Jakt är en form av markanvändning och brukarrätt som följer markägandet. Precis som rätten att bedriva jord- och skogsbruk.Alla har dock inte samma inriktning på sitt brukande, och så lär det väl fortsätta vara om vi inte ska förstatliga och införa planhushållning... Jag äger min mark i första hand för att skapa en attraktiv miljö runt mitt boende, där jakten är primär och mitt jord- och skogsbruk är anpassat till mina primära intressen. Ska det vara förbjudet? Jag åberopar min grundlagsskyddade ägar- och brukarrätt precis lika mycket för att värna detta, som somliga gör för att slippa alltför långtgående naturvårdsinskränkningar.
Vi vill inte hamna i samma sits som nere på kontinenten, där ingen längre bedriver jakt i de områden där skadorna är värst. Ju dyrare det blir (oavsett om det handlar om arrenden, kompensation för skador, eller både och), desto mindre intresse kommer det finnas för att jaga just där. Samma sak när det gäller detaljerade krav på arbetsinsatser. Samtidigt möter jag närmast varje dag diskussionen om att det inte går att komma åt jaktmarker som ny jägare.
Påståenden om att jakt bara är en hobby hjälper knappast på vägen mot samsyn, och i synnerhet inte om man kombinerar den åsikten med tanken att grannar eller grannarrendatorer ska kunna ställa krav på hur ofta man utövar sin hobby (och inte minst när). Ska det vara förbjudet att vara bortrest under normal semestertid för att man har ett jaktarrende? För att man äger mark? Knappast rimligt. Ska någon annan få jaga och beskatta de stammar man själv betalar för att beskatta hållbart, som de själva vill? Och utan att det medför minskade arrendekostnader? Knappast... Däremot är det självfallet rimligt med en dialog om lämpliga stammar, lämpligt jakttryck i tid och rum och vad det är rimligt att betala för jakten om det finns krav och begränsningar. På samma sätt som en arrendebonde kommer ställa krav på att arrendet anpassas till avkastningen och arbetsinsatsen som krävs för brukandet, så kommer jag som jakträttsarrendator att göra det. Är dealen för dålig kommer ingen av oss arrendera brukarrätten.
All erfarenhet visar att där man har problem krävs mer jakt, inga andra åtgärder kommer att lösa problemen. För att få till en fungerande förvaltning krävs det samverkan, samverkan och åter samverkan och en vilja att finna fungerande kompromisser. Jag säger inte att det är enkelt, men jag tror att det går att hantera. Det kommer dock inte gå om man inte har förståelse för att vi alla är brukare och att våra intressen delvis är motstående men fortfarande kan vara legitima.