Leaderboard

Var ut idag i snöstormen för att jaga lo men det fanns inga spår Men jag kolla några mårdfällor och bingo det satt en i Gävleborgsfälla laddad med strömming och lax En riktig baddare 2.4kg

Sent from my Storno 940 using Nmt 450

Fel ställe att bo på om man vill jaga och inte tjänar fläsk känns det som, små marker och folktätt. Det är bare till å flytt ! Snackar skåne dårå.

Behandla med Alugan En gång för ca 35 år nsedan fick jag skabb på mina schäfrar, vet skrev ut Alugan, alla hundar badade, 6 vuxna, och det gick ju bra. Hade även 7 st åtta veckors valpar, in i badet traskade dessa små brunsvarta schäfrar, mycket motvilligt, ut ur badet flydde de sedan så fort de var klara. Enda problemet utom det självklara kriget för att slippa var, när valparna kom ut var de alla helgrå de återfick inte rätt färg förrän de bytte bort valppälsen Nej tacka vet jag Stronghold

Ja...det bör vara OK. Fick du en förpackning med tre pipetter utskrivet skulle jag rekommendera tre behandlingar med två veckors mellanrum. Var dock också noga med städning nu vid första beh.tillfället: dammsug, tvätta alla hundfiltar odyl i minst 60 grader, torktumlare är hårt åt skabbdjuren, 'fli ur' hundkoja/hundhus och låt stå tomt några dagar (torka samt kyla under 5 minusgrader dödar skabbdjuren). Experimentellt och under optimala betingelser (5-10 plusgrader och fuktigt) har man sett överlevnad uppemot 3 veckor hos skabbdjur utanför sitt värddjur! Återsmitta till hunden från miljön under eller strax efter en behandlingsomgång sabbar ju så att säga det fina behandlingsupplägget. Så...städa noga...helgsysselsättning är räddad Skickat från min XOOM 2 ME via Tapatalk 2

Skulle varken velat ha varit hund eller gris, var väl bara en M16 som saknades.

När man ser detta blir man glad att man bor i Sverige med den jaktetik vi har här, överlag i alla fall

Ni har alla sett det. Kennelklubbar och rasklubbar skriver ofta i rasbeskrivningar att en hund inte passar för nybörjare. Många på forumen skriver också detta till nyfikna blivande hundägare. Jag vill sticka ut hakan en halvmeter och säga att jag inte riktigt håller med i resonemanget. Jag har mött många som har tagit sig vatten över huvudet när de har skaffat en hund av jaktras, och då särskilt hundar som kontinentala fågelhundar, tjt och liknande. Och jag vill överlag säga att det ofta är de som har erfarenhet från hund som hamnar i störst trubbel. Tänker man efter så är inte detta så konstigt. En person som kanske har haft en ras som har varit mycket enkel i dressyren kommer ofta arbeta på samma sätt med den nya jakthunden vilket resulterar i en ohanterlig jycke som sprider skräck i grannskapet. Många nybörjare däremot lyckas väldigt bra med sina sk. "svårare" hundar. Konstigt? Inte alls. Eftersom de inte haft hund förr så skaffar de sig ofta kunskap kring sin ras före köpet, och är då förberedda på det jobb som behövs med den nya hunden. De är också mycket mer frekventa besökare på kurser. Att skaffa hund ska aldrig vara ett impulsköp. Före köpet ska man ta reda på allt om den nya rasen, och dessutom ställa sig frågan om man är beredd att jobba med hunden i den utsträckning som krävs samt om man kan erbjuda det hunden behöver. Detta gäller oavsett hur många hundar man har haft tidigare och gör man inte detta så kommer man få problem. Slutligen kan man fundera på vad en nybörjare inom hundvärlden egentligen är. Enligt mig så är den erfarna bichon havanais-uppfödaren som skaffar sig sin första weimaraner också nybörjare som dessutom har den nackdelen att de måste ändra på deras egna invanda beteenden. En komplett nybörjare kan därför ofta få det lättare under förutsättning att hemläxan är gjord. Tillägg: Min sambo gnäller om att jag skriver för stelt när jag kör mina hundinlägg. Jag förstår inte vad hon pratar om men för att göra henne nöjd slänger jag in en . Nöjd nu?

Varför har ni inte en speciell kod för er som svarar (SJF)? Då slipper ni att andra kommer och lägger sig i hela tiden.. Finns även den möjligheten för TS i aktuell tråd!

Tjena! Med risk för att trampa folk på tårna, inte min mening dock så skulle jag vilja starta upp en dialog som redan bedrivs på många platser idag. Jag hittade dock inte rätt så jag tänkte att jag lägger upp denna tråd och skulle någon moderator ha en åsikt vart tråden skall vara istället, flytta den gärna. Tillbaka till rubriken: Jaktens framtid. Satt ikväll och läste "Nya" Jaktmarker & Fiskevatten och på sidan 81 finns en ruta med Thomas Ekberg och ett ungdomspris som Thomas ansvarar för. För er som har pappret kan läsa själv men för er andra citerar jag en del av det jag vill diskutera: "Ska den jakt vi värnar om i idag finnas kvar i morgon, ja då måste vi bygga underifrån. Vi måste få in fler engagerade ungdomar, de som ska ta över och föra den kunskap vi förvaltat vidare i framtiden. Och för att nå dit behöver vi lyfta fram unga jägare som jobbar praktiskt för jaktens framtid och få dem att inse hur viktiga dom är." Hur görs detta där DU är med? Tar ni kontakt i unga som är ny-utexaminerade jägare och erbjuder plats hos er? Får dom söka upp er? Vill ni ha in fler i ert Jaktlag? (Ung som gammal?) Idag var jag som säkert många andra av er ute och jagade Lo, och vid dom 3 samlingar vi hade under dagen reflekterade jag, och även några till jag pratade med hur hög medelålder det fanns i jaktlagen runt kring i skogarna. Tog man bort 1 av dom 7 Jaktlag som var samlade så fanns det inte en person, kvinna som man under 50år. 1 av lagen består av ett gäng killar på 20-30 år som är "födda" in i marken dom jagar på där av att jag inte riktigt räknar dom på samma sätt. Dock var dom där vilket var bra om man tänker på snittåldern =) Efter att ha pratat med en del personer gick det ganska snabbt upp för mig att många av dessa herrar (det var majoritet av äldre herrar) ingick i 2-3 olika jaktlag/jaktmarker. Och för att då hoppa på några tår, detta tycker jag är fullkomligt jä**a idiotiskt! Satt på ett möte för någon vecka sedan och där satt killar/tjejer/män/kvinnor som inte har någon mark alls, dom fick betala stora pengar varje gång dom skulle jaga istället för ett arrende som är mer överkomligt och faktiskt mer rättvist i kostnad. Varför är jägare i allmänhet så egoistiska? Vi klagar på att vi inte får fram våra åsikter angående varg, lo, värnare, handläggningstider osv osv, men vi har en chans att bli fler genom att vara mer generösa med markerna/platserna som finns i landet, men det skiter vi i, bara JAG får jaga! För dom som inte släpps in slutar snart bry sig om dom frågor vi vill ha mer att säga till om. Är detta ett problem eller är det bara jag som ser det så? Vill vi lösa detta eller får det bli som det blir? Nu blev det mycket, jag har glömt en del men tror ni förstått min start till en dialog hur vi ska kunna utveckla jakten, inte inveckla den. Tack för mig, hej!

Här är några bilder på ett gäng som njuter av morgonsolens värme.

Det finns ingen sådan halalslakt i sverige dock.... Det går till på samma sätt har oavsett om det är halal eller inte i stort sett, enda skilnaden är att efter bedövningen ( skott eller bult) så är det den "halalansvarige muslimen" som ber mot mecca när han avblodar djuret ist för ordinarie slaktpersonal som inte ber utan bara sticker. /Per

Läs litteraturlistan i boken..... Skämt å sido, du får bestämma dig lite om du vill läsa böcker om hagelskytte eller böcker som påstår sig lära ut hagelskytte. I dag så är det ett lite tjatigt konsensus kring Stanbury och långa pipor, jag är väl lite kluven till att det är det enda som funkar för alla alltid utan minsta undantag. Så en bra grund för resonemanget hagelskytte hittar du i 'The art of shooting' av Charles Lancaster (egentligen heter författaren Thorne), den boken är grunden som väldigt många andra liksom utgår från. Den numera så bespottade Robert Churchill med sina korta pipor och square stance har om du frågar mig måhända inte rätt alltid i allt, men har långt i från fel i allt heller. Så innan man avfärdar herr Churchill bör man ha läst honom, för han har sina poänger.... Jag är som skytt personligen mer Churchill än Stanbury, men jag står mer Stanbury än Churchill. Den store i dag är Percy Stanbury, han hålls som Churchills motsats - men läser man honom (eller rättare hans skrivare Carlisle) så ser man mer likheter än skillnader i tekniken - men råden är direkt motsatser i mångt och mycket. Tillsammans med sin skrivare så skrev Percy 4-5 böcker, samtliga extremt intressanta. Sedan har Alderins bok om flyktskytte (Stanbury till stor del) om du vill ha en annan vinkel på konceptet Stanbury, därtill är den på svenska. Men lite flådig och väl mycket coffe table book, den hade kunnat kokas ner till halva sidantalet utan att man tagit bort så mycket som ett radbryt eller ett komma om man bara kastade ut bilder som inte har med saken att göra och använde sidytorna ordentligt.... Den enda svenska jag tycker man behöver läsa egentligen. Chris Batha är en annan kompetent filur som skrivit några bra böcker, Chris Cradock en annan. Dessa skriver mest utifrån lerduveskytte, men det är tillämpbart det med i skog och mark. Sedan har dagens store idol George Digweed skrivit en bok och gett ut en DVD som kan rekommenderas.

Nä men hallo drKrall, jag var fullvuxen redan då

Alugan, ja (är ni SÅ gamla Mirva & Pertan ;-) )...ryyys! Ännu värre än Sebacil! Ivomec injektion användes en hel del tidigare innan Stronghold, Advocate och liknande spot-on preparat kom (som är lika effektiva som Ivomec men säkra för alla hundraser). Ivomec kunde dräpa vissa hundraser och även enstaka individer i raser som normalt ansågs 'tåliga' Skickat från min XOOM 2 ME via Tapatalk 2

Du har bättre minne än jag, men när du säger det så luktade det pyton, som nån sorts stark kemikalie

Hunden är INTE fri från skabb efter endast ett Sebacilbad! Jag anser det närmast idiotiskt att använda Sebacil när det finns mkt modernare och bättre alternativ t.ex Stronghold. Livscykeln från ägg till adult kvalster hos rävskabb är 3 veckor. Först efter denna tid är hunden garanterat smittfri, oberoende av vilken behandling den får. Sebacil: 3 badningar med 1 veckas mellanrum. Stronghold: 2 behandlingar med 1 månads mellanrum. Många veterinärer inkl mig ger dock Stronghold i 'noskvalsterdos' även mot rävskabb (3 behandlingar med 2 veckors mellanrum). Hunden kan då räknas vara utan risk att föra smitta vidare till andra hundar efter 3 veckor, även om det återstår en behandlingsomgång. Vid all skabbehandling är det en stor fördel att städa hundens närmiljö NOGA vid första behandlingstillfället. Så det är bara att plocka fram städprylarna och sätta igång Skickat från min XOOM 2 ME via Tapatalk 2

Vet inte om han har någon godkänd, tror knappt det.Men det är nog ett par godkända senaste året, bl.a Kettu-express Henry som det även är skjutet ett par björnar för.

Välskjutna blir de i alla fall. Jaja, så är det "over there" .

Har nu på en veckas tid tage två ekorrar i fällorna men ja har okollat en fälla som är betad sen förra helgen med en ekorre Mvh

Sköt tre katter förra helgen. Tyvärr var det av rasen vanlig bondkatt.

Ett alternativ som ett område har här är att man kan dela på ett jaktkort förutsett att bara en är ute och jagar åt gången. Man arenderar 125 hektar per kort då har du tillgång till 8000hektar. En liten fräck lösning tycker jag iaf

Hemma efter några timmars jakt, blev inget Lodjur för oss denna gång, em dock sköts det en Räv en stor räv. Blir kanske nya tag imorgon om vädert tillåter det. För det snöar och blåser en hel del just nu.

Oh yes!

Grattis!

Natten bjöd på en massa besök igen.....nästa vecka smäller det här.... Sent from my iPad using Tapatalk HD

Jag skulle nog inte låta honom leva kvar... Det är svårt att avliva en kompis, men har han börjat markera mot folk så skulle jag inte ha honom kvar eller ge bort honom. Speciellt när han är 9 år.

Först ska jag säga så här, det finns mängder av jobbiga vorsteh, men det finns också mängder av jobbiga settrar och pointrar, och bretoner och.... Men en odresserad och bångstyrig vorsteh märks mer än sina engelska (och franska) kollegor. Dom är ofta lite större, lite klumpigare i rörelsemönstret och med långsvansen som far omkring så är det lätt att nån blomvas åker i golvet. Dom kan också ha svårare att skapa minnesbilder av olustiga saker (hårdhet). Jag vet t.ex. ett strävhår som på 10 minuter sprang in i ett elstängsel tre gånger när den vill till fåren. Men detta var ett ganska ovanligt fall och nuförtiden tycker jag att vorstehrasen är mycket vekare än tidigare. Detta skiljer sig dock mycket mellan linjerna. Trots det så ska vi vara ärliga och säga att köper du en vorsteh och inte agerar som en tydlig ledare, inte dresserar den eller inte aktiverar den så har du skaffat dig 30-35 kg problem i 12 år. Det jag nu skrivit kan skrämma bort vilken nyfiken person som helst från vorsteh, men för att kunna bli en bra hundägare och få en fin hund så måste man veta vad som händer om man inte tar hand om hunden på lämpligt sätt. Men ser man till att veta vad man gör, innan köpet, så kan man absolut välja en vorsteh om det är en sån man vill ha. Aktivering är superviktigt när du har en jakthund, oavsett ras. Den bör få röra på sig varje dag. Cykla, simma, åk skidor är saker som passar utmärkt. Detta har flera orsaker. Först måste en arbetande hund vara vältränad men dessutom måste den få sitt behov av rörelse tillfredsställt. Men fysisk aktivering är inte allt. Mental aktivering är lika viktig och detta måste en vorsteh få, annars garanterar jag att den hittar på egna små upptåg. Skumgummi i hela huset är ett inte helt ovanligt resultat. Men tränar man dressyr, spår, apport m.m. någon minut under de vanliga kissrundorna och träningspassen så kommer detta behov uppfyllas. När du skaffar din valp så är det några saker som du bör tänka extra på. Socialisering är det ena. Gå mycket på stan med valpen, låt den träffa stabila vuxna hundar (under ordnade former. Avråder bestämt från "hundparker") Låt den träffa mycket barn och okända vuxna. Målet är att din hund ska kunna umgås med människor och hundar utan att stressa upp sig. Det andra du bör tänka på är passitivitet. Lär hunden att vara avslappnad även om mycket händer runt omkring. Detta är verkligen guld värt! Gå en bra hundköparkurs innan du köper hund, där du får lära dig om hur hundar fungerar, inlärning, ledarskap osv. Läs massor. Det finns många bra böcker skrivna av fågelhundsfolk. När hunden sedan kommit så är det dags att gå valpkurs. Kolla upp att instruktören har stor erfarenhet av fågelhundar!! Sedan finns det kurser i mängder att gå, unghundskurser, jaktkurser mm. Uppfödarna brukar ha koll på detta, så ta hjälp av dem. Om du har tid med en vorsteh med dina förutsättningar är svårt att svara på. Du måste fråga dig själv om du hinner med en timme fysisk träning varje dag förutom kisspromenaderna. Men att du skulle behöva gå ner i tid är jag tveksam till. För de flesta brukar det fungera genom att lägga lite mindre tid framför tv eller dator. Den sista funderingen du har är viktig. Enligt mig bör du göra klart för alla ev. hundvakter att vara konsekventa med det du vill. En välmenande dagmatte/husse kan ställa till det rejält utan att inte ens veta om det. Observera att jag skriver KAN. Det kan även bli så att den fortsätter fungera med dig men lever rövare med alla andra och det är inte heller något vidare. Ta med hundvakten på några promenader och visa hur du vill att de ska göra i alla tänkbara situationer. Slutligen vill jag säga att det jag skrivit inte gäller enbart vorsteh. Det gäller alla hundar. Med rätt ledarskap, dressyr, socialisering, passitivitetsträning, aktivering och glatt humör så kommer du få en fin hund oavsett vilken fågelhund du väljer. (Eventuella felskrivningar, osammanhängande text eller liknande beror på att jag är trött och borde ha sovit för flera timmar sedan.)

Låt dom nu inte skrämma dig för vorsteh. Den går absolut att skaffa även som nybörjare, men det gäller att göra rätt från början.Detta gäller alla raser och en odräglig hund är en odräglig hund, oavsett ras. Vorsteh är tjurskalliga ibland och brukar kunna välta en och annan möbel under uppväxten. Dom knycker mat och fiser så brandlarmet går, MEN en dresserad och tränad vorsteh är tamigtusan den bästa jaktkamrat man kan ha. Särskilt när vi talar skogsfågel. Och mysig hemma är den så det räcker och blir över. Ska vi gå in på det jaktliga så har ofta vorsteh en fördel mot de engelska hundarna när det gäller jakt i skog. Generellt ett snävare sök samt förmågan att jobba både på mark och luftvittring, vilket kan vara fint när gammeltuppen är på jogginghumör eller vinden är obefintlig. Skillnad på hårlagen finns men ofta kan skillnaden vara större mellan individerna inom samma ras så det tänker jag inte ta upp. Jag kan dock säga att korthåren är värre mattjuvar än strävisarna De engelska hundarna jobbar med vindvittring och har ofta ett snabbare och vidare sök. De har också ofta en bättre medfödd reviering än vorsteh. De är ofta relativt lättdresserade men kräver ändå ett bra ledarskap och jobb med kontakten för att inte få en hund som jagar för sig själv på fjället brevid. Det större söket går att träna ner, i alla fall till viss del, och dessutom anpassar ofta en erfaren hund söket till terrängen. Mysiga hemma, men det finns, enligt mig, fler trampiga och gnälliga individer bland setter och pointer. Och en konstant pipig hund hemma kan nog till och med få moder teresa att få psykbryt. Observera att de allra flesta av dessa raser är lugna och fina hemma och jag gillar dem. Skulle gärna ha en pointer faktiskt. Och så finns det ju en hund på frammarsch, Breton. Denna lilla franska jycke är en kontinental fågelspecialist som är ganska liten till formatet men den har en jäkla motor. Arbetssättet liknar väldigt mycket de engelska hundarnas. Jag tycker att många också har ett rätt bra sök för skogsterräng då medelbretonen sällan har vidd som en medelpointer men samtidigt har den bra fart i söket. Trevliga hemma också. Jag har inte några direkta nackdelar att säga om dem förutom att de inte är en vorsteh och att vissa har ett utseende på huvudet som visar vissa släktdrag med en storskrake. Och så kommer den ju från renaultland förstås... Sammanfattningsvis: Vorsteh: Väl anpassad för jakt på fågel i skog samt bra jaktkompis på massor av andra jakter. Stor vattenpassion och med träning suveräna apportörer. Kräver ett tydligt ledarskap. Setter: Trevliga fågelspecialister som ofta är ett säkert köp OM man väljer linjerna noggrant. Se upp för showsettrarna. Lär också på om skillnaderna mellan engelsk, gordon och irländsk. En gordonsetter framhålls ofta som bra skogshundar och jag tänker då inte säga emot, med även de andra settrarna kan vara nog så duktiga på tjäderjakten. Pointer: Fågelhundarnas fågelhund. Svårt att hitta en pointer som inte står för fågel. Trevliga hundar men kanske inte bästa valet om man bara tänker jaga i skog. Men nog går det.. Breton: Trevlig litet energiknippe på rejäl frammarsch. Kan vara ett bra val för dig. Gör fina resultat på jaktprov i alla miljöer. Många har bra vattenpassion vilket kan vara en fördel. Nu har jag bara nämnt de vanligaste och det är också bland dessa jag tycker man ska välja sin första hund. Om du vill ha något annat så kan du kolla på münsterländer. Jag har dock skrivkramp nu så om dom får du läsa på. Dock påminner dom på många sätt om vorstehn i det jaktliga. Oavsett vad du väljer, läs på, gå kurs, träna och ha roligt.

Ett kylaremblem av rang!

Alla kommer propagera för den rasen som just de har, mitt råd till dig är att läsa på om alla raser du kan tänka dig, ring runt till uppfödare, prata med hundfolk och sen bildar du dig en egen uppfattning och skaffar en hund som passar dig och dina behov

Vinter i norr när den är som bäst!

Mitt spontana svar skulle bli en setter, lätthanterliga hundar som inte har riktigt samma tjurskalle som en vorsteh tex. Sen är dom ganska mysiga också...

Några har haft en lyckad dag idag iaf. 7st fällda hittils http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Vilda-djur/Rovdjur2/Licensjakt-pa-lodjur/Licensjakt-pa-lodjur-2013/

Här är ditt kött Tepewe.

Ska eventuellt åka o hämta en tupp i helgen, ska man flå den och torka skinnet eller? Blir nog en till lite mindre frigolitUv med tuppskinn och vingar, osv. tänkte ha grov ståltråd i vingarna så kan man ställa dom lite som man känner.

Har jagat med två. Varav jag misstänker den ena är den musköt har jagat med som endast skallade när det stod fast. Den är en riktigt bra grishund enligt min mening som även jagade grävling. Den andre är den förstes bror En ok hund som enbart får det betyget då den är något ojämn. Men jagar älg och gris med skall både vid förföljande och stånd. Stora bestar med riktigt maffigt skall. Även bra till lynnet.