Har med fasa följt tråden och nu när de värsta vågorna lagt sig så tänkte jag komma med ett råd som bygger upp samspelet mellan dig och din hund, framför allt så stärker det din position som ledare och en stark, tydlig ledare behöver sällan ta till brösttoner, än mindre fysiska tillgrepp för att få en ranglägre individ att ta regi.
Börjar med att säga att jag aldrig haft nöjet att fostra en spetsvalp men på det hela taget är en hund, en hund oavsett, möjligen lite mer eller mindre men det är väl egentligen bara en faktor som reglerar flockledarens insats.
Normalt är en 9-veckors valp noga med att hålla sig till sin ledare, den törs helt enkelt inte röra sig några längre sträckor från ledaren och detta faktum ska man använda sig av. Gå oftast med valpen lös i skog och mark, låt den utforska omgivningen men kalla ofta på den och kalla på den vänligt, om den inte kommer så hjälper det inte att gorma åt den eller jaga den, det betyder bara ilska och/eller lek. Om valpen inte kommer när du kallar på den, se till att den i vart fall ser dig, vänd dig om och gå ifrån valpen i sakta mak, inte många valpar vågar då vara kvar utan sin människa utan väljer i stället att följa sin ledare. När så valpen kommer ge den lite beröm och låt den fortsätta att fjanta omkring. Ju oftare du kallar på valpen, klappar om den och låter den fortsätta med sitt dess bättre inkallning får du. Jag brukar säga att koppling får inte ske förrän efter i vart fall 10 lyckade inkallningar. Fuskar du här och kopplar hunden för tidigt så lär du in ett felbeteende på sikt för ingen valp vill mista friheten och bli kopplad och den slutar snart att komma på din inkallning för den vet att risken för att bli kopplad är större än chansen till att fortsatt få vara fri. När hunden sedan inte kommer är det alltså inte hundens fel utan ditt, bara ditt!
Vartefter valpen växer så låter du den göra längre turer ifrån dig för det handlar ju om en jakthund, vi vill ju att den småningom ska kunna jobba på distans och inte putsa stövlarna på oss men ha inte för bråttom, den gamla regeln om att en ettårig hund är som en sjuårig människa stämmer ganska bra och tänker vi på det så funkar det fint och handen på hjärtat, hur långt skulle du låta en 3½-åring springa ifrån dig i skogen, alltså en 6-månaders valp... Inte så långt och framför allt, skulle ungen inte komma då du ropar på den skulle du inte skena efter den och gorma för att få den att komma/stanna.
Jag behöver väl inte påpeka hur viktigt det är att valpträningen ska du och valpen sköta utan inblandning av de andra fyrbenta i flocken, det är ju du som ska sätta ribban, det är ju du som ska bygga ledarskap, inte de andra hundarna.
Hur fel det än må vara för en hund så hade jag nog också huggit efter dig om du behandlat mig på samma sätt som din LILLA valp, den tömde förmodligen också sina analsäckar och det är ett under att den inte sket ner sig för den blev nog fruktansvärt rädd för dig. En ledare ska regera genom konsekvens, klokhet och rättvisa inte genom fruktan. Ta nu ett omtag med din valp, ge den anledning att finna förtroende för dig som ledare och bygg eran relation så ska du nog se att du får en hund som du kommer att få både glädje och nytta av i framtiden!
Lycka till!