Jag kan inte hålla med dig. Vad jag själv märkt under samma tidperiod är hur antalet skadskjutningar totalt sett minskar, hur den genomsnittlige skytten övar mer med sina vapen - och fördenskull med avståndsmätaren - samt hur en hel hoper med gubbar som aldrig skjuter annat än under älgjakten tagit pension även från den. Det var också länge sen jag hörde nån sådan gubbe berätta för mig att jag "inte skulle skjuta längre bort än den stora stenen på hygget" om älgen sprang, för dit var det "hundra meter" - fastän både karta och min egen stegning sa 330 meter. Om dessa människor NÅGONSIN provade bössan så var det på 80 meter punkt - och inte fan skruvades det på några kikarrattar för tröttinollsexan "sköt så rakt att man kan hålla mitt i älgen så länge man ser den".
Vi har kanske olika perspektiv. Ur mitt personliga så har skotthållen blivit betydligt kortare, det är idag sexton år sen jag avslutade ett eftersök med ett (1) skott på 520 mätta meter. Snittavståndet jag tar ett skott på oskadat klövvilt ligger idag nära hälften mot då: 62 meter räknat på senaste fem åren, med rådjur skjutna från benstöd efter noggrann avståndsmätning, vindbedömning och kompensation för skjutställning som snitthöjare.
Det som blivit sämre under denna tid är väl främst kikarsiktena, nu när var och varannan jävel har ett Oxo/Eberstark/Jahti på sin nyinköpta och svindyra Blaser... Skamskjutarnas gamla Hva med mögliga Weaver på var betydligt mer pålitliga.
-- Mats
-- Mats