I Mikes utmärkta projekttråd om en bössa i 30-06 AI har det dykt upp en del formuleringar som fått mig att starta denna tråd. Man talar där om jakt på lite längre håll vilket i mina ögon är helt ok (jag har inga direkta bryderier kring detta så länge det inte blir helt absurt, typ att "jaga" rådjur på 3,7 km med en 223:a) men jag kan inte se någon som helst diskussion kring terminalballistiken vilket jag tycker är ganska så viktig.
Alla på det här forumet känner redan till min rätt begränsade erfarenhet när det gäller fällt vilt, men det hindrar inte mig från att dra slutsatser från mina 16 rådjur Jag har där två extrem-exempel som jag vill dra för herrskapet:
1. Kid skjutet på 40 meters håll. Bredsida och centralt lungskott med 340 Weatherby Magnum och Hornady RN 250 i 870 m/s. "Knall-och-fall". Jag började nästan lipa när jag kom ner till djuret för jag tyckte jag använt övervåld.
2. Bock på 70-80 meters håll. Bredsida och centralt lungskott med 30-06 och Nosler Accubond 180 i runt 820 m/s. I skottet började bocken springa som en tok för att sen sakta ner. Den tog sig av någon anledning mot mig hela tiden som lätt chockad satt i ett stegtorn och bevittnade det hela. När den kom väldigt nära och flämtade så tänkte jag nog "Ska du inte dö nu?" men det hände inte så mycket. Till slut, efter totalt kanske 60-90 sekunder (svårt att uppskatta tid i såna lägen), lade sig bocken ner och flämtade/skrek. Jag hade då tröttnat och avslutade dess lidande med ett skott i halsen/huvudet från kanske 25 meter.
Dessa två händelser har som ni kanske misstänker fått mig att våndas en del. Men i efterhand så har jag inte längre några kval kring kidet som ändå dog extremt snabbt och smärtfritt, medan det omvända gäller kring bocken där jag hade agerat helt annorlunda idag, givet samma uppsättning bössa/patron. Då hade det definitivt blivit ett rent bogskott.
Det jag då kom att tänka på när jag läste Mikes tråd var just detta kring terminalballistik. Vi jägare ska givetvis minimera lidandet för viltet vilket rent krasst innebär att viltet ska dö så fort som möjligt. Det bästa hade varit att alltid skjuta hjärnskott men riskerna kring det är alltför stora, beroende på skytt, träningsmängd, avstånd, vilt, etc. etc. in absurdum. Kort sagt finns det lägen där hjärnskott är en självklarhet (tror Mike är ganska svårslagen på just detta ämne) men i de allra flesta fall är den typen av kulplacering inte alls ett alternativ för den absoluta majoriteten av jägarkåren.
Tråden kom snart att handla om att vikten av kulplacering och att 308 Win då skulle vara överlägsen alla andra patroner som skickar iväg kulor av samma kaliber i högre hastighet. Jag är helt med på resonemanget att 308:an är enklare att träffa med (en 260 är ännu enklare och en 223 är ännu enklare och en 17 HMR är ännu enklare och en ...), men det har inte skrivits något alls om terminalballistiken. Bara för att man träffar en älg på 1000 meter med en 308:a så innebär inte det att det sen bara är att dra fram pluntan för slaktsupen och greppa kniven. Det måste vara bättre att träffa samma älg på samma avstånd med en likadan kula avfyrad ur en 300 Remington Ultra Magnum - eller hur?
338 Lapua Magnum bespottas både här och där för att vara "overkill" och liknande rätt löjliga uttryck. Är det inte, ärligt talat, betydligt värre att använda en för fjuttig kaliber på längre håll än en "för kraftig" på kort håll? Så länge man träffar där man ska så är det ju bara bättre med mer anslagsenergi och kuldiameter - eller hur? Kan någon på detta forum överhuvudtaget propagera för att det skulle vara önskvärt med marginell anslagsenergi på längre håll?
För det är ju faktiskt inte så att alla träffar allt perfekt på alla avstånd med en 308 Win. Lika lite som att alla bommar allt på alla avstånd med en 378 Weatherby Magnum. Om skytten med 308 Win träffar absolut mitt i lungorna på storoxen på 600 meter medan skytten med 378:an träffar 8 cm högt från mitten på lungorna så föredrar nog både skytt och älg 378:an.
Jag tror faktiskt Elmer Keith hade helt rätt (varför skulle han inte haft det?): "use enough gun!". Bara för att du träffar precis där du vill med en fjuttkaliber innebär det inte att det är rätt val. Det är bättre att träffa på samma ställe eller 5 cm bort men en kula som är större och som levererar dubbelt så mycket anslagsenergi. Att hålla på med "finskytte" med minimala marginaler för att stimulera egot vinner ingen på. Allra minst viltet.