Leaderboard

Jag har inte gett mig in i denna diskussion då jag inte känner att jag har något att tillföra, utan läser istället. Tycker dock att det är berömligt av Beatless att åtminstone våga ta upp ämnet i denna tråd som blev en slags intellektuell version av klassikern "duger 6,5 till älg?" (som ALLTID spårar ur med personangrepp mm. tråkigheter). Jag känner Beatless personligen och kan intyga att han definitivt inte är nåt "troll", utan snarare en intelligent och kunskapstörstande kille som dock analyserar detta betydligt mer än genomsnittsjägaren (om det är bra eller dåligt beror förstås på vem man frågar). Eftersom jag inte sett en tråd i närheten av denna tidigare så välkomnade jag den från första stund. Beatless och jag har även diskuterat frågan en del öga mot öga och jag har fått en lite annan syn på det hela. Bland annat frågar jag mig själv om det är så värst etiskt korrekt egentligen att beväpna sig med 6,5x55 för högvilt när det finns alternativ som bevisligen tar död på viltet snabbare (nu menar jag vid normala kroppsskott). Ffa då jag inte har några rekylmässiga skäl att välja en 6,5:a, och egentligen inga ekonomiska heller. Och där kommer även detta med köttförstöring in: om ett bogskott dödar djuret några sekunder tidigare än ett lungskott - ska jag då fortsätta med lungskott bara för att spara några hekto/kilo kött åt mig själv och jaktlaget? Vad väger tyngst här egentligen? Om vi ska jaga med minsta möjliga lidande för viltet så ställer det ju onekligen lite andra krav på kaliber, kula och placering av den senare om man ska dra detta till sin spets. Och där finns alla ytterligheter från lungskott med hård kula som resulterar i flyktsträcka på 300 meter till hjärnskott med omedelbar död utan lidande. Tyvärr blir det väldigt mycket spekulationer eftersom vi helt enkelt inte vet hur ett djur upplever det att bli skjutet. Men jag tror nog att de allra flesta heller inte alls vill veta svaret på det, för det är "för jobbigt" att bära på och man vill nog inte heller få en anledning att ifrågasätta sin jakt. En del har inte ens förmågan eller intresset av att analysera det de håller på med utan det ska bara skjutas och dödas och "has roligt", och de lär ju knappast läsa en sån här tråd överhuvudtaget. Till sist vill jag säga att jag ser Jaktsnack som ett väldigt trevligt forum med mycket kunnigt folk och högt i tak (den här tråden hade fått ett HELT annat öde på grannkanalen...). Jag hoppas att vi även framöver kommer kunna diskutera såna här lite tyngre frågor utan att det spårar ur alltför mycket.

Jag kan hålla med om att Warne Maxima inte är de snyggaste ringarna man kan få tag i, men de är förtroendeingivande och stabila. Synd bara att QD-ringarna är så dyra, min lokale nasare tar nästan 1400 kr. Jag kan inte låta bli att småle lite vid tanken på att du i slutändan kommer att ha en rigg som ser ut som en TRG-klon

Nu är jag förvisso ingen Dr Doolittle som kan kommunicera med djuren för att på det sättet erhålla kunskap om deras själsliv eller avsaknad av detsamma, jag är bara en enkel gammal knekt som försöker dra för mig rimliga slutsatser av världen omkring mig och inte hur det vilda beter sig. Likt de flesta andra är jag hänvisad till att studera hur viltet beter sig för att få ett hum om hur det "mår", ibland drar jag slutsatser om deras "humör" baserade på deras agerande. Ett exempel kan t ex vara att jag tydligt "upplever" att geten snarast är förbannad på räven som den jagar bort från killingarna i augusti, givetvis har jag ingen aning om vilken sinnestämning geten egentligen befinner sig i. Vi vet att den naturliga reflexen för t ex rådjur är "when in doubt, RUN" det vill säga att flyktbeteendet är en naturlig reflex för dessa djur. Däremot tycker jag att det är oerhört vanskligt att utifrån detta beteende tolka in vilka tankar som far genom rådjurets skall när de flyr, är det skräck, panik, oro eller att viltet helt enkelt tar det säkra före det osäkra? Å andra sidan tror jag att de allra flesta som har erfarenhet av rådjur tolkar sättet på vilket rådjuret springer eller förflyttar sig som en "indikator" på hur stressat det är, om det däremot är godmod, oro, skräck, panik eller dödsångest som är tanken för dagen anser jag mig inte kapabel att avgöra. På samma sätt kan jag givetvis inte VETA om rådjuret känner oro, skräck eller smärta. Däremot kan jag med en skaplig erfarenhet i bagaget få en "känsla" för hur stressat viltet är. Jag har haft förmånen att jaga på framför allt goda rådjursbiotoper vilket gjort att jag skjutit 10-25 rådjur årligen de senaste 25 åren, inte något av dessa rådjur har uppträtt på ett sådant sätt att jag fått en känsla av att det erfor smärta efter skottet. Vid eftersök händer det ganska ofta att viltet är vid liv när man hittar det och då har det alltid kännts som att djuret blir stressat av att inte kunna fly från mig men jag har aldrig fått känslan av att viltet har plågats av smärtan i sig självt. Såvitt som jag förstår både den allmänna uppfattningen och forskning på området så anser man (och jag) att det är sårskadechocken som gör att viltet under en tid efter skottet inte känner av smärtan. Detta synsätt sammanfaller rätt väl både med egna observationer från den tid när jag hade en fallenhet för att kasta mig ur flygplan nattetid och bland annat spräckte knäskålen och kollegor och bekanta som faktiskt själva blivit skottskadade. För egen del blev jag mest förbannad över att benet vägrade bära mig men någon smärta kände jag inte förrän långt senare. Min salige vän John som lyckats med konststycket att bli skottskadad två gånger brukade berätta om hur han frenetiskt försökte hitta den kollega som blödde så ymningt på honom innan han insåg att blodet var hans eget. han tjänstgjorde för övrigt på en enhet som har stor vana vid att hantera allvarligt trauma av militär karaktär och det var något av konsensus bland dessa herrar att om traumat är tillräckligt stort så känner man inte av smärtan. Givetvis innebär inte detta att jag utesluter att vare sig mmänniskor eller vilt kan känna av smärta i samband med att de blir beskjutna, det jag säger är att det inte är normen. Att välja att tolka "Jag är därför övertygad om att "sårskadechocken" gör att de inte känner av någon smärta, i vart fall inte initialt." "men jag är oerhört skeptisk till att viltet skulle känna av smärta förorsakad av denna skada" som att jag kategoriskt förnekar att djur kan känna smärta dels en vantolkning (vilket jag kan säga med 100% säkerhet eftersom de inledande citaten är mina och jag vet vad jag menade, dessutom är det i mitt tycke inte något vidare klädsamt sätt att debattera på men det är möjligen en annan historia. Nåväl, med detta inlägg har jag gjort mitt i detta ämne! Henrik

Jag gick ut på ett pass inatt igen precis som 3 nätter innan. Kom mig ut vid 23 och gick ned till kojan, det blåste ordentligt inatt och det var nordlig vind så hade den i ryggen ut mot havs isen där rävarna brukar passera så jag var lite orolig att dom skulle få vittring av mig. Hade inga stora förhoppningar men kvällen innan kom jag mig ut senare och då var det redan 2st nere på åteln men dom fick vind av mig och stack. Två timmar hann gå innan jag bestämde mig för att det var dags att kila hem igen. Kollade runt en sista gång och ute på isen kom det en snabb skugga! Följde honom i någon minut innan han var inne på runt 100m, han stannade upp ett par gånger och tittade så jag trodde att han snart skulle få vittring av mig. Följde honom lite till innan han stannade upp och då tryckte jag av, v-max kulan tog i bogen och det blev knall o fall! Gött årets första räv, en väldigt fin hane på nästan 7kg! Vovven hade hört skottet och väntade vid dörren och var sur att hon inte fick vara med Nu hänger den iaf i vedboden, får se om jag ska spara svansen till ev flugbindning

http://www.swarovskioptik.se/sv/produkter/ballistiska-tornet Jag hittar inte men du kan ju kika på deras hemsida.

7,5 mm i de flesta fall. /Christian

Nej det var just det där med vederhäftiga argument, jag har ännu att se sådana, vad jag har sett är väldigt aparta och konstiga resultat av en del undersökningar som inte alls är invändningsfria i deras utförande, samt en del tyckares bestämda åsikter om att allt bly måste bort oaktat kostnaden. Det ger en tämligens polariserad tillvaro. För egen del måste jag uttrycka en viss glädje över en del resultat som redovisades ovan, vad de bakomliggande orsakerna är måste man verkligen fundera på men resultaten är glädjande. /Christian

Jag vet vad du gav för gluggen

Jag har min utbytta knäled att tänka på så jag får ta det lite lugnt men någon gång då och då försöker jag komma ut iaf. Jag ville ju inte sabba något som fungerar numera.

Jo det tycker jag med men jag kanske lyckats pricka in dåliga dagar när jag fått blicken! Ja de är inte kloka! :-D Sent from my LT15i using Tapatalk 2

Har tutat som en galning i hela arsenalen av pipor, sen 1a augusti... Har fått in en med Nordik crying bird, men den såg jag först när jag lämnade passet... Har börjat misströsta så in i ***, men skam den som ger sig! Igår vid -16 grader kändes det bara så där rätt... Alldeles klart och halvmåne var det oxå... Klär på mig och går ut, och vips var det molnigt och kräksnöade... Fan! Så jag tog ett pass vid en väg så väglysena hjälpte lite iaf. Efter 6-7 min harskrik kommer äntligen årets första lockräv. Men stående på vägen med mor och fars kåk som kulfång visste han vad han gjorde. Satt och lyssnade nån minut, och sen 120 blås över diket, tvärstopp, men innan jag hann få hårkorset rätt fivk han vind av mig och stack men spännande va de! nu är man sådär frälst som förra säsongen!

Nu fick jag hämta knattarna på dagis/Skola pga förkylning!! På vägen dit så kör jag förbi min åtel och där sprang en fullpälsad mörk räv runt kan undra om det är en vana eller tillfällighet!!

Har kommit fram till att jag nog ska nöja mig sålänge med det jag har, o öva mer med öppna rm istället. spara pengarna till en strävhårig vorsteh i sommar sen och ta ljuddämpare o aimpoint samtidigt efter det

Jag tänker inte tjata alla argument om igen, då de finns i en äldre tråd. Jag nöjer mig med att konstatera att de undersökningar som utförts hade utförst med eller utan medverkan från SJF, och att det är min bestämda professionella åsikt att de genomförts och genomförs på ett bättre sätt genom att vi är med. I den undersökning som genomfördes undersöktes framför allt älgfärs från jägarkårens frysboxar. Precis som i motsvarande norska studie köptes även en del älgfärs över disk, som jämförelsematerial. Det materialet är för litet för att uttala sig om generella mönster för kött som passerat VHA, men SLV kunde konstatera att det fanns mätbara halter av bly i fem av sex prover. I tre av sex syntes fragment på röntgen och halterna låg över gränsvärdet för bly i nötkött. Följaktligen är det visat att det finns VHA som inte skär bort tillräckligt. Detta FÅR SLV självfallet inte släppa utan uppföljning. Är någon förvånad över att det kommer kontroller och nya rekommendationer efter detta??? Att det vilt vi fäller utnyttjas som viltkött är en av de absolut viktigaste anledningarna till den höga acceptansen för jakt i Sverige enligt de undersökningar som finns. Det är med andra ord extremt viktigt att slå vakt om allmänhetens syn på viltkött som en viktig resurs. Det bästa sättet att göra det är att få dem att äta viltkött. Och då är det viktigt att allmänheten verkligen ser viltköttet som den nyttiga, goda råvara det är. Påvisad blyförekomst hjälper inte... Tre positiva nyheter från den senaste veckan: Enligt det norska Folkhelseinstituttet hade de jägare som undersökts inte skadliga blyhalter i blodet. Stämmer detta är det själfallet mycket positivt! De norska myndigheter som egentligen ska värdera och hantera eventuella risker har dock ännu inte kommit med sina utlåtanden. Vad de kommer att säga vet vi inte ännu. Miljöutskottet i Europaparlamentet fattade beslut om att INTE uppgradera bly inom Vattendirektivet. Det är inte det slutgiltiga beslutet, eftersom även rådet ska säga sitt, men gör det osannolikt att allt bly kommer fasas ut av den anledningen. Vilket självfallet är positivt! Och lätt oväntat, med tanke på utlåtandet från kommissionens tekniska kommitté. Det kom just en vetenskaplig artikel som jämför sårkanaler för blykulor och kopparkulor.Sårkanalerna skilde sig inte, och man har därmed dragit slutsatsen att kopparkulor dödar lika effektivt som blykulor. Därmed blir det svårare att hävda att det inte finns tillräckligt bra alternativ till bly ur ett etiskt perspektiv, men samtidigt undanröjs förstås precis i motsvarande grad risken för att få djurrättsaktivister på halsen om vi tvingas gå över till koppar av andra skäl. Det finns fortfarande skäl att kunna använda blykulor, vilket är vad vi verkar för. Jag är dock helt övertygad om att det enda sättet att få behålla blyet på sikt är att visa att det inte orsakar några problem som vi inte kan hantera.

3) Skjut ALLTID med båda ögonen öppna, oavsett förstoring. Det är inga som helst problem för NÅGON oavsett ögondominans men kan vara en träningssak, så fuska inte! Ifall du blundar med ena ögat så ser du sämre med det andra också pga muskelspänningar, plus att det tar oändligt mycket längre tid att hitta målet och du tappar vansinnigt mycket av synfältet - t.ex. den andra hunden som kommer in från vänster, eller den thailändska bärplockarröven som plötsligt ploppar upp i skottlinjen... Detta är intressant, jag har alltid velat och försökt att sikta med båda ögonen, men det går fanemej inte. Sista bocken jag sköt med hagel så vet jag inte om jag siktade med ena eller båda ögonen? Men när jag skjuter med kikarsikte eller öppna riktmedel (kula) så ser jag dubbelt om jag har båda gluggarna öppna. Är det någon som vet hur man kan träna detta??

Han har en large ring stock, det krävde myyyyyycket bäddmassa.

Jaha det verkar som om mitt långa inlägg försvann . Hur som helst välkommen hit och kolla runt och läs det som intresserar dig, sedan slår du en pling om vi ska gå in till våran gamla arbetsplats och kika vapen,,, kul att du kommit igång med jägarexamen. / Fredrik

Tycker en 1-4 alt 1-6 är bra alternativ. Gärna belyst. I läge 1 ggr så funkar det i princip som ett rödpunktssikte utan förstoring. Sen är det bra att kunna dra upp och ha förstoring i vissa lägen. Är inne på min 3:e säsong med 1-6 kikare och är helnöjd. /ekebo

Det låter inte bättre Gustaf! Jag beklagar. Det är bara att du emigrerar till den landsändan som har minst varg just nu och köper dig ett hemman så att du får dig en jakträtt och kan hoppa in i ett VVO och börja jaga där. Arbete finns i gruvorna för lång tid framöver och bra bet. Håll koll på den här länken Gustaf för där kommer alla vargobs in från din region el. iaf dom flesta. http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?f=22&t=122370&start=380

bommen från denna hösten som är filmad med ett stativ som jag satt på bössan som heter rake'd up!

Henrik- jag delar inte dina ställningstaganden, du missar helt enkelt den större bilden, vilket också är meningen, att man tar en liten bit i taget av rättigheterna från brukaren som efter omfattande påverkan accepterar och till och med gillar, när hans grundvärden har påverkats tillräcklig där det slutliga målet är att helt förstöra/förbjuda jakten. Det finns så enkla lösningar på de "problem" som anförs att det nästan är skrattretande och nej det saknas helt anledning att ge jaktmotståndare mer verksamma argument, således hade man från förbundet haft möjligheten att lägga upp detta på ett helt annat sätt. Nu är vi där vi är och de som inte har råd i framtiden att betala priserna för premiumplugg/alternativ hagelskott kommer att få sluta att jaga, de jakter och metoder som inte kan utföras med dessa medel kommer att förbjudas eller vara omöjliga att utföra, sen därefter blir det allt färre som jagar och det gillande jakten har hos gemenene man kommer att vid det laget att vara borta./Christian

Jag håller med dr Krall.... Djur kan inte förstå vad döden är! Dom vet inte vad det innebär att dö. Vill nog tom hävda att dom inte är medveten om att dom lever ens.... Dvs dom saknar förmågan att tänka sig: att gå här och äta innebär att jag lever, om jag dör kan jag inte para mig nästa höst. Vad kommer mina avkommor känna när jag är borta? osv. Djur lever i nuet och är i viss mån rädda för smärta och liknande obehag. Klart att djuret som blir levande uppätet av ett rovdjur känner stress och ångest. Inte för att djuret inte kan få nya ungar eller kunna titta på nästa morgons soluppgång. Utan för att det gör ont och att djuret hamnat i en situation som den inte kan hantera, förstå eller för den delen ta sig ur. Det finns ett klipp här på forumet där en ko och kalv blir attackerade av vargar. Det blir många strider och utfall mot kalven. Tom att kon trampar ner kalven vid några tillfällen. Kalven blir så småningom tagen. Men kon står kvar i närheten trots att vargarna äter upp hennes kalv. Det ser jag som att kon inte förstår vad döden är, ej heller vad rädsla för döden innebär. Hade hon förstått att vargarna dödat hennes kalv och har förmågan att även döda henne, så hade hon knappast stannat kvar och tittat på när hennes kalv blev uppäten.

Nej! Nu tenderar du att 'humanisera' djurens begreppsvärld. Min klara uppfattning är att våra vanliga fyrfota däggdjur inte har denna förmåga till abstrakt tänkande kring döden. Det har varit uppe tidigare i tråden. De kan bli rädda och stressade av en obehaglig SITUATION och till viss del minnas denna. MEN de har inte, hävdar jag, ett begrepp om, eller en rädsla för, DÖDEN i sig. Detta baserar jag på empiri efter att ha sett åtskilliga tiotusentals djur bedövas och avlivas under normalslakt. Många gånger då också i grupp där djuren tas en efter en men fullt synligt för de övriga i gruppen (vilket är mindre stressande för flockdjur än att försöka separera dem på ett tidigare stadium). Efter pauser i slakten är det aldrig några problem att tillsynes utan stressreaktioner ånyo leda in djur i bedövningsfållan igen...trots att de var där före pausen och bevittnade avlivning av artfränder. Skickat från min ST27i via Tapatalk 2

Jag har skummat igenom tråden, och min uppfattning är som sådan, att jag utgår ifrån att de vilt jag jagar har förmågan att både känna smärta och ångest inför det som jag avser att utsätta dem för när jag tar sikte på dem. Därför chansar jag aldrig på ett skott, eller rättare sagt så är jag så säker som jag någonsin kan vara att det blir en direkt dödande träff innan jag trycker av. Jag är av ett flertal här i mina trakter ansedd som något av en blödig mes när det kommer till jakt och djur, både tama och vilda, och har fått mycket skit för skott jag hållit inne, speciellt då på älgjakten, när jag var yngre kändes det så där, men numera så berör det mig inte, de får tycka vad de vill om den saken, för jag skjuter inte i orena och för mig för snabba lägen, med risk att utsätta djur för mer lidande utöver de sekunder de tar för dem att dö efter en bra träff.

Vorsterh är en helt underbar hund utan tvekan. Vad man däremot bör tänka på är att det är inte alla som kan uppskatta dessa underbara hundar, man ska nog vara lite galen och ganska mycket jaktidiot om man ska klara av dom, dom är också en utmaning att uppfostra, det gäller här att vara stenhårt konsekvent annars faller allt, det ska man vara på alla hundar men en del raser är mer förlåtande än andra, vorsterh är inte förlåtande alls. Skall du använda den som stående så är lydnad och ordentliga kunskaper i hur man får dom dit extra viktig. Träffa några Vorsterhs så får du nog ett grepp om vad det handlar om för hund, hos rätt person helt underbar hos fel person inte fullt så skojig. Den är mångsidig och kan användas till väldigt mycket bara man tränar den rätt så det är en bra jakthund om man jagar många olika byten, min apporterar bäver och fågel, träar lo, stöter klövdjur, ställer grävling och går på eftersök.

Fick den elfte igår

Att komforten i en Niva är som den är det har jag räknat med, men tiden jag ska tillbringa i bilen blir nog som mest en halvtimma åt gången så det kan jag leva med. Land Cruiser är ju fina bilar men den känns så stor för ändamålet fast å andra sidan kommer man kanske använda den mer. Vad är ungefärlig bränsleförbrukning på en sådan? Har sneglat lite på en sådan men som sagt den storleken känns lite overkill för det som den i huvudsak kommer användas till