Leaderboard

Ytterligare en ask 208:or säkrades idag samt inköp av en st Ase-uta borelock broms samt ett st redding kalibreringsverktyg 30-06AI. ETA på brotchen runt 1sept. Förövrigt tycket jag IPSC skyttet borde förbjudas då dom förbrukar för många kulor på bekostnad av oss andra /Mike

Vi har skjutit grisar nu i fem år ca, och huvuddelen på åtel eller i spannmål. Nöp en liten brungris i lördags på en av åtlarna. Som småbarnspappa är ju grisarna en skänk från ovan, då de är aktiva när barnen sover... mvh/Må

Alla skriver om sina grisjakter, men vi uppe i kalla nord som inte har några grisar då??? Avundsjuk, jag, näää, jo alldeles jäkla mycket

Vore det inte skoj att sno ihop en forumträff där man tar med sig sina kikarsikten, eller hela vapnet för den delen för att låta andra få möjligheten att stifta bekantskap med olika modeller (och även forumister!)? Tanken springer ur ett rent egoistiskt behov av att få glutta i lite olika önskade tuber. Häromkring där jag bor finns väldigt lite utbud av handlare med bredare sortiment, plus att det vore bättre att kunna titta en längre tid och därmed också olika ljusförhållanden. Är det nåt ni skulle kunna tänka er? Naturligtvis finns geografiska hinder men inget säger ju att man inte kan ha flera träffar beroende på var man befinner sig i landet. Man skulle kunna tänka sig att kombinera med nåt annat intressant ämne, men jag tror att bara man träffas så löser sig resten ändå. Har inte hunnit tänka så långt vad gäller det praktiska, men fyll gärna på så kanske det så småningom växer fram nåt!

Med rätt kula bonkar den ner allt upp till T-rex, vad mer vill du veta?

Hemmagjort potatismos, Jonsson´s älgfärsbiffar, gräddsås. krösamos o div. grönsaker.

Undrar vad det är för brinnhastighet på fabriken? Jag tippar på nånstans mellan N140 och N150

Krångla inte till det för mycket. Använd den av dessa förslag som skjuter bäst i det vapnet du har. Jag skulle föreslå att du börjar med Lapua Mega som nästa alltid fungerar bra. Skjuter den bra så håll dig till den och förlora dig inte ner i kul/ladd-träsket. Det finns de som hellre pratar laddningar och kulor än jagar .

Kloka råd ovan av limpägaren . Bara en sak börja inte jaga efter unghunden och koppla upp den. Lär sig unghunden att du kommer så befäster du beteendet det blir du som får åka runt koppla upp jycken över allt. Låt unghunden alltid komma till dig så du får en säker återgång. Hunden kommer även om det tar tid. Du får också en säkerhet om pejlen lägger av vilket händer.

Gött då! i övrigt så skjuter jag efter Mil-dottarna i Mikes gamla Bushnell och förflyttar träffarna över tavlan med hjälp av dem. skillnad mellan subbat och fullfart med 170an är ca 11 cm i höjd och ett litet vänsterläge (3cm). Jag vill också skjuta något med den men får hålla på det tills jag är själv hos mina föräldrar eller nåt. dom där blykluttarna drar iväg rätt långt. Ok då, några lärdomar. - Lopptiden är lååång, så ändrar jag skjutställning så byter jag träffläge på 50m, flera cm. om jag håller i bössan går den ca 5 cm lägre på 50m än om jag låter rekylen utvecklas och resa bössan. skyttet kräver således likt 45/70-skyttet eftertänksamhet och reproducerbar skjutställning, alternativt så behöver man en god uppfattning om vad för påverkan man introducerar. - Denna lille skitkaliber är tyskt väl genomtänkt för 70+ år sen. man kan ladda 125or i 760-780-ish m/s med ett customlås inpassat av Robban samt blykulorna 170 gr i runt 680m/s. jag får inga trycktecken som vanligt hur jag än gör... - Kalibern levererar med mitt max och rätt kula på snudden av en kortad 6,5x55 med köpeammo eller hemmaladdat. dvs den är hyfsat nära kl1 om man vill. nu kommer jag inte att försöka fixa detta till kl1 men det ger en bild över hur genomtänkt patronen är - den har bra egenskaper. - hylsorna från PRVI är ojämna. jag har glödgat den nu och det verkar hjälpa. min COL är 48mm med blykula och bomkontakt, min laddning är beräknad för 44mm och detta är nästa grej jag ska prova - länga patronen så blykulan inte hittar på eget innan den når loppet. - än så länge har jag bara nått vettiga resultat med hårda blykulor (30 BHN ca). förklaringen är kan kanske vara enkel. att ladda mjuka blykulor är en konst för sig. kulan blir krokig, hoptryckt, frontdeformerad när man sätter den i hylsan, får man inte allt rätt så blir träffen åt helv... - när man gör egna kulor så introducerar man en ny osäkerhet. vanliga HPBT kulor är perfekta i kulbasen. är blykulan inte det så kommer övertrycket från krutgaserna att påbörja en vältning av kulan precis när den lämnar loppet. Jag har testat och dåliga kulor kan ta 1dm vid sidan av målet medans riktigt bra kulor skjuter riktigt bra. Det blir lätt bekymmer med matchkulor då de är så jäkla långa. antingen på man slipa av den tomma manteldelen främst eller så tar man bly som har bättre stabilitetsfaktor än mantlat pga längd och viktförhållandet. man kan säkert lyckas asbra med trubbnosar. - maxladdat - rekylen påminner om den från en 308 och övningsammo. - I subbade farter den inte alls lik en 22a. det är en en rapp initial rekyl med långt efterspel och tungt påtryck. - Tin Star brinner mycket rent. jag ser ingen anledning att byta från VV N32C alls. - Dämparen är en stalon kompakt som fungerade skitkass för 22-subbar så jag bad en vän borra upp den till 9.1mm och det är den jag använder nu. den funkar bättre ljudmässigt nu än då den var kal. 22. skjuter jag 22lr igenom den så låter det som innan. förklara detta för mig...? återkommer med mer senare. Lars, jag kan gå igenom gjutningen i nästkommande inlägg. detta är ett nöje i sig. /Kalle

Satt 21.30-04.00 i helgen. Varit fullt drag på åteln flera veckor med gris varje dag. Men ändå ser man inte ner än en grävling i en minut...

Det är ju bara att köra söderut så ska vi försöka ordna så ni som är sugna på grisjakt ska bli tillfredställda

En av de 6 åtlar jag kan jaga på.... iPad Tapatalk HD

JO, eller så gör man som jag gjorde i veckan på Cypern. Hyrde in en hundpassare(släkting) som bodde här hemma. Funkade kanon o han fick de pengar som pensionatet begärde. Dessutom fick jag gräset klippt

På ett jaktforum är det nog mer ovanligt att vildsvinen inte ses som något positivt... Mirva, ni har ju Björn däruppe istället. Mer spännande jakt än så är nog svårt att tänka sig i Sverige.

Ni har ju myggen och knotten !! inte fy skam

12, 5 km på 60:32 i söndags, tillsammans med sambo o syster, härligt jobbigt spår kring en sjö, bad ingick efter loppet. I övrigt en del alternativ träning, stens huvud igår, x2 till toppen samt en runda på 5 km runt i parken. Badet i havet efteråt med en temp i vattnet på 14 grader kylde fint. Christian

Sprang rakt i en stor orrkull på kvällens löprunda i skogen riktigt stora kycklingar och räknade minst 7st

hade varit roligare men morsan har redan bokat för länge sen men finns väl harr och så i dalarna också, i alla fall i norra delen av dalarna ?

Det var vänligt av dig Joacim att skriva så där, tack. /Christian

Vilket fantastiskt inlägg Kunde bara inte låta bli att svara Känner för övrigt igen mig i starten på karriären med luftbössan i näven och nu ett antal tusentals skott senare så är det inte konstigt att jakten är det sista som lämnar mig Skickat från min GT-S5690 via Tapatalk 2

Är det kanske enbart jag som känner att frågeställningen är lite assymetriskt konstruerad och att svaren därför följer därav. I början av min karriär, dvs som 11-åring hade jag ett luftgevär, ett diana 25, det användes till allt (numera preskriberade brott mm), "skyddsjakt" över jordgubbsland på koltrast och andra småfåglar, kajor i fälla, kajor på tak/ i stallar, duvor en helvetiskt massa råttor och en del annat också. Efter lite trevande försök med WC kulor därefter spetsiga och slutligen RN kom jag att hitta en variant med RN med meplate på som var det bästa alternativet. Inom ramen för det jagade viltet, inom ramen för min skicklighet att placera kulan och inom ramen för den energi/penetration kulan hade så dog allt som sköts, se ovan omedelbart eller i varje fall helt utan onödigt lidande. Jag ansåg att jag hade allt jag behövde i form av prestanda, precisionen var utmärkt och långt bättre än vad jag kunde nyttja. Vidare utfall av allt detta prövande, jag sköt över 10 000 luftgevärs skott under 4 års tid var den att jag fann att en mjuk ie tävlings kula med WC som typ RWS eller H&N var det mest effektiva för att ankra råttor, för att knäcka bröstbenet på fåglar och därmed se till att de inte flyger iväg, inte kan återfinnas eller dö långsamt osv. Som 15-åring köpte jag en Webley Tracker deluxe .22, en pang som jag raskt såg till att bruka väl, prestanda lyftet var enormt, dock var varken den praktiska precisionen eller den tekniska sådan att jag kunde skjuta lika väl eller bättre med detta "riktiga" gevär än med Dianan, som jag förövrigt fortfarande äger, jag fortsatte att utöva skyddsjakt på samma sätt som ovan, träffade men djuren dog inte bättre, inte alltid, ofta hände det att man helt enkelt bara skickade igenom kulan utan nämnvärd effekt, särskilt när ben inte träffades. Efter samma test igen med RN/spetsig/WC kula nåddes samma slutsatser även om WC inte gick att använda i en .22 luftpang/ i min pang på längre håll än 12-15 meter, efter det så sköt de så illa att det inte gick att träffa något. Parallellt i den mer verkliga av jaktliga världar hade jag som 13 åring tagit komplett jägarexamen, inkl högviltsprov osv, jag sköt mitt första rådjur den vintern, (även det sedan länge preskat), jag hade således fått lära mig hantera både kula och hagel, kula såg jag till att skjuta precis allas pangar jag kom åt, skjutkåt o gla var det sällan någon som nekade mig, det som förvånade var inte rekyl och smäll, det som förvånade var att det inte var mer effekt. Som 16-åring var det sista året/sommaren jag arbetade hemma på gården och jag fick då ta över tjänsten som "städare" på de 36 torp som låg/ligger på gården, inte nog med att det innebar ett sabla slit med att forsla bort all skit som sommargästerna tog dit, det innebar också hanteringen av alla sommarkatter och andra djur, kaniner och vid ett tillfälle undulater som folk bara lämnar efter sig, släpper ut och åker hem till stan igen. För att utföra arbetet på ett vettigt sätt hade min far instruerat mig att nyttja 22LR och hagelpangen efter lämplighet. Alla som har skjutit eller skjuter mycket katter vet hur det ser ut, det är inte en trevlig syn oaktat om det tar bra eller mindre bra. Mycket katter blev det, undulaten fångade jag in och gav till min syster, förövrigt. Efter ett antal katter med 22LR så hade jag en dag enbart Trackern med och den katt jag då tog av daga, med ett välriktat skott i nacken, snett nerifrån, bakifrån och upp, den bara föll över på sidan och låg stilla i skottet. Jag hade då en ny insikt lagom mycket energi på rätt ställe, samtliga 22LR hade ju enbart susat rakt igenom, denna gång var det helt annorlunda verkan. Sommarkatt plågan upphörde iom att jag som 19-åring åkte som utbytesstudent men innan dess var det många som jag sköt, efter hand var valet hagel, särskilt om det var flera katter, eller trackern som i praktiken alltid följde med mig på gården. Insikten om att man måste matcha kula med avsedd verkan i viltet/djuret och den prestanda/precision som jag kan leverera med vapnet började att sätta sig mentalt hos mig. Ett tillägg kan då göras att från 7 års ålder utan vapen och sedan från 15 med vapen hade jag även deltagit i den ordinarie jakten på gården, det sköts mellan 12 och 8 älgar på året och mellan 50 och 100 rådjur årligen under den tiden, vildsvin var sagodjur och hjortar oaktat slag fanns bara att titta på i Åtvidaberg. Jag var med och såg både det enda och det andra, tyska och österrkiska jägare, duktiga skyttar som visade att det viktiga var träffen sitter, inte att det var herrejösses kaliber, det var en intressant tid så här när jag ser tillbaka på den. För egen del var jag helt styrd/låst till min fars innehav och hans CG2000 i 308 Win fällde allt som jag fick lov att jaga på/efter, några tankar om att den inte är adekvat för älg/älgkalv förekom inte mentalt hos mig. Efter studierna i Uppsala, eller snarare under slutet av dem återupptog jag jakten igen efter ett par år i malpåse, det blev en 308 Win, en sako som under några år därefter sköts ohemult mycket med och som gick till all jakt, av prisskäl och den anledning att de sköt väl valde jag att jaga med 165/150 grains SGK, jag sköt rätt mycket vilt med dessa två kulor, ingen gång har jag kunnat skylla kulan på att viltet gick en bit, vilket hände någon gång runt 100 meter eller så alternativt att jag skjutit sönder för mycket, då undrade jag faktist vad alla talade om, för klen kaliber, ingen död, osv, iofs hade jag inga krav på att kunna skjuta på 600+ meter men dit ut sköt jag ofta på träning, det var lärorikt redan då. I dag står jag vid detta, det är valet av kula (egenskapet) balanserat mot viltet och det tänkta avståndet/träffpunkten i viltet som är relevant, i övrigt blir det lätt och snabbt bara en felaktig frågeställning, förresten lilla Filip här inne har annamat 338LM lovsången, en ung kille med så där skjutvana skall ha en 338LM för att det är så mycket död/effekt i den, det tycker säkert de andra åländska farbröderna om, skotten på den holmen i vattnet bör helst ske i vinkel ner mot jorden från ett högt torn inte med kalibrar som har mile-kapacitet, det finns således klara baksidor med detta med att utan vidare diskutera behovet av en massa överskottseffekt. En annan sak är den att det är nästan omöjligt att garantera att vilt går omkull direkt eller att det inte piper/skriker i dödsångest, det är en del av jakt och även om den tiden skall vara så kort så möjligt går det inte att med kaliber skaffa sig garantier för det. I dag med den skyddsjakt jag utför och har utfört, med det långhållsskytte jag roar mig med och den övriga jakt jag utövar handlar det om att matcha kula-vilt-avstånd önskad verkan, något som kräver vana och erfarenhet, så för varje gång blir jag lite bättre i min val. En vis man sa en gång, att ge råd i detta är som för en oskuld att berätta för John Holmes hur man bäst knullar, det är ungefär samma sak här, med erfarenhet blir resultatet bättre. /Christian

uh vilka tankeställare du avfyrar mitt i natten jag kan hålla med om att man ska använda "use enough gun!" men man ska också hålla koll på hur kulan beter sej dvs hur mycket energi kulan avlämnar i djuret och hur snabbt kulan expanderar iom att det nog kvittar om man langar i väg en grov kula i herrejössefart om den inte expandrar alls visst det blir en del energiavlämning och vävnadsskador men hur skulle kroppen se ut om en kula i mindre kaliber avlossas som expandrar våldsamt vid träff vid en mycket lägre hastighet och på sin höjd låter sista biten av aktern på kulan passera igenom kroppen borde inte det ge mer död ? jag är lite i mot den nya "standarden" där genomskott är förordat iom att jag vill helst att varje gram av energi avlämnas i kroppen där den gör nytta visst att ett eftersök kan underlättas om det blir ett tydligt blodspår men i marken spelar varken vikt hastighet eller diameter någon roll

Vad rättfärdigar du korpjakten med?