Om man tittar ur ett förenklat, jaktligt perspektiv finns det två saker att ta hänsyn till:
1) Mekanisk tillförlitlighet: fast träffläge och pålitliga justeringar
Ett absolut krav, och ett som uppfylls av alla Weaver, alla Leupold, Vortex från Diamondback och upp, Bushnell Elite, de flesta Nikon, nyare Sightron från SII och upp, alla Nightforce, alla March m.fl. utöver samtliga idag aktiva europeiska fabrikat.
2) Optisk kvalitet: främst med avseende på lågljusegenskaper men även viktigt vid skott mot små mål i svåra miljöer (fågeljakt m.m.)
Helt oviktigt för traditionell älgjakt, men för skymnings- och nattjägaren är det svårt att kompromissa bort. I den här ligan finns det två distinkta läger:
a) Toppklassen: Zeiss, Schmidt u. Bender, Swarovski och Helia - utan inbördes ordning, då olika modellserier och individuella exemplar uppvisar stora skillnader. Den enda av dessa tillverkare som förtjänar topplacering med samtliga modellserier är Helia, som har en mycket hög lägstanivå. b ) De-nästan-lika-bra-till-iaf-bättre-än-jänkekikar-klassen: Docter, Meopta, Karl Kaps och Nikon - även här utan inbördes ordning. Hit kan i vissa avseenden också March och Nightforce räknas, om än de huvudsakligen är skyttekikare - speciellt NF.
Därtill ska nämnas att vissa produktserier från toppklassens namn (ex.vis Zeiss Duralyt och Swarovski Z5) hör hemma här, liksom att vissa i denna klass (ex.vis Docter Unipoint ur vakperspektiv) i vissa avseenden, men inte alla, kan konkurrera med den absoluta toppen.
Trijicon och Burris ska däremot inte nämnas som annat än dåliga exempel i en kvalitetsdiskussion, precis som vissa äldre européer (ex.vis Nickel): att optiken är schysst hjälper inte när mekaniken är usel.
-- Mats