olust. De fyrfota djuren kan sannolikt uppleva vad som kan kallas ångest i den akuta situationen i nuet. Till viss del kan djuren jag diskuterar också känna en viss ångest om de åter ställs inför en tidigare upplevd obehaglig situation ('minnet' jag nämner ovan). T.ex hundar som upplever ångest inför besök på veterinärmottagning där de varit tidigare. Jag har dock aldrig under mitt yrkesverksamma liv sett något hos fyrfota djur tydande på att de kan känna ångest inför något som eventuellt komma skall när de ställs inför situationen första gången...alltså förmåga till abstrakt tänkande framåt i tiden. Eller som många hävdar att de skulle ha ett begrepp om liv och död, dvs ha en 'dödsångest'. Detta baserar jag på de tiotusentals djur jag sett normalslaktas genom åren under mitt arbete på slakterier. Begreppet 'att ledas som ett får till slakt' gäller som jag ser det alla de fyrfota djur jag nämnt, inklusive de tämligen intelligenta grisarna Angående jakt och etik. Jakt är jakt...djuren skall dödas och komma oss till nytta på olika sätt. Som människor har vi (de allra flesta av oss utom kanske de mest extrema veganerna) genom alla tider tagit oss rätten att utnyttja djur för våra syften. Jakt är i dagens samhälle en liten del av detta 'utnyttjande'. Mycket av detta utnyttjande innebär att djuren i slutänden planerat dödas av oss. Vad gäller lantbruksdjur efter en tid i vår skötsel under förhoppningsvis drägliga förhållanden och vad gäller jaktvilt mer direkt i tid i djurens naturliga levnadsmiljö. Det ankommer oss som 'etiska varelser' att åstadkomma denna död på ett för oss acceptabelt sätt. Vad som är acceptabelt varierar i olika populationer av människor och i olika länder/världsdelar. Min uppfattning hur detta skall uppnås under jakt i Sverige skiljer sig inte från den som Fredrik Widemo redovisar i ett av de första inläggen i förra tråden... "Syftet med att rikta mot bogen är ju just att träffa hjärta-lungor som sitter innanför. Träffar man det området tar djuret inte vad man brukar benämna sårlega, utan springer en bit tills blodtrycksfallet (syrebrist) gör att djuret faller ihop och dör. Hur snabbt detta sker beror på kaliber, kulkonstruktion, hastighet, skottplacering, bytesart, djurets storlek, om djuret just andats in eller inte, om djuret är stressat eller inte och säkert några faktorer till. Vill du ha ögonblicklig död helt utan "lidande" måste du istället skjuta i hjärnan eller slå av halskotpelaren. Det innebär betydligt mindre träffområden och risken att missa och istället orsaka en skadeskjutning med långvarigt lidande är större. Hur man väger dessa risker mot varandra är ett etiskt avgörande, och en veterinär kan nog bara hjälpa dig en liten bit på vägen mot ett avgörande som du själv måste fatta. Eftersom det är extremt många olika faktorer som påverkar skottverkan så kommer "bruset" att vara stort. Jag ser dock fortfarande egentligen bara tre grundläggande faktorer att väga mot varandra: Träff i hjärna/halskotpelare ger noll lidande och minimal köttförstöring, men högre risk för skadeskjutning vilket medför betydligt mer lidande än en hjärt-lungträff. Träff i hjärt-lung regionen ger säker död, mindre risk för skadeskjutning, en del köttförstöring och ett visst lidande. Skottverkan efter en träff i bogområdet blir större om man använder grövre kaliber, högre hastighet, kraftigt fragmenterarande kula och om man placerar kulan genom överarnsben och/eller skulderblad. I samtliga fall leder det även till mer köttförstöring, vilket även där till del leder ett etiskt avgörande. Är det exempelvis OK att skjuta ett djur, men på ett sätt att man tvingas kassera hela framdelen? Vill man minimera lidandet och bara ta huvudskott kommer man behöva träna mer på skytte och avstå en hel del lägen, och kanske även jaktformer, som andra jägare utnyttjar och utövar. Värderingen av skadeskjutningsrisken, lidandet och köttutbytet är en avvägning som var och en måste göra." -------------------------------------------- Jag är anställt (sedan 12 år) av Statens Jordbruksverk Distriktsveterinärerna och arbetar profylaktiskt och kliniskt med lantbruksdjur, häst, smådjur (MYCKET jakthundar), samt med tillsyn inom slakterinäring (småskaligt) och inom vattenbruk/fiskodling. Innan jag blev anställd av SJV jobbade jag som besiktningsveterinär på Statens Livsmedelsverk, dvs på större slakterier. Gått med bössa i skogen och pysslat med sportskytte har jag gjort regelmässigt sedan 15-års åldern dvs i 30-talet år i nuläget...

Tack för tipsen, de betalade sig! Efter att ha pratat med Sveriges nästan samtliga avelsråd har jag nu bestämmt mig och får hem en 8veckors tik lagom till lucia 7veckors semester att spendera med valpen gör inte läget sämmre direkt! Så i framtiden kan kanske jag också vara med och diskutera jakthistorier hehe

då undrar jag vad du grundar den hårdskälldheten på? mej veterligen skallar han fullt ut både vid räv och kattjakt, enda gångerna han är tyst är när han börjar komma ifatt drevdjuret och ska få stopp på det. han är enligt min mening den mest lättlästa hund jag har haft och jagat med, i synnerhet när det kommer till kattjakt. Ps: hur går pudeln?

Livsmedelsverket kunde inte hålla sig från barn och gravida... låt oss samtidigt förbjuda biltrafik för det finns barn och gravida. jag kan förekomma svaret vissa vill ge med att ja vi behöver bilar men även mat. vi borde samtidigt förbjuda barn och gravida att bo i stad pga risken för lungskador. om vi exkluderar Jägareförbundet, så tycker jag resten är rena skiten faktiskt, använd ett helt vanligt excelark och uppskatta riskerna, lägg sedan pengar på det som ger störst bidrag till hälsoproblemen, allt inkluderat. dom kan ju försöka snacka sig ur blyproblemet i viltkött jmf chips, godis, socker, cfä i mat. fånerier detta.

Bara ett förslag. Att i nästa nr av Svensk jakt ta upp detta med bly och skottskador. Kanske ett tema nr. Att med bilder (som kan säga mer än tusen ord) visa hur mycket som verkligen skall tas bort. Kanske en vanlig bild, och sedan röntgenbild på sama område? Gärna fler ex. Jag upplever att det " vanliga" jaktlaget tar bort aldeles för lite när dom skär skottskador? Kanske jag också eller är det tvärt om? Vi har ett viltslakteri där det från 1988 och fram till ca 2000 slaktades ca 80-100 älgar och ett antal rådjur om året. Det händer att andra jaktlag hyr in sig eller levererar vilt till slaktriet. Variationen är stor runt hur mycket som skärs bort av skottskadorna mellan jaktlagen. Mvh Thomas

Lätt åtgärdat staten fixar det. När någonting anses miljöfarligt som samtidigt är billigt så lägger man bara på en miljöskatt på ett par hundra procent så vips så är det dyrare "miljövänligare" helt plötsligt billigt i jämförelse. Den sk frivilliga vägen att få folk att gå över till något annat /Mike

Ja, Håkan har en poäng. Trevligt med lite "rök och tjära" på flaska För någon vecka sedan blev jag bekant med Mr.Bowmore from Islay. En trevlig bekantskap! http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2...ousRenderType=1 Lina: Det verkar var en intressant bok du tipsar om. Vad tycker du om den?