Leaderboard

Håller helt och fullt med Jämtland. Hellre en skytt som ringer direkt än en som ska spåra för hand först och sen ringa. Jag åker personligen gärna ut en freda lörda sönda kväll och gör ett eftersök på 50m. Ring direkt de är mitt tips. De blir inte bättre eller lättare om man som skytt är där och trampar.

I sak håller jag med dig om träning..... Det finns "gubbar" som inte skjuter på bana och har kvar skott sen 30-40 år bakåt i tiden. Men dom gånger dom skjuter så ligger ett djur. Fast dom skulle inte bli sämre av att träna. Dock har dom omdömet att bara skjuta när deras förmåga medger att dom helt säkert fäller bytet. På andra ändan av linjen, finns dom som tränar jätte mycket. Skjuter på figurer och pappälgar så 5´ or ramlar in på varje skott. Men i skogen så blir det lika vanligt med eftersök som att djuret ligger. Dels kan dom ha blivit kaxiga av att dom skjuter som en gud på bana och därför tar skott som få andra skulle ge sig på. Men det kan också vara så att dom helt enkelt går så upp i varv när dom ser vilt, att dom bara måste skjuta. Dom kan bara inte släppa en skottchans. Men samma där, dom skulle inte bli bättre på att välja rätt skott om dom tränade mindre. Övning och träning gör att alla blir bättre på det dom tränar för! Men hur man agerar och reagerar "skarpt" kan det vara betydligt svårare att träna på, särskilt om omdömet i grunden är lite sviktande. Eller om dom rent fysiskt får sånt påslag av adrenalin så att allt annat blockeras. Även om dom skulle vara tränade för att träffa så är det inte säkert att tanken på vart hunden/hundföraren kan tänkas finnas, finns. För den delen vart passgrannen sitter eller om sten mm som kulan kan studsa mot finns bakom "målet", när skottchansen uppenbarar sig. (Pappälgen borde gå med varierande hastighet. Banan skulle heller inte vara helt rak, gärna att den även ändrades i höjd under färden. Stundtals att den kommer snett mot dig för att hastigt vända baken till. Det tror jag skulle få många skyttar i skogen att omvärdera sin förmåga och kanske skjuta mindre ofta på chans i skogen.)

Kulfånget måste klara en bom så vad du skjuter på är utan betydelse.

Jag läser rätt ofta jaktskrönor på forumen och även i mail som jag får från ett tidigare jaktlag. Förvånsvärt ofta rör det sig om att någon suttit i ett torn och skjutit en bock "med ett skott som kändes bra" men att bocken sen drog in i skogsbrynet eller i en tätning. Skytten ringde då in eftersökshund tämligen omedelbart följt av att de sen hittade bocken "20-50 meter" in i buskaget. Med risk för att låta dryg så har jag aldrig behövt ringa in en hund på rådjur hittills (peppar, peppar) men däremot på min första och enda gris till dags dato, vilket i sig var en intressant ögonöppnare. Jag har skjutit merparten av mina rådjur med klass 1-bössor och det har alltid funnits ett blodspår att följa som jag kunnat se med blotta ögat. Vid ett par tillfällen har det varit sent på kvällen och jag har då behövt en kraftig ficklampa för att se blodspåret, men icke desto mindre har jag hittat samtliga skjutna rådjur utan hjälp och det har faktiskt varit "spännande" att följa dessa blodspår då jag av blodmängden att döma rätt fort kunna lista ut att detta djur ligger ganska snart. Min poäng här är INTE att jag skulle vara en fenomenal skytt eller spårare (men jag är nog hygglig på bägge i genomsnitt), utan snarare ställer jag mig frågan varför det verkar vara så "populärt" att ringa in hund så fort viltet försvinner ur synfältet? Beror det på att skytten är såpass grön att han/hon följer "regelboken" och ringer in eftersöksekipage på momangen, eller beror det på att personen de ringer faktiskt VILL träna sin hund? Om det är det sistnämnda så har jag all förståelse för att alla inblandade är intresserade av att hunden får leta upp viltet - det är ju kanon om hunden får träning och alla är nöjda och glada. Själv har jag väldigt svårt att se vitsen med att ringa någon på en fredags-, lördags- eller söndagskväll för att få en hund på spåret om jag själv med blotta ögat kan följa ett blodspår med en hygglig strålkastare. Om jag ser till mig själv så är det till och med respektlöst. Tänker jag fel här? Som en parentes kan jag nämna att jag i fjol för första gången sköt en bock med en "äkta" klass 2-patron, nämligen en 223:a och TTSX 50. Bocken föll förvisso på plats men levde en stund innan den lämnade detta jordeliv. Jag har sen dess funderat på vad som hade hänt om den istället för att falla ihop istället hade gjort en rusning på 100 meter eller så. Med obefintligt utgångshål hade det för mig varit omöjligt att spåra den pga avsaknanden av blod. Av ren respekt för eftersöksekipagens tid och sömn talar denna incident därför FÖR att jag i framtiden beväpnar mig med en rimlig klass 1:a som ger utgångshål (helst i lungorna) med hygglig "blodfontän". Jag kommer aldrig ringa in en eftersökshund för "skoj skull" såvida inte ägaren av hunden uttryckligen sagt till mig att han/hon vill träna så mycket som möjligt. Då är ju saken i en helt annan dager.

Du bor i ett eldorado åk till Janne och låt han montera en 6XC krieger 8" stigning så har du en bössa som fäller rådjur tvärs över hela Åland bara skytten gör sitt

6XC eller 6br. Detta med flackskjutande är inte den viktigaste biten då man ska träffa på långa avstånd, en kaliber som skjuter kulor med relativt högt BC. är långt viktigare. Sedan någon harmonisk kaliber som ger god precision och är stabil så att tex temp skillnad inte gör någon skillnad man behöver tänka på och så liten rekyl som möjligt. Det är för mig mycket viktigare än hur flackt kulan skjuter avstånd är sällan svårt att bedöma eller mäta men vinden är utmanande då man ska träffa på långa avstånd sedan är hög fart av ondo i allt vilt man ska äta så extremt snabba kulor är mest lämpade till enbart icke matvilt.

22-250,243,6XC,6mmbr. /Mike

jag slår ett skämtsamt slag för billiga turkomater rappliga och funkar som klubba om du får ner en fågel som behövs avlivas

220 Swift låter som ett bra val visst pipätare delux men flackskjutande och hetsig

Packa ihop de skjutna kajorna likt duvskal, det lockar in när de återkommer mellan kanonaderna.

Kuljaktstig är bland den bästa träningen för jakt man kan få enligt mig. Många klubbar tillåter dessutom stöd på samtliga mål om man går "träning" vilket jag tycker är väldigt bra! Många protesterar när det införs krav på minst BRONS på älgbanan... Men inför då istället att man ska kunna redovisa att man gått minst 1 kuljaktstig! (Eller godkänd på älgen) Oavsett resultatet så har de flesta iaf en aning om sina begränsningar när de gått en normalsvår kulstig. Kanske skulle t.ex Virå kunna ta fram ett Jaktskyttebevis där man fått skjuta X antal sekvenser med LÄMPLIGA jaktsituationer? O ha ett minsta krav för godkännande. Nu handlade inte detta om vad som händer med kulan efter genomskott... Men det har inte de senaste inläggen gjort heller...

Då är vi två... Tre serier räcker för brons, fyra ifall man ska skryta med älgmärket. Det är precis all älgbana som behövs. Sen SKA man träna så att man behärskar grundläggande skytte, framför allt med olika former av stöd. Man SKA veta var träffläget ligger från olika skjutställningar och med resp. utan dämpare. Man SKA vara så förtrogen med sitt vapen att man aldrig hamnar i de där situationerna där en kula går iväg i farlig riktning. Och jo, vanan har en jävligt stor inverkan på säkerheten. JÄVLIGT stor. Den som inte tränar nog och kanske därtill har utrustning som inte passar bra nog hamnar alltför ofta i lägen där skottet går för sent och därför i farlig riktning - för att denne inte kan lägga an ordentligt och/eller enögt letar målet i kikarsiktet. Samme person rycker ofta av skotten och bommar/skammar/skickar kulan över åsen mot den smockfulla skolan en kilometer bort - innan denne tar ned bössan, repeterar långsamt, misslyckas med ännu en anläggning och enögsletar älgen för ett sistaskott som i bästa fall träffar nånstans mellan trädtoppar och jord. Visst finns det de som klarar av att besinna sig och aldrig släpper ett skott som de inte tror på, oavsett träningsmängd. Men i min erfarenhet - och enligt all rimlighet på detta jordklot - krävs det just träning för att veta vad som går, och inte. -- Mats

Finns det någon åker/vall som kajorna landar på? Vart äter de på gården? Där de brukar landa kan du placera skjutna så lockar det nog ned fler.

du kommer inte tro detta är sant men ca 90% av skadeskjutningarna i mina kretsar sker på stillastående. med tanke på att vi nästan bara tex har skenälgar så finns det alltså folk som väntar in bra lägen och ändå inte förvaltar dom. jag har fått med mig lite kompisar nu på senare år och dom börjar bli som gladiatorer på banan, vet vad dom klarar och har träningen att kunna slappna av i situationer som tidigare varit svåra och overkliga att klara. obs jag paratar inte om statisk träning ala älgbanan. när man har ser utvecklingen utifrån så tror jag ta mig tusan att förmågan har ökat med flera hundra procent och om bara en tiondel kommer till gagn på jakten så är saken biff, dom är bättre än alla andra.

Var där före kajorna, använd camo/dölj dig, skjut och skjut som de ger dig läge. /Christian

Jag ringer nog hellre en gång för mycket än en gång för lite. Och jag vill inte trampa runt för mycket på skottplatsen för även om hunden bör klara av att ta spåret även om jag varit där så är det onödigt att försvåra för den. Sedan är det en annan sak att jag nog aldrig gett mig ut på bockjakt utan att ha en hund i närheten. Inte nödvändigtvis med på jakten men att det på något sätt finns en plan. (Som hundägaren känner till...) // Henrik

Vet inte hur jag trillade in här men fin bössa

Generellt har du helt rätt! Alla blir bättre av att träna. Alla har förståelse om att det du gör på banan inte funkar i skogen. Men undantagen finns. Det är ju iof rätt enkelt att undersöka hur tex älgjägare gör med framförhållningen i skogen. Lägg fram en bild på en älg till varje "gubbe" i laget och fråga någon kväll i jaktstugan om var dom siktar på älgen när dom kommer lugn/med lite fart/och fullt sken med hund bakom. Då på olika avstånd. Låt var och en för sig markera vart dom siktar, sen kan nu gemensamt titta på förslagen. Tror du blir förvånad om att så pass många kommer att hålla som dom lärt sig på banan även fast älgen går lugn på 40 m avstånd, eller i sken på 120 m. Min erfarenhet säger att minst 2-3 av 10 har det dom lärt sig på banan i ryggmärgen och skjuter därefter även i skogen. Ofta går det bra, men med skott väldigt långt fram i bogen där mycket går till spillo, eller skott långt bak så ingång eller utgång är i vommen. Ibland blir det bom, eller skadskjutning. (Gäller rätt bra i ett lag med genomsnittligt intresse för att skjuta på pappälgen) Det är möjligt att jag träffat på mer "okunnigt" folk i skogarna där jag rör mig, än vad vissa andra av er gör. Så ja det är möjligt att jag är naiv och utgår från det jag sett/upplevt och hör hur det pratas. Träna så som du tänker göra! Gör som du har tränat! Edit: Om det uppstår en aning stress, några stänk av osäkerhet i en situation eller att något händer som är oförutsett, då agerar man som man har övat in. Har man övat in rätt saker så blir det rätt. Men övar man in "fel" då blir det också fel, när man handlar mer på "instinkt" än via logiskt tänkande.

Det här påminner lite grann om gubbarna i luftpistolskyttet jag bedrev för ett par år sedan. När jag nämnde att jag varit i kontakt med Skanåker och var sugen på att anamma hardcoreträning för att se hur långt man kan gå muttrade de genast "det är inte bra att träna för mycket om man tränar fel - för då nöter man in fel saker". Vilket var deras försvar mot att träna överhuvudtaget - tränar man inte så kan man inte heller träna fel Klockrent...

Ser det på ett annat sätt" Att man kanske lärt sig att om viltet inte ligger vid skottplats så ringer man in ett Eftersökekipage,, att man även lärt sig att inte trampa runt- Skottplatsen o försvåra eventuellt kontrollsök-eftersök,, att man kanske inte vill lalla runt i mörkret vid tex ett påskjutet vildsvin,,,, Därför ringer man,, Bättre ringa in nån i närheten med bra hund än lalla runt o leta själv om är osäker! Ska vi gå till Tex trafikeftersöken så är det inget ovanligt att man ser fotspår 50-100m in där bilförare av nån anledning ska gå efter viltet- Varför? inget ovanligt heller att fotspår går fram till legan där ser man språngspår från legan ,,, Så jag ser på följande vis Ring hellre in hund ekipage än att stövla runt området o försvåra Eftersöket!

Har varit med på några dödsök med mina hundar som garanterat inte hittats utan hjälp av hundar, nu senast en bock som tagit sig +250m med lungträff med TSX 30-06. I det fallet kom inget synligt blod förrän 100-150m alltså omöjligt att hitta utan jycke. Som hundägare blir då åtminstone jag glad när det kommer möjligheter till the real deal, blir inte många på ett år så det gäller att passa på.

Om jag för ett ögonblick hade trott att det fanns ett samband som sa att de där som aldrig tränar på banan istället tränar desto mer på att vara ute i skogen och se villt så hade jag nog varit lite ödmjukare inför de som uttalar sig negativt om "pappälgsskyttar". Att man inte kan träna sig till erfarenhet är en sak. Men man får inte sämre erfarenhet av att träna.

Inte jag heller, men jag har läst hundra historier om såna på olika forum och hört tusen ur munnarna på de som aldrig övar. -- Mats

Det beror på. De flesta gånger mina bockar har stuckit iväg så har det räckt med att kika precis innanför skogsbynet eller i ett dike för att hitta dem, men så finns det de där gångerna då djuren gått och lagt sig oländigt till. Det finns tillfällen jag aldrig skulle hittat djuret utan hund, trots att det bara låg sisådär 50 m från skottplatsen. Sedan jag skaffade egna hundar låter jag alltid dem leta upp de djur jag skjuter oavsett om jag sett dem falla eller ej. Ser det som en del av deras träning.

Jag håller också en pinne på Warnes. Om handlaren försöker kränga på dig Millet-ringar tackar du artigt nej och letar reda på Warne http://warnescopemounts.com/product/246/

Warne 11mm lär funka.

Tog med brorsan till den nya marken och vi tog varsitt pass och jag var snäll och gav honom det bästa Jag gav upp och smög mig bort till honom och när jag var 30m ifrån så small det! Bocken tecknade inte och rusade in i en tät gran dunge och försvann. Vi hämtade labben och hon släpade in brorsan i skogen och 20m in låg den! En grann 5 taggare med lite udda horn och brorsan blev jätteglad Nu ska jag upp och jobba om 4t

Mycket tänkvärt skrivet Christian! Jag kan bara tillägga att så fort man avlossar ett skott så finns det allt ett mått av risktagande eftersom det alltid kan uppstå något som inte kan förutses. Den skyldighet jag har som skytt är att så lång det någonsin är möjligt reducera denna risk till ett minimum.//Ulf

Inte samma bock idag men inte kom jag till skott ändå! Lite dåligt bakhåll vid något tillfälle men jag kände mig rätt säker på att få ett bra skott tillfälle så jag avstod ett skapligt läge för att sedan bli överraskad av en kvinna med långa kliv och stavgång , Rådjuren drog direkt (Bock och Get). Man behöver aldrig ångra ett icke avlossat skott. men det är väl det jag gör nu ,, bara lite ​

inte döljer de inte ! De delar med sig så slipper de bli angivna

Nu börjar det pilliga och kritiska arbetet med att passa ihop fjädern med bladet. Fjädern är både för lång och för tjock Slipar bort lite av fjädern, testar, slipar lite mer och testar passformen igen, man vill absolut inte slipa bort för mycket, då är det bara till att göra en ny fjäder. När det börjar närma sig så sågar jag ut skaftmaterialet och borrar hålen.

Testade att röka räkor i brudkisteröken. Jag la in dom halvfrusna, det tog ungefär en halvtimme, och dom blev, eeehhh, SVEINAGODA!

Målet om jaktolyckan med skidåkaren är nog inte det bästa att titta på, varken ur avseende med hur rätten resonerade, för den intresserade kan ni snegla på dess totala renons på förståelse för vapenteknik och balistik, terminal och annan samt en del av de slutsatser som den gör i frågan om ansvar. Jämförelsen mellan det strikta ansvaret för hundar och det för kulor, som inte är strikt så är det inte bara juridiskt förfelat det haltar även i den praktiska världen, behovet av ett strikt ansvar för hund har rena rättspolitiska och sociala grunder. Jämförelsen mellan bilkörning/ansvar och avlossande av kula/ansvar är relevant och kan jämföras rättsligt och praktiskt, när det sker en händelse/förlopp som ligger långt utöver vad som är normalt, vad man kan räkna med skall kunna hända, något som inte ens en normalt varsam och erfaren person kan förutspå så föreligger inger ansvar. Skada kan uppstå men det har inte förekommit något vållande. Jag har följt inläggen i denna tråd och även om jag iofs håller med om mycket av dem så är det lite grannn av att "duktiga" klubben sammanträder, i verkligheten utövas inte jakten på detta sätt och inte heller gör ni det, ärligt med handen på hjärtat eller annan ädel kroppsdel, i varje fall inte hela tiden, alltid. Jag såg en notering ovan om hagelskytte och hus på slätten, om det skulle vara så som angivet där, hade det inte kunnat utövas någon jakt alls på stora delar av skåne län, nu utövas det bevisligen jakt mest överallt här nere med stundtals mycket bra säkerhetstänk och stundtals ett helt uruselt sådant, jag skulle vilja påstå helt iskallt att det inte är gränser i meter eller vinklar i grader som är det mest relevanta utan jägaren och hans medvetenhet om förhållanden. Om vi är ärliga med oss själva så bör vi alla inse att om vi kan redovisa för vår jakts genomförande ur säkerhetsmässig synpunkt på ett godtagbart sätt, då är den ok, samma sak med det etiska/jaktetiska momentet. Nej jag avser inte att starta någon debatt eller provocera någon men jag vill lyfta lite på fernissan som målats på ovan i tråden. /Christian

Hmmmm det var mycket tänkvärt skrivet här som jag inte riktigt har tänkt på tidigare. Ska ta å gå runt på marken för att se om det överhuvudtaget finns någon stans man kan sitta med bra kulfång. Stavfelen är mina inte lurens

Kör Lasse med äpplefön? Ja men det förklarar hela felet. /CHristian

Det finns bara ett svar: undvik. OM ni ska jaga där kan ni inte göra det ansvarsfullt med annat än hagel, och knappt det. -- Mats

1, tabort pinkoden genom att gå in i inställningar på mobile conecct, fungerar ej det sätter du simkortet i en mobil och gör det. 2, ändra server under inställningar i din kamera till: internet.tele2.se eller mobileinternet.tele2.se 3, inställningar för mail: smtp.live.com port: 25 eller 465 4, fyll i en skickande epost 5, fyll i en mottagande epost 6, nu bör det fungar Skriv gärna om det inte gör det! =)

Jo, har man inga hundar att ta hänsyn till är jag enig. Mycket trevlig bössa, med ett ett perfekt riktmedel för syftet.