Leaderboard

Min energi får jag nog från min envisa övertygelse att man får bara ett liv och då gäller det att göra allt som man vill göra. Förr var jag än mer energisk och tvekade inte att hoppa på även de mest tveksamma projekten bara för att se om det gick, men i dag så försöker jag komma tillbaka och ha ett någorlunda liv med kvalitet. Har ju haft några mörka år nu med permanent trasig rygg och skilsmässa men när jag väl hade kravlat mig upp på benen igen så vägrade jag bara sitta där och stirra med tomma ögon på allt som passerade förbi och då får man göra det bästa av situationen. Jag jobbar dagtid med mjukvaruutveckling och även om det finns kreativitet där så är det fortfarande inget man har skapat med händerna och mina små, och stora, projekt jag gör här hemma fungerar som terapi där jag får utlopp för mina idéer. Hade jag fått välja igen vilken väg man skulle ta rent yrkesmässigt hade jag nog valt ett hantverksyrke i dag men då hade man väl suktat efter någonting annat misstänker jag så det är bara att köra på om man kommer på några roliga idéer! Ibland blir det riktigt bra också, fast en del projekt skulle man nog ha hoppat över såhär i efterhand... Utbrändhet har jag drabbats av tidigare och min "självmedicinska" lösning var alltid att köra på hårdare tills det gick över. Inte så smart såhär i efterhand men det var så jag reagerade på det då. När jag hamnade i rullstol förra året så kunde jag helt plötsligt inte köra på som jag var van vid och när jag i samma veva blev ensam på gården med barnen så hade jag egentligen bara ett val - upp på fötterna igen och komma tillbaka! Det tog 18 månader totalt att göra detta och jag var inte speciellt social under den tiden men nu har jag börja komma tillbaka och skall jag bara göra de saker jag känner för! När jag kan göra roliga projekt med eller till barnen så får jag massor av energi och under tiden jag gör det så har jag mindre ont i kroppen och mår bättre i sinnet, så alla mina knasiga projekt är ju egentligen ren medicin! Vägen tillbaka från olyckan till när jag nu skriver detta har varit vedervärdig och ofantligt svår men jag har nu accepterat min situation och vill bara kunna må så bra jag kan för att åtminstonde verka lycklig inför mina barn, och vi har faktiskt riktigt kul här hemma och då går allt mycket lättare. Sen kan man intala sig själv att man har kul och mår bra, och gör man detta tillräckligt ofta så börjar man tro på sig själv och vips så upptäcker man en dag att så faktiskt är fallet. Mitt mål för framtiden, kanske de närmsta tre åren i alla fall, är att jag skall kunna börja gå utan stöd så pass att jag kan börja jaga igen. Så länge jag inte reder ut ett eftersök så vill jag inte jaga. Jag skall kunna börja cykla så jag kan träna bort alla kilon jag drog på mig när jag knappt tog mig ur sängen... Jag vill kunna uppleva den livskvalitet jag alltid kände förut och att inte behöva fundera på om jag kan göra någonting fysiskt utan att bli sjukskriven resten av veckan efteråt! Allt utöver det är en bonus Fast nu skall jag stocka om min riktigt trevliga kaliber 20 sbs så jag har en bössa redo den dagen jag börjar jaga igen!!!

dessvärre så kan ett ur sårlegan uppstött djur göra det betyligt jävligare att reda ut när väl hund kommer dit. Är hunden redan på plats när djuret går ur legan är förutsättningen optimal för ett lyckande. Mitt råd är... Ni som jagar utan egen hund. Har ni inte tydliga tecken på att träffen sitter där den ska. solklart lungblod, lungbitar. Hittar ni inte det... Ge fan i att gå för långt i löpan. Det räcker inte med att det kändes som träffen satt bra...

nu är brorsans skönhet hemma bästa köp han någonsin gjort ! tack till alla som hjälpte oss. ägaren av butiken hade lagt ut fel på sidan först tror jag men jaja, en: beretta al 390 silver mollard är det. fy fasen va fin och välbevarad den var också. vi skjöt 75 st 24 grams övningspatroner igår och den hängde sig inte en gång. även jag träffade 4/4 duvor lätt! väldigt lätt vapen ! kan rekomenderas till dom som går långt eller ungdomar. och ingen rekyl alls ! helt annat än en bock. den enda nackdelen är väl att det är ett bombnedslag av patroner sen

30 km på 2:48. Terräng men snällare än Lidingö. Ser tufft ut med under tre timmar där... Jäkligt nöjd med dagens löpning dock. Magen funkade hyfsat så det kändes ok hela tiden. Skickat från min GT-I9300 med Tapatalk 4

Klarar inte aktuell hund att jaga gris, vågar inte, vill inte, har inget intresse.. Tja då är det inte mycket att göra än att jaga lättare villebråd, är det då en mångsidig hund ? Det problemet har vi haft bland wachtlarna och det lider rasen fortfarande av... allt för många vill inte jaga gris. Men fixar jycken jaga gris bra, då klara/vågar den jaga alla våra vilt vi har i skogen. Det handlar då bara om prägling och vad som finns där ägaren jagar. Speciellt när det nu handlar om en drivande ras. Svårare än så är det inte. Vi har alltså ett hägntest som avelsinstrument och wachtelklubbens vildsvinsprov att tillgå för att visa att avelshunden jagar gris. Hägntest/diplomtes kan väl va kul, kostar 1500:-. men vad visar/ger det egentligen..? Det krävs att hunden skäller på eller driver grisen 10 min sammanlagt på 45 min provtid. Jycken kan alltså springa jojo mellan förare och gris. kanske för att den inte har tillräckligt med mod... Wachtelklubbens prov är givetvis bra men en hake är att det är svårt att få plats på sådant. En snabb koll och det har sen 2004 varit 48 sådana. typ 5 om året i snitt. Alla under praktisk jakt. en till två hundar har varit med på varje prov. Går till så att man bjuder in domare på sin egen jakt där man själv ordnar med mark osv. Att få till provtillfälle är ganska knepigt alltså. Har man ingen grismark själv blir det ännu svårare att få hunden provad. Hur många wachtlar det finns in landet vet jag inte men det är många.... Skulle tro att de kan bli rätt svårt att peta in en annan liten ras på de begränsade prov som står till buds. Allt är inte svart eller vitt som jag ser det. Provverksamheten som klubben fått igång är givetvis skitbra, bättre än det va innan helt enkelt. Men slå sig för bröstet och tro att bara jycken har ett första pris på viltspår och ett hägntest på gris och utställningsmerit.. så är det den bästa avelshunden... Tja då har vi rätt långt kvar till en riktigt bra och jämn jakthund. Men små steg i rätt riktning är bättre än inga alls Själv är jag nu så trött på de här så jag funderar på att helt skita i meritering och avla helt utan meriter bara för o jävlas

Hata Löven Hata Löven HATA BJÖRKLÖVEN

Följer tråden lite, det är trots allt intressant med olika raser/hundar i skogarna. Hade jag nu valt en ADB, eller vilken annan jakthund så hade jag tagit från föräldradjur jag jagat med och gillat jakten hunden presterar eller en valp från någon jag vet vars hundar är av rätt virke. Mao, jag hade inte tvekat att ta en valp från NS och jag hade verkligen struntat i om tiken har en guldmedalj i hägn. Diplomtestet är bra, för att få upp livvärdet på jycken? Annars kan man slopa det eller ändra om reglerna. Tror man kan meritera en chihuahua på gris med det testet. Vidare, jag meriterar mina hundar (av annan ras), kostnaden är nog det sista jag tänker på. Att lägga på kostnaden på ev framtida valpar är också det uteslutet. Jag gör det för 1) det är skoj 2) ger mig ett kvitto på det jag ser i hundens arbetssätt 3) jag får se andra hundar ur samma ras Viist är vi alla olika och alla kommer se olika på vad avelsmeritering är och innebär samt hur stor vikt det bär, det betyder inte att A är bättre än B. Huvudsaken är att jakthundarna stannar i jägarhänder för om där finns ett hot så är det inte den enstaka kassa avelsmeriterade ADB'n utan alla tanter som vill ha en att ställa ut otalet ggr. Är dessutom provverksamheten för enkel så finns det risk att rena utställningshundar ligger som stor grund för aveln.

Blev en gammal Kanadagås 100m ut i havet i friska vindar och krabb sjö. Fick vänta ett tag på att den skulle driva in närmare land innan jag skickade vovven. När jag sa till henne flög hon i vattnet och simmade ut och hämtade den

Snackas ? Jag är uppriktigt nyfiken. Jag har haft hund fast i rävfälla och grävlingfälla några ggr. Typ sånt som händer... inget jag hänger upp mig på. Men hade hunden skadats av fällorna på grund av att de va felaktiga eller olagliga hade jag haft en annan åsikt och krävt ersättning för uppkomna skador. Tror iofs inte det hjälpt i mina fall av fångad hund...om där suttit nån skyllt. Mina kräk har lite svårt att läsa

Pulled pork med friterad potatis och fet sås.

Ja just de.. färgblindhet är ett h-vete i sammanhanget.. Gjorde misstaget att snitsla till ett pass med röda band... stackars polaren.. han såg inte ett enda av dessa röda band mot de gröna granarna...

Förresten... Har många, många gånger under åren mött jägare som inte klarat se ifall det är lungblod, lungbitar, lever. mage osv... de hittat... Detta gör att hela grejen med att spåra själv kan bli hur dumt som helst och i värsta fall resultera i ett utdraget lidande för djuret.

Jo jag har gjort det svårt att dölja dock!

Tack för er omtanke. Idag fick jag nog den bästa trösten man kan få. Jag fick sitta och lyssna på Figos fina skall i skogen och samtidigt tänka på alla fina minnen som Atos gett mig. Han jagar nog redan med Zita och de andra jaktkompisarna som är i "hundhimmelen".

Haha: MKJ o First Class läste inlägget en gång till. Lite missförstånd från min sida. Trodde du letade efter info... Dvs lagt ut trådar för att hitta... Nåja, du har inte lust att istället hjälpa mig hitta mer. Som du kanske sett i mina inlägg är jag egentligen mer besviken på arrangemangen kring hur de arbetat med fällorna än på själva användandet. Kanske rätt länkar kan knuffa mig åt ena eller andra hållet!

Ja, jag vet att det finns sådana gölar/sjöar med blandat bestånd i och f*n vet vad jag tycker om dessa. Dålig fiskare som inte kan göra en ordentlig knut till lekandet el. metkroken el. vad han nu hade. Har du slöar krokar Linus eftersom du inte får upp någon broilerfisk??? Du har väl andra fiskevatten runt dig än broilersjöar. Du har väl bra gösvatten om jag inte minns fel.

Bygel i 30-30 kanske

jag tror du får svårt att hitta någon som kan garantera något som liknar varken ja eller nej utan att vara på plats. men om man tvekar själv så är ju svaret redan nej, man måste känna sig säker.

Tackar för orden allihopa Var tomt i soffan imorse. Frukosten kändes annorlunda. Promenaden var sig inte lik, stannade upp o tänkte på det vi haft ihop, det är svårt att hålla tillbaka tårarna.. när man nu med alla fotografierna sitter o tittar igenom.. Men samtidigt.. så får Nisse leta svamp dagarna i ända som han tränades till att göra, han får springa som en raket fram o tillbaka mellan snödrivorna även jaga vaktlarna som han gillade att göra när vi var i fähuset och donade. Saknar dig lillen..

Vet jag att det är knas, finns osäkerhet i skottögonblicket, så tar man hund fortare. Det beror ofta lite på hur långt man har till bilen typ.. Detta med handspåra.. vad är problemet? Finns blod så spåra men gå aldrig någonsin I spåret. Blodet ska vara orört. Med lite tålamod så brukar man kunna ta sig rätt långt faktiskt utan hund.

5kg lycka.

Rökt kanadick, underbart!

Det är andra tider nu än när vi böjade jaga. Idag försöker folk inte lära sig spåra på riktigt ej heller uppmuntras det från våra förbund eller myndigheter,idag skall man lita till 100% på hund från dag ett på dianas stigar. Att spåra,läsa spår,tyda tecken i terrängen,ha ett öga för minsta lilla sak är inte detsamma som att irra planlöst i en 100m radie och lita på turen. Kontentan av detta kan då inte bli något annat än att ingen skall gå ut och jaga utan att ha vidtalat e-sök ekipage först då kunskapen att spåra är mer eller mindre utdött idag. /Mike