Mitt intresse för jakt började vid en ung ålder då farmors nya man jagade, han var en bestämd men mild herre i sina bästa år, trots att tidens tand nött på hans yttre så förde han sig alltid med rak rygg och bestämda steg.. Att få bläddra i hans jakt-tidningar, böcker m.m, man fick alltid bara ta fram 1 tidning eller bok i taget och man fick absolut inte bara titta på bilderna utan man skulle läsa artiklarna, korsförhör följde alltid en läst tidning eller bok..
När jag senare fick börja följa med ut till hägnet och laga staket, stödutfodra på vintern, lära mig tyda spår så kändes det som en nästintill religiös upplevelse..
Jag minns ett lov när vi sov hos farmor när jag och min bror blev väckta mitt i natten av att pappa kom in och sa att "farfar" skjutit ett vildsvin, min bror följde aldrig med ut men där stod jag, knappt 8 år gammal och höll i bakbenen på ett vildsvin medans det togs ur, senare så fick jag även vara med när min pappa styckade ett rådjur(pappa jagar inte men har jobbat på slakteri i några år i sina yngre dagar)..
När farfar börjat diskutera möjligheter till jakt så tog intresset en helt annan sväng, jag blev nästan besatt, läste och läste.. När han hastigt avled till följd av en stroke ett halvår senare så försvann min idol och förebild.. Nu sitter jag här mitt i natten ca 18 år senare och funderar över vad som fick mig till att tillslut ta min jägarexamen, eller varför jag inte tagit den tidigare, ingen i släkten jagar och familjen i övrigt har ett rätt tamt intresse för djur och natur..
Jakt för mig, eller så som jag föreställer mig det, handlar inte så mycket om vapen eller skott, det handlar om att få komma ut i naturen, lära sig samspelet mellan arter och se den stora bilden, att skjuta djur som passerat sin topp, hålla nere antalet predatorer för att främja andra arter eller rent av skjuta av sjuka/skadade djur, så man kan väl säga att det är viltvården som lockar mest.. Det kanske är så för att det var just det jag fick uppleva som liten, laga stängsel, utfodra osv? Jag vet inte ens i skrivande stund hur jag kommer reagera när jag fäller mitt första vilt, men jag hoppas att det kommer gå bra, för det här är något jag känner att jag vill och behöver göra..
Aja, jag vet inte om jag ens berört titeln då jag känner att jag mest svamlat om gamla minnen, men ibland är det skönt att skriva av sig och ni verkar vara ett skönt gäng härinne.
Tack för att ni skriver om allt jakten innebär och alla olika synsätt samt aspekter, jag har lärt mig mycket under tiden jag varit reggad här och jag hoppas och tror att jag kan omsätta mycket av det i praktiken under åren som kommer!
Väl mött! /Emil