Leaderboard

Idag börjar min jakt säsong Gipset är borta, armen känns bra, och nyinskjuten bössa. Dessutom blir med första gången jag vädrar nya t3an

"Vem är du?" "Jag är döden." "Har du kommit för att hämta mig?"

2:a och 3:e rävarna för säsongen. 2 första drevrävarna för säsongen dock.

Utmana den i ett parti schack

För att fästa kamerans fästen på diverse saker har jag hittat 3M Dual Lock, model kraftigt kardborrband. Snabbt, smidigt och stabilt. Håller på laborerar med diverse fästen för hörselskydden och kepsar just nu. Har en drift kamera.

Eliasson och jag har lite dåligt med grisjakt de närmaste helgerna. Så är det någon i Småland som vill köra ett test med ställande hundar så får ni gärna höra av er.

Det är nu ett år sedan jag hastigt och väldigt olustigt fick ta det tuffa beslutet att avliva min bästa vän sedan då 5,5 år. Kommer fortfarande ihåg första dagen jag kom för att titta på valparna och denna lilla schäferkille sprang fram till mig och direkt var jag såld. Hade aldrig haft hund innan men hade alltid velat ha en schäfer. Vi flyttade till hus för att du skulle få mer yta att vara på och du trivdes ordentligt och fick en grannhund att busa med. Var mer än en gång de försvann till skogs för att komma tillbaka som två lerhögar ett par timmar senare. Vi fick flytta till huvudstaden för att jag fick jobb där och dessvärre då sätta oss i en lägenhet. Efter ett år i Stockholm bröt jag upp med min dåvarande sambo och du fanns vid min sida hela tiden. Det var ett tufft val men jag ångrade mig aldrig en sekund att jag valde att flytta ännu längre norrut för att kunna behålla dig. Åren gick och vi spenderade all ledig tid ihop och du blev en riktigt trevlig hund även om du var en odåga när jag hämtade upp dig till Sundsvall och vill skälla på allt och alla och var milt sagt ganska burdus i busande med andra hundar. Sedan förra året, ett par veckor innan vi skulle få flytta till huset på landet där vi spenderat en hel del tid året före. Så vaknade jag en morgon och det var blött på hela golvet, vi hörde hur du rosslade när du andades. Men tänkte där på morgonen att vi ger det dagen och ser om du piggnar på dig. Men det gjorde du inte, efter jobbet åkte vi in till akuten på djursjukhuset. Där konstaterade dem att du hade en kraftig lunginflammation och att ena lungan till 1/3 del var täckt av en böld. Vi fick mitt i natten åka till Östersund för att kunna lägga in dig på djursjukhuset. Det var med vemod vi lämnade dig den natten men du verkade ju ändå ganska nöjd just då. Efter tre dygn fick jag samtalet då de sa att du blivit sämre, och nu står askan, fortfarande ett år senare, här hemma och jag vet inte vad jag ska göra med den. Men en bättre första hund än dig kunde jag knappast haft. Tack för allt älskade Nelson!

Grattis!

Du var med på hur jag menade

Du har pm=)

Tack! Ok! Den sjön har jag hört talats om för länge sedan. No om Huskvarna finns det 3 sjöar som heter Ylen samt Lilla o Stora Nätaren (en kanal mellan dom) och dessa sjöar lev. mycket gös men det var små gösar som man fick där samt någon enstaka större. Fridellskan bor jämte Lilla Nätaren. Vars smågösarna i Ralången höll hus medan jag fiskade där vet jag inte, men jag fick aldrig någon mindre gös än 3,5 kg under tiden jag fiskade där, och det är ett bra snitt på fisken o största på 11,26 kg. Totalt tog jag väl upp ca. 150 gösar under åren -78-89 medan jag fiskade o bodde där nere och hur många gösar som kompisar har tagit vet jag inte.

Jag förstår inte frågan. Eller rättare sagt varför du frågar. För mig är det solklart att det smäller. Finns det någon anledning att inte skjuta?

HEHee. Jag körde med gula glasögon där jag satte en liten bit tejp på vänstra glaset som gjorde det omöjligt att se duvan över spången. Micklade tills tejpbiten var så minimal som möjligt men ändå gömde spången för vänsterögat. Funkade bra men jag blev less. Tappade lite av helhetsintrycket. Finns ju benellipipor med dubbla korn. Funkar riktigt bra o man ser direkt när vänsterögat tar över. Ta ett hagel o limma fast på spången med limmpistol eller annat som lätt går att ta bort. Voila så har du ett bra hjälpmedel. Värt att testas iaf.

Kan inte mer än att hålla med andra. Ta en madrass och lägg dig på golvet och låt valpen sova i närheten av dig. Mysigt och stärker garanterat banden mellan er och du får säkert en lugn hund efter ett par dagar. Sen ta det i steg och låt valpen sova på golvet bredvid dig i sängen så du kan få ner en hand Snart nog kan den sova själv utanför dörren och sen på nedervåningen

Håller med dig Mats för en gångs skull. HELT sanslöst!

Att korvsmeten läcker kan bero på flera orsaker, här är de vanligaste. Korven har inte fått "hänga till sig"! (korv skall hänga i minst ett dygn innan man steker den. Vätska skall dunsta bort och saltet skall binda proteinet) För lite salt i smeten För lite fett i smeten (vid avsaknad av fett så krävs det för mycket salt för att binda samt faktumet att det inte kommer att smaka bra...) "Fel" ingredienser eller för mycket vätska Otur Den enda ingrediens jag använder för att hålla ihop smeten är just salt. Salt har den gastro-molekylära egenskapen att det "limmar" ihop proteinet i köttet, men det tar ett dygn innan det är riktigt bra. Det kräver också att man arbetar igenom smeten ordentligt! Har man för mycket vätska kan det falla isär eller om man använder skorpmjöl som inte har fuktats innan den blandas i smeten, då tenderar korven att "smula sönder". När jag gör lite större korvar så binder jag ändarna med köttsnöre men det är mest för att det skall vara snyggt. Det blir också lättare att hänga korven med snöre. Ett traditionellt knep som slaktarna i England har är att blanda i lite socker i korvsmeten. Blir det något läckage så kommer sockret att hårdna så fort det kommer i kontakt med stekpannan och på så sätt får man en "självläkande" korv! Det behövs inte mycket socker för detta faktiskt och många korvar jag gör blir trevliga med den mängden socker som krävs. (har inte exakt mått per kg men kan kolla upp...) Skall man provsmaka samtidigt som man gör korv är det bättre att göra några små pannbiffar av det för nygjord korv funkar liksom inte att lägga direkt i stekpannan. I KORV!

Just denna lillkille kanske behöver nån natt till, bortajakt med husse gör nog susen

Har sovit ett par nätter på golvet med nån valp.

mina brukar få ligga i sängen från dag ett tyst och skönt har det varit

Min energi får jag nog från min envisa övertygelse att man får bara ett liv och då gäller det att göra allt som man vill göra. Förr var jag än mer energisk och tvekade inte att hoppa på även de mest tveksamma projekten bara för att se om det gick, men i dag så försöker jag komma tillbaka och ha ett någorlunda liv med kvalitet. Har ju haft några mörka år nu med permanent trasig rygg och skilsmässa men när jag väl hade kravlat mig upp på benen igen så vägrade jag bara sitta där och stirra med tomma ögon på allt som passerade förbi och då får man göra det bästa av situationen. Jag jobbar dagtid med mjukvaruutveckling och även om det finns kreativitet där så är det fortfarande inget man har skapat med händerna och mina små, och stora, projekt jag gör här hemma fungerar som terapi där jag får utlopp för mina idéer. Hade jag fått välja igen vilken väg man skulle ta rent yrkesmässigt hade jag nog valt ett hantverksyrke i dag men då hade man väl suktat efter någonting annat misstänker jag så det är bara att köra på om man kommer på några roliga idéer! Ibland blir det riktigt bra också, fast en del projekt skulle man nog ha hoppat över såhär i efterhand... Utbrändhet har jag drabbats av tidigare och min "självmedicinska" lösning var alltid att köra på hårdare tills det gick över. Inte så smart såhär i efterhand men det var så jag reagerade på det då. När jag hamnade i rullstol förra året så kunde jag helt plötsligt inte köra på som jag var van vid och när jag i samma veva blev ensam på gården med barnen så hade jag egentligen bara ett val - upp på fötterna igen och komma tillbaka! Det tog 18 månader totalt att göra detta och jag var inte speciellt social under den tiden men nu har jag börja komma tillbaka och skall jag bara göra de saker jag känner för! När jag kan göra roliga projekt med eller till barnen så får jag massor av energi och under tiden jag gör det så har jag mindre ont i kroppen och mår bättre i sinnet, så alla mina knasiga projekt är ju egentligen ren medicin! Vägen tillbaka från olyckan till när jag nu skriver detta har varit vedervärdig och ofantligt svår men jag har nu accepterat min situation och vill bara kunna må så bra jag kan för att åtminstonde verka lycklig inför mina barn, och vi har faktiskt riktigt kul här hemma och då går allt mycket lättare. Sen kan man intala sig själv att man har kul och mår bra, och gör man detta tillräckligt ofta så börjar man tro på sig själv och vips så upptäcker man en dag att så faktiskt är fallet. Mitt mål för framtiden, kanske de närmsta tre åren i alla fall, är att jag skall kunna börja gå utan stöd så pass att jag kan börja jaga igen. Så länge jag inte reder ut ett eftersök så vill jag inte jaga. Jag skall kunna börja cykla så jag kan träna bort alla kilon jag drog på mig när jag knappt tog mig ur sängen... Jag vill kunna uppleva den livskvalitet jag alltid kände förut och att inte behöva fundera på om jag kan göra någonting fysiskt utan att bli sjukskriven resten av veckan efteråt! Allt utöver det är en bonus Fast nu skall jag stocka om min riktigt trevliga kaliber 20 sbs så jag har en bössa redo den dagen jag börjar jaga igen!!!

Jag och Leipipirs Mirva i campingstugan vi tar en liten sovmorgon

Jagade fågel igen för första gången sen 2008, då med Kolgårdens Stalo. Idag hade jag lånat Viterlidens Sakko:)

Lille- det är helt riktigt, korpen är fridlyst, får inte jagas utöver den meddelade skyddsjakt som du citerar. /Christian